Handbollsträning

Ni är nu flera stycken som undrar hur det egentligen går för Gabriel med hans handbollsträning och därför tänkte jag (medan pastan kokar och Gabriel sover) försöka hinna ge er en lägesrapport. En handbollsspelare bör ha många olika egenskaper och kvaliteter för att lyckas. Att vara lång är inget krav, men en stor fördel om man ska lyckas som niometersspelare eller målvakt (som jag då gärna ser att Gabriel blir). Att vara muskulös och atletisk är också viktigt, likväl som du bör vara snabb och explosiv. Allsidig träning är alltså en förutsättning och jag och David försöker helt enkelt ta vårt ansvar så gott vi kan. Vårt motto är "det man inte kan ge genom arv måste man säkra genom miljö". Vi tar alltså inga chansningar. Att vi båda lirat handboll i flera år och att David är tränare ger inga garantier för att vi har lyckats koka ihop en talang inuti magen på mig. Därför tar vi Gabriels träning, kost och sömn på största allvar. Och för er som själva planerar att fostra en handbollstalang, så följer nu en beskrivning på vårt upplägg.

Kost
Förutom alla självklara orsaker till varför det är viktigt att äta så är det bra att minnas att protein krävs för en god muskelutveckling. Det tar vi hänsyn till genom att servera Gabriel modersmjölkersättning var tredje timma. Därtill har vi nu utökat hans diet med att börja smaka på gröt, vilket tydligen är en riktig höjdare om man frågar Gabriel och han blir inte nådigt arg när han inte får mer.

Ett mål med ersättning

Gröt är riktigt smaskigt!

- Mamma, ge mig mer gröt!! Nuuu!!

Sömn
Återhämtning är A och O, det vet ju alla vi som håller på med någon form av idrott. Bemödar mig därför inte att göra någon större utläggning om detta.

Vagnen är fortfarande favoritstället att sova på.

Självförtroende, självkänsla och självinsikt
Att vinna är att våga och för att våga krävs mod och att vara modig är lite enklare om du har ett gott självförtroende. Självförtroende kan byggas upp genom att känna att man lyckas och att man klarar av olika uppgifter. Men ibland finns det uppgifter som är för stora för en, som man kommer att klara av framöver men inte just nu och när man möter sådana uppgifter så är det viktigt att ha en god självkänsla så att man känner att man duger som man är ändå och en god självinsikt så att man kan förstå att anledningen till att jag inte klarar uppgiften nu beror på att jag måste lära mig andra saker först och SEN så kommer det gå. För att ge Gabriel känslan av att lyckas så brukar vi lägga (ja, för han han ju inte ännu stå på egen hand) upp han i försvarsposition mot Tigern Bobbo som sedan ska försöka ta sig förbi Gabriel. Gabriel vinner varje gång och får därigenom en positiv känsla av att han är en grym försvarsspelare.

Notera Gabriels gameface. Han släpper inte Bobbo med blicken.

Miljö
Med ambitionen att försöka få Gabriel att älska bollar, få god bollkontroll och gärna en grym split vision-förmåga så började David köpa in bollar redan när Gabriel låg och växte till sig i magen (se samlingen i Davids inlägg nedan). David hävdar nämligen att mängden kommer att vara avgörande för ovanstående tre egenskaper. Genom att se bollar vart han än vänder sig, så blir det till slut som ett mantra att alltid ha blicken fäst på bollen. Mr Hellgren himself lär applådera åt detta tankesätt (för det var väl målvakt vi tränar honom att bli älskling...?)


Målbilder
För att effektivisera träningen är det viktigt att introducera målbilder att arbeta emot. Det blågula stället behöver väl ingen närmre förklaring. "Och för Sverige spelar...nr 1...Gabriel Payani!!!"

Notera att han redan har Bobbo i sitt grepp

Längd
Att va lång är ju inget man direkt kan träna sig till men David kom på den innovativa ideen att lägga Gabriel under lampan på bordet. Kycklingar växer ju till sig och blir större under en lampa, kanske det fungerar på Gabriel med?

Vänstersläggan

Taktik: Håll i högerhanden och låt han vifta med vänsterhanden

Se det som ett faktum, vänsterhänta spelare är på förhand oftast bra mycket mer eftertraktade än högerhänta. David har gjort allt som står i sin makt för att träna Gabriels vänsterslägga. Dagligen när han kommer hem från jobbet så tar han Gabriels vänsterarm och tränar kaströrelser, tumskruvar och knorrar. Det har gått sådär kan jag säga. Resultaten från träningen uteblev. Så vi tog till en drastiskt åtgärd och kallade in det tunga artelleriet, nämligen min vän Anna-Maria Johansson (också känd som Majsan) som lirar i landslaget och som i sommar flyttar hem till Sverige för att spela med Skövde igen efter några år som proffs i grannlandet Danmark. Hon är vänsterhänt och om inte hon kan motivera Gabriel till att börja använda den gyllene handen, så kan nog ingen. Träningen bedrevs bakom stängda dörrar, men för er som är intresserade kan vi sträcka oss till att bjuda på ett litet smakprov här på bloggen.

 

Det gäller att nyttja alla tillfällen åt träning.
Här slipar vi på spliträddningar.

Men om det nu skulle bli så att Gabriel blir högerhänt, så ser framtiden ändå ljus ut. Då har David sagt att han kan gå med på att han får bli målvakt jag har därför redan börjat smygträna honom. Kolla bara på splitrörelsen på detta kortet. Jag ser iallafall talangen och om jag blundar och anstränger mig kan jag nog nästan höra nationalsången också.

"Och för Sverige spelar...nr 1...Gabriel Payani!!!"

Hus. Handboll. Köttsår. Fi faan.

Emma och Gabriel på ett miniäventyr, då passar jag på att skriva ett litet blogginlägg. Vi får se hur långt det blir. Det vet jag aldrig inför, då mycket handlar om impulsskrivning! Om det ordet nu finns. Enligt Word så finns det.

Skit i det. Who gives a fiddlers fart?

Vad har hänt sedan sist? En jäkla massa. Var ska man börja och vad är värt att ta upp? Vi går tillbaka några timmar. Det blir lättast så. 

Plockade upp Dick vid nio-snåret då han skulle hjälpa mig att riva köket. Vi begav oss mot Hulta ängar och efter en kort husvisning (Sååå stort är det inte), så körde vi igång. Skruvmejslar, kofot och gött väder. Bara att ösa på! Vi slet på ordentligt och det gick förvånansvärt bra med tanke på att jag var där. Jag och hantverk är som… Äh, kommer inte på någon bra liknelse. Men det är faan inte bra hur som! Röten. Dick körde på och jag fick givetvis snällt haka på. Ca 90 minuter senare var köket utrivet och framsidan full med bröte. Herre jävlar. Mycket skräp blev det. Vi beräknade det hela att bli runt 7-8 vändor med bilen. Minst. 

Som en räddande… människa… kom Tommy, Emmas farsa. Han skulle kolla ett rör för att sen hämta en lastbil och köra skräp. Han erbjöd oss att vi kunde ta vårt bös först. Tack ja. Så förbenat skönt att slippa köra femtioelva gånger med bilen! Vi väntade en stund och han kom med lastbilen. Upp med alla sönderslagna lådor och vi passade på att tömma förrådet. Fanns en hel del där med. Milt sagt. Nåväl, skiten var uppe. Vi begav oss mot tippen. Kom dit. 

Stängt. 

Pingst.

Vad faan är pingst? Ska man fira det? Ska man göra nåt särskilt? Varför stänger soptippen på pingst? Vilket jäkla påhitt.

Googlade Pingst.

Pingst, kristen högtid som firar att den helige Ande gav sig tillkänna för apostlarna i Jerusalem.

Och varför i helsike måste tippen stänga för det?  Firar dem det?

Tänk på oss som renoverar istället.

Nu kanske ni undrar vad vi gjorde med den fullastade lastbilen?

Ha! Ska jag inte berätta. Använd er fantasi.

Köket var det sista vi tog i huset. Nu är snudd på allt utrivet, nu ska slottet byggas upp. Störst fokus på andra våning då vi har som mål att bli klara med den så vi kan flytta in 27/7. Då vi blir av med lägenheten. Det har gått väldigt bra! Vårt rum är tapetserat och taket målat. Farsan och morfar har slitit på riktigt bra! Nu ska det bara läggas golv och bytas fönster. Gjort på en handvändning…

Fönstren kommer i början av Augusti. Kanske blir någon veckas boende ute i morsan och farsans torp/stuga. Jag är en riktig stugmänniska. Eller riktig och riktig, men jag hatar att tälta och sånt överskattat tjafs. Det är väl ingen som kan inbilla sig att det är fantastiskt roligt att bo i ett myggfyllt tält, där allt blir fuktigt och blött, man sover halvdant och är som en öppen köttmarknad för andra djurätare. ”Älska utmaningen?”

Nope. Stuga it is. Är för gammal för att tälta.

Åter till huset. Vill passa på att säga ett stort tack till alla som, på ett eller annat sätt, hjälpt oss så här långt! Familj, vänner och annat löst folk… Ni vänner som fortfarande inte blivit ”inbjudna” till arbete. Chill. Det kommer. =) Slå er inte till ro, kära kamrater. Så er inte till ro.

Bor på annan ort? Precis som jag bryr mig. Är man helröten som jag är så är man. Punkt. Då behövs all hjälp som kan fås!

Pantzar. Du slipper. Du är lika röten som mig. Vi fixar käk istället. Gör det vi är bra på. Fast å andra sidan. Det är en jävla skillnad på att fixa mat och äta mat. Det är snarare det senare vi är vassa på. He he.

Gabriel då. Han är skitnervös. Men vem är inte det så här i silly season tider? Han växer, mår bra och lever rövare emellanåt. Skönast är nog att han hittat en bra sömnrytm på nattetid. 19.30-06.00. På en höft. Skönt om det består. Han har en jäkla massa ljus för sig och börjar hitta en rätt bra greppteknik emellanåt. Verkar dock vara högerhänt, så får jobba lite extra med vänstersläggan! Han rullar runt, så snart kan man nog lägga på lite ”fällekniven”… Godis!

Åter till huset. Är så himla glad över att vi har så trevliga grannar! Åt båda håll. Både dem vi ”sitter ihop med”, men även de andra grannarna. Alla är väldigt trevliga och hjälpsamma! Känns riktigt bra. Många i kvarteret är lite i samma fas i livet. På ett eller annat sätt. Allt fler barnfamiljer flyttar in och till skillnad från där vi bor nu känns det klockrent att bo som barnfamilj. Lugnt område, lekplats, skog, förskola, fotbollsplaner, bäckar i närheten. Kommer kunna bli precis hur bra som helst!

Blir mycket om huset i det här inlägget. Kan bero på att stor del av min vakna tid handlar om just huset.

De senaste dagarna har det även varit stort fokus på tandoperationen. Det gjorde för jäkla ont. Vidrigt. Första gången jag har fått sy. Nog om det. Smärta är ordet som sammanfattar det bäst.

Och värktablett.

Knappt någon handboll i inlägget, finns inte så mycket att skriva heller. Perkile. Jag saknar handbollen jäkla mycket. De senaste somrarna har jag och Jocke stått på Kransmossen och piskat på kamelerna i två timmar, 5-7 ggr per vecka. Oavsett väder. Det har varit underbart roligt! Jag saknar det så förbannat mycket. Får se om man kan hitta på nåt till hösten. Fast då har man ju missat hela sommaren. Det är aldrig bra. Men men, saknaden finns där. Får använda året till att leta efter en grupp som är lika ambitiösa som kamelerna varit! Undra om det finns här i närheten. Tveksamt. För dem jag tränat har varit grymma när det kommer till närvaro, engagemang, vilja och attityd. Utvecklingen har varit därefter.

Och att få avrunda min tid med dem med en guldpokal och avslutningsträffen kändes väldigt väldigt bra, men samtidigt vemodigt. Man går igenom mycket känslor som tränare för en grupp och man delar så mycket tid med gruppen man tränar. Det knyts speciella band och jag tror att tjejerna sinsemellan också har knutit väldigt speciella band. De har ju i princip levt tillsammans i två och ett halvt år. Så mycket har vi tränar. Jullov? Nej, bara ett bättre tillfälle till att träna mer! Somrarna har även dem varit grymt intensiva! Det gick så långt att de inte ville ha uppehåll utan att träna på även under den planerade ledigheten. Ambitiösa och seriösa! Även om vilan är lika viktig.

Jag kommer att sakna kamelerna så otroligt mycket. Innan jag hakar på ett nytt gäng så kommer jag nog att vara väldigt noga med gruppens ambition. För när jag väl tränar ett lag då tränar jag ett lag. Helhjärtat. På alla plan. Ger allt. Och får oftast minst lika mycket tillbaka och det är många härliga erfarenheter jag lägger i min ryggsäck och tar med mig in i framtiden.

Jaja. Jag har ett år på mig att reka läget. Samtidigt så är ju Gabriel 1.5 år nästa sommar. Vad faan! Då var det klart! Här kan vi inte kasta bort tid. Några fler föräldrar till barn födda -11? Så vi kan köra igång på allvar. Kan köra födda 10-11 så blir vi lite fler kanske.

Tränare. Målvaktstränare. Sjukgymnast. Allt är redan packat och klart. Frågor på det?

Pendlingen till Mölnlycke, husbygget, Gabriel är anledningarna till att handbollen tagit slut för min del. Måste omprioritera lite. Handbollen kan ju inte tas bort helt. Då blir jag knäpp. Vad ska jag göra då varje kväll? Ta hand om Gabriel? Lägg av, han ska ju vara iväg och träna… Då måste pappa också ha något att göra.

Glömde nästan det viktigaste av allt. Nu är jag tillbaka på dagens köksrivning. Jag slet sönder mitt vänstra ben. Det blev ett saftigt köttsår! Kom säkert… Jaaa… Grovt räknat 3-4 bloddroppar. Såg grymt manligt ut. Jag slet på ändå. Som den persiska varianten av Martin Timell eller Ernst Kirschenbergerstaugerhauger eller vad fasen han nu heter.

Galet farligt det där med att vara hantverkare. Om än bara för en dag.

Tur att det kommer lite riktiga hantverkare och skrider till verket snart. Så det blir ordning på badrum, golv och så vidare. Ska bli intressant! Då kan jag stå vid sidan och säga lite naivt att ”det där ser ju inte så svårt ut…” Oh, shut up! Ska jag sen säga till mig själv. Hantverkare riskerar sina liv varje dag. 

Även på pingst (svartjobb). Tänk på det ni som jobbar på tippen…

Med andra ord – fler hantverkare på tippen!