Within my heart are memories

Ett år sedan...

2012-02-10T00:00:00.001+01:00

Lite mer än ett år sen. Guldklimpen anlände. Tänkte bara bjuda på en personlig favorit i repris! Dagen då våra liv förgylldes! Trevlig läsning!

-----

Det var över en vecka sedan den lilla bajsmaskinen anlände. Vart tog den veckan vägen? Det är det som ska försöka besvaras i det här inlägget. Det är bådas historia som ska återberättas, ska försöka vara objektiv. Svårt.

Let´s rewind… Till torsdagen den 27/1.

Det är eftermiddag och Emma börjar känna att någonting är på G. Vet inte varför man ska reagera på det, så har jag känt i nio månader. Att något är på G. Hur som, hon tog på sig utstyrsel och begav sig till kolbränningen, mer känt som byttorpssjön för en promenix. Hon klev in innanför dörren och det kändes mer, sa hon. Skulle det dra igång på allvar?

Nej.

Istället ställde sig Emma i köket för att tillfredställa sin karl. En äppelpaj med mängder av deg. Mmmm… Hon vet vad hon gör, Emma! Hur god som helst! Vi avnjöt den för att sedan krypa till kojs. Skulle upp tidigt då jobbet väntade.

Jag somnade direkt. Som vanligt. Förmodligen snarkade jag sedvanligt också. Heeelt slut, och så hade jag ju en äppelpaj i magen. Emma gick upp efter 20 minuter. Värkarna gjorde så mycket ondare liggandes. Så hon klev upp, strosade omkring i lägenheten, fixade i ordning det sista i den beryktade ”väskan” som ska med. Papper, snask, kläder och så vidare. Sen satte hon sig i fåtöljen i vardagsrummet. Mörkt som natten (Kan bero på att det var natt). Hon försökte sova där, gick inte. Ringde förlossningen vid tvåtiden. Jag låg fortfarande och stensov. Paj gör att man blir trött, alltså… Hur som, Emma fick till svar att ta två Alvedon och gå och lägga sig. Ta två Alvedon och lägg dig. Vad faan, hade blivit skogstokig! Tur att jag inte var vaken. Fantastiskt pillersamhälle vi lever i. Emma svarade att hon inte kan ligga ner, nä nä, men gå runt lite då istället. Bra stöd.

Emma tog två alvedon och satte sig i fåtöljen.

Värkarna fortsatte och Emma andades igenom dem. Pregnant-wise. Hon hade flyt och kunde slumra lite emellanåt. Omtänksam som hon är så väckte hon aldrig mig. Jag var ju mätt och trött. =) Eller så var det att hon tänkte att OM vi nu skulle få åka in så skulle en av oss i alla fall vara utvilad.

Vid sextiden fick jag upp ena ögat. Tomt på Emmas plats. Hoppsan. Flög upp rätt snabbt och fick se Emma sitta i fåtöljen och halvsova. Hon har säkert (i smyg) sett på Polis på plats. Ett program som hon inför mig avskyr! Emma bad mig stanna hemma från jobbet. Vad faan, tänkte jag. Sånt här kan ju ta ett par dagar! Inledningsvis så var jag skeptisk, men självklart stannade jag hemma. Tveksam över om det var rätt eller fel. Men det var väl en himla tur.

”David, du kan väl vara snäll och läsa på lite om förlossningen? Framförallt när man ska åka in”, sa Emma. Hon förutsatte alltså att jag inte var det minsta påläst. Schysst… Boken har ju legat tillgänglig i ett halvår. Klart jag läst på! Lite i alla fall. Väskan ska med. DET visste jag! Inte enbart... Men berättar för att briljera! =) Det fanns en anledning, det var inte ett påhopp. Under Emmas nattliga samtal med förlossningen hade det växt fram en känsla att hon banne mig inte ska åka in för att sen bli förpassad hem igen. Och ta en Alvedon till?

Min dag var suverän. Jag servade Emma med vatten och jordgubbskräm. Hon var briljant Emma. Åt säkert fyra-fem skedar på hela dagen. Drack gjorde hon. Säkert ett helt glas. Jag mindes hur det stod i boken: ”Det är av största vikt att man ätit ordentligt innan man åker in till förlossningen…” Well done, honey. Samtidigt, är man inte sugen så är man. Ta en Alvedon istället. Mitt i all den här röran och förvirringen slog det mig: ”Perkile! Sista dagen att få lämna tillbaka saker på Stadium!” Eeeeemmmmmaaaaa…. Jag måste åka iväg en sväng. Det var riktigt poppis och jag samlade en hop av sambo-poäng!

Iväg och tillbaka.

Payback time. Satte mig i soffan, nära Emmas fåtölj. Medan Emma andades och genomled värkarna. Kändes bara dumt att sitta där och glo som en fåntratt, och Emma kände sig troligtvis rätt uttittad! Så enda gången jag fick komma dit var med vatten och vetekudden som fick bli Emmas bästa vän för stunden.

Vad skulle jag göra? Funderade medan vetekudden var på värmning i ugnen. Stirrade in och grubblade… Sen slog det mig! Jag har ju inte sett alla avsnitt av VM-resan. Dokumentärserien där ”Lövet” åker runt och besöker massa världsstjärnor. Tacka vet jag TV4Play! Samtidigt som jag tog tiden på värkarna.

Nu – ropade Emma… Då startade jag klockan.
Stopp – ropade hon sen.
3.53 svarade jag.

Vad fasen höll vi på med? Tror ingen riktigt visste. Och det föll liksom lite, dels så slumrade Emma till ibland vilket gjorde att jag missade tiden, och emellanåt var det mer intressant att se hur Karabatic, Christiansen, Balic och de andra bodde. Så det blev lite på en höft ibland. Vi visste nog inte egentligen vad vi tog tid på. 4 värkar inom 10 min. Då ska man åka in. Det hade jag läst någonstans.

Blev aldrig mer än tre. Jag skyller på Balic.

Klockan passerade två och de blev allt mer intensiva, värkarna alltså. Emma sa att det började trycka nedåt. ”Jaja, okej”, svarade jag… Vad skulle jag svara då?? Visste ni förresten att Karabatic har en riktig ungkarlslya? Det fick jag reda på då. Det var något konkret i min för stunden abstrakta tillvaro.

Emma ringde förlossningen igen. Förklarade att hon ringt in tidigare under natten och sa att NU måste jag komma in!

”Hur har du mått under graviditeten?” Fick hon som svar. Vem bryr sig? Just där och då! Mer än hon i luren då vill säga… Nu hade hon ont. Emma måste in. Hur hennes graviditet varit kan vi ta sen, efter förlossningen. Hon ville det, men fick en kraftig värk, så jag fick luren.

Och vad f**n skulle jag säga?

Jag fick förmedla att slemproppen rykt och vattnet likaså. Värkarna har pågått under hela dagen… De har verkligen ändrat karaktär.

”Då kanske det är bäst att ni kommer in…” Sa hon i luren.

Ja, svarade jag.

*klick*

Jag kilade ut för att hämta bilen. Ringde till farsan som var på väg till gymmet, för att berätta att nu åker vi in! Det blev jäkligt verkligt för mig då. Nu var det ju offentligt (light) att vi skulle åka in. Baksätet var preparerat med handdukar. Det är ju läder. =)

Upp för trapporna och möttes av ”Jag tror inte att jag fixar att åka in”… Lägg av! Du kör inte ett nedsläpp här med mig ensam… Jag som avskyr blod och är helnervös som det är. Ring igen, sa Emma. Fråga hur vi ska göra.

Jag ringde.

“Är det långt gånget så kanske ni inte hinner åka in, men har vattnet precis gått så är det nog ingen fara.”

Min tolkning jag delgav till Emma: Det är bara att bita ihop. Vi hinner!

Fick släpa/stötta ner Emma till bilen. Hon halvlåg i baksätet och försökte ”hålla emot” att parveln skulle komma. En bilförlossning kändes aldrig riktigt aktuellt för någon av oss. Hur fasen skulle man löst det??

Kom fram till förlossningen. Ställde mig precis utanför dörren. Fick senare en p-bot för det. Värt varenda krona.

Vi kom in, blev mottagna.

”Nu finns det inga lediga rum för undersökning, så ni får låna ett förlossningsrum istället.” Ska inte svära på att det är så rummen kallas. Men så minns jag det. Typ.

“Vart f**n tog de vägen?”, sa Emma, så som bara Emma kan säga det. =)

De gick för att hämta saft sa jag. Lät ju jäkla dumt, men det var faktiskt så. Efter en stund kom två stycken tillbaka. En sköterska som började pilla med utrustningen och en student som fick ta hand om Emma. Som numera var parkerad i en gåstol två meter från sängen.

”Kan du sätta dig på sängen?”, sa den här studenten snällt.

Emma var inte in mood. ”Och hur ska det gå till, har du tänkt dig?”, svarade hon innan nästa värk tog vid.

Till sängen kom hon. Ont hade hon. Då frågar den studerande “Vill du byta kläder?”

En stor no-no question vid det tillfället. Jag bad en bön, för studentens skull. The rage höll på att utlösas på stackarn.

Emma bet ihop. ”Nej, det känns inte aktuellt…”

De kollade hur pass öppen Emma var. Hon var helt öppen! Så det var bara att köra igång! Vad fasen!! Tänk om jag hade haft ett avsnitt kvar av VM-resan, hur hade det gått?? Jag hade förmodligen svimmat. Fått mitt livs resa hemma. Meeeeen, nu var så inte fallet. Tacka någon för det!

Jag satte mig snällt på en stol vid Emmas huvud.

Under en period så var nog 6-7 sköterskor i rummet, inte samtidigt, men de växlades av rätt bra. Mitt i ett skiftbyte anlände vi tydligen till förlossningen. Vi har nog träffat alla som jobbar där! =) Trevligt.

Tror jag.

En annan sak som var lite lustig var att varje sköterska som kom in behövde bekräfta Emmas identitet. Ha ha ha… Alla frågade om hennes namn och personnummer. Förstår varför de frågade och jag köper det helt, men till slut rann det över för min kära kvinna och hon utbrast:

”Skojar du med mig eller!?!” Det var inte med en kärleksfull ton min kära sambo brast ut…

Det gjorde dem inte. Hon fick snällt säga sitt personnummer igen.

Mitt jobb då. Serva vatten. Emma drack upp det första glaset. Jag vände mig om till handfatet och fyllde på. Gav henne det och hon drack upp.

Jag frågade då om det smakade gott.

”Ja, om det inte hade varit fesljummet…”

Inte ens det klarade jag av ordentligt. Och jag skulle bli pappa. Tjena.

Jag satt där. Sköterskorna bad henne att krysta och krysta…. (Notis: DAMN! Emma kan krysta!) Helt plötsligt säger en sköterska:

“Tryck på knappen, nu är det dags!”

Nej men vad f**n tänkte jag! Och vilken knapp, hon pekade, men det fanns ju 20 olika knappar… Jag började trycka! Någon var rätt för det kom personal. Pulsen rusade!

Det är nära nu – kom igen! Pushade sköterskorna Emma.

Själv satt jag där förundrad – Vad händer!? Jag kände hur paniken spred sig i kroppen! Det kan ju inte stämma, jag har ju fått höra att jag ska massera, badda pannan, stötta Emma när vi gick korta promenader, hjälpa till med andningen, hjälpa Emma ta ett bad, vara hennes ”coach”, pusha, trösta, älska…

17.04 kom Gabriel.

Gabriel 10 minuter gammal...
Vår lille Gabriel.

De lade han på Emmas bröst och vi bara stirrade in i ögonen… Efter någon minut frågade Emma vilket kön det var.

Det hade inte ens slagit mig. Vi hade ju inte ens kollat vilket kön det var. Men det spelade ingen roll just där och då.

Nio månader var över. På en och en halv timme. Typ. 15.29 var vi där. 17.04 kom ängeln.

3250g och 51cm kärlek. Rätt ut i verkligheten.

Nu börjar visst livet på allvar.

-----

Emma vill flika in lite ego-boost:

- De bad henne lyfta rumpan för att byta lakan. Sagt och gjort. Kommentar: ”Jösses man kan inte tro att du nyss fött barn”.

- Emma kom ut från toaletten när en sköterska kom in i rummet. Kommentar: ”Oj, är du redan på benen?”

-----

Två nästkommande dagar spenderades på BB:s egenvårdavdelning. Första frågan när vi kom dit?

”Namn och personnummer tack!”

Nu försöker vi landa i vardagen. Far- och morföräldrar har hälsat på. Resten får vänta. Vi måste fatta vad det är som skriker på natten, som bajsar så enormt och som sprider så mycket kärlek.

Sen är det er tur.

Jag lovar.

Jag ska bara ge Emma en Alvedon först.

Livet. 28 Januari. Ett datum som betyder mycket för mig. Givetvis än mer nu när Gabriel föddes. Det var även på dagen fyra år sedan min underbara mormor Astrid gick bort. Cancern slet henne ifrån oss. Vi stod varandra väldigt nära. Det gör vi alla i min lilla släkt. Därför var det lite extra speciellt att Gabriel föddes just denna dag. Det värmde gott i hjärtat och det måste ha betytt något.

Vissa drömmar och önskningar går visst i uppfyllelse.

“Monday you can fall apart
Tuesday, wednesday break my heart
Thursday doesn't even start
It's friday I'm in love...”

Hatten av!

2012-02-08T06:17:00.001+01:00

Det är rätt sjukt måste jag säga. Sen vi drog igång vårt bloggande så passerades i förrgår 30.000 besökare. (bild) Känns väldigt surrealistiskt! Men givetvis riktigt jäkla sköj! Så hatten av för er som kikar in här!

Just det älskling, skulle påminna om tandläkaren så jag gör det här och nu - Ring och byt tid!

Var iväg och tränade igår. Finns öånga frågetecken/utropstecken kring det:

- But why?
- Det blev sent, klar efter 21!
- Jag var nästan själv där! Skönt!!
- Jag var där själv! Första gången på säkert 10-12 år.

Listan kan göras ofantligt lång! Men nu är fröken ur strax efter 6 en onsdagsmorgon och jag jobbar mellan 7-19.30. Då måste tid sparas. Vet inte vad jag ska göra med den riktigt.

Har varit mycket skriverier om Reinfeldts förslag på att jobba tills man är 75. Det är helt suveränt! Då har jag 90 terminer kvar samt slipper fundera på framtiden och allt jävla pensionssparande! Självlöser sig! Bästa moderaterna bidragit med på länge.

Vi hade ett företag här som slipade golvet i somras. Tack för det, nu har vi silvertejp på golvet för att Gabriel inte ska skära sig på uppstickande skarvar och stavar. Japp, nytt golv får det bli!! Först ska vi bara se hur mycket de som slipade golvet pröjsar...

Gabriel är på kanonhumör! Han har riktig mundiarré och tjötar hela tiden - Det är underbart! Och att an blir stentjurig när han inte får som han vill visar bara att han ärvt några av hans mammas egenskaper. Lovely!

Han är underbar vår lilla parvel! Snacka om att förgylla dagen. Det visar att jag gjorde rätt som klev av pendling, en fast anställning och lämnade ett jobb där jag trivdes riktigt bra på! Nu har jag ett jobb, fast anställning, trivs strålande, ingen pendling av det längre slaget och jag får träffa Gabriel mycket mer.

Det är riktigt bra!

Älskling, tandläkaren...

Som ett brev på posten

2012-02-07T12:37:00.001+01:00

När vi flyttade till huset så sade vi upp vår prenumenation på BT. Vi plockade bort alla utgifter som inte kändes som ett måste och BT hamnade i den högen. Men jag måste erkänna att jag saknar detta med att ha en dagstidning i pappersform. David nöjer sig med Aftonbladet på internet, men jag som gillar att läsa om lokala nyheter får ju inte ut ett dyft av BT:s nätupplaga som är helkass, så jag läser inga nyheter (och ser inga heller för den delen) längre. Jag har försökt hinta David om att vi kanske ska börja prenumenera på BT igen, men han tycker att det är pengar i sjön eftersom han anser att vi inte kommer hinna läsa den. Jag har svårt att argumentera motsatsen eftersom jag inte kan säga att vi hinner eller inte hinner förrän vi testat att ha en tidning nu när Gabriel blivit äldre.

Men idag, som ett brev på posten kom detta erbjudande. 2 månaders provläsning av BT för 99 kr. Som hittat! Så om två månaderna kan vi ta upp diskussionen igen darling, för jag tänker anta erbjudandet!

Oh my!

2012-02-07T09:47:00.001+01:00

It's a fact. Tromben har nu lärt sig att öppna skafferidörren själv. Detta kan väl aldrig sluta bra?!

Vad sker?

2012-02-06T08:36:00.001+01:00

Vaknar. Tittar på klockan. 07.50. Say what?!?! Vad är det för dag? Vad har hänt? Är David hemma? Lever Gabriel?

Lyssnar efter ljud. Hör Gabriel snusa i rummet bredvid. Skönt! Det är måndag. David är på jobbet. Gabriel har tagit tydligen sovmorgon (eller vaknat utan att vi hört och somnat om), hur ovanligt det än låter. Jag andas ut. Sträcker lite på mig. Livet ÄR gott.

Måndag!

2012-02-06T06:16:00.001+01:00

Sista månaden inledd. Sista innan jag går på en svängs föräldraledighet. Konstig känsla det där. Känns väldigt nära. Känns som väldig skräckblandad förtjusning! Tiden bara rusar på så vi lär ju snart vara där. Nästa vecka är det bu lov också så den lär väl bara försvinna.

Skräckblandad förtjusning ja.

Vad är problemet med disktrasor? Jag är ingen stor fantast av den direkt. Kan använda dem men inte gärna. Här hemma gör vi åt en jäkla massa hushållspapper tack vare det. Tur att Greenpeace inte hälsat på! Mitt sätt att levat väl inte så miljövänligt. Men det är nåt med att ta en trasa som redan är blöt, även om man sköljer ur den så vet du inte hur ren den faktiskt är. Badar i bakterier. Men en rulle hushållspapper. Det kan du lita på i både vått och torrt.

Har någon gång hört att var 20 minut så fördubblas bakteriehalten i gynnsamma förhållanden. Var 20 minut...

Hua!

I helgen så har vi sett två filmer, den första var rätt så tung så när vi skulle hyra en till så ville Emma att jag skulle hyra en glad och rolig film. Emma hade ett par kriterier.

Du har fria händer.

Jag lyckades pricka in noll. Hyrde en svensk film där olika personers livsöden skulle vävas samman. Brukar vara väldigt intressant och bra! Meeen, nu var det jag som hyrde filmen. Då blir ser sällan bra.

Det var en riktig heldeppig film. Inte en antydan till skratt. Knappt ett leende.

Den handlade om psykisk sjukdom, misshandel, fylla, piller, depression...

Himla upplyftande film en lördag kväll.

David vs. Kass film 0-1.

När vi kom hem igår, efter att ha varit hos ett par mycket goda vänner, så var det matdags för Gabriel. Fisk. Han äter med händerna. Var dötrött. Då vill man inte se det vi fotade nedan (se bild). Åt ordentligt med händerna för att sen börja leka med sitt hår. Fisk + hår = kletigt. Finns det "matfrisyrer" på barn? Gabriel har haft ett gäng! Hur som - Hopp i badet men det var han inte så ledsen för direkt! Trodde det skulle bli skrik och gnäll men icke... Som ni också ser på bilderna nedan.

Ska man försöka få i sig lite frulle kanske? Inte min grej riktigt... Men... Ja... En banan kanske? Får kika. Det är lite för tidigt för att äta. Eller? Äh, får kika och se vad som finns.

Enjoy!

My reason

2012-02-05T22:31:00.001+01:00

Det var ju ett tag sedan jag skrev något här nu. Inuti känner jag en impuls av att ursäkta mig, men så hör jag samtidigt Davids röst: "Varför ska du ursäkta dig, du skriver la när du vill?"

Och som så många gånger förr så har ju han rätt min man. Varför ska jag ursäkta mig? Jag har nu bara en månad kvar av min föräldraledighet innan jag börjar jobba igen, så de senaste veckorna har jag medvetet ansträngt mig för att verkligen vara i nuet och uppleva stunden med Gabriel. Det är faktiskt en rätt häftig upplevelse, det som händer när man låter ett barn visa vägen och bestämma vad vi tillsammans ska göra. I Gabriels fall väljer han mycket sällan att leka med leksaker då. Eller ja, ett undantag finns. Han har en stapelpyramid som han fick när han var ett halvår av sin farmor, den har han lekt otaliga timmar med och den är fortfarande lika rolig. Först nu har det börjat bli lite intressant att börja stapla delarna på varandra, men oftast sitter han bara och plockar i och ur delarna ur varandra, gömmer en del under en annan och lyfter för att se om den finns kvar och sorterar och organiserar efter olika ideer som självklart känns helt logiska för honom men som kanske bara ser ut som "plock" för oss. Barns verklighet kontra vår. Är inte det fascinerande så säg?! Jag finner iallafall en stor fascination i att en till synes så enkel sak som en stapelpyramid väcker sådan experiment- och utforskarlust hos Gabriel och jag imponeras av hans engagemang och uthållighet. Det riktigt syns i ögonen och på hans kroppsspråk hur han verkligen försöker förstå de olika sammanhangen, bland annat varför inte alla bitar passar i varandra. Hade jag inte varit i nuet och bestämt mig för att uppleva tillsammans MED Gabriel så hade kanske detta gått mig förbi och jag hade varit ett fint minne fattigare.

Vad jag egentligen vill få sagt så är det väl att jag har haft annat för mig helt enkelt. Det var la bara det. My explanation. My reason. Kortfattat och fint. Bra så.

Nu är nyheterna slut och söndagsmyset med David framför Wallander på TV4 fortsätter. Ett kort på vår finaste får avsluta det hela. Peace!

Hightower!

2012-02-01T06:19:00.001+01:00

Emma och Gabriel var på BVC för att ta spruta och mäta/väga. Vi fick väl egentligen svar eller bekräftelse på vad vi trott. Att Gabriel är rätt så mycket längre än de 76 cm som tydligen är "medelsnittet" för ettåriga pojkar. Hightower levererade 82 cm och barnmorskan siade om att han säkert kommer bli rätt lång.

Var väl inget nytt. Han ska ju bli handbollsproffs. :) Då är det inte fel att han har sina centimeter över vattnet extra!

Skulle igår förflytta dörrarna, som vi ska byta, från garaget till huset. De står nu där dem ska men säg så här, Davids Flytt AB, hade gått i konkurs i ett tidigt skede. Backade in bilen i garaget, lyfte in alla dörrar i bilen, hittar inte spännbandet. Så ut med alla dörrar, kör fram bilen 1,5m, lasta på dörrarna igen. Bagageluckan hade slagit i porten om den varit uppfälld. Nåväl allt gick förhållandevis skapligt. Tog bara en jäkla tid.

Spännbandet? Låg under en filtni bagageutrymmet. Men jag såg det inte - alltså fanns det inte.

Nej. Bättre jag åker till jobbet nu och gör nåt jag kan.

Två kassar trötthet!

2012-01-31T06:27:00.001+01:00

Trichotillomani... Det kikade jag på mellan handbollsmatcherna i söndags. Gick på programmet "mitt märkliga missbruk". Vad man gör?

Drar av sitt hår... i 1-3h per gång. Vilka sjuka missbruk det finns...

Fint när man åker till Ica för att köpa köttbullar och åker därifrån med två kassar.

Och inga köttbullar.

Det märktes att man jobbat från 7-19.30...

Att snart vara pappaledig... Känns rätt kluvet, å ena sidan så ska det givetvis bli kanonbra och spännande. Men å andra sidan är det lite skrämmande. Hur kommer Gabriel reagera på att de rutiner han och mamma byggt upp, nu kommer bli annorlunda? Eller iaf göras på annorlunda sätt.

Det är mycket nytt som ska införas i den lilla människans liv. Och även i den storas... Skräckblandad förtjusning!

Mest förtjusning.

Sen blir det nog en himla omställning. Jag har haft Gabriel själv 7-8h, men bara en dag. Inte fem i rad.

Får glädjas åt att vi går mot ljusare tider! Just nu längtar jag efter lite sol och plusgrader. Väldigt mycket!

Men först massa pappaledighet!

Ingen vanlig dag

2012-01-28T08:42:00.001+01:00

Nyhetsmorgon på TV:n, en kopp kaffe bredvid mig, fågelkvitter utomhus, vårkänslor inuti och två hjärtan som snarkar ikapp på övervåningen - kan livet bli bättre än såhär? Don't think so!

🎶 Vad är det för en dag? Vad är det för en dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är Gabriels födelsedag HURRA HURRA HURRAAAAA! 🎶

Innan klockan halv nio hade redan två av Oldies-tanterna uppvaktat Gabriel med denna sång. Tant Pajjen var först ut. Hon skickade sin hälsning via voxer, så Gabriel fick lyssna på skönsång vid frukostbordet. Sedan kom ett sms av Tant Rydberg med samma sång och då fick jag harkla lite och framföra den å hennes vägnar. Och för er som inte vet så är denna sång i kombination med Happy Birthday och Ja må han leva som ett medley ett stående inslag när vi Oldies but goldies uppvaktar varandra, så det ryms mycket kärlek i sången that's for sure!

Igår hade vi storslagna planer på att tåga in i Gabriels rum med en födelsedagsbricka och sång nu på morgonen, men när Gabriel vaknade i morse kändes planen inte riktigt lika bra längre. Så istället gick jag och hämtade honom och vi två tågade in i vårt sovrum där pappa väntade med brickan på vår säng. Jag vet inte om ni har reflekterat över det, men det är så lätt att skapa en mysig stämning på varsin sida av ett gäng spjälor. :)

Idag fyller Gabriel alltså 1 år och det är helt galet så många känslor och tankar det väcker. 1-årsdagen känns som en hållpunkt på så många sätt och jag önskar att jag kunde sätta ord på lite utav allt det som ryms inom mig, men just nu är jag helt enkelt för uppfylld av allt för att lyckas med det.

Klockan 15.00 väntas 13 gäster anlända och i sann Emma och David-anda har vi en del kvar att fixa med. Det var ju det där med att lära en gammal hund att sitta. It ain't working!
Så jag gissar att det är dags för mig att börja göra lite nytta. Jag hade tänkt röja rent i hallen så att gästerna har lite plats att hänga av sig kläderna, men tydligen tyckte den äldre snarkpellen att jag istället skulle limma köksstolar. Känns det som ett roligt sms att få tycker ni? Jag hade ju tänkt att försöka mygla bort denna uppgift till Davva himself, men den rackarn hann före. Damn! Känner inte alls för det. Kanske ska ta en kopp kaffe till istället...

Meeen å andra sidan, det vore la inte helt käckt kanske om det nu vore så någon ur pensionärsligan råkar sätta sig på en av de dåliga stolarna och drattar på ändan. Riktigt så roligt kanske vi inte ska ha det...

Apropå roligheter så fick jag nyss ett sms från övervåningen. Gabriel tycker tydligen att det är väldans roligt att fylla år. Eller så är han klok och har på känn att han kommer att behöva en stor dos energi för att orka med allt stohej i eftermiddag.

28/1 2012!

2012-01-28T06:49:00.001+01:00

Det är en härlig dag! Just idag gjorde det inget att Gabriel vaknade tidigt som sjutton. Trots allt så är det ju hans dag idag!

För mig är dagen förknippad med både gott och ont.

Jag minns så väl hela dagen då Gabriel bestämde sig för att anlända. En helt snurrig dag. Det var handbolls vm. Sverige - Frankrike och den missade jag... Men det var okej. Blev ju rätt bra ändå! Det var en omtumlade glädjedag!

Men jag saknar...

Så många konstiga scenarion och känslor jag gick gick igenom denna dag. På ett par timmar skulle livet förändras för alltid. Aldrig någonsin igen skulle jag kunna ligga och dra mig varje helg. Inte på länge iaf.

Men jag glömmer aldrig...

Du, Gabriel, kom som en överväldigande guldklimp och rörde om våra liv rätt bra. Och det har hänt så otroligt mycket under det gångna året. Det är helt bananas!

Men jag tänker på dig...

Numera är det nåt som tjötar varje morgon, tidigt som stryk. Det är något som ska tas hand om ordentligt. Det är något som ger så mycket kärlek. Det är så mycket du Gabriel!

Du finns i mina tankar, mormor. Denna dagen slet cancern ifrån oss. Om än inte samma år som Gabriel kom, men likväl samma dag. 28/1. Ett datum förenat med både kärlek och sorg. Kärleken är starkare och jag älskar er båda, därför ska jag låta dagen bli så underbar som jag vet att du vill, mormor. Tänker på dig och fortsätt vaka över vår ängel.

Gabriels dag. Kommer bli mycket folk, och vi står som värdar. Mmmmmmmm... Skulle tippa på att man stensomnar ikväll. Om Gabriel vill. Nåt säger mig att den här dagen kommer bli helt upp-och-nervänd! Men det får den bli!

Mmmmmmmm...

2012-01-27T10:00:00.001+01:00

Skön start på dagen... En Gabriel som väcker oss vid 03-tiden, en fru som sovit 30min och jag som mår rätt bra. Kan bli en bra dag idag! :)

Det är precis huuuur mycket som helst att göra inför morgondagen men vi kommer fixa det! Allt som behövs är en liten dos samarbete och en stor dos tålamod. Från min underbara fru. Jag gör ofta saker, men sällan rätt eller i rätt ordning.

Samarbete och tålamod. Dagens ledord!

Imorgon fyller guldklimpen ett år. Ett år av kaos, men ett kaos som överglänsts av Gabriels nedkomst, närvaro och kärlek. Kaoset ett minne blott. Gabriel är vårt allt - Vårt lilla hjärta! :)

Jaha. Ny vecka.

2012-01-23T06:04:00.001+01:00

En intensiv helg till ända! Gabriels farmor och farfar har varit här och hjälpt oss bytt dörrar, 3 av 6 klara - Skönt!

Farsan hade en jobbig lördag, som ni ser på ena bilden så glömde han stänga bagageluckan till bilen och veva upp ett fönster helt, lagom till snöyran som blev!

Tur att det var en lånebil! =D

På tal om snö... Får den ligga kvar lite? Någon vecka iaf? Hade varit sköj för Gabriels del! För egen del kvittar det fullständigt.

Igår förmiddag så kikade jag ut mot vår baksida. Snön låg där, man såg fotspår av rådjur, solen sken från en klarblå himmel, man hörde fåglar kvittra. Då kände jag bara... Så jäkla rätt det här huset är för oss! Vilken härlig liten idyll för Gabriel att få växa upp i!

Tänkte även - Ta bort snön och låt det bli vår. Det räcker nu. Har snön inte kommit tidigare så kvittar det nu, meeeeen för Gabriels skull...

Ny arbetsvecka. Känns just nu rätt tungstartad. Förmodligen för att jag inte riktigt fått vila ut. Det får väl bli en annan gång...

Kvällsfundering

2012-01-20T22:35:00.001+01:00

Imorgon. Internationella kramdagen.

Ehh...

Är vi så jäkla asociala att vi måste ha en specifik dag för att kramas? Eller vad är tanken?

Vem är det som beslutar om vad som ska få en specifik dag - semla, kram osv. Vems jobb är det?

Det finns även piratdag och.... Nä... Eller alltså det är ju lite roligt/flummigt men vad är det egentliga syftet?

Hade besök av D, spontanbesök och det var mycket trevligt! Gött käk och upptrappning till englandsresan!

Imorgon är det dagen D!

Dörrarnas dag. De ska bytas. Klart spännande att stå vid sidan om och se hur det ska gå till!

Toa grubbel...

2012-01-20T06:58:00.001+01:00

Jag var där, på toa alltså, hörde att Emma och Gabriel kom upp för att byta blöja. Sen började det...

...det kom korta sms från Emma i stil med "shhhh" "sover snart"...

Han vaknade tidigt och behöver nog sova em stund till. Men vad är då problemet??

Jo jag har borstat tänderna och är klar men vet inte om jag vågar gå ut med tanke på att jag kanske väcker Gabriel. Jag tror att han ligger i vår säng, kg måste dit för att hämta kläder. Inte okej.

Hur göra?

Och när...

Grubblar på "pros and cons" så får vi se vart det slutar. Sånt här blir aldrig bra för mig. Av någon oklar anledning så väljer jag alltid fel.

Kom igen nu David! Time is here! I can do it!

Thai!

2012-01-19T08:15:00.001+01:00

Börjar komma tillbaka från de döda. Skönt. Igår kände jag mig allt mer som människa.

Senare gick jag till gymmet och dog. Kan ses som övermod och E som jag tränade med var lite i samma sits. Jäklar vad synd det var om oss efteråt. Fast som alltid var det en go känsla att ha kommit iväg och satt fläsket i gungning!

Efter gym blev det ICA. Vårt tomma kylslåp skulle göras mindre tomt. Det var knappt att det blev det. Jag stod still i affären och hade en blackout. Vad är det vi ska ha????

Sen kom jag på att jag hade en lista.

Smart där.

Jag hade lovat min älskade att jag skulle laga mat. Det gjorde jag. À la pappa Payani. Åkte till murder thai och köpte äggnudlar och kyckling. Fast det var precis att det gick jag var där fyra minuter över 21. De stängde 21.

Har ni stängt? Frågade jag en gubbe dom höll på med dörren. Vad trodde jag egentligen???

Han tyckte nog att jag såg hungrig ut och svarade:

Aaa, Ta he go ba! In ä hä.

Jaha tänkte jag. Stod och log och försökte fatta vad han menade. Sen så...

"Ja, ta hem går bra. Inte äta här."

Nice.

Gick in och han i kassan stod i ytterkläder. De hade stäng men visade upp ett jäkla fint bemötande. Maten jag fick med mig smakade hel underbart! Perfekt tillagat och riktigt god smak!

Sjönk sen ner som en fläsksvål i soffan. Mätt och lycklig.

På tv:n var det en dåre som sprang och cyklade över hela USA.

Grymt bra gjort! Hade det varit om han inte blev påkörd av en lastbil...

Tvådagars...

2012-01-18T06:00:00.001+01:00

Har ni hört talas om den?

Tvådagarsprincipen.

Första dagen kass.
Andra en total katastrof.

Den slog mig med en rejäl örfil. Jisses. Det där med att ligga i en skolsal på en madrass känns ganska passé. Har gjort det bra många gånger, tillräckligt. Jag påmindes om det i helgen. Helt förstörd så här i efterhand. Varit hårt, kallt, svinkallt och generellt dåligt med sömn.

Det var tur att vi fick till själva handbollen så bra! En fin tredjeplats. Det gör att man kan ta den där smärtan/tröttheten lite mer!

Tror jag.

Måndagen på jobbet var ka-ta-strof. Gick som i en bubbla. Fattade knappt vart jag var. I ett töcken. Out of space.

Utsketet äpplamos.

Men nu, onsdag börjar jag bli människa igen, sviterna känns fortfarande men nu är jag lite mer närvarande. Känns skönt.

På kort tid har det hänt förbaskat mycket, Gabriel är nära att börja traska av sig själv, vilket är underbart! Tiden rusar! Och om lite mer än en vecka fyller han ett år. 1 år!?!?!? Jisses. Time goes by.

Visste ni att en trasig garageport kan vålla en jäkla massa irritation? Särskilt när man inte är på humör. Ringde upp de som hade fixat den och gnällde på att en nyckel var trasig, att motorn inte fungerade.

30s senare sa han att jag ringt fel.

Fel företag.

Living in a bubble.

Jaja, jag trodde att jag visste vilket företag det var. Jag hade otur när jag tänkte.

Hela situationen är ganska talande egentligen - en stor portion välvilja men det blir bara fel. Så ser mitt liv ut just nu.

Är säkert en bra dag att gå till gymmet. Bryter väl kroppen.

Sov inte på madrass!

Sov inte på madrass!

Sov inte på madrass!

Rekommenderas inte för någon som är 30+.

Gabriel! En underbar liten varelse.

Då kör vi!

2012-01-13T06:58:00.001+01:00

Då är det läge för att plocka ihop de sista sakerna innan jag riktar skutan mot Skövde! Den första anhalten på väg mot Katrineholm! Förmodligen har jag glömt många saker men skit samma. Den smällen får jag ta sen!

Den första matchen litas redan ikväll, sen två imorgon och slutspel på söndag.

Sen är jag helt handbollslös. Ska då ta ett riktigt break. Kommer säkert hoppa på det här med distriktslaget igen framöver då det är riktigt roligt! Nu behöver jag bara andas lite och koncentrera mig på la familia. Den underbara.

Någonstans måste jag också börja förbereda mig mentalt för pappaledigheten. Vad innebär det - egentligen? Jösses. Genast känner jag mig okunnig och ganska förvirrad! Tur att det är rätt lång tid kvar till mars! Finns då någon form av möjlighet att mentalt förbereda sig!

Så här på förhand är det med lite skräckblandad förtjusning. Eller inte lite. Ganska så väldigt jäkla mycket. Kommer jag fixa det? Hua.

Men jag spar den tanken tills på måndag! Nu är det handbollen som gäller...

Imorgon bär det av!

2012-01-12T07:00:00.001+01:00

Två nätter på golvet i ett klassrum.
Dålig sömn.
Högljutt.
Hopp och förtvivlan.
Mycket folk.
Trånga hallar.
Blött.

Ändå längtar man dit! Till SverigeCupen i Katrineholm. Två års arbete ska nu bära frukt. Får se hur man skött sig och sina uttagningar.

Såg en film igår kväll "Sarahs nyckel". Tog den på måfå och när jag slängde på den förstod jag att den är delvis fransk. Åh, så jobbigt att lyssna på det! Tänkte jag först. Men det var lugnt. Filmen var riktigt jäkla bra och man berörs lite extra om man är förälder...

Några på jobbet höll på att göra porträtt och en tjej visste inte vem hon skulle måla av. Måla av David! sa någon. Reaktionen?

"Tänk på att han har mer hår på ögonbrynen än på skallen!"

Sen bröt jag ihop - så jäkla rolig kommentar! Det är ett underbart jobb jag har!

Det gjorde min dag. Vilket var tur - för det känns inte riktigt som man kommit igång efter ledigheten. Står i startgroparna.

Nu äntligen är julpynt, gran och ljus väck. Känns rätt bra. Särskilt när man kikar ut och allt man ser är att det är storm och regn i sidled. Föga jul/vinterkänsla! Blir väl snö in i juni istället.

Jag blev sådär lagom nöjd igår. Satte mig i bilen efter jobbet och gled iväg. Efter 5-8 min ringde telefonen. Du David, har du fått med dig nyckeln till id-hallen hem?

Ja.

En av få som finns.

Nice, snyggt avslut på dagen. Får se hur starten på denna dag blir!

Söndag börjar handbollen - mumma! Gabriel är redo!

Bruises

2012-01-11T20:16:00.001+01:00

Förra veckan var intensiv. Det kändes både i kropp och huvud. Allt var litegrann som förr, så bekant men ändå så nytt. För livet är ju nytt nu. Vi är inte bara två längre. Och det är väl det vi testar att leva nu - ett aktivt "handbollsliv" som förälder. Går det? Känns det värt det? Hur kan vi planera handbollen så att det inte går ut över familjelivet och Gabriel? Vilka kompromisser går det att göra? Många frågor, många diskussioner, mycket lycka och en hel del oro. Det är väl vad våren till viss del kommer att handla om. Hur mycket älskar vi sporten och är utmaningen lagom stor för oss att våga anta?

Avslutningsvis. Ni undrar om det gör ont att stå i mål, jag svarar att det känns...

Att handla på Coop...

2012-01-11T05:57:00.001+01:00

...kan vara ruggig frustrerande! Liksom att handla i alla andra stormarknader.

Jag skulle inte ha mycket. Några flyttlådor, plastsäckar och glass. Tre saker som uppskattningsvis borde ta max några minuter.

Det tog max några minuter. Förbannat många några minuter!

Vi valde att börja handla på Coop för att det är rätt lugnt med folk där. Röran är dock densamma. Det märkte jag igår.

Flyttlådorna, anade jag var de kunde stå. Så jag började söka av det området. Och jag sökte...

Och sökte...

Och sökte...

Till slut fick jag fråga om hjälp. Svaret jag fick:

"De ligger vid textilavdelningen."

Jag trodde det blev ett missförstånd, men icke. Där låg dem. På textilavdelningen. Totalt ologiskt! Vad gör dem där?????

Började bli frustrerad. Tur att jag frågade om hjälp, men det är inte lätt att hitta folk som kan hjälpa till. Jobbar det ens folk på nåt mer ställe än i kassorna?

Nåväl, jakten gick vidare efter plastsäckar. Städavdelningen. Började leta och jag hittade påsar i alla de former och storlekar.

Men inga svarta plastsäckar. Det tog 5-10 min sen var jag heligt förbannad. Försökte hitta personal. Hopplöst. Lättare att hitta en nål i en höstack.

Sprang på en "kamel-pappa", jag frågade honom, hur klart och tydligt svar som helst. Om han kunde ge fasen i att fota och jobba på kundtjänst på Coop istället. Då hade det varit mycket folk även på Coop.

Mitt i byggaavdelningen låg säckarna. Och varför då?

Glassen låg i frysdisken. Det var ju en himla tur det.

30min senare var jag klar.

Antingen så är Coop och andra stormarknader väldigt ologiskt planerade, eller så är jag det.

Det första mer troligt. :) From my point of a view...

Avslutar med en bild på Gabriel "Houdini" Payani.

Samla ihop sig!

2012-01-09T06:06:00.001+01:00

Ja det är nog läge för det. Även om jag jobbat en del i mellandagarna så har det varit stor skillnad från tidigare! Och idag rullar det igång igen lite mer på allvar.

Fast...

...det är ju en kort vecka för mig då jag ska till Katrineholm på fredag! Så det är ju inte riktigt som vanligt.

Det har varit riktigt skönt att ha varit ledig, fått samla ihop tankarna lite efter det gångna året. Det var ju ett rätt händelserikt år. Det blir säkert 2012 med! Fast... Inte riktigt på samma sätt och det är väl en himla tur. Hade jag nog inte pallat! :)

Sen har det varit helt underbart att få vara hemma med Emma och Gabriel! Det har gjort gott för själen! Egentid med familjen!

Nu ska jag försöka ställa in skallen på "jobb"-läge. Får se om den vill det! :)

Gabriel tränade handboll!

2012-01-07T14:13:00.001+01:00

Nu har vi kastat bort snart ett år. Idag var det dags att ta klivet ner på plan! BHK:s damer fick snällt träna på en planhalva medan jag gick loss med Gabriel på den andra! Det var fullt ös från början! Träningen inleddes med uppvärmning - klämma på boll. Fortsatte sedan med krypning efter boll, som utvecklades till kasta boll - kryp efter.

Kort paus med banan, rån och vattenintag.

Vi gick sedan på passningar, sedan lite mer avancerat äta på boll och därefter pass. Träningen fortsatte med rask takt, klisterboll! Dem var inte goda att smaka på och lite svårare att få upp. (som ni ser på bilderna). Vi analyserade problematiken snabbt och insåg att han håller på att försöka med högerhanden! Korkat. Vi la över i vänster och träningen kunde fortgå. Mycket studsande.

Kort paus. Blöjbyte efter "BIG nr 2".

Klisterbollen lades åt sidan och vi plockade fram en 4kg medicinboll. Suveränt! Den smakades på, rullades, och jagades... Efter en stund blev det nedkrypande och ombyte för hemgång och en god biff stroganoff.

Sedan sömn efter kort promenad. Och där är vi nu...

Tänk på att...

2012-01-07T09:31:00.001+01:00

Tips till föräldrar: kasta inte massa bollar i ett lekrum när mamman ställt en kaffekopp där. Det kan orsaka irritation, hånskratt och en maskin med tvätt.

Tips 2: Det är ännu mindre klokt när klockan är halv sju på morgonen och alla i familjen är trötta.

Notis: Bollarna har mer rättighet att vistas i lekrummet!

Humant?

2012-01-05T04:57:00.001+01:00

Sol, vind, och vatten... Ja oavsett vilket så börjar det bli lite halvirriterande att moder natur har samma beslutsångest som min underbara fru. Det är regn, hagel, snö, sol, blåst om vartannat. Om ni inte noterat det.

Det är så irriterande att till och med jag kan tycka att det bästa vore om det kom snö som fick ligga kvar. Mest för att då vet jag att jag blir småirriterad varje morgon, istället för att leva i ovisshet och med falska förhoppningar.

Humant att gå upp 04.30? Jag vet inte det jag, men uppe är jag och förmodligen är det en vanesak. Till hösten vill jag nog ha en öppning, vore skönt att ha en tidigt dag. Både för min och Gabriels skull! Vill inte att Gabriel ska ha för långa dagar när han väl börjat på förskola. Well, well...

Tur att det är en röd dag imorgon. Då har jag sovmorgon till 04.35.

Gött.

Längesedan!

2012-01-04T23:01:00.001+01:00

Det var ett tag sen sist. Lägger mig ensam av två anledningar:

1. Gabriel stensover i sin säng.
2. Emma på handbollsmatch.

Båda lika ovana men samtidigt väldigt underbara! :) Förmodligen kommer jag fråga Emma hur det gått, hon kommer vara självkritisk. Jag får försöka läsa mellan raderna. (och givetvis har jag frågat tränaren hur hon var. Så jag får ett svar utan att behöva tolka.

Så har vi levt länge. Det var ett tag sen sist men jag gillar känslan.

Nu kommer Emma genom dörren. Måste fråga!

Sådan mor...

2012-01-04T18:21:00.001+01:00

...sådan son! Käkar (bokstavligen) upp våra pengar. Kollade bort i 30s sen hade han tömt mammas plånbok, käkat upp en bit av en tjuga. Resten har nog hans mamma bränt! :)

Ju mer vi är tillsammans...

2012-01-04T11:50:00.001+01:00

Detta med att kunna gå toaletten ensam, med stängd dörr dessutom, det är lyx. För det är nämligen inte många gånger på en dag som det händer att jag kan göra det. Det är kanske blir en gång när Gabriel sover middag, ytterligare någon gång när David väl kommit hem och om jag har gäster hemma tar jag ofta tillfället i akt. Men det finns ett tillfälle på dan som jag verkligen vet att jag får vara själv och det är nu på kvällen innan jag går och lägger mig. Men vad hände igår kväll? Jo, rätt som det är stormar Davva in utan att knacka just när jag ställt ner tandkrämstuben och står redo med tandborsten i handen. "Vad gör du?" undrade jag. "Jag är så jäkla törstig!" fick jag till svar. Så nu vet alla ni kvinnor därute att när mannen är törstig så är det bara för honom att stövla in på toaletten tydligen, att ni redan råkar vara där verkar spela mindre roll. :)

But hey, The more the merrier säger DOM ju! Finns det hjärterum så finns det stjärterum. "Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi bli..."

Hassan i P3

2012-01-04T06:09:00.001+01:00

Är det du som är Storm?
Ja...
Håll i hatten!

Vädret får mig osökt att tänka tillbaka på Hassan i P3 och deras underbara busringningar! Då det ljuva 90-talet nådde sin peak kan man väl säga...

Ett par intensiva dagar i Hjo är avklarade och äntligen är truppen till SverigeCupen uttagen. Distriktsturneringen är nästa helg och det ska bli tre riktigt spännande dagar! Får se hur pass rätt man har gjort... Två års arbete ska då summeras! Fast innan dess ska vi en sväng till Lysekil på fredag för att bränna av en träningsturnering.

Mitt i all handboll ska jag nu även jobba ett par dagar. :) Ska bli sköj! Sista jag jobbade så var vi fem personal på ett barn. Är nog liiite fler barn numera.

Emma ska också till jobbet idag och mina päron är på väg ner från Skövde för att vara lite barnvakter. Så det är nog en dötrött Gabriel man kommer komma hem till sen! :)

Nej, men om man ska ta och ge sig ut i sketvädret?

Så får det bli! Håll i hatten...

Det var det här med samarbete...

2012-01-03T08:47:00.001+01:00

Vi jobbar fortfarandet med det, jag och min son. Än är vi inte riktigt framme vid att kunna enas om gemensamt mål, men en dag vill jag tro att vi når dit och då blir vi nog oslagbara. Men som sagt, just nu går våra viljor något isär. Som alldeles nyss till exempel. Jag ville bara ta fram ett klädesplagg och när jag vände ryggen åt och glömde stänga dörren såg Gabriel sin chans att istället ta fram nästan alla plagg. Sweet.

Imorrn mjukstartas det nya året

2012-01-01T19:59:00.001+01:00

Såhär ser årets första vecka ut för mannen som bestämde sig för att "pausa" handbollstränarskapet ett år och kvinnan som "bara" skulle känna sig för lite:

Måndag
David är i Hjo på distriktsläger hela dagen

Tisdag
David är i Hjo på distriktsläger hela dagen
Emma har handbollsträning på kvällen

Onsdag
Emma har träningsmatch mot Anderstorp

Torsdag
Emma har handbollsträning på kvällen

Fredag
David är i Lysekil på distriktsläger hela dagen

Lördag
Emma har handbollsträning på förmiddagen och träningsmatch mot Anderstorp på eftermiddagen.

Söndag
Emma har två handbollsträningar. En på förmiddagen, en på eftermiddagen

Jorå så att...

Tacksamhet

2012-01-01T13:09:00.001+01:00

Inatt när jag somnade gjorde jag det fylld av tacksamhet. Sedan jag träffade David den 14 september 2002 så har jag känt mig mer och mer tillfreds med mitt liv för varje år som passerat. David var min vändpunkt, hade jag inte träffat honom just då när jag gjorde det så vet jag inte var jag hade befunnit mig idag. De senaste åren har jag känt en ärlig glädje över att bli äldre då jag verkligen upplever att varje år har berikat mig med närme relationer, djupare insikter och fantastiska erfarenheter som har lett till en större ro i själen. Jag trivs med mitt liv idag. Nej förresten, jag ÄLSKAR mitt liv idag. Visst det finns dagar som inte upplevs som några höjdare direkt, men hade allt alltid varit helt strålande perfekt och lyckligt så hade det inte funnits någon tjusning i det heller till slut. Jag vill påstå att vi behöver lite dalar då och då för att kunna klättra ännu högre på bergen de andra dagarna. Jag tror att dalarna hjälper oss att nå nya höjder som i slutändan ger oss ännu större lycka. Det är iallafall den lärdomen jag har fått när jag har kikat på mitt liv ur backspegeln. Det är de svårare perioderna som har lärt mig livsnödvändiga saker om livet som sedan har gjort att jag har växt, vet hur jag vill leva och som har gett mig mod att våga vara den jag är idag.

Jag är stolt över mitt liv och jag skulle kunna skryta mig hes om allt det goda jag välsignats med, men sen så ligger det ju inte i min natur att göra det. Och ska jag vara helt ärlig så vet jag heller inte hur jag ska formulera mig för att göra känslorna rättvisa. Men jag vill ändå tro att ni som berörda och ni som känner mig kan "läsa" det oskrivna och känna kärleken och alla känslor som ryms bakom orden i detta inlägg. Ni vet vilka ni är.

Två stycken som kanske inte vet om att de det senaste dygnet har avancerat från vän till "människor jag håller mycket varmt om hjärtat" är familjen Lagerlöf. Som David skrev igår, 2011 har verkligen varit mitt och Davids år och har innefattat några av de största händelserna som vi kommer att få uppleva förmodligen. Och Hanna och Erik, vet ni vad? År 2011 kunde inte ha fått ett värdigare och finare slut än vad det faktiskt fick igår tillsammans med er! Tack.

2011 - då allt var bananas!

2011-12-31T09:45:00.001+01:00

2011 kommer aldrig åter, nej. Tur det. Det har inte varit ett dåligt hektiskt år! Väldigt mycket positiva saker men det är knappt man hunnit njuta innan nästa sak har tagit vid. Galet. Men härligt. På nåt konstigt sätt. Hat försökt lista upp några av de saker som hänt:

I början av januari tog jag examen - Äntligen! Det var efterlängtat och med tanke på att Gabriel var på g så hade jag inte fixat en termin till! Orkade inte ens med examensfesten/cermonin. Inte min grej sånt där.

En helg efter min examen så började jag mitt nya jobb som fritidspedagog i Mölnlycke.

Efter cirka 1,5 vecka så föddes Gabriel. Har av någon ogrundad anledning sagt att jag velat bli pappa innan jag fyllde 30. Fyra månaders marginal! Svettigt men det gick vägen. :)

Sen blev det en kort pappaledighet och man skulle försöka smälta allt. Yeah right. 11 månader har gått och jag fattar fortfarande inte.

I April åkte jag till Spanien med kamelerna, vi vann cupen och jag inledde min första handbollsfria säsong sedan Hedenhös tid. Pokalen är spårlöst försvunnen. Konstigt. :)

Sen fyllde jag 30 år. Inte jättegrej men det hände.

1 juni blev vi enormt glada husägare!

2 Juni började operation helrenovering! Ett jobb som i stort är klart, nu är det bara innerdörrarna som ska slängas upp. Snabbt och smidigt. Av någon annan. :)

Med Gabriel som ny familjemedlem så blev pendlingen till Mölnlycke lite jobbig. Jag trivdes kanon men familjen går alltid först. 1 augusti började jag ett nytt jobb som Fritidspedagog på Asklandaskolan i Fristad. 15 min enkel väg och jag trivs underbart bra där!

6/10 gifte vi oss i smyg. Emmas syster var den enda som visste om det tillsammans med min bror. Tyvärr kunde brorsan inte delta.

7/10 Åkte till Lysekil på en bröllopsresa. Helt ljuvligt! Bodde över vattnet och hade närhet till allt. Att ligga och lyssna på vattnets kluckande på natten var underbart!

Första julaftonen i Borås, för min och Gabriels del. På juldagen begav vi oss till Sveriges framsida. Mysigt att träffa alla och njuta av god mat och gott sällskap!

Idag är det nyårsafton tillsammans med, för mig, nya vänner. Ska bli himla mysigt! Litet orosmoment är att männens ska stå för en trerättersmiddag där flambering kan bli aktuellt. Hmm...

Gabriels första... Allting. Vår lilla guldklimp har gjort mänger med saker och det händer nåt nytt nästan varje dag. Så jag nöjer mig med att skriva att han förgyllt och berikat våra liv! Vår älskade lilla fis!

Gott nytt år på er och en god start på nästa år! Nu får vi se hur 2012 kan matcha 2011... :)

Konstigt.

2011-12-30T05:22:00.001+01:00

Trodde det skulle vara det på förhand. Konstigt alltså.

Att öppna 06.00 hör inte till vanligheterna och jag trodde jag skulle ligga vaken hela natten och grubbla. Det gjorde jag inte. Det var som en vanlig dålig-Gabriel dag. Upp i ottan.

Så härligt det var att både se och höra Emma och Gabriel sova... Mina två favoriter. Man fick genast mer energi och...

Nä. Nu ljög jag. Jag är skittrött och vetskapen om att det första barnet eventuellt kommer en timme efter att jag börjat känns upplyftande. Men en kollega sa att hon skulle lira Wordfeud med mig. Förutsätter att det blir så. Annars ringer jag upp henne. Väcker henne.

Nej. Givetvis inte. Fast det hade varit kul. Till nästa gång jag träffade henne. :)

Imorgon är det nyår. Då ska jag/emma försöka summera året. Lycka till. :) Allt har ju hänt. Sen blir det trevligt sällskap under dagen/natten. Vi tänkte varit själva först men ibland dyker det upp guldkorn som är svåra att neka. Nu håller jag bara tummarna för att Emma piggnar till!

Mot jobbet!

Ibland är Gabriel trött. Hejdlöst trött...

Omtumlande jul!

2011-12-29T07:38:00.001+01:00

Innan jul frågade vi barnen på jobbet vad de önskade sig. Svar:

iPhone
iPad
iPod

Det värsta är (i sinom tid) iPay. Fi faan. Dyrt. Tänk när Gabriel kommit upp i åren och börjar tjata om dessa saker...

När jag gick på lågstadiet så var det coolt att sätta kläderna åt fel håll... Dator och mobiltelefoner var... Ja. Det fanns knappt!

Så ung är jag.

Julen i år firade vi i Borås. Nu är inte jag julens största anhängare kanske men roligt att uppleva den tillsammans med Gabriel och Emma. Det var en lite konstig känsla att inte fira den i Skövde med mor, far, bror, moster och morfar. Men vi hade det väldigt bra här i Borås, där vi firade julen på Olsson-vis. God mat, julklappsspel och bara umgås. Det sistnämnda viktigast för min del på julen.

På juldagen åkte vi till Skövde. Möttes av mamma som stod och pratade i telefon. Morfar hade fått en hjärtinfarkt och var på väg till sjukhuset. Det fick mig att tänka till om vad som egentligen betyder nåt i livet. Det är familjen och vänner. Resten är viktiga saker men lätt att välja bort i jämförelse. Familjen är nummer ett.

Alltid.

Vi var uppe och hälsade på dagen efter och han var vid gott mod - Skönt! Gabriel fick lämnade en julklapp. Och vi kunde sitta och prata en stund. Hela familjen.

Notis: Fy faan vad jag hatar sjukhus. Det sterila/vita ger mig bara en olustig känsla, känns deprimerande och det är ju sällan man varit där av en positiv anledning... Det är så dystert och det är jobbigt att se normalt starka människor så nedbrutna.

Jag vet att den tråkiga inredningen och sånt ska vara lugnande, men det funkar inte riktigt för mig.

Beundrar människor som tar sig dit varje dag och som orkar möta det hela tiden. Ni gör ett otroligt viktigt jobb!

Nåväl, resten av julen blev lite tom men vi gjorde det bästa av läget och hade det rätt bra. Gabriel fick bröta loss med farbror, farfar, farmor och Monica och han var hur nöjd som helst!

Det var hans föräldrar också som kunde ta ett kliv tillbaka. :)

Så julen har varit bra men omtumlande. Nu blickar vi fram mot ett händelserikt nyår där flambering står på schemat. Jisses!

Behövs inga raketer här inte!

På bilderna utforskar Gabriel en skallra samt farmor och farfars tidningshög...

Mora Träsk

2011-12-28T23:11:00.000+01:00

Alla ni som hängt med ett tag här på bloggen eller som har umgåtts en del med oss och Gabriel vet att han sedan länge har varit ett stort fan av Mora Träsk. Deras dvd har gått varm här hemma i flera månader nu. Hans föräldrar har tröttnat sedan länge men Gabriel tokälskar det fortfarande även om han under månaderna som gått har hunnit byta favoritlåtar några gånger. Hans allra första favorit var Lilla Olle, och Tigerjakten som i flera decennier har varit en klassiker lämnar givetvis heller inte Gabriel oberörd. Hänger öronen på dig ner bar också uppe i topp ett tag men nu är det Bilarna Förr som får Gabriel att rocka loss varje gång han hör låten. Här ska ni få ett smakprov på hur det kan se ut:

GOD JUL

2011-12-25T21:25:00.001+01:00

Från oss alla till er alla, en riktigt god jul! Ta hand om varandra, ge mycket kärlek, INGENTING är viktigare än det!

Älskade grusväg

2011-12-23T12:26:00.001+01:00

För er är nog detta bara en vanlig grusväg som är grå och tråkig under vinterhalvåret och som kanske blir något vackrare under sommarhalvåret tack vare omgivningens grönska. För mig är denna grusväg mycket mer. För mig är denna grusväg magisk och ibland känna det som att jag hittat en hemlig väg till himlen när jag går på den. Ja, jag skulle kunna prisa grusvägen med oräkneliga lovord, men det skulle bara bli drygt att läsa tror jag. Istället ska jag förklara varför jag älskar grusvägen.

Det är nämligen så att denna grusväg är rena sömnpillret för Gabriel. Han kan va precis hur galet trött och grinig som helst och skrika så att tårarna rullar på honom där han sitter i vagnen, men så kommer vi till grusvägen och plötsligt lirar jag (som spelar i samma lag som Mr John Blund) i medvind. Domaren börjar blåsa till vår fördel och publiken börjar heja på oss och det börjar bli jobbigt för Gabriel att stå emot och till slut ger han vika. Team Blund vinner alltid på grusvägen. Alltid!

I'm lovin' it!

Rim!

2011-12-22T06:59:00.001+01:00

Nu knackar julen på dörr,
Allt känns lite som förr.
En skillnad är dock stor,
Han väger 11kg och är full med snor.
Denna jul han uppliva,
Älskar att leka i snö, och snöbollar hiva.
Mamma och pappa fyllda av stress,
Då man på julen bli lite less.
Men för Gabriels skull är det bara att le,
Jul för första gången ska ju ske.
Även julklapp han ska få för första gången,
Måtte han slippa den skråliga julsången.
Kalles jul också nåt nytt,
Musse, pinocchio och andra påhitt.
Men ytterligare pepparkakor Gabriel få,
Ja vad fasen, för lillfisen är det jul då.
Gabriel uppspelt och lär av glädje skrika,
Jaja, på lördag får man ge vika.

Medan andra väntar på tomten...

2011-12-21T18:14:00.001+01:00

...så väntar Gabriel på sin pappa som tydligen duschar på tok för länge enligt honom.

Skotta snö!

2011-12-21T05:48:00.001+01:00

Vilken nitlott. Vid en svag punkt i livet i somras kom jag med förslaget att Emma skulle ha hand om gräsklippningen och jag ha hand om att skotta snö.

Snacka om att ha otur när man tänker.

Just där och då tänkte jag i inte på att man klipper gräset någon gång i veckan i 2-3 månader medan man skottar snö varje dag i 2-4 månader. Totalt korkat av mig.

Har inte hittat det där flowet direkt med snöskottningen. Vår granne 4 år har hittat det dock... Kanske ska be han om hjälp? Han tycker säkert det är skitkul.

I somras klippte han vår häck.

Genialiskt. Spinna vidare på barns intressen, det fick jag höra på högskolan...

Tromb råder trots förkylningstider

2011-12-20T12:57:00.001+01:00

Medan Gabriel ligger och sover här bredvid mig så kan ju jag passa på att kika in här tänkte jag. Det var ju onekligen ett tag sen, men så kommer det va ibland. Vi bloggar för att vi tycker om att skriva, men vi tänker aldrig tillåta att det blir en "måste-grej". De senaste två (ja, nästan tre) veckorna har Gabriel varit riktigt förkyld och det tar rejält på orken hos hans föräldrar med kan jag säga. Hostiga nätter, snoriga dar, svårt att andas ur en täppt näsa, jobbigt att äta och slutligen tröttheten. Denna fördömda trötthet! Hur tröttsam är inte den egentligen?
Men nu så (peppar peppar) verkar det som att förkylningen äntligen börjar ge vika iallafall. Såå skönt.

Tro nu dock inte att Gabriel har kunnat hålla sig ifrån att röja runt här hemma. Oh no! Tromben är i full gång. Gabriel är verkligen överallt och ska gärna vara med där det händer hela tiden. Han vill gärna hjälpa till, men allt som oftast tjärvar dessvärre vårt samarbete lite.

- När jag lägger in tvätt på hyllorna i garderoben så drar Gabriel ur kläder ur lådorna.

- När jag plockar upp skorna i skohyllan drar Gabriel ner dom. Likadant med hans böcker.

- Han har lyckats stänga av tvättmaskinen själv.

- Han älskar att öppna och stänga dörrarna under vasken och helst av allt kryper han dessutom gärna in och sätter sig och leker med det vi förvarar under vasken. (Grand)son of a plumber som han är! Så numer, efter en incident som resulterade i kaffesump över hela golvet, ställs soptunnan upp på diskbänken på morgnarna.

- När man öppnar kylskåpet kryper han dit blixtsnabbt och ställer sig upp och inspekterar. Igår lyckades han till och med höja nivån på inspektionen. Ordagrant. Då lyckades han nämligen klättra uppåt i kylskåpet så att han stod med fötterna på en hylla istället för på golvet som han brukar...

- Och han pratar. Konstant! Han tycks ha precis hur mycket som helst att berätta och en bra dag förstår vi en kanske en tiondel av det.

Nu vaknade han här. INTE bra. Behöver sova minst en timma till om inte eftermiddagen ska bli görlång. Nåväl, får väl leka lite och bädda ner honom i vagnen sen. Bjuder er på några godbitar att hålla till godo med så länge...

Gabriel och OS!

2011-12-20T06:47:00.001+01:00

Mor och far var på besök i lördags innan de skulle hämta Gabriel. Jag stod i hallen och såg i ögonvrån att det brann utanför. Jag satte fart med snabba kliv (med mina mått mätt) mot vår hall, slängde upp dörren och såg en marschall - den lilla detaljen hade jag missat. Att vi hade sånt hittepå och det mönstrade glaset gjorde flamman bra mycket större och levande.

Bra start på helgen.

När jag ändå är inne på korkade saker. Tre tidiga mornar i rad så harcjag gått upp i ottan, gått ner i mörkret och nästan skrämts ihjäl av två stora trä-tomtar som står på vår altan och tittar in mot huset. Allt man ser i mörkret är ögonen. Emma och hennes jäkla julfixande...

Det bästa med julen när man tränar ungdomar är att de är lediga och kan träna jämt! Nu tränar jag inga i år men minns med glädje förra julen. :)

Vi såg sista avsnittet av Så mycket bättre. Efteråt diskuterade vi några namn som hade varit roliga att se och lyssna på. Emma ville se Plura i så mycket bättre... Eh... Goddag yxskaft.

I förrgår fick Gabriel låna Emmas mobil. På nåt vis kom han in på SMS och det första han skrev... Det är så att man blir tårögd... Det första G skrev på mobil var "OS". Grymt!

Svårt samtal därefter där jag fick ta med honom att han är sent utvecklad och inte riktigt är mogen för OS nästa år. Men 2016 ska vi nog ha jobbat ikapp!!

Det bor en tillbakadragen kvinna i kvarteret. Hon är väldigt tystlåten och försynt. Jag såg att hon hade besök och mötte henne när hon skulle ut med ett barnbarn... "Jaså, det är finfrämmat idag?" sa jag. Varpå hon svarar "Nej, det är bara mitt barnbarn..." Ha ha! Skitkul!! Men jag vet inte om det var ett skämt från hennes sida så jag kunde inte med brista ut i skratt. Enda gången jag hör henne prata annars är på kvällarna när hon ropar in sin hund... Hoppas för den hundens skull att det inte blir för mycket snö. Då kommer den försvinna...

Lördag kväll. En vecka kvar till jul och som i de första familjer är det ganska stressigt. Finns en hel del att göra - Men familjen Payani skapar alltid extrajobb. Vi gick ut på eftermiddagen/kvällen och gjorde i ordning vår gräsklippare. Fram med vattenslangen och börja spola av den! Jag undrar varför grannen började garva när hon kom ut... Vad gör ni en lördag kväll, en vecka innan jul? Frågade jag. Hon fortsatte skratta.

Vilka amatörer vi är.

Men nu är det gjort.

Vi har kanske... 15/20 kulor i granen. hur kan det vara möjligt att det känns som man plockat upp 500 från golvet? Kanske Gabriel kan svara på??

Mer snö. Det kanske blir lite vitt på marken ändå i jul? Eller är jag bara naiv...

Gabriel fick i söndags(?) på Coop låna Elins mössa och han såg ut att vara rätt nöjd!

Han var rätt nöjd med pappas korv stroganoff... Hjälpte till att plocka fram saker ur kylskåpet - gurka, citron och massa annat som är gott i den rätten. Urk!

Undrens tid är inte förbi!

2011-12-16T06:23:00.001+01:00

Tisdagar har under hösten inneburit badminton men nu verkar det som att det har nåt sitt slut. Höjda avgifter och att man är tvungen att binda upp sig till juli känns inte realistiskt. Inte nu. Det får bli till att leta strötider!

Nej undrens tid är inte förbi. Pratade med morsan och farsan igår. Blev lite om julen och sådär. Här och häpna, för första gången under mina 30 år så önskade farsan sig nåt i julklapp!! Eller ja, han har önskat sig strumpor i 30 år men nu händer det grejer. Han önskar sig en Vattenflaska att ha på gymmet.

Personlig utveckling.

Som han själv kallade det.

Nåväl, han underlättade det för Gabriel som ska ge sig ut i veckan och shoppa loss!!

Köpa julklappar. Vilken rysare.

Vilken hysteri. Galet.

Orolig!

2011-12-15T07:25:00.001+01:00

Första känslan var att det var en riktigt seg start på dagen. Sen insåg jag att det är först natten sedan Hedenhös tid som jag och Emma fick sova ifred utan att ha 80cm Gabriel, som åker runt som en flipperkula, mellan oss.

Genast blev det bättre! Han har varit lite hostig men igår fick vi... Ja... Vad det nu var, efter besöket på BVC.

Uppenbarligen hjälper det!

Man blir rubbad som förälder. När Gabriel håller på att vakna och vill sova hos oss så blir man gnällig över det, och nu när han sovit i sitt rum själv så blir man orolig över det. Lever han??? Det här med att någon gång kunna slappna av helt är inte lätt. Man blir helt korkad av alla tankar. Och utvilad? Nej du. Det är en svunnen tid. Pratade med en kollega på jobbet om det, och hennes stöttande var? Man är precis lika orolig när ungen än 18 och ränner ute sent på kvällarna...

Det var inte riktigt dit jag ville komma. :) Jag vet att det sades med glimten i ögat, fast det låg nog viss sanning i det hela. :)

Jag tror jag skrev om det tidigare, men det bara eskalerar. Först var jag så där "äh låt han slå sig" om Gabriel och Emma var dunder-orolig. Nu är det helt ombytta roller. Det är skitjobbigt. Det måste jag försöka jobba bort.

Men Gabriel är ju så sårbar och gråten som kommer när han slagit sig är hjärtskärande.

Lillfisen.

Summa summarum: Jag lär vara orolig resten av livet.

Tack för den. :)

Trötters pöjk!

2011-12-14T06:02:00.001+01:00

Hej! Mitt namn är Trötthet och jag bor i David.

Julgrans debut igår. Jag skötte mig skapligt och mullrade med i ett par av låtarna. Klart godkänt i betyg.

Men trots fint betyg glädjer det mig att det nu är ett år kvar till nästa gång. Hur man nu ska toppa det här?

De borde jobba på en bättre utrymningsplan på Borås Tenniscenter. Vi hade lirat färdigt igår när brandlarmet gick. En bouletävling arrangerades vilket innebar att 150 pensionärer skulle ut genom en ensam dörr. Kan väl säga så här, det var väl en faslig tur att det inte brann på riktigt. Tog en halv evighet innan man kom ut.

Vädret spelade roll. Det regnade och några tjuriga ville inte gå ut i regnet. :)

Gabriel hostar som sjutton. Emma ska med honom till barnavårdscentralen idag. Får se om vi blir nåt klokare efter det! Inga garantier. Han har hostat ett tag och det verkar inte bekymra honom så mycket. Inte mer än på nattetid då han vaknar av det.

I förlängningen så gör även vi det. Idag är man trötters pöjk. Även om Emma säkert är det än mer då hon varit den som gått upp.

Man skulle kunna säga att julgranen och dess kulor är en succé! Enligt rapporter från Emma så är det en höjdare att slå på och kasta runt kulorna. Måste vara positivt...

...kulorna är ju bollformade!

Tidtagning!

2011-12-13T06:52:00.001+01:00

Gabriel skulle nu på morgonen för första gången få uppleva en julgran. Vi funderade på hur han skulle resonera, om han skulle vara passiv eller attackera granen.

Han var passiv. I 4 sekunder. Sen var leken igång med en av Emmas 3724st julgranskulor.

Vi hann inte ens starta klockan. Det bådar inte gott. Undra hur många gånger han kommer få den över sig? Tvåsiffrigt?

Jag skulle tro det.

Dags att åka till jobbet.

Och på tal om julgran. Idag är dagen D. Då halviraniern ska få en ljusslinga runt sig, julgranskulor i handen samt en stjärna på huvudet.

Hörde jag att någon sa succé?

Mmmmmmmm.....

Är det någon...

2011-12-12T23:48:00.001+01:00

...som ser granen bakom julgranskulorna? :)

1500 spänn för en gran man sen ska gömma bakom massa lull-lull! :) As long as my beloved one is happy... Ska fråga Gabriel imorgon.

Det blir väldigt fint hur som!

He he...

Inspelningsbar box kan döda känslan!

2011-12-12T23:38:00.001+01:00

Gabriel hade somnat in för natten. Vi bänkade oss med mat och glass för att kika Sverige - Frankrike som vi spelat in på boxen.

Första halvlek är bra bakåt och framåt så är det (enligt mitt sätt att se det) Sveriges klart bästa halvlek framåt. 3 måls ledning i halvtidsvilan...

Andra halvlek börjar. 15 min in får Sverige problem med fransyskornas offensiva försvarsspel. De tilläts göra ett ryck. Men Sverige spelar upp sig, och med ca. 2,5 min kvar så är det 23-24 och riktigt spännande!

Jepp. Emma har satt timern på för kort tid så vi missar slutet. Tack för den. Nu kanske ni tror att jag blev irriterad? Icke. Jag börjar garva. Inget bra drag. Emma blir stentjurig. Slänger på musik i öronen och börja krångla med ljusen i granen. Min egna "Rudolf Andersson".

Jag kommer med lite förslag under resans gång. Går sådär.

"Du är inte så lätt att jobba med, David.
Vad menar du? Svarar jag.
Jag vill ha det på mitt vis..."

Ha ha. Emma borde bli egenföretagare. Bara sig själv som anställd.

Nåväl, ljusen blev bra i granen. Emma började med kulorna.

Här kom nästa bryt.

36 kulor.

Inget hade snöre i. Det skulle man fixa själv.

Heja ICA MAXI! Ni gav mig ytterligare skrattkramp. Hjälpte jag Emma? Icke. Ska upp och jobba imorgon.

Samt vara utklädd till julgran. Mmm...

Frågor på det?

Från början till slut... Emmas projekt och nya bäbis.

Gran införskaffad!

2011-12-12T18:06:00.001+01:00

Då var det "kirrat och klart" som man tydligen ska säga i ungdomssällskap. Ungdomssällskap för mig är upp till 29.

Jo, plastgranen är köpt! Känns som en jordskredsseger! Men som alltid när team Payani är igång så är det varken smärtfritt ekonomiskt eller utan små misstag som förgyller vår vardag.

Kommer nog sakna Grandoften. Den är speciell. Men bryr jag mig om det när skiten står och barrar i slutet av januari och den skulle varit ute för längesedan?

Nej.

Plus att en vän sa att det fanns att köpa Grandoften på spayburk.

Köper 10 direkt om jag hittar!

Stressade in till stan efter jobbet. Har varit en bra dag på jobbet så jag kände mig halvladdad för plastgransjakt! Vi båda kände att ska vi köra plast så vill man ändå ha någon ordentlig som ser lite vettig ut. 1498kr på första stället... Vi gick vidare. Emma hade koll på ett till ställe som sålde, vi gick genom halva stan och in i affären. Såg första granen, 4500. Vi vände i dörren och gick tillbaka.

Vi kom tillbaka till det första stället. Tog en nummerlapp. Väntade. Kollar bort för en sekund och jag ser sen att Emma står och ska börja äta en chokladbit.

- Vad gör du? Frågar jag.
- Smakar på chokladen...
- Vet du att det kostar pengar?
- Va!?!?!

5kr per bit...

Hon i kassan skrattade. Tro faan det. Hon gjorde väl sitt livs affär.

Dock sa Emma att det var värt varenda öre!

Alltid nåt, sa den fattige.

Det blev vår tur. Vi vill ha en sån gran... Japp, ett ögonblick bara, sa hon i kassan.

30 sekunder senare kommer det en kille med ett tungt, otympligt, stort jäkla paket!

Då brast det för både mig och Emma. Vi började asgarva i affären och första känslan var att resan hem kommer bli lite à la Mr. Bean.

Det hade varit tight i förstaläget, men nu var det bilstol, vagn, påsar, en grinig/hungrig Gabriel och massa annat bös i bilen!

Vi fick plats. Gabriel fick tokmutas.

Så får man göra.

Ibland.

Bilden är lite missvisande. Den ser inte så märkvärdig ut men fy fasen...

Helt slut. Men glad.

Jag slipper sopa barr.

Nu offentligt: Jag är miljonär.

2011-12-12T05:57:00.001+01:00

Nya boxern har anlänt sedan några dagar tillbaka. Tur att jag har Emma som installerade makapären! Den nya boxen är en ny familjemedlem och jag glädjs åt den fina fjärrkontrollen! Pricken över i:et!

Japp, Gabriel är min son. Trots hans underbara sidor så är han det. :) Det stod helt klart häromdagen när det flera gånger om uppenbarade sig. Han var mitt i en lek, Emma öppnade kylskåpet, Gabriel avbröt leken och satte full fart mot köket! :)

Det var så att en tår föll längst kinden.

Gabriel känner igen kylskåpsljudet. För bra för att var sant!

Familjen L var på besök igår. Det var kanontrevligt i vanlig ordning och grabbarna brötade loss - precis så som det ska vara. En underbar söndag som rundade av en härlig helg!

Det är första gången på länge som det kändes som en lång helg. På ett positivt sätt. Fått mycket gjort och varit många mysiga stunder.

Sen är det bara den där lilla detaljen st vara utvilad... :) Men men, vila kan jag göra någon annan gång!

Jag vet inte hur många som vet om det egentligen. Men nu offentliggör jag det. Jag är miljonär! Jag blev det för några dagar sedan då jag från CokeCola fick följande sms:

Grattis! Du har vunnit £980.000 i 2011 Coca-Cola Int'l Mobile Tombola. För att lösa in, skicka ditt namn, e-postadress och Mobile # till: prizecoke@live.co.uk

Känns jätteseriöst. =] Det kommer förmodligen droppa in tio millar på kontot vilken dag som helst! =D

Flickan och kråkan. Vilken genial låt. Varför har vi inte mötts innan?

Plastgran vs. Riktig gran.

Hör och häpna: Emma börjar ge vika! Det lutar åt att det blir en plastgran som köps in. Så ofantligt skönt och praktiskt.

Precis som jag gillar att ha det.

Nu får Emma köpa vilket pynt hon vill. För nu är vi två ett par.

Jag och (den snart inköpta) plastgranen.

Gabriel - Utforskaren!

Vaffö gör ho på dette vise?

2011-12-10T02:29:00.001+01:00

Klockan är 02.10. Kom hem för en stund sen och hittade min äkta hälft sovandes i soffan. I bakgrunden var Sverige-Danmark på och när jag såg ställningen var jag ju bara tvungen att sätta mig i soffan jag med och kolla de sista nio minuterna. Tråkigt för tjejerna att åka på ännu en uddamålsförlust, men jag tänker inte vara någon medgångssupporter och sluta tro på dem för det. Visst, Frankrike blir svåra men är inte omöjliga att slå för det.

Kvällen har varit precis så fantastisk som alla kvällar med mina guldisar alltid blir. Det finns massor med incidenter och känslor att berätta om och vi får se om jag orkar och hinner sätta ord på dem imorgon. Just nu måste jag bara sova känner jag. Så trött, så trött!

Tills dess kan ni grubbla lite på varför jag sitter med en öl i handen och har mössa på mig inomhus...

Godnatt!

Förmiddagsvila

2011-12-09T12:30:00.001+01:00

Lillfisen har somnat och jag jublar. Tänker nu nämligen göra detsamma.

Ett får...två får...zzz

Aiming for the stars

2011-12-09T06:43:00.001+01:00

Kaffe. Very well needed today. Sitter just nu på golvet i Gabriels lekrum och lyssnar på när han skapar elektropop på sin aktivitetstavla (eller vad sjutton det nu heter!? Se bilden så förstår ni vad jag menar) Under tiden det tog mig att skriva detta har han istället krupit fram till en hylla där han hittade en maracas som han morgonen till ära inte väljer att skaka utan istället slå mot hyllplanet. Sweet! Snart bör nog Davva vara på benen han med och grannarna vägg i vägg också... Trots att klockan är lite så har jag dessutom redan hunnit igenom bitar av repertoaren. Krokodilen i bilen, Imse Vimse Spindeln, Rockspindeln, I ett hus vid skogens slut och Hänger öronen på dig ner. Försökte även med Klappa händerna när du är riktigt glad men den är ingen favorit. Den väcker ingen reaktion alls. Noll. Zero. Eller så är det mitt framförande som inte engagerar? Jag tycker själv att låten är för jäkla tjatig. Det syns nog. Inlevelsen sjunker.

"Emma the entertainer, 3 getingar. Bristande engagemang gör att konserten inte håller hela vägen. Om inte publiken ska krypa därifrån innan spelningen är slut så måste hon slipa på avslutningsnumrena och göra dem bättre".

Jag skyller på trötthet. Det blev sent igår med. Tränade handboll till halv tio. Brukar typ lägga mig då. Det känns idag kan jag säga. Och så mycket piggare kommer jag nog inte vara imorrn heller för delen, föf ikväll stundar det julbord med Oldiesarna på Trollabo Kvarn. Ska bli fantastiskt mysigt. David ska till Ellagården med jobbet så Gabriel får sova hos hans mormor och morfar inatt.

Varför kokade jag bara två koppar kaffe förresten? Jäkligt klantigt!

Undrar just om det finns något mer irriterande än att vara såhär trött och sedan höra David snarka på övervåningen? Inte så att jag inte unnar honom den sömnen, hade helt enkelt hellre sett att det var jag som låg där. Japp, precis så ego blir man när man vaknar 04 och någonting. Jag vet faktiskt inte helt när Gabriel vaknade nämligen. Jag kollade på klockan men när jag insåg att 5 inte ens hunnit bli andra siffran så brydde jag mig inte på att titta på resten. Jag vet bara att vi åt frukost vid 05. Innan dess hade Gabriel suttit och tjötat länge i sängen.

By the way, Gabriel har själv löst problemet som uppstår när han intr låter någon torka näsan på honom när han är snorig. Han torkar sig själv istället. På madrassen i hans lekrum, på soffan, på mig, på kudden and so on. Delicious.

En annan sak som är väl behövd idag är vatten alltså. Fasen vad törstig jag är. Slarvade med att dricka innan träningen igår. Om ni nu vill veta...

Träningen, den måste kommenteras. Det känns som väntat fortfarande sjukt ovant mellan stolparna, men jag blir ändå förbannad/irriterad när jag släpper in enkla bollar som jag vet att jag i grunden kan och borde ta. Vad skall jag säga? Man är inte snäll mot sig själv helt enkelt. Jag tycker det är svårt att visa sig själv hänsyn. Jag funkar inte så. Har aldrig gjort. Har istället alltid fått höra att jag har för höga krav på mig själv och det är ju inte bra sägs det. Fast vart hade jag stått idag utan dem undrar jag? Ordet "krav" är så negativt laddat, men testa att byta ut det ordet mot "mål" istället och beteendet ses direkt som mer positivt. "Hon Emma, hon sätter alltid så höga mål" låter lite annorlunda va? Aim for the stars and maybe you'll reach the sky. Ett bra uttryck tycker jag.

Nej, nu får det räcka med offentliggjorda tankar för nu. Dags för lite soffmys med Gabriel.

Bye bye!

Ett litet konstaterande.

2011-12-08T06:58:00.001+01:00

Det är inte mellan jul och nyår man går upp i vikt, det är mellan nyår och jul.

Jäklar vad jag ska äta under julen!

På fredag inleds min anti-fasta! Då börjar min frosseritid med ett julbord tillsammans med jobbarkompisarna.

Be aware!

Dags för lönersamtal. Ska bli intressant. Ska ta med mig kohandlar-plånboken in och så ska vi se vad vi kan göra åt saken.

United sämre än Apoel. Vilka???

Precis.

Skrivkramp. Kommer det i samband med andra frestelser?

Typ julbord.

Avslutar med en fråga: hur mycket snor kan en juvel producera?

Match Handboll

2011-12-07T14:02:00.001+01:00

Alla ni handbollsspelare och ni som är intresserade av handboll och lagsport i allmänhet, har ni läst senaste numret av Match Handboll? Om ni inte gjort det så hoppas jag att det beror på att ni inte visste om att tidningen finns att hämta gratis i alla Stadiumbutiker!? Om det inte beror på det så borde ni grubbla på om ni är så värst bitna på handboll, för denna underbara tidning borde vara en självklarhet att vilja läsa om man lirar själv. Otroligt inspirerande! Har nu lusläst alla sidor fram till sid. 35 och tittar halvstressat ut på Gabriel som sover i sin barnvagn utomhus och hoppas så innerligt att han kan tänka sig att fortsätta sova tills jag hunnit läsa igenom resten. Fantastiskt bra och intressanta reportage med frågor som faktiskt behandlar kärnan i sporten. Jag älskart!

Kort och koncist.

2011-12-07T05:52:00.001+01:00

Jag är trött.

Gabriel är tröttare.

Vaken sen länge.

Kallt ute.

Snö ute.

Vill inte ut.

Vill sova.

Under en filt i soffan vore skönt.

En kopp te.

04.15. God morgon Borås.

Behöver skotta.

Vill inte.

Men måste.

United ikväll. Skoj!

Gillar text med lätt läsbarhet.

Men gillar inte snö.

Inte när jag måste skotta bort den.

Inte när jag väcks 04.15 och påminns.

Vill sova.

Ska jobba.

Trötters pöjk.

Gabriel är bäst.

Länge leve alla utsläpp som gör det varmare ute.

Blir allt varmare på jorden.

Bullshit.

Såg en isbjörn utanför huset.

Ska slänga möbler idag.

Problem?

De ligger under en driva snö.

Vem ska ta bort snön?

Jag.

Gillar't inte.

Men jag är man (läs
Mus/toffel).

Så gör det ändå.

Emma har det bra hon.

Nu straffas vi för vår seghet.

Mot soptippen!

Om tio timmar.

Inget att göra?

Hjälp till. :)

Ingen kan göra allt.

Men alla kan göra något.

Gör något. :)

Ha en bra dag.

Avslutar med det bästa som finns.

Full näsa skapar fulla händer

2011-12-06T09:04:00.001+01:00

Här hemma har jag haft händerna fulla de senaste dagarna och därför har jag heller inte hunnit kika in här så mycket. Eller rättare sagt, när vardagen jäktar på är bloggen helt enkelt lågprioriterad. Gabriel har varit megasnorig de senaste dagarna och det märks på hela vårt sätt att vara på dagarna och nätterna. Han sover dåligt tack vare att den täppta näsan som stänger möjligheterna att andas bekvämt vilket givet gör att vi också sover kasst. Han vill vara nära hela tiden och kramas och pussas gärna för att bekräfta just att "nu är det väl du och jag mamma/pappa". När han inte är nära så måste vi ändå vara nära honom om vi inte vill dekorera hela huset och alla våra prylar med snor, då näsan rinner konstant. Och när vi ändå pratar om det, hur sjutton torkar man näsan på en tiomånaders kille som fullständigt avskyr det?? Numer vänder han blrt huvudet så fort han ser pappret.

Hur som helst så hade vi en bra helg även om lördagen körde ihop sig totalt. Allt började med att vi insåg att vår boxer gått sönder, lägligt till VM-premiären. Riktigt kul! Jag som varit så taggad för att se landslagstjejerna har nu istället inte kunnat se en enda match. Teknikskit! Funkar aldrig när man verkligen, verkligen vill att det ska göra det.

I lördags utförde vi iallafall december månads goda gärning och gick och skänkte julklappar till alla fattiga barn i Borås på julklappsinsamlingen som Hestra Cafekyrka anordnade för tredje året i rad. Med oss hade vi alla nallar som David köpt till mig genom åren och som bara stått som prydnad och därför inte var något slitna. Det var ett gäng, så jag var väldigt tacksam när Mican erbjöd sig att hjälpa mig att slå in dem medan David hade Gabriel. Flera av mina Oldies var där och det kändes verkligen fint och värdigt att få göra en sådan handling tillsammans med dem.

Hur fantastiskt härligt är det inte att snön har kommit då?! Jag hoppas innerligt att den är här för att stanna nu så att vi slipper slask och tråkigheter. Och ljuset, det underbara ljuset som snön skapar. Snacka om uppiggande!! Sen så ser jag fram emot att lämna över stafettpinnen till Davva nu. Vi har nämligen gjort en deal. Jag tar hand om all gräsklippning under sommarhalvåret och David skottar snön på vintern! Detta bestämdes redan i vårt kök i lägenheten på Vindelgatan. :)

Några foton från julklappsinsamlingen får avsluta detta inlägg. Nu måste jag nämligen skynda vidare.

Lyckligt lottad!

2011-12-06T06:17:00.001+01:00

Känns som man precis åkte från jobbet. Kan bero mest på att så är fallet. Det var en mycket trevlig gårdagskväll där vår rektor avtackades. Trivselgruppen på jobbet hade gjort ett kanonjobb med arrangemang, mat, sketcher och presenter! Kanon!

Snön faller likt... Likt... Folk på stan. Det är svinhalt ute och man ser inget tack vare att det är snötäckt. Uscha! Fast det är i de här stunderna som jag känner en stor glädje över att ha ett garage att parkera bilen i! Snacka om att vara lyckligt lottad! Ing rutor att skrapa, ingen snö att borsta av.

Snacka om en våt dröm som går i uppfyllelse!

Gabriel raskar på mot sin elfte månad och det känns som det händer saker var dag. Ploppar upp tänder i parti och minut, och för att inte tala om alla ljud och läten han håller på med! Mängder!

Favoriten fortfarande tigerljudet... "grrrrrrrrrrr"! Passa er! ;)

Ikväll ska högersläggan lossas igen, det är dags för badminton. Vi har slängt ut många utmaningar på jobbet men inga har vågat anta utmaningen ännu. :)

Undra vilka som blir först ut?

Emma försöker antyda att det är dags r mig att börja skotta ute. Kan inte säga att jag är övertygad ännu. Får se känslan när jag går till bilen! Som står i ett garage....

...så jag slipper skrapa rutor...

...och borsta snö...

...mmmmmmmm!

Men säg den lycka som varar för evigt! 21/12 ska våra dörrar komma. Mysigt. De lär väl fylla garaget så jag får stå ute med bilen.

Sköj.

Vem är åsnan?

2011-12-05T06:14:00.001+01:00

Vilket skämt. Igår, den 4 december var folk som vildar när vi kom till knalleland. Gött att Gabriel kom in i samma humör. Levde rövare när han skulle sova... Men hur som, har folk redan kommit in i julhysterin??? Kan dem inte vänta till Lucia iaf. Från då kan jag acceptera att det kanske börjar infinna sig någon form av julkänsla.

Men 4:e?

Någon som reflekterat över hur dyrt det kan vara att åka någonstans "för att kika lite"?

Förmodligen alla med VISA-kort...

Och vad handlar egentligen folk? Vagnsvis! Helt besatta, galna... Nog för att det kan vara lite jul att köpa en julklapp men hur stora familjer har folk? Köper saker till ett halvt kompani. Verkar ju inte råda några problem på den ekonomiska sidan. Inte så som det såg ut på folks kassar i alla fall.

Kanske blir Lyxfällan varje dag snart? Måste ju finnas underlag!

När vi ändå (indirekt) pratar leksaker. Kan någon vänlig själ vara så snäll att hjälpa mig! Jag kan verkligen inte förstå varför Ljudvolymen på barnleksaker ska vara så jäkla hög!?! Jag tycker vissa leksaker är på tok för högljudda. Vissa har så man kan justera volymen. Tre nivåer. Avstängd - skithögt - idiothögt. Fin tanke som blivit så fel.

Så vilken åsna anser sig ha rätten att förstöra mitt barns hörsel?

Jag vet, det är bara att plocka bort leksaken/avstå att köpa den. Men folk gör det och andra barns hörsel påverkas ju också.

Det finns ju miljoner med korkade lagar, varför finns det inte det just för nåt sånt här? Eller gör det det men att ingen orkar bry sig?

Måste inleda jakten på bollar. Känner ett starkt behov av att köpa en boll-låda till som jag måste fylla med bollar i olika former och färger. Gabriel har ju bara en. Notera vänsterarmen på bilden... :)

Emma tar ingen skit!

2011-12-02T06:07:00.001+01:00

Sanna mina ord. Idag känns träningen i kroppen! Tur att det är fredag och en kort dag på jobbet. Sen blir det film hela dagen men N. Lär inte röra mig ur fläcken. :)

Det ska sägas att det är för jäkla skönt att ha någon att gå till gymmet med. Det underlättar! Annars hade jag hittat ursäkter i massor. Massor. Massor! Men nu har jag pallrat mig dit! Skönt! Så här i efterhand...

Man kan investera hur mycket pengar som helst i Gabriel. Man intalar sig att han man ska göra allt för hans skull, och det skulle man säkert. Något som vi verkligen inte tummar på är barnsäkerheten! Han står exempelvis upp, tar tag i en kökslåda och drar ut den. Problem? Ja. Han kan inte få så han flyger i backen! Därför har vi investerat i barnsäkerheten i köket (bild 2). "Emmas safe-leg" heter den senaste grejen! Köp en du med!

På tal om Emma, och rubriken. Igår innan gymmet så skulle jag upp, göra i ordning sängen, hämta kläder, tömma G:s "blöjbox" som behövde bytas pga en "nummer 2". Kilade ner, gjorde mig klar för att dra, kom på att jag glömt byta påse i blöjboxen. Sa det till Emma.

Okej! Fick jag som svar.

Tränade. Åkte hem. Gick in. Såg boxen innanför dörren (bild 1). Så bra tänkte jag, hon tog ner den och bytte påsen.

Icke!!

Den var inte bytt.

"Det är din tur..."

Min otur.

Min otur att Emma inte tar någon skit.

"Hon ser ju ut att va femtio i kroppen..."

2011-12-01T22:34:00.001+01:00

Debuten är gjord. Igår kväll dammades alltså handbollsskorna av och snörades på fötterna igen. Var? I Boråshallen med Borås HK:s damseniorer. Behöver jag säga att det kändes galet ovant att ställa sig mellan stolparna igen? Well it did. A lot! Jag och syrran skämtade om att vi borde "betta" vad som ryker först. Elin satsade på ljumsken, jag på någon av fötterna. Den assisterande tränaren bettade på hälsenan.

"Jag tror hälsenan åker precis som den gör på oss 50+are. Eller vad säger du? (säger han och vänder som om till en bekant). Hon ser ju ut att va femtio i kroppen, tror du inte hälsenan ryker? (och sedan fokus på mig igen) Det brukar ta ungefär 4 minuter Emma..."

Men både ljumsken, båda fötterna och båda hälsenorna klarade sig första träningen. Jag fick inte ens en enda fjunisblåsa på fingrarna tack vare att jag varit förutseende och tejpat samtliga innan träningen. Jag vet hur mina fingrar brukar se ut efter en sommar utan träning med klisterboll och nu snackar vi om ett uppehåll på ett och ett halvt år typ. Då är jag hellre en mes och ta det säkra före det osäkra. Hur sjûven skulle jag liksom ens kunna byta blöja på Gabriel om fingrarna såg ut såhär:

Säsongsstart hösten 2010

Av gårdagens träning kan iallafall några slutsatser dras:

Min "handbollskonditon" uppfyller nästan samtliga kriterier som krävs för att klassificeras som obefintlig. Skottserierna på uppvärmningen avlivade mig nästan som det kändes. En serie till och jag hade fått tillkalla sjukvård för att få hjälp med konstgjord andning. Snacka om kalldusch. Aldrig förr har det varit så jobbigt. Jag minns annars första träningarna med Skövde HF, då var jag också helt slut efter varje serie med skott. Likadant de första träningarna med herrarna i Byttorp, då bollarna och skotten var så mycket tyngre än vad jag var van vid. Men igår var det tungt på ett annat och nytt sätt. Hjärnan hade inte glömt hur kroppen skulle röra sig, men det hade musklerna. Och mitt stackars hjärta och mina lungor har nog inte behövt jobba så hårt tillsammans sen förlossningen.
Det är en jäkla skillnad att springa i spåren på Kransmossen och att arbeta med hög intensitet mellan stolparna i ett handbollsmål. I spåret kunde kondisen iallafall kännas hyfsad ibland, men mellan stolparna finns det lite att jobba med som sagt...
Sist jag lirade var för 18 månader sen och det var jag med i Byttorps IF:s herrlag. Säsongen 2009/10 lånades jag i och för sig ut till Borås HK:s damlag under några matcher, men jag har inte tillhört en damseniortrupp sedan vintern 2008 och det kändes också igår. Förutom att jag är ovan att ta skott överhuvudtaget nu, så är mina senaste "minnen" och "bilder" bara ifrån herrskott och det är en jäkla skillnad. För att jag ens skulle ha en chans med herrarna så var jag tvungen att tänka om och förändra mina tidigare rörelsemönster och nu måste jag alltså ställa om mig igen.
Utkasten satt otroligt mycket bättre än jag vågade tro innan träningen.
Jag har blivit feg. När skotten kom emot mig ville jag göra en viss rörelse, men vågade bara göra den till typ 80 procent. Jag vet fortfarande inte hur mycket jag vågar lita på min kropp nämligen. Vad håller den för? Klarar den att göra alla typer av parader utan att gå sönder? Att jag kommer ha träningsvärk efter varje träning framöver, det fattar och det skiter jag i. Det kommer göra ont att bli bra igen, men med det sagt så är jag är inte så pepp på att dra på mig några skador. Min kropp har gått igenom en grym förändring under graviditeten och vid förlossningen och det vore dumt att inte vara ödmjuk mot sig själv och inse det, men att insikten skulle göra mig "feg" hade jag väl inte riktigt planerat. Ni har väl alla sett Tomas Petterssons stand up om handbollsmålvakter i programmet Släng dig i brunnen? Som handbollsmålvakt har man iallafall fått den videon refererad till sig otaliga gånger och jag har alltid svarat något i stil med att i det i den bemärkelsen inte går att tänka på vad man egentligen gör, då skulle man ju inte grejja det. Och lite så var det igår, jag tänkte nog för mycket helt enkelt. Såg de eventuella konsekvenserna istället för vinsterna med att göra en viss rörelse.

Fem punkter får räcka nu. Jag skulle kunna lista upp många fler, men jag drabbades nyss av insikten att who really gives a damn? Så nu ska jag lätta bördan för er och avsluta min självrannsakan för denna gången. Men det kan hända att ämnet kommer att beröras igen... =) Fortsättning följer helt enkelt!

Sov gött!

Bitter på Bruce och Lucia!

2011-12-01T08:03:00.001+01:00

Leta efter varor i affären - det är bland det värsta jag vet (efter offentliga toaletter). Det är sånt slöseri av min värdefulla tid och det tjuvar så förbannat mycket energi. Borde finnas GPS apparater i varje affär istället för de där scanningmaskinerna... Har aldrig testat någon men skulle jag det så VET jag bombsäkert att den dagen jag storhandlar så kommer jag få ta upp allt.

Undra om man skulle bli irriterad eller vansinnig...? :)

Bitter på Bruce Springsteen. Han la inte undan några biljetter åt mig. Hur tänkte han där? Jag ska ju bara sitta där på läktaren när han lirar. Det är som att ta bort Ying från Yang. (öh?)

Dags för gym idag. Badmintonpasset klarades av med bravur och utan värk. Men idag och på lördag kommer jag inte komma undan! Söndagen blir soffläge. Vare sig jag/emma vill - det är min avsaknad av muskler som kommer tala!

Julbord nästa fredag med jobbet! Fram tills dess har jag och en kollega sagt att vi ska fasta. Det kommer ju gå skitbra. :)

Julen närmar sig och... Nej... Jag gillar inte högtider. Men jag ska bita ihop för Emmas och Gabriels skull!

Ryktet säger även att jag ska vara Lucia på jobbet...

Högtider är inte min grej som sagt!

En vanlig onsdag?

2011-11-30T19:17:00.001+01:00

Förr var denna syn vanlig. Träningsväskan packades och skorna snördes på 4-5 gånger i veckan. Sista träningen i mål gjorde jag i maj 2010. Det är 18 månader sen.

18 månader.

Ikväll snöras skorna på igen. So help me God.

Offentliga toaletter!

2011-11-30T06:12:00.001+01:00

Hade lite att göra på morgonkvisten så det blir bara ett ämne som berörs.

Fobier. Fobi.

Jag har en som kan ställa till det ibland.

Jag avskyr offentliga toaletter. När "nummer 2" ska göras. Kan inte riktigt säga varför - det är bara så jäkla obehagligt. Kan dra ett exempel: Jag och Emma var i underbara Paris. Det var en underbar resa på alla sätt. Vi strosade mitt på den levande stora avenyn Champs-Élysées. Jag behövde göra mina behov. Problem. Mina alternativ? Gå på en offentlig toalett som finns på gatorna, gå in i en affär och låna en toalett eller helt enkelt gilla läget & bit ihop.

Jag valde inget. Nix.

Jag gick till vägkanten. Vinkade in en taxi.

Sen åkte vi tillbaka till hotellet.

I did my duties.

Sen gick vi till Champs-Élysées igen och fortsatte dagen.

Det är så jäkla äckligt med offentliga toaletter. Kan inte riktigt säga varför jag tycker det men... Det bara är så.

För mig innebär uttrycket "borta bra men hemma bäst" lite olika saker... :)

Nu till jobbet! Wohoo!

Beslut!

2011-11-29T07:16:00.001+01:00

Vissa beslut man tar i livet är bra och andra är mindre bra. Sen finns det en liten grupp beslut där det på förhand inte riktigt är solklart huruvida beslutet är bra eller inte.

Ett sånt är min veckoplanering. Träning tis, tor, lör. Vilket förvisso är skönt och väldigt bra men som samtidigt kommer framtvinga en sjukskrivning på 6-8 veckor. Därför är det en viss osäkerhet kring hur själva beslutet kommer att gynna mig eller inte. Badminton, löpning, spinning... Känns som det trappas upp hela tiden.

Fast på förhand ska det bli jäkligt skönt! Efteråt iaf...

Finns fler beslut jag vill ta, som med handbollen. Men jag har gjort mitt och det är skönt att det inte längre ligger i mina händer! Nu kan jag bara... Ja, sätta mig på spinningcykeln och vänta. Vill bara få ett besked så man kan slappna av och fokusera framåt! Är inte ett fan av ovisshet direkt!

J & S var på besök igår, kanontrevligt i vanlig ordning! Resultat: Gabriel hade en bula i pannan. Emmas försök till försvar: "Vi tappade uppsikten". Tre vuxna i ett rum på 8 kvadratmeter. Det går liksom inte tappa uppsikten! :) Även om man medvetet försöker.

Fast det var trevligt att dem var här!

Idag ska vi på teater på jobbet. Vet inte riktigt vad det handlar om men blir säkert en upplevelse! Jag är ingen riktig superkulturmänniska direkt men aj ge det som allt annat en chans.

Ska försöka att inte tappa uppsikten, även om det är bra mycket mer än 8 kvadratmeter... :)

Varning för utmärkelse!

2011-11-28T05:27:00.001+01:00

i lördags tyckte jag att 05.26 var tidigt.

Igår tyckte jag att 05.06 var tidigt.

Idag ÄR 03.32 fruktansvärt tidigt. Sen slet min älskling i 1,5 timme för att få lillfisen att somna.

12 minuter senare skulle jag upp.

Utvilad och pigg. Hmmm...

Jag och regeringen ville avsluta helgen på nästa sätt och hyrde en film igår - Tree of life.

Vi såg 25min.

Konstaterade följande:

Brad Pitt var Sean Penns pappa (tror jag). De levde i två olika tidsepoker som det hoppade emellan.

I filmen sa de, snällt räknat, fem ord de första 25min.

Efter 18 min började nåt "ljusspel" som skulle påvisa jordens skapelse eller nåt i den stilen.

Jag gick jag ut och fyllde på Emmas kaffe och fixade tilltugg.

Sju minuter senare kom jag tillbaka och "ljusspelet" fortsatte men hade gått över till att vara ett vulkanutbrott samt att det hade kryddats med operasång.

Två minuter senare så satte vi på King of Queens. Högklassig humor som ramade in kvällen på ett fint sätt.

Min vaga beskrivning är pga att vi endast såg en kort stund av filmen som varade 2,5 timme.

Summa summarum: Varning för filmer med massa utmärkelser!! Ju fler utmärkelser desto mer invecklat och konstigt är det. Eller snarare konstnärligt. Kan säkert vara givande någon dag då man känner sig mottaglig för sådana filmer. Men inte passande för trötta småbarnsföräldrar en söndagskväll. Såg för lite för att säga att den var urkass. Den var bara lite för invecklat för min del.

Men men... Klockan är nu 05.22 och det är dags att ta en skön morgondusch!

Ha en skön dag! Även ni som har mage att sova till 8... 9...

Det är ju rena studentlivet. :)

Att vara förälder förändrar mycket. Innan var jag en riktig nattuggla som satt uppe hela nätterna och kikade Discovery channel, sov ett par timmar och släpade mig till jobbet.

Nu börjar det klia i ögonen bra mycket tidigare...

Jag börjar bli gammal.

Eller så är det att jag är förälder. Oavsett....

Nu ska jag duscha! Men vem fasen bryr sig om det? Jo jag! Och mina arbetskamrater. :)

Ciao!

Vem är Gabriel lik?

2011-11-27T13:04:00.001+01:00

Pust! Precis blåst hem från ett besök på Coop. Veckohandlingen avklarad! Skönt! Givetvis så hamnade två tomtar i korgen också... :)

Precis innan vi åkte stod Gabriel (bild 1) i fönstret och undrade vad det där som trillar ner från himlen. Vad svarar man på det?

Jag gillar hösten (eller är det vinter nu?) och regn, men jag har svårt att motivera för mig själv vad det positiva är när det regnar från sidan!!!??? Vad ska det vara bra för?

Igår var Gabriels farmor och farfar här på besök. Gabriel som är trevlig och artig, inledde besöket med att sova 3 timmar efter att farmor varit på promenad med honom.

Perfekt!

Tre timmar till att jobba med allt som skulle göras i huset. Resultatet blev för jäkla bra och vi är evigt tacksamma! Vi funderar på hur man ska återgälda all hjälp. Svaret kom sylvasst.

Ni hjälper till i Maj/Juni.

Då ska deras hus rensas eftersom mina päron köpt en lägenhet. Och det kära kamrater, att hjälpa dem med huset är ett projekt. Där finns saker sparade sedan Hedenhös tid...

Har känt att Gabriel varit lik någon bekant. Så idag gjorde Emma ett test. Hon slängde på Gabriel ett par glasögon (bild 2) och vips så blev han den vita Steve Urkel!!

Skönt! Nu behöver jag inte grubbla på det.

Har som jag skrivit tidigare börjat träna på gym. Helt i onödan! Äntligen har jag funnit lösningen (bild 3) - så jäkla bra! Jag fann den på Coop av alla ställen.

Supertuggummit - För ökad fysisk kapacitet.

Så korkat.

Utsänd av regeringen

2011-11-26T09:38:00.001+01:00

Klockan är 09.35. David stängde nyss ytterdörren och är i detta nu på väg till Coop med en lista i handen. Av en mångårig studie att döma så vet att detta sällan görs så kvickt av min käre man. Så nu har jag stressat på han hela morgonen för att om möjligen höja gångtempot mellan hyllorna lite, because I'm in a hurry. Innan klockan elva ska jag laga mat och göra mig iordning för att sedan ta bussen över stan upp till syrrans handbollsmatch i Hestrahallen. Så den tiden han tar på sig avgör vilken tid jag har på mig och det lät jag han veta. "Bara så du vet så ska jag klocka dig denna gången..." sa jag till honom innan han gick. Så sagt och gjort. 09.35 stängdes dörren. Now it's up to him!

EDIT:
10.20 öppnades dörren igen. En helt klart godkänd insats. Regeringen är mycket nöjd och David kommer att få fortsatt förtroende för framtida uppdrag. På listan fanns dessutom ett lite klurigt inköp, vilket gör att tiden till och med känns en smula imponerande. David skulle förutom att köpa några matvaror även ge sig in på Coop Bygg och köpa några krokar som vi behöver för att hänga upp några vimplar i taket i Gabriels lekrum. Så applåder till David att det endast tog 45 minuter.

Emma - Så mycket bättre?

2011-11-25T19:12:00.001+01:00

Igår mötte jag Friskis & Svettis i en härlig batalj! Det kändes förvånansvärt bra igår, bra idag... Vilket innebär att morgondagen kommer att bli en mardröm!

Dagen började inte allt för bra iof. Vaknade kl 7 av att G har vaknat och gormar från sitt rum. Problem! Jag börjar 7.15. Festivalen Where the action is hade flyttat in i huset och 7.20 (cirka) anlände jag. Det är riktigt bra gjort. Resten av dagen är bara att glömma. Var i dimman. Seg. Smågrinig. Är det Friskis fel? Jag brukar ytterst sällan försova mig,

Åkte till en stor mataffärskedja, vill inte avslöja dess namn men börjar på I och består av tre bokstäver. Mer kan jag inte säga... Hur som, gick in och fick smaka nåt underbart, vet inte riktigt vad det var men nåt åt lussekattshållet fast mycket godare. Vi gick vidare och Emma kom med nåt jag skulle smaka på, nåt med skinka och mango... För mig som är reserverad så smakade det inledningsvis gott. Sen small det till i käften! Jisses! Då vart jag inte så stöddig!

"Glömde säga att det var starkt..."

Emma - Så mycket bättre? Aldrig. På tal om min toalettpappers-incident. Emma är INTE så mycket bättre! Så Hr löste hon det! Hon satte tillbaka den tomma rullen på hållaren för reservrullarna! Inte mycket bättre! :) Papperskorgen? Står på andra sidan toan. Jag har ett vagt minne av att jag sett nåt japanskt påfund där man trycker på en knapp och sen rasslar det bara till i baken... Suveränt. Men hur gör män som bara gjort nr 1?? Skit samma...

Nu är det fredag.

Huvudet på kudden & Friskis och Svettis!

2011-11-24T07:17:00.001+01:00

Ja, men det är knappt att jag hann med det. Att ha huvudet på kudden alltså. Idag var en sån dag där det kändes som klockan ringde samma stund som jag la huvudet på kudden.

Föga smickrande då jag jobbar till 17.30 idag. Kommer bli en lång lång dag! Fast det blir bra, bara jag kommer ur den där dimman jag går runt i.

Har kanske inte så många val. Bara att bita ihop, för ikväll smäller det! Jag har råkat säga att jag ska hänga med till Friskis & Svettis... Har gjort några tappra försök innan i livet utan allt för bra resultat. Kanske är dags nu? Sen är det klart mycket bättre när man inte ska kravla sig iväg själv, utan går med någon. Liiite lättare att få tummen ur. Jag lär väl få äta upp det, men det ska faktiskt bli rätt sköj! Ser fram emot det.

Får se om jag gör det imorgon morgon också... :) Eller om träningsvärken tagit över totalt.

Min och Emmas juvel is on fire. Det finns bara sexans växel och det tjötas konstant. Det är precis hur underbart som helst. Ploppar upp nya saker konstant och han vet hur han ska få sina föräldrar att smälta.

Blir intressant om sisådär 15 år...

Då lär man inte lägga huvudet på kudden utan kudden på huvudet!

En kärlekshandling

2011-11-23T22:35:00.001+01:00

Innan jag säger godnatt för idag vill jag bara informera er om att min käre man har samlat ett lass med pluspoäng ikväll när han lät mig vara den som fick ligga kvar bredvid Gabriel medan han gick ner för att fortsatta röja klart våra "vi-lägger-det-här-så-länge-högar" som vi stabil takt har samlat på oss sen flytten i somras. Vilken kärlekshandling!

David! Tack älskade du. Detta gör mig nästan beredd att se förbi den annars skeva tvättfördelningen. Det du! Så värdefull känns denna uppoffring!

Ja, så nu när det väl var sagt så återstår det väl bara en sak för mig att säga. Godnatt gott folk, godnatt!

Handboll

2011-11-22T06:46:00.001+01:00

Emma delivers! Var på knalleland igår. Vi klev ur bilen och jag apg att det fortsatt lös i bilen. Släck lampan i bak, sa jag. Jajaja jag vet, suckade emma märkbart irriterad då det inte är första gången jag säger till. Vi handlande det vi skulle, åkte hem, parkerade i garagelängan, landade i huset. Två minuter senare knackar det på, det är grannen. Vad vill dem nu??

Vi ville bara säga att ni glömt släcka lampan där bak i bilen...

Jag bröt ihop av skratt.

Det gjorde inte Emma.

Väntar svar från en förening. Jag har sagt att jag kan haka på och ta ett lag under vissa förutsättningar. Ska bli intressant att se vad de säger. Skönt att göra klart det så snabbt som möjligt så att det går att början planera. Jag har hittat suget igen och det vore riktigt sköj! Sen är det ju under vissa förutsättningar då familjen alltid är nummer ett. Men men, vi får se efter nästa möte! Då bör det väl kunna komma en fingervisning iaf.

Är nog lite för dålig med tålamodet emellanåt, jag vill ha svar direkt. Var har jag fått det ifrån? Förmodligen är det miljöpåverkan. Man blir som man lever... =)

Satt och lyssnade på Spotify, jisses... Det är inte svårt att försvinna bort en timme eller två. Finns ofantligt mycket bra musik tillgängligt? Sweet! Just nu är jag nog i en rätt förvirrad fas där jag inte riktigt vet vad jag tycker om. Mycket går bra, vilket är sällsynt i min lilla bubbla. Brukar vara enormt humörsstyrt det där!

Så... Frågan är vilket humör man är på nu? Mår bra, är lycklig med min familj och jobbet är wunderbart. Det är no en riktigt bra känsla som jag inte riktigt lyckats lokalisera eller sätta namn på än.

Nej men ska man ta och åka till jobbet kanske?

Hoppas Emma och Gabriel gått upp så man får sig en dregelpuss och puss innan jag drar.

Mot dagen!

Gabriels första gula kort samt Emmas grymmehelg!

2011-11-21T06:12:00.001+01:00

Var på Ica i helgen. Kikade lite Julsaker. Kändes konstigt. Det är väääldigt tidigt fortfarande. Gabriel tyckte dock att det var spännande med alla ljus och färger. Men att testa tomteluva var inte helt ok (se bild). Ett lagom nöjt leende.

Det lustigaste var Emmas show när vi kom till kassan.

Emma skulle betala, så jag och Gabriel gick förbi kassan för att vänta. Det var inte mycket folk, Emma hade bara en person framför sig. Fast likväl så blev en tant, en gubbe, ett par och en ung kille klara före Emma i den kassan. Vad gjorde Emma?

Hon skulle välja bilaga.

Väl vid kassan ropade Emma: "ska vi ha två kassar??" Svaret hon fick? "Det räcker", av hon som sitter i kassan samt en förundrad blick. Finns två alternativ här: 1. Hon tyckte Emma var så högljudd. 2. Hon trodde att Emma hojtade på henne. Tough choice!

Nej. Emma har inte beslutssvårigheter.

På tal om att julpynta. Jag behöver inte en ängel i min julgran, jag har redan en i himlen som vakar över mig...

Let's continue Emmas Show! Emma satte en adventsstjärna i fönstret igår. Hon skulle jämföra med den gamla lampan. Emma var inte riktigt i mood, och lampan fungerade inte. Jag gick därifrån. Emma "low-on-sugar" är lagom trevlig att umgås med. Hon bytte glödlampa men den fungerade fortfarande inte.

Vi skulle åka till familjen L (skriver fortfarande inte ut namn innan jag vet om det är ok). Besöket där var himla trevligt! Det blev ett varmt välkomnande och Gabriel kunde bröta loss med deras härliga son! Han är något äldre så han kunde visa vår lillfis både det ena och det andra. Det var väldigt himla trevligt att vara där och det var väldigt kul att träffa familjen L. Även om handbollen ligger mig nära och varmt om hjärtat så var det skönt att få lite input och social stimulans från lite annat håll! Allt kändes så naturligt när vi var där, inte konstlat eller olustigt. Sen är set väldigt skönt när man är i samma fas i livet. Det är en härlig familj med mycket omtanke och värme! Så ja, vi får väl hoppas att det inte blir några fem år till nästa gång. He he... Det har jag svårt att se.

...jo och så var det ju det med lampan. När vi kom hem så njöt emma av ljuset från adventsstjärnan men frågade om vi skulle ha kvar lampan. Varför då? Undrade jag, den är ju trasig. Nej det är den inte, fick jag till svar. Inte?? Sa jag.

Nej, jag hade inte satt i sladden...

Det var ju en riktig David-tabbe! Underbart att se att min superkvinna också kan vara mänsklig... :)

Gabriel fick för övrigt sitt första gula kort i helgen, tack för det M! Hans satt och begrundade det en stund... Sen käkade han upp det. Äh, jag kommer att få fler. Tänkte han nog... Ge mig ett rött direkt. Han kommer bli en hårding på plan... :)

Skön dag!

2011-11-18T22:10:00.001+01:00

Besöket hos sjukgymnasten gick bra. Gabriel trivdes så bra att han sket in sitt revir! Det ska ses som en komplimang!

Efter att en fredagskväll vikt tvätt lyckades jag förhandla till mig en fin 68-32 deal med Emma. Känns både bra och enormt smickrande!

Innan vi kom till sjukgymnasten så skulle vi ta en sväng på stan - totalt nedstängt. Det stod en 20-manna kör och sjöng men ingen kollade. Det var kolsvart och ja. Allt var stängt. Typ. Så var känslan i alla fall. Men Gabriel är inte den som är den! Vi räddades av en lastbil som hade sina varningslampor på (se bild). Nice save.

Nåväl vi kom hem. Hade det tokmysigt, med bus och lek. Sen var det lite Alfons och krubb. Sen skulle jag få Gabriel att somna. La ner han. Gick ner. Trodde jag hade levererat big times! Icke. 30s senare gör jag hur nån står i sängen och skakar den. Upp igen.

Bar in honom i vår säng och han stensomnade. Det var en mysig stund. Det är underbart att ligga i sängen, höra hans andetag och känna hur han halvt sovandes pillar en i håret eller i ansiktet.

Just där och då bubblar hela kroppen av tokmycket kärlek! Vår lillfis!

Sen blir det bråttom! Då slås jag av tanken att jag inte kikat text tv på två dagar. Tjänstefel.

Gabriel till sjukgymnast!

2011-11-18T05:54:00.001+01:00

Emma lärt sig använda internetbanken allt flitigare.. Det är nog den sämsta affären någonsin för vår ekonomi. Men vi få se ikväll efter Ullaredsbesöket. :)

Det är en himla röra med barnmat. Eller snarare en djungel i det stora utbud som finns. Är glad att vi allt mer gått över till att ge Gabriel samma mat som vi äter. Men hur som, finns en rätt som heter "Favoritgryta kalkon" - en stor varning för sen! Den både luktar och smakar räva. Vem kom på den skiten??? Och vem tycker att det är lämpligt för barn? Ett riktigt bottennapp!

Carpe diem... Så jäkla trött på det uttrycket. Uttjatat och snudd på ouppnåeligt för småbarnsföräldrar som jobbar. Fånga dagen... Inte lätt när det händer nya saker varje dag och man inte träffar sitt barn tillräckligt mycket. Får se hur jag känner när jag är pappaledig till våren!

Idag ska Emma på kosläpp i Ullared. Hoppas dock att emma "fångar dagen" så jag slipper åka dit. Igen.

Jag förstår tanken men det där uttrycket och dess innebörd. Men jag tycker det används i tid och otid vilket i mina ögon gör att det tappar sin "trovärdighet". Därför tycker jag inte om det. Dags att jobba fram nåt nytt. Nåt som sitter bättre på tungspetsen!

Jag o G ska ha grabbkväll... Fullt ös - Bamse/alfons - mat - sova. I hope. Galen dag... Men oberäknelig. Vill inte fånga dagen - jag vill äga den!

Idag dimper det så efterlängtade barnbidraget ner. Skönt! Har räddat oss några gånger! Men det är samtidigt rätt så meningslöst. Emma ska ju till... Ja ni vet.

Där rök den tusingen. :)

Ska ta med Gabriel till en sjukgymnast idag. Jag kallar det själv för en egen tiomånaders kontroll. Hur ligger han till?? När kan vi börja jaga proffsklubbskontrakt?

Eller så är det en vän vi ska till som ska visa upp sin mottagning.

Hårfin skillnad.

Men oavsett ska det bli mycket trevligt!

P.S Gabriel har upptäckt diskmaskinen. Den både låter, vibrerar och man kan stå emot den. Snacka om att vi slängt pengarna i sjön med alla andra leksaker...

Kitsch

2011-11-17T22:53:00.001+01:00

I förmiddags (eller i morse som många av er läsare skulle kalla det då klockan var runt nio) knackade det på köksfönstret där jag och Gabriel satt och åt mellis. Utanför stod grannen med deras yngsta son som är ett halvår äldre än Gabriel och undrade om inte vi ville komma över och leka. Jag som just satt och grubblade på vad vi skulle hitta på fram till lunch blev överlycklig när svaret kom som serverat på ett silverfat. Så vi tackade för inbjudan och sa att vi bara ska äta klart först. Mellisen slank ner, sen blöjbyte, påklädning av Gabriel, klädbyte för mig och sen tänkte jag dra på mig lite mascara, som jag ofta gör när jag drar iväg någonstans, men jag hejdade mig. Hur fånigt skulle inte det sett ut att helt plötsligt dyka upp i smink och andra kläder än vad jag hade för en kvarts sedan. Nej, någon måtta fick det vara. Med grannarna ska man hålla sig casual tycker jag!

(Just nu undrar jag varför jag ens började inlägget såhär. Jag vet att jag hade någon poäng, men jag minns inte längre vad...)

Annars då? Jovars. Jag känner mig precis görseg. Gabriel har börjat vakna ruggigt tidigt nu igen. Igår vaknade han vid tio över fem och idag tjugo över. Vissa morgnar försöker vi "snooza" honom genom att lyfta över honom i vår säng och se om han somnar om, men det går sällan bra. Jag förstår inte varför vi ens testar när vi vet att det inte går. Så dumt egentligen. Men det är precis som att hoppfullheten är ens enda livlina när klockan är sådär galet tidig på morgonen.

Gabriel han fortsätter att ställa sig upp mot precis allt och så ska han gå, gå, gå, gå, gå, klättra lite och sedsn gå, gå, gå, gå igen. Fast han går inte själv. Man måste hålla honom i båda händerna, annars vill han inte röra sig. Så jag är redigt trött i ryggen på kvällarna kan jag lova.

Annars så kan jag avslöja att huset har fått en ny inneboende, nämligen Herr Isbjörn! Varje gång vi har gått förbi lampaffären på hötorget så att Gabriel börjat prata och tittat med stora ögon mot denna krabat, så idag kapitulerade jag till slut och gick in och köpte en. Den blinkar, låter och känns lite väl kitschig för att jag och David ska uppskatta den, men Gabriel älskar den, så vad gör man inte? Och för er som inte vet vad kitschig är så syftar det enligt wikipedia på konst eller hantverk av undermålig estetisk kvalitet. Typ som Herr Isbjörn och hans son nedan;

Kvällsnotis!

2011-11-16T19:54:00.001+01:00

Angående huruvida jag hjälper till med tvätten mer än 27,5% är fortfarande under bearbetning!

Dock är boven i dramat avslöjad! Det råder inga som helst tvivel om att Gabriel tokälskar att riva ut kläderna ut garderoben! Alltså...

...jag har vikt och lagt in kläder så ofantligt många gånger, sen har Gabriel rivit ur dem! Skönt att vi fått klarhet i det.

50-50 älskling?

Duk(tiga) David!

2011-11-16T06:11:00.001+01:00

Emma ville först ha en termometer... Sen två. Varför? Jo, för att det kan skilja en grad på fram- och baksidan, då vi har mest sol på baksidan...

Säg bara att det skulle vara så, att det skiljer en grad. Vad är den egentliga skillnaden??? Hur ändrar det våra liv? Kommer vi springa och jämföra??

En oväsentlig grad. Inte alls. Nej.

Där har ni svaren. Ibland när Emma spinner igång så spinner hon rejält. Då får man trycka in stoppknappen!

Kroppen gör sig påmind. Badmintonmatchen sitter i kan man säga. Vilket inte är konstigt. Det kostar att ligga på topp och när man väl står där, ouppvärmd, så sätts vinnarskalleknappen på. Det är så gött! Underbart när den sidan stimuleras! Tycker nog inte min kollega... Som låg under med 0-16. Han slipade dock till siffrorna något, 5-21.

Emma o jag diskuterade tvätten. Vem som plockar ur, viker och lägger in. En dödsdömd diskussion. Jag ansåg att 60-40 till hennes favör vore en rimlig start på diskussionen. Fast Emma tyckte mer att 80-20 speglade verkligheten. Inte ens nära! Tuffa förhandlingar påbörjades och det senaste budet låg på 72,5-27,5. Vill få det till 70-30. Kan vara acceptabelt. Men hon är motsträvig. Envis.

Och alldeles för mycket realist för att gå med på 70-30... Men skam den som ger sig!

Vi strosade runt på stan, i en affär som har en njutbar inledning. Hittade en duk, eller snarare en bordstablett. Perfekt! Sa jag. Katastrof! sa resultatet....

Affären? ÅHlens...

Jag & Emma har bytt roll!

2011-11-15T06:41:00.001+01:00

Seg gårdag. Blev lite för sent i säng. Det får man sona för idag.

Men bara att gaska upp sig! Ikväll stundar en ny fight i badminton. Förra gången blev en succé! Får se om jag kan följa upp med liknande spel eller om jag glider in i tanken att jag är världsmästare... Det lär visa sig ganska fort.

Gäller att ha medvind och inte solen i ögonen.

Blev uppenbart igår. Jag och Emma har bytt roller. I början var det jag som sa "äh låt Gabriel slå sig lite när han flänger runt, det hör till..." och Emma var överbeskyddande. Näst intill. Men vad faan.

Nu är det jag som oroar mig så fort han ställer sig upp och inte någon är riktigt nära. Mest för att den lilla fisen så lätt kommer upp men inte kan ta sig vidare eller ner.

Inte på ett smidigt eller smärtfritt sätt i alla fall...

Ner kommer man ju alltid!

Får kort och gott rycka upp mig. Han lär väl oavsett slå halvt ihjäl sig bär han ska testa, testa, testa. Det är ju inget jag som förälder vill hindra - hans vilja att utforska! Då får det nog kosta ett blåmärke eller två.

Han kan flyga, jag är inte rädd...

Yeah right.

Medan jag var på läger i Tidaholm så var min lilla släkt här "hemma". Så nu efter lång väntan och många påtryckningar så har vi gardiner och fönster som man kan se igenom... Wohoo! Fina fisken!

Det känns riktigt bra... Lite mer, vad ska man säga, levande? Bebott? Lite mer jäkla bra helt enkelt.

Det verkar bli en comeback på handbollsplanen nästa säsong. Ett förslag på överenskommelse är inskickat. Nu får vi se vad som händer. Det är ett sug som har byggs upp över tid och jag ska (nog) ge det en säsong och se om man får ihop pusslet... Men ska inte ropa hej innan alla pusselbitar fallit på plats.

Skadevi kan få igång många känslor. :)

Dags att packa väskan och bränna av en arbetsdag innan det smäller på courten!

Arrividerci!

Nonsensord som flykt

2011-11-14T20:33:00.001+01:00

Gabriel sover. David är på träning. Jag ligger på madrassen i Gabriels lekrum. Det är mycket annat som jag borde göra, men jag orkar inte. Inte just nu. Istället skriver jag en massa nonsens här för att fly från "måstena" ett tag till.

Kikade igenom och slängde gamla anteckningar på mobilen nyss. Hittade då denna anteckning:

13.55 bajs
13.59 bad
14.14 upp
14.19 ersättning klar
14.29 går inte
14.39 sover
15.10 vaknar

Detta är alltså stödanteckningar till vad som var tänkt att bli ett roligt inlägg för några veckor sedan, men som sen aldrig hanns med att skrivas. Nu i efterhand får dessa stödanteckningar mig att känna mig helt koko. Vilken sjuk grej att anteckna egentligen! "Först bajsade han, sen fick han ett bad, därefter lite mat och till slut fick jag honom att somna, men det höll ju inte länge..." Hmm...bloggen gör onekligen konstiga saker med en...

På fredag bär det av till Ullared. Jag, syrran och mamma åker och Davva är överlycklig att slippa. Jag kan i och för sig heller inte säga att Gekås hör till mina favoritställen i livet men jag kan se dess fördelar. Framförallt nu som småbarnsförälder. Så vi får la se om vi springer över några fynd. Det behövs handlas lite julgrejjer och väl på julavdelningen så får jag nog ta och plocka fram lite självbehärskning ur ryggan för när det kommer till jul och stämningshöjande "lull lull" så vet jag att jag har anlag för att gå helt bananas bland ljusen och kulorna och änglarna. Ja, ni förstår vart jag vill komma...

Hmm...ser nu att klockan tickat och börjar bli sen. Bäst att avrunda och göra de där måstena nu. I ett svagt ögonblick lovade jag nämligen att ha maten klar när David kommer hem. Så plikten kallar gissar jag. Ha det gött!

Min pappa och jag

2011-11-14T07:53:00.001+01:00

Min pappa lyssnar på hög musik i köket när han lagar mat.
Det gör jag med.

Min pappa är en nostalgiker av rang.
Det är jag med.

Min pappa hjälper ofta andra och glömmer lätt av sig själv.
Det gör jag med.

Min pappa älskar stunderna då hela familjen är samlad vid köksbordet.
Det gör jag med.

Min pappa läste Alfons för mig när jag var barn.
Det gör jag för mitt barn med.

Min pappa njuter av att vara ute i naturen.
Det gör jag med.

Min pappa somnar ofta i soffan.
Det gör jag med.

Min pappa älskar att sitta ute länge, länge på sommarnätterna.
Det gör jag med.

Ja, att vi barn tar efter och utvecklar egenskaper som är lika våra föräldrars är inget konstigt utan snarare att vänta sig. Jag skulle kunna skriva en lika lång lista med saker som jag delar med mamma givetvis, men så var det ju fars dag igår, så detta inlägg får handla om pappa.

Jag har många minnen tillsammans med min pappa. Jag kommer ihåg när han tog med mig ut på klipporna på kvällen i Varberg och hur vi låg där på en filt, med en annan över oss, och lyssnade på vågskvalp medan vi såg lyktorna från båtarna längre ut på havet. Där, i mörkret, berättade pappa berättade historier från när han var barn. Han gör gärna det min far.

Jag kommer också ihåg hur han lärde mig dyka från dykestenen och hur han tålmodigt försökte lära mig att crawla några år senare. Men då var jag inte så tålmodig och kan därför än idag bara simma bröstsim och ryggsim.

Det är också min käre far som har fått mig att känna att lördagsmorgnar är heliga och vigda åt att spenderas vid köksbordet med frallor och sjuttioelva olika pålägg framdukade. I bakgrunden måste radion givetvis vara på. Kanal? P4 såklart. Först "Ring så spelar vi" och sen "Melodikrysset".

Vissa helgmorgnar kunde det hända att man vaknade och kände doften av kanelbullar i hela huset. De morgnarna hade pappa vaknat tidigt och första plåten var ofta färdiggräddad när vi andra i familjen klev upp. Åh, den doften alltså!

Sen var vi ute i skogen mycket. Gärna i "grottan" som även pappa själv hade haft som koja när han var liten. Eller så byggde vi dammar i bäcken. Min pappa och jag.

Nu är jag själv mamma och tänker mycket på hur och vad jag ska göra för att skapa lika många minnen för Gabriel att bära med sig framöver. Och då gläds jag alltid lite extra åt att jag har gift mig med David, för det får mig att känna att allt kommer bli väl, att allt ordnar sig. Av David får man alltid kärlek så att det både räcker och blir över och att Gabriel får växa upp med en sån pappa gör mig så otroligt lycklig. Och stolt. Och trygg.

Tack David, det är en ära att vara förälder tillsammans med dig!

Steve Jobs hade applåderat!

2011-11-14T06:23:00.001+01:00

Det har varit full fart i helgen! Fredagen hade jag och Gabriel en grabbkväll då Emma var ute och flängde. Det följdes upp av att väckarklockan ringde 04.45 på lördagen eftersom jag skulle till Tidaholm på distriktslagsläger. Så det var tidigt, en bra bit att åka, ett bra läger, en bra bit att åka, soffan, sova. Sen kom söndagen. Fädernas dag.

Emma och Gabriel hade redan på förhand gett mig en present. En riktig kudde. Sen dess har jag sovit bra mycket bättre!

En riktig kudde? Ja. Den jag hade innan var... En dyr dunkudde. Problemet var att den försvann bär man la huvudet på den. Snacka om lövtunn kudde! Eller så hade jag för tjock skalle.

Bär nog för mycket kunskap.

Och ödmjukhet. :)

Dagen avrundades med god mat och en film. Vad gjorde jag för dig på mors dag frågade jag...

Inget.

Mmmm.... Ops. Snacka om att behöva leverera nästa gång. Måste bara skriva upp när det är!

Helgen är nu hur som passé. Ny vecka rullar igång. Imorgon stundar en ny tuff fight på badmintonbanan... Dags att värma upp högersläggan, plocka fram mitt thailänska fotarbete och min persiska finess... Sen ser jag inte hur det skulle kunna bli annat än en halviransk victoria imorgon??!!

Farsan ringde igår. Han var i en lampaffär och hade hittat ett par små fönsterlampor han ansåg skulle passa bra hos oss.

Den ena är lite längre än den andra. Vilken ska ni ha?

Eh....

Hur långa är dem då? Någonstans mellan 10-15 cm är den långa och den korta 5-10 cm. Det är ju rätt stor skillnad, 5 cm....

Vänta lite sa han.

Synd att Steve Jobs gått bort, annars hade han blivit imponerad!

Den ena är 1,5 iPhone lång, den andra ca 70% av en iPhone...

Underbart! Emma fick hämta sin mobil och visa i fönstret. Klappat och klart. Ett nytt användningsområde är uppfunnet! Patent!!

Tycker att det var en innovativ lösning! Helt suveränt! Allt blev glasklart för oss på andra sidan luren!

Gabriel har haft ett par bra nätter. Vilket man själv känner av. Sömnen varit bra och det är ett bra tecken!

Han har även han slagit sig i lagom dos... I lördags fick han bröta loss ordentligt när hans farmor, farfar, gammelmoster och gammelmorfar var på besök. Lillfisen älskar att få vara med människor. Särskilt när han är i centrum. Då är livet som bäst!

Off to work!

Kär i livet!

2011-11-12T01:37:00.001+01:00

Precis just nu känner jag mig rikast i världen. Jag är så otroligt välsignad med goda vänner att jag just nu känner mig sprickfärdig av lycka. Att komma upp till hallen kändes som vanligt som att komma hem. Alla kramar, leenden och goda samtal värmer så inuti att jag varken kommer att behöva använda mössa eller vantar på hela vintern som det känns. Min goda vän Karitha (eller KK som vi oftare kallar henne) fick mitt hjärta att smälta när hon överraskade mig med en julmust som hon köpt till mig. I halvtid bjöd hon dessutom på kaffe. Vilken vän! Snacka om uppvaktning!

Efter matchen lät jag sedan kvällen bli natt med min goda vän Victor. Lite mat och en kopp kaffe på Viskan hade räckt för att klassa kvällen som strålande. Men med en Castilla som bordspartner så är det alltid de goda samtalen som man kommer att minnas kvällen för. Pricken över i:et blev sedan den friska promenaden hem. Vad är det egentligen med nattpromenader som gör att samtalen lätt blir så innerliga? Alla de promenader som jag tagit med vänner på natten har tenderat att bli väldigt nära. Är det kanske mörkret som får oss att inte känna oss obekväma av nakenheten som uppstår när vi människor börjar prata förtroligt till varandra? Jag vet inte. Fint är det iallafall.

Och som om detta inte vore nog så fullkomligt exploderar mitt inre av kärlek bara av vetskapen om att mina grabbar finns på våningen över mig just nu. Mina fina, fina grabbar! Tänk vilken ära att både få kalla sig för fru och mamma egentligen. Det får mig både stolt och verkligen helt kär i livet. Och med den känslan planerar jag att somna inatt och förhoppningsvis hinner jag iallafall få lite sömn innan Gabriel vaknar. Det känns egentligen lite väl sent att krypa till kojs först nu, men ack så värt det. Lämnar som sagt en otroligt fin dag, kväll och natt bakom mig. Så tusen tack alla ni som delat denna novemberfredag med mig. Ni är verkligen guld värda allesammans!

Jag bara undrar...

2011-11-11T17:56:00.001+01:00

Som förskollärare är synen vanlig, men ändå kan jag inte sluta att fascineras av att så många barn väljer just denna sittställning. Hur skönt kan det va? Jag bara undrar.

Är just nu påväg till andra sidan stan (vilket också råkar vara den rätta sidan om du frågar mig även om min nya sida växer i mina ögon varje dag) för att se Boråsderbyt mellan Byttorp och BHK. Perfekt sätt att starta helgen på!

Kram på er!

Kostade ett Ullaredsbesök!

2011-11-11T08:03:00.001+01:00

Handboll igår. Kikade BHK:s damer. Kul att se matcher i toppskiktet. Tyvärr gick de bet... Men härligt att sitta där på läktaren och kunna ljuga lite i goda vänners lag. Kände ett riktigt starkt sug igår. Det var rätt längesedan. Men igår ryckte det i tarmen. Då kände jag saknaden på allvar.

Suget finns - erbjudanden också. Har fått två erbjudanden hittills men... - what to do? Att börja pendla känns inte riktigt hundra. Jag bytta jobb på grund av pendling och då blir det nog svårt att motivera för sig själv att vara borta 4 ggr per vecka. På annan ort. Men vi får se bad som händer. Gott om tid kvar... Som tur är. Samtidigt så vill jag ta snabba beslut. Gillar inte att grubbla.

Det har kommit till min kännedom att jag av bekanta i samtal med min fru kallas Davva. Varför i h-vete kallar folk mig för Davva? Vad är det för jävla namn...?

Låter som jag är 12...

Kanske jag är... mentalt? Men det är säkert Emma som dragit igång det...

Emma lät mig se matchen igår. Så snällt tänker ni. Det var det också, men...

Det är inte hela sanningen. Det kostade en tidig morgon, en kväll/natt samt ett besök på Ullared.

Snacka om att betala ett högt pris!

Bad emma ta upp mobilladdaren igår kväll. Fick till svar "Dont need to recharge when I'm already in charge..."

Smått bitter men glad ändå...

2011-11-10T20:42:00.001+01:00

I detta nu så har syrrans match mot Bjurslätt just blåsts igång och jag önskar så att jag vore där. Matchen klassas som en tidig seriefinal och förväntas bli en spännande match då båda lagen har en uttalad ambition och spelarmaterial nog att gå upp en division. Men istället för att känna dramatiken i Boråshallen är jag hemma. Bitter? Lite smått kanske. Men någon av mig och David var tvungen att va hemma med Gabriel och när David uttryckte en önskan om att få träffa vännerna på läktarn under matchen idag, så hadr jag inte hjärta att neka honom. Han behövde den stunden. Likväl som jag behöver träffa "de mina" givetvis. Så imorrn är det därför jag som är barnfri och tar bussen upp till Hestrahallen för att kika in "mina grabbar" i Boråsderbyt mellan Byttorp och BHK. Därefter fortsätter jag kvällen tillsammans med en god vän. Jag tror det kan bli storslaget!

En annan grej som känns storslagen, det är att komma in i Gabriels sovrum på morgonen och se att han står upp. Shit vilken känsla det är! Det är då verkligheten slår till en med en rak höger och hjälper en att inse att han börjar bli rätt stor nu. Vår stora lilla Gabriel!

Det är inte lika storslaget att han numer behärskar att ställa sig upp i sängen när det är dags att natta honom. 40 minuter tog det idag! Bara för att han skulle ställa sig, ställa sig och ställa sig. Det bökigaste problemet är att han ännu inte förstår hur han ska sätta sig från ett stående läge. Så när han väl ställt sig upp, så kommer han inte ner. Och han vågar absolut inte släppa kanten som han håller sig i med mer än en hand åt gången. Han vet ju vad som händer då. Så varför pröva igen?

Annars måste jag säga att det nästintill jämt är helt ljuvligt att umgås med Gabriel nu för tiden. Det känns som att jag lär känna honom och upptäcker nya sidor hos honom varje dag. Vi har helt enkelt kul ihop. Igår var vi exempelvis på Coop som David nämnde. Själva besöket där i sig är väl inte så vidare spännande direkt, men man får göra det bästa av det helt enkelt. Så i väntan på att David skulle ansluta satt vi länge på en bänk, pratade, busade och kikade på folk medan vi åt mellis. Jag försökte då ta ett kort som jag kunde mms:a till David och skrivit att vi har det bra i väntan på honom. Men det där med att få ett bra kort på oss båda, när saker händer överallt runt omkring, det var inte helt lätt kan jag säga. Såhär kan det se ut då:

Nackont + Julmust = Sant!

2011-11-10T07:37:00.001+01:00

Igår efter jobbet mötte jag upp mina två juveler på Coop. Vi skulle handla lite mat. När jag väl kom dit så väntade dem vid... Precis julsakerna. Tre-fyra saker senare gick vi vidare.

Jag bar Gabriel medan Emma sprang runt mellan hyllorna. Det blir lugnast så!

Det blev ett lite längre stopp vid deras köttdisk. Inte för att jag var hungrig, vilket iof är en befogad tanke, men för att de hade ett akvarium som Gabriel tokälskade! Många småfiskar i olika färger som betedde sig precis som Gabriel. De bara yrde runt, så säkert därför de "connectade" med varandra!

Emma avslutade besöket på Coop med en klassiker: "Jag behöver en julmust för att bota nacken!" Mmhmmmm.... Klart att du behövde älskling! Så idag kommer jag inte få höra nåt om en värkande nacke.

Jag har en olustig känsla.

Kan inte minnas att jag såg Emma dricka julmusten igår.

Det innebär att hon... Kan... Näää...

Måste höra med en vän som är sjukgymnast och se vad de senaste rönen är. Finns det något samband mellan julmust och nackont? Det vore tacksamt och smidigt men sanslöst dyrt då Emma säkert kommer påstå att detta en lång process! Det blir nog julmust till Juli... Fast å andra sidan så blir det ju påskmust sen så det lär väl snart vara en "året-om-dryck..."

Vi säger ofta att "oj vad tiden går snabbt..." med Gabriel och hans utveckling. Det gör det. Idag påmindes vi om det när Emma skulle ta upp honom.

Då stod han i sängen och väntade på att vi skulle komma in! Han kändes rätt stor då, milt sagt...

Funderade lite på framtiden igår och mindes vad en vän sa till mig när Gabriel bara var någon månad:

"Ni kan ju ändå vara lugna, tänk på oss som måste köpa hagelbössa och vakta vår dotter till hon fyller 35. Ni kan ju släppa er son när han är 14. Det är för jäkligt att ha en dotter, man blir jäkligt överbeskyddande!"

Det kan nog vara så. Jag hade nog varit likadan. Hade Gabriel blivit en tjej så... Ja.... Jag tror hans teori stämmer!

Lärare gör ofta fel!

2011-11-09T06:04:00.001+01:00

Skönt att den stora killen från den lilla staden kan sätta sin fru på plats. Hör och häpna, det verkar finnas en värld utanför lilla Göteborg (läs Borås). Pissetofflor kan nu ses som ett vedertaget namn på badtofflor framförallt.

"Jag ska vara flawless framöver..."

Emmas kommentar på att min hämnd kommer vara ljuv.

Jag ska vaka över henne som en hök. Första missen kommer blåsas upp till stort förstasidestoff...

"I was once like you are now, and I know that it's not easy,
To be calm when you've found something going on.
But take your time, think a lot,
Why, think of everything you've got."

Cat Stevens kan... Father & son.

Epic... Episk. Nästa irritationsord från dagens ungdomar.

Tänk så ofta lärare gör fel och säger att eleverna ska välja ett av flera svarsalternativ till en fråga. Det är alltså felaktigt ordval om man nu ska vara petigt.

Alternativ, kommer från latinets Alter som betyder två. Vilket gör att om man har annat än två alternativ så är det fel! Klart tänkvärt... Eller? Nej. Men att istället skriva att eleverna ska välja en av följande valmöjligheter, är alltså mer korrekt svenska.

Säger halviraniern.

Frågor på det?

Nu har jag bidragit till den svenska skolans utveckling. Känns bra. :)

Emma har varit nära att i vaket tillstånd trilla ur sängen tre gånger på två dagar. Vems fel?

Madrassens. Den har legat fel. Jag har suttit hela natten och spanat, men den har inte rört sig en millimeter. Inte av egen kraft iallafall Så nu borde det inte inträffa igen.

Yeah, yeah...

Pissetofflor it is!

2011-11-08T22:40:00.001+01:00

Ja, det verkar inte bättre än att jag får ge med mig om att "pissetofflor" är ett etablerat begrepp för den pryl som jag väljer att endast kallar för tofflor. Hanna Petrini, min gamla lagkamrat från Skövde HF, har nu lämnat sin åsikt i frågan och det tycks onekligen finnas några fler från slätta än David som använder detta uttryck. Såhär skrev Hanna:

"Pissetofflor är ett vedertaget begrepp även i Skara. Rickard upplyste mig också om att pissetofflor används av alla som arbetar på båtar oavsett vilket landskap de kommer ifrån. Filipinerna kan jag inte svara för dock, men vem vet pissetofflor kanske blir det nya smörgåsbord? Å vi (alltså Rickard å jag) är ganska övertygade om att det är ett gammalt uttryck från tiden med utedass. Man behövde nåt på fötterna som var lätt att ta på när man skulle slå en drill. Alltså pissetofflor! Hoppas svaret är någorlunda korrekt (jag har ju fått saker bakom foten förr liksom) och att ni fortsätter leva livet!"
Massa kramar/ Hanna Petrini med familj

Så jag får la helt enkelt ge med mig och ge David rätt i denna diskussion oss emellan, även om jag inte känner mig helt sugen på att nu tvingas bita i det sura äpplet.

Non-logical actions

2011-11-08T20:41:00.001+01:00

Kommer ni ihåg frågan jag ställde i mitt inlägg igår? Den om "pissetofflor"? Om nu någon behöver färska upp minnet så skrev jag iallafall såhär:

"Skolgården var full med handbollslirare som kasta/sparka boll till varandra i de obligatoriska tofflorna som är ett oskrivet måste på cuper. "Pissetofflor" som David kallar det. Varför har jag ingen aning om. Frågade honom om detta uttryck nyss och fick bara till svar att han inte visste varför han sa så. "Det är så vi säger i Skövde, Pissetofflor..." Så nu en fråga till alla Skövdebor, säger ni så allihop eller är det bara Davva som tror att ni gör det?"

Tack vare Peter, our main man från Skövdes framsida Södra Ryd, så har jag nu fått lite större klarhet i denna fråga. Såhär skrev han om saken på FB tidigare idag:

"Svar från en Skövdebo: Mitt första reflexmässiga svar var JA vi kallar det alla för pissetofflor. Men allt eftersom sekunder blev till minuter, minuter blev till timmar och timmar tillslut bllev till 1 dag så blev jag mer och mer övertygad ...om att det är Davva himself som fått mig att bruka ordet. Nu har det iaf fått fäste ordentligt och används nu flitigt här uppe. Hoppas du finner svaret acceptabelt. Återkom gärna vid framtida funderingar."

Tack för svaret Peter. En fråga som jag dock fortfarande ställer mig är, WHY? Varför detta namn? Finns det ens någon bakomliggande logik? Or is this yet another non-logical action performed by my darling Davva? Jag bara undrar...

Här sitter snillena och spekulerar medan Liam gör det enda rätta och äter lite grönsaker till förrätt.
Något som männen i soffan också borde prova någongång...

Toarulle, toarulle, toaaaruuullee...

2011-11-08T12:43:00.001+01:00

Detta med att lägga förbrukade toalettrullar i sophinken, hur svårt kan det va? När jag gick in på toaletten i morse och såg denna mycket fyndiga lösning, så kunde jag inte göra mycket annat än förundras av Davids kreativitet. Han har alltså förbrukat det sista pappret på en rulle, behövt ta fram en annan rulle och sen (och nu kommer det intressanta) så måste han slagits av tanken: "Hmm...var ska jag nu lägga den tomma rullen? Ja, nu vet jag. Jag kan ju lägga den på den nya rullen...."

Det intressanta är inte bara hans aktuella val utan att han faktiskt inte ens kommer på tanken att kanske slå på stort och testa att lägga den i sophinken som står alldeles bredvid istället. Se det som ett litet tips bara älskling... ;)

Det var trots allt...

2011-11-08T07:26:00.001+01:00

...en bra helg i Skövde. Rev upp känslor men ändå skönt att vara Hemma igen.

There's no place like home!

Emma nämnde skadevi, och nog betade man av sina timmar där. Det är en speciell känsla. Varför har jag inte varit där på så länge med ett lag?? Den tanken slog mig...

Gabriel växer så det knakar, men som ni ser på ena bilden så har han en it kvar till farsans skodtorlek! Men det tar sig...

Som relativt nybliven radiolyssnare så lär man sig en hel del. Exempelvis att fotbollslaget Boca juniors färger är tagna från Sveriges flagga. Det ni! Men hur då? Jo, de var oense om vilka färger klubben skulle ha, så dem gick ner till hamnen och sa att nästa båt som kommer in och har en flagga, de färgerna tar vi. Och då kom en svensk båt... Lustigt!

Tänk så mycket viktig kunskap jag gått miste om genom att ha bojkottat radion. 30 år till spillo.

Nu är det så här. Mogen kvinna. Det fick jag visst äta upp. Big times. Men som ni kanske noterade i Emmas förra inlägg så är jag inte ute och cyklar.

Hon är en mogen kvinna.

Med en omogen man.

Tror snart insikten har nått Emma. :)

Besöket på Skadevi gav mer. Både förfrågningar om att ta över lag och det bygger alltid upp ett sug. Ta över lag i år är inte aktuellt. Men det kommer en ny säsong och då för vi se vad som lockar!

Tycker det är underbart att man är så pass mycket idrottsnörd så att man räknar säsonger istället för år.

Det är bra grejjer det!

När jag klev upp med Gabriel i Söndags så fick den mogna kvinnan lite sovmorgon. Fick istället sällskap av Gabriels farmor. En annan mogen kvinna. Hur som, Gabriel läste tidningar för fullt, bäst var dock BR:s Önskeboken. Som ni kan se på bilden... Kalle Anka rev han sönder. Kalle Anka.

Den bästa toalettblaskan av dem alla! Det får vi jobba lite på.

Vi vände bort blicken för en sekund och då hade han satt fart mot deras katt missans matskål!

Underbart. Det är min grabb! :)

Nu stundar en arbetsdag från 08-20. Underbart! Det är så skönt att slippa planera sin fritid! :)

Träna ett handbollslag just nu går liksom inte som ni förstår.

Men det kommer en morgondag...

Nostalgirunda i Skövde

2011-11-07T14:52:00.006+01:00

Att inte alla som bor i Skövde går eller cyklar, det kan inte jag förstå. Staden är nämligen, till skillnad från Borås, så otroligt bekväm utan några långa och branta backar någonstans. Undantaget är alla invånare som bor på Billingen. De kan få ha bil om de vill, för dit upp är det ju onekligen lite brant.

I lördags passade jag på att ta en nostalgirunda i Skövde med barnvagnen när Gabriel ändå behövde sova efter lunch. Vilken känsla och vilka minnen...

Förbi ICA Norrmalm som delar byggnad SKO-ROLF. Otaliga gånger stannade jag till där och handlade mat på väg hem från träningen. Sedan vidare på Vallevägen och förbi Norrmalmskolan. Trots att det var helg så var skolgården full med ungdomar. För om man är ungdom och handbollsspelare i Skövde så är denna helgen The Helg! Skadevi Cup är förklaringen. Skolgården var full med handbollslirare som kasta/sparka boll till varandra i de obligatoriska tofflorna som är ett oskrivet måste på cuper. "Pissetofflor" som David kallar det. Varför har jag ingen aning om. Frågade honom om detta uttryck nyss och fick bara till svar att han inte visste varför han sa så. "Det är så vi säger i Skövde, Pissetofflor..." Så nu en fråga till alla Skövdebor, säger ni så allihop eller är det bara Davva som tror att ni gör det?

Oh well, vidare på Sveagatan som likt många av gatorna på Norrmalm är full av fina gamla hus. Området påminner mycket om Byttorp i Borås och när vi bodde i Skövde minns jag att det var de många promenaderna på dessa gator som verkligen satte fart på mina husdrömmar.

Kom fram till Henrik Gjutares Gata där vi bodde i två år och allt kändes så hemma, så bekant, men ändå så längesen. Inte konstigt eftersom det var längesen, men det är en lurig känsla att ett ställe kan kännas både hemma och främmande på samma gång.

Styrde sedan vagnen mot Arenan och passerade på vägen dit min gamla tränares hus. Noterade att han hade ett plank med ett uppmålat handbollsmål i fullstorlek i trädgården. Synen kändes verkligen så jäkla rätt. "En dag utan träning är ingen bra dag!"

Att se Arenan väcker alltid många minnen till liv. När jag gick förbi där igår så kunde jag nästan se min cykel stå parkerad utanför. Alltid på samma plats. Alltid med samma "grannar". Vi var många som cyklade i laget och än idag kan jag nästan komma ihåg hur vissa lagkompisars cyklar såg ut.

Emma "Slim Fit" Olsson. Hade hela kroppen
synts hade ni sett att byxorna snyggt nog
inte bara var för tighta utan också för korta. =)

Av någon orsak kom jag också tänka på min första försäsongsträning tillsammans med HF när jag gick förbi där. Vi tränade utomhus på gräsytan bakom Arenan. Vi sprang, hoppade och körde med olika styrkeredskap och jag kände mig verkligen sämst på allt. Inte konstigt då jag nog faktiskt också var det. Ett annat udda minne som konstigt nog ploppade upp under min promenad förbi Arenan var ifrån tillfället då vi skulle ta spelarfoton till vårt matchblad. De nya dräkterna hade inte kommit och den förra målvakten, vars kläder jag fick dra på mig tillfälligt, var inte riktigt i min size om man säger så. Begreppet "slim fit" fick en ny innebörd. :)

Nåväl, jag styrde vidare barnvagen. Förbi Västerhöjd där jag läste till Naturkunskap B. Om A kursen var trist under gymnasiet, så var inte denna roligare om man säger så. Min lärare var något av en fågelfantast och jag minns en exkursion vi gjorde på Borgundaberget då läraren i fråga blev helt euforisk när vi såg vissa fåglar som tydligen var sällsynta i just det området. Jag och min lärare vi connectade aldrig om man säger så...

Vidare ner på Staketgatan, svängde vänster på Rådhusgatan och gick förbi SLA-huset. I parken mellan Staketgatan och Majorsgatan brukade jag alltid ringa David när jag gick hem på natten efter en kväll på Bogrens med laget. Det var nått med belysningen som gjorde stället creepy. Hur som, i tunneln under Majorsgatan som leder upp på Käpplundavägen mötte jag en kille som var i min ålder. Riktigt stilmedveten och bedöms säkert som "inne" av den stora massan. Och när jag mötte honom så kände jag mig nästan som en "mogen kvinna". Lika gamla, men onekligen mil ifrån varandra (utifrån en första ytlig bedömning).

Gick förbi Wienerbageriet där de godaste tekakorna jag någonsin ätit säljs och där G-kiosken tidigare låg hade det öppnats en pizzeria, som om Skövde inte hade tillräckligt med det? Gubbens Pizza hette stället. Vilket namn! Likt många andra ställen i Skövde hade pizzerian en stor TV såklart. Att visa olika sportsändningar på TV tycks vara ett måste för att en Skövdebo ska känna sig hemma och återvända till stället. Är det inte handboll så är det alltid fotboll eller hockey.

Över Käpplundabron. Mötte ett barn och en vuxen på cykel. Barnet hade hjälm, inte den vuxna. Så kasst! Jag ska då bannemig alltid ha hjälm framöver för att visa Gabriel att det är en självklarhet när man cyklar. (Åh nej! Jag kanske är en mogen kvinna ändå!?) Jag minns själv mina många diskussioner med mamma när jag kände mig ocool i hjälm som yngre. Mitt starkaste motargument var alltid: "Men varför har inte du hjälm i så fall då? Tror du att jag vill att du ska slå i huvudet och dö eller? Jag tar på mig hjälm när du gör det!" Jag sa så för att jag visste att mamma själv hatade att använda hjälm såklart.

Vid Käpplundasjön mötte jag en kille med träningsväska. Synen kändes så självklar i Skövde. Skövde är en aktiv stad. Det kändes i luften när man bodde där. Återigen kom minnena över mig. Tjötet i omklädningsrummet, matchgenomgångarna, bussresorna, våffelkvällar/tacokvällar/grillkvällar,bötesfester, Magnus alla mailutskick med program till den egna styrketräningspassen, matcherna. Listan kan göras lång, men sammanfattas kort i fyra ord:

Saknad del av identitet.

Du saknas mig!

2011-11-06T23:01:00.001+01:00

Kyrkogården. Vilken känslomässig berg- och dalbana. Å ena sidan så är det rofyllt och ett skönt tillfälle för lite eftertanke. Det är även en fin inramning med alla tända ljus och stämningen som blir där.

Men så är det även så jäkla jobbigt. När jag satt där så kände jag hur mycket jag saknar min lilla älskade mormor. Trodde jag hade "kommit över det". Så jäkla fel. Känslomässigt föll jag ihop som ett korthus. Saknaden och smärtan slog mig. Det gjorde ont men samtidigt var det skönt. Jag kommer aldrig att glömma. När jag tänker tillbaka på tiden innan så får jag skuldkänslor.

Jag borde ringt oftare.

Jag borde besökt oftare.

Jag borde... Jag borde gjort så mycket annorlunda. Finns inte nåt jag kan göra åt det nu. Den känslan får jag leva med. Men visst är jag ångerfull.

Men vi mötts igen, mormor. Framöver. Då jag ska berätta allt om Gabriel. Allt det du missat, även om du vakar över oss.

28 Januari kommer nog alltid att bli en dag där sorg/saknad möter kärlek/lycka. Att cancern slet dig ifrån mig/oss samma datum som Gabriel kom känns så fint. Även om det skedde några år tidigare. 28 januari kommer alltid vara betydelsefullt. Det kommer alltid att beröra.

Det gör mig så ont att du inte fick dela Gabriels ankomst. Följa hans första... Allting. Det var en av mina högsta drömmar - att få dela det med dig och resten av familjen. Vår lilla men underbara! Vi är ju inte så många. Kanske därför det alltid känts så viktigt.

Men jag ska berätta allt. En dag...

Du saknas mig.

Mogen kvinna

2011-11-05T08:50:00.002+01:00

Klockan är åtta och Gabriel har redan däckat i bilen. Inte helt konstigt eftersom han vaknade redan vid fem i morse. Han har som rutin att köra på i sisådär två och en halv timma på morgonen och sen är han slut och behöver sin första vila. Smidigt nog lyckades vi tajma in dagens första vila lagom till vår avfärd till Skövde. Gabriel är inget större fan av bilåkning (även om det *peppar peppar* börjar gå bättre) så att hans restid kortas genom att han sover välkomnas glatt av oss. Annars krävs det typ en och en halv timmas artisteri av mig i baksätet och min repertoar börjar tydligen bli hyfsat tjatig nu och duger därför sällan hela vägen. Det är väl bara att acceptera att jag är i behov av uppdatering.

Apropå uppdatering så har jag äntligen fått tummen ur och uppgraderat gade-gade-gade-råååben (som Alfons säger). Min garderob befann sig i ett smått desperat behov förnyelse och under min sväng på stan lyckades jag komma över några fynd iallafalll. Först igår hann jag visa dem för David och få hans bedömning av dem. Såhär lät det:

"Vilken mogen kvinna du ser ut som!"

Ehh...mogen kvinna? Ska det kännas bra att höra? Jag är tjugosex år, i och för sig mamma, men mogen kvinna? När blev jag det? Jag har liksom knappt förlikat mig med tanken/känslan av att börja kalla mig för kvinna istället för typ tjej. Jag vet ju att jag klassas som det, men helt ärligt så känns titlar som typ mamma och flickvän (numera FRU!) bra mycket lättare att ta i mun än just kvinna. Undra varför det är så? Är det för att jag fortfarande så stark förknippar ordet "kvinna" med sin egen mamma och hennes kompisar? Men om jag nu är kvinna, så borde det väl ändå vara de som är de mogna kvinnorna i så fall eller? Jag bara undrar.

Jag: "Vadå mogen kvinna? Vad menar du med det?"
David: "Ja, alltså, de kläderna känns mer mogna än de du hade innan. Mer vuxna liksom."

(Och här kommer då tvisten som skrämmer alla män och som alla kvinnor bara måste få ur sig. Ni vet den när vi vänder på allt det som sägs...)

Jag: "Vadå, har jag sett omogen ut innan då menar eller?"
David: (...som nu börjar vrida lite på sig) "Nä, men dessa är annorlunda. Lite mer Du, sån som du är nu."
Jag: "Lite mer mogen kvinna..."
David: "Ja precis..."
Jag: "Vad fan menar du med mogen kvinna? Jag är ju tjugosex David! Är kläderna tantkläder?"
David: "Nä, de är inte tantiga. De passar dig. Du är fin i dem. Och du sa ju själv att det känns som att de gamla kläderna inte kändes som Du längre..."

Nice save! tänkte jag. Lägg över det på mig bara. Tillbaks med bollen. Men faktum är att han hade ju rätt. Jag gick ner till stan i onsdags för att hitta andra, nya kläder för att de gamla inte kändes "rätt" längre. Så jag gav med mig. Men jag var ju bara tvungen att ta diskussionen. Att kalla sin fru för mogen kvinna vid tjugosex års ålder ska liksom inte få förbli okommenterat.

Mogen kvinna?!? Hmm... Don't like it. Don't like it at all. Det kan han få kalla mig om några år. Typ när jag är trettio. Lika gammal som David är nu alltså...

Avslutningsvis, godingen i bilen.

Emma "pannlampan" Payani!

2011-11-04T19:53:00.001+01:00

En kortis så här på fredagskvällen...

I helgen blir det en snabbvisit i Skövde - med målet Skadevi Cup. Å förbundets (& mina egna) vägnar ska jag spana in F-96 inför stundande SverigeCupen. Så lördagen spenderas i anrika Stöpenhallen. Wunderbart!

Emma skulle köpa några ljus på MAXI innan vi skulle till kyrkogården. Vad kommer älsklingen ut med??? Ljus? Absolut! Men även två ficklampor... Och en pannlampa!!

Mmm....

Var först förundrad men fick sen en förklaring som kan ses som acceptabel. Strömmen har gått några gånger i huset. Och kamrater... Det blir ta mig faan kolsvart! Ser inte nåt...

Väl på kyrkogården var det en jäkla tur att vi hade ficklampa. Kolsvart. Problem? Gabriel störtjöt och tekniska David fick inte ihop skiten (läs ficklampan). Satte i batterierna, faan vet vilket håll de skulle vara i, hittade inte knappen som man sätter på den...

Till mitt försvar:

1. Kolsvart
2. Fanns ingen knapp - var ett vridreglage
3. Stod inte hur batterierna skulle sitta i. Hade varit svårt även om det gjort det eftersom det var mörkt.

Kolsvart.

Notis: Gabriel fick idag för första gången på text-tv! Tårarna rann när Emma berättade! :)

Gråt inte, snöälskare...

2011-11-04T06:20:00.001+01:00

På väg hem igår så hörde jag en (o)intressant debatt på radion. Den handlade om alla klistermärken som visar att en frukt är ex kravmärkt, av vilken sort den är eller annan onödig info. Hur miljövänligt det är och varför de finns. I jakt på rätt svar så var det bästa svaret att det är för de som sitter i kassan... Så de ser skillnad. Bra där.

Vad heter den manliga varianten på kassörska?

Ikväll ska vi vara jättesvenssons och äta tacos. Undra när det hade sin jätteboom? Tacos alltså. När det kom till Sverige och när det lagstiftades att det skulle ätas på fredagar i vartannat hem...

Men fruktansvärt gott och smidigt.

Fruktansvärt gott, fruktansvärt bra... Finns säkert nåt ord för det, men så ofta man skriver ett ord med negativ klang tillsammans med ett positivt. Eller inte man kanske, men jag.

Vad kommer härnäst i livet? Kanske nämnt det tidigare men... Vad kommer? Nu när jag är gift, har hus, barn, utbildning, jobb... Ska jag jobba 34år nu i ren slentrian i livet? Kan väl inte vara möjligt?? Skönt att jag bara har 68 terminer kvar i skolan tills jag stämplar ut.

Fast å andra sidan, när jag är så gammal så har vän pensionsåldern höjts till skyarna!

9 december slår jag på julkänslan. Eller en antydan till iaf. Då är det julbord. Från 1 december ska jag således fasta.

Ledsen att behövs göra alla snöälskare ledsna. Här kommer lite fakta: eftersom Emma köpte en pulka OM det kommer snö tidigt, så lär det inte göra det. No way! Ni som älskar det ska vara glada om det kommer alls!

För egen del får det gärna komma den 23:e och försvinna den 25:e.

Ska iof inte säga att min fakta är 100% pålitlig. Jag byter däck imorgon!

Gabriel är i en underbar ålder. Det händer nya saker heeeela tiden! Kommer underbara bilder och meddelanden under dagen från "frugan". Väntar bara på att Emma ska lyckas fånga den stora vänstersläggan på bild/film...

Until then....

På bild 1 inspekteras gubbarna som fixade fjärrvärmen. På bild två så har han precis lyckats brotta ner en björn och en "pappagoja"... :)

How to walk?

2011-11-02T21:29:00.001+01:00

I eftermiddags slutade David tidigt och jag fick äntligen möjlighet att åka ner till stan. Ensam! Uppdrag? Jeansjakt.

Själva jakten gick bra men gick jag bra? "Vad dillar hon om nu?" tänker ni. "Vadå gick jag bra?"

Jo, faktum är att jag inledningsvis knappt visste hur jag skulle gå. De senaste nio månaderna har jag ju nästan inte gått några längre sträckor utomhus utan barnvagn (träningstillfällena borträknade). Jag kände mig naken.

"Hur gör jag? Just det, man brukar pendla med armarna. Det testar jag. Och så ryggen, rak ska den va. Jaa...men detta var ju rätt skönt."

Så sjukt ovant det kändes att gå utan barnvagn, utan skötväska och utan en massa övrig packning. Kände mig 15 kilo lättare med en gång! Och så konstigt det kändes att inte ha Gabriel med. Vanligtvis stjäl han alltid allas uppmärksamhet och jag har vant mig vid att ha en bekväm biroll, men nu när jag gick där ensam så slog det mig att; "Shit nu spelar jag huvudrollen! Om någon stannar och pratar med mig så kommer det va jag som är i deras fokus. Orkar jag det idag?"

Ja, saker och ting ändrar sig helt klart. Ta fjärrvärmen till exempel. I morse hade vi det skitvarmt här inne, främst på övervåningen. Nu är elementen däruppe iskalla och jag funderar på om temperaturen nu är för låg för Gabriel att sova i. Vad som inte hade ändrat sig var fjärrvärmegubbarnas sätt att vara. Ena gubben trevlig och tillmötesgående och den andre (han som gav sken av att vara "boss" i paret) nonchalant och förmer till sättet. Kan vara jag som tolkar fel, med sättet stör mig iallafall som fasen. Komma till folks hem och vara sån. Nä, det går bort. Hoppas innerligt att vi inte behöver ringa hit dem igen.

Gabriel har sedan jag nattade honom vaknat orolig säkert sex gånger. Inga bra tecken alls om man som jag helst av allt önskar sig (och behöver!) en hel natts sömn. Keep your fingers crossed!

Tunga tankar

2011-11-02T20:07:00.001+01:00

Har alldeles nyss nattat Gabriel. Mitt när jag stod där vid spjälsängen i mörkret hör jag en helikopter åka förbi ovanför huset. Ljudet fick mig att överrumplas av känslor. Av någon orsak föll mina tankar på de många föräldrar som inatt behöver natta sina barn i ett land som inte är så lugnt och tryggt som Sverige. Tänk så fruktansvärt att behöva sjunga en godnattsång för sitt barn ackompanjerad av eldlossning i kvarteret bredvid. När jag tänker på det så reagerar både min kropp och mitt huvud med att stänga av. Det blir liksom fulladdat med känslor och tankar och sen blir det bara svart. Ingenting. Tomt. Antar att det är kroppens egna sätt att skydda mig ifrån smärtan som tankarna och känslorna annars hade gett. Men alla de föräldrar som faktiskt befinner sig i detta då, hur sjutton orkar de vidare? Vad säger man till sitt barn för att lugna när man själv rämnar av oro inuti? Hur ger man framtidstro och hopp när man själv tvivlar dagligen? Hur lär man sitt barn att älska sin nästa när det enda barnet möter utanför hemmet är hat?

Och kanske värst av allt...

HUR klarar man av att säga godnatt när man lever med en ständigt återkommande rädsla av att godnatt denna gång kanske är ett farväl?

Fy fan säger jag bara! Jag önskar att jag fann andra ord än svordomar att beskriva det jag känner i mitt inre med, men jag lyckas inte. Fy fan summerar liksom allt. Det är helt enkelt för jävligt att någon i världen ska behöva ha det såhär. Och det är för jävligt att det i dagsläget finns miljontals "någon" i världen...

Ikväll går mina böner till dessa någon och jag fylls samtidigt av tacksamhet att jag har välsignats med att få växa upp i Sverige och att jag nu har fått äran att låta min son göra detsamma. Vilken gåva!