5 minuters paus

Tar en fem minuters paus från vardagen och skickar en tanke till dem som inte är med oss längre.

Det gör jag för sällan. Ska bli ändring på det...

Det är mitt nyårslöfte.

Påsk- och handbollsångest!

Smugglar'n som (kanske) raserar allt för Gabriel. Det är min teori iaf. Gabriel avskyr sin medicin. Emma kom på den briljanta idén att hälla medicinen i ett glas och sägs att det var vatten... Det gick!

En gång.

Får se om han nånsin dricker vatten igen. Såg misstänksam ut senast han fick ett glas (riktigt) vatten. :)

Ska man skriva en hel årskrönika idag? Det vette fasen man göra det så känns det som man skulle utelämna så jäkla mycket så man gör inte året rättvist. Så jag skiter nog i det.

När man är småbarnsförälder så händer det nåt varje dag. Och då menar jag VARJE dag. Såå... Ja. Nej. Ingen lista. Får se nästa år...

Maybe.

Regnar jäklar i Borås! Gött! Snön håller på att försvinna. Ville ha snö över jul och nyår och så blev det (på nåder)!

Hej blixthalka!

Fick påskångest häromdagen. Japp, så är det. Vad faan ska jag göra i påsk? 11-12 år i rad har spenderats på olika handbollscuper, främst på Rödspätte. Förra året åkte jag med på kamelernas resa. Men vad faan ska jag göra i år??? Kan väl inte fira påsk hemma?

Förslag... någon??

Nu drar vi till Emmas föräldrar och äter gött! Sen ska jag storhandla.

Storhandla.

Nyårsafton.

Man står faan inte högt i kurs alltså. Men tävlar, mot COOP. Vill ha en 5% bonus. Det har jag aldrig lyckats "uppnå". Allt handlar om att spendera pengar.

Ska låta Emma handla.

Eftersom jag är sämst i världen på att skicka julkort så vill jag iallafall passa på att önska alla som kikar in här ett riktigt gott nytt år!

Det tog ett tag att komma iväg idag.

Vatten, kära vänner, vatten...

Dagens bravader!

Till lunch fick Emma för sig att testa trotsen... Jag sa till G att fisken är god.

Nej, svarade han.
Jo, sa ja.
Nej
Jo
Nej
Jo

Osv...

Emma hoppade in i vår givande diskussion...

Nej fisken inte god, sa hon
Jo, sa Gabriel
Nej
Jo
Nej
Jo

Ja, se där Gabriel, du gillar ju fisken! Allt var löst.

I tio sekunder. Samma visa och vips så gillade G inte fisken igen.

Sen ledsnade jag på tjötet och bad dem vara tysta. Orkade inte mer...

Inte för att de lyssnade.

Jag är ju trea i hierarkin. Men tacka vet jag yttrandefriheten!

Var på Mediamarkt nyss med Emma och Gabriel.

Precis. Det stället jag nyss dömde ut i ett annat inlägg. Sån karaktär har jag. Fast det hade inte med karaktären att göra direkt. Nej. Det var den där jäkla hierarkin som slog till igen.

Hur som, allt var som vanligt! Jag gick och tittade efter Gabriel, Gabriel testade dammsugare och Emma spenderade pengar. Alla nöjda och glada. Allt under tusingen är en bra dag. Emma avstod att köpa en sladd för 500 spänn så hon klarade sig väldigt bra idag. Två positiva saker två inlägg i rad. Får snart plocka ner henne på jorden!

Sett videon som Emma publicerade i förra? Det är, som jag ser det, en helt genialisk lösning på att få se en match hyfsat i fred som småbarnsfarsa. Smula sönder en servett som han får dammsuga upp.

Funkar ett tag till... Sen får man hitta andra mutor. Ju äldre desto dyrare. Antar jag...

Jag och emma har pratat om en tvåa eller inte... Det är jäkligt mycket dagsform som avgör! Vissa dagar känns det hur självklart som helst med en tvåa och andra dagar undrar man hur faan man tänkte dagen innan... :) Men det är väl lite tjusningen med det hela!? Antar jag.

Försöker intala mig det iaf.

Pappa löser problemen

"Dammsuga, dammsuga, dammsugaaaa..."

Just nu finner Gabriel fantastisk glädje i diverse hushållsbestyr. Han tycker bland annat att det är superkul att laga mat, diska, skära frukt, skotta, tvätta, sopa, städa och sist men absolut inte minst så tycker han om att dammsuga! Hans pappa tyckte dock att det var sådär roligt när Gabriel prompt vill dammsuga mitt under Uniteds match igår. Men Davva kom till slut på en utväg som blev rätt tillfredställande för dem båda.

"Dammsuga, dammsuga, dammsugaaa..."

Del 2. Typ. En salig blandning.

Vad faan innebär "Tjocke bage..."?? Trodde Gabriel anspelade på min mage först. Men icke!

Sockerbagare.

"En sockerbagare, här bor i staden..."

Hmm. Att jag är handikappad när det kommer till att vara händig är väl allmänt vedertaget. Just därför håller Gabriel på att läras upp. Just nu så plockas och äts det frukt med tång (se bilder nedan). Sen är det väl ruggigt olyckligt att det är jag som lär upp han!

...tur att man är gift med en hantverkar-tös!

Visste ni att det fanns knappar på laptops för att avaktivera den där plattan... Eh... Där man styr muspekaren med fingret. Typ.

Det finns det hur som.

Åkte till Skövde och briljerade med min dumhet. Ett knapptryck sen var det löst.

Den här gången kan dock inte Emma (eller hennes syrra) jävlas för de lyckades inte heller. Skönt att inte behöva stå själv med en dumstrut.

För en gångs skull...

Det bör tilläggas att jag var geniet som hittade knappen. Fantastiskt.

Sett klart femte säsongen av SOA. Helvete. Bara två säsonger kvar sen är det över... Till våren kommer säsong 6 - bara hålla ut!

Hur roligt är det att ge småbarn medicin? Kul att behöva hålla fast Gabriel och tvinga i han det... Då känner man sig som en jävligt bra förälder. Verkligen.

Man känner sig verkligen helrutten. Världssämst. Även om man samtidigt vet att han måste få i sig det. Men det spelar liksom ingen större roll.

Tre gånger om dagen. Tur att Emma drar ett tungt lass på den fronten!

"Var är mina knä pääääds???" utbrast Emma häromdagen. Knee pads... Ja det är tufft att hänga med i svängarna när man kör bil på golvet med G! Fullt ös - traktorer, poliser, racerbilar, lastbilar precis över allt.

Han tycker det är skitkul!

Bara hans mamma hade haft "knä pääääds".

Hon är inte ens 30 fyllda. Mitt lammkött har många år kvar innan hon kan gnälla över värkande knän.

Jag däremot. Jag kan. Med råge.

Att vara pappa... Del 1.

Att vara pappa är inte en dans på rosor. Ofta är det det, men den som säger jämt ljuger.

Rejält!

Oftast är det hur jäkla roligt som helst och det är häftigt att se den lilla juvelens utveckling. Både fysiskt och verbalt mm. Ju äldre barnet blir desto mer får man i utbyte, och jag känner att det bara blir bättre och mer fantastiskt hela tiden! Även om man vissa dagar längtar tillbaka till den tiden då han inte tjötade och sprang runt hela tiden. He he!

Just nu så suger Gabriel åt sig allt! Emma levererade lite julstress innan vi åkte till Skövde; "jag får paniiiiik!" ropade hon. Utanför satt Gabriel och lekte med sin plånbok. Det tog två sekunder innan han utbrast: "inga pengar, jag får paniiiiik!"

Man får sig många skratt och påminns om vad som är viktigt i livet. Väldigt skönt! Så mycket tid som läggs på saker man inte kan påverka.

Som att G har sämst timing i världen. När man är det minsta sen så kommer en nummer 2. Det är garanterat. Lika bra att planera in det...

På tal om att härma och ta efter. Det tar ibland ett halvt liv för G att äta en clementin. Why? Först vill han skala själv och det går bra. Men sen... Sen ska han pilla bort allt vitt på clementinen! Zzzzzz....

It's times like these...

Return of the dead!

Emma sa att hon var sugen på att köra igång bloggen igen. Tjoff! så var tävlingen igång! Jag ska hinna före!

Allt är en tävling. Ja, hela livet. Vi borde tävla än mer här hemma när vi inte har handbollen att gå lös på! Jag älskar att tävla. Försöker tävla mot G. Värdelöst. Torsk varje gång. Han har oss lindade runt sitt lillfinger. Man är inte ens nära.

Varför börja blogga igen? Finns en dos av lusta! Det gjorde det i somras med men den blev inte så långvarig.

Sen vill jag ju hinna före Emma också. Det är viktigast!

Handbollen. Vet inte om jag nämnt det tidigare, men har ett visst intresse för handboll. Just nu är jag kluven, å ena sidan vill jag ta ett lag - plantera träningskultur och köra järnet med! Å andra sidan så känner jag att tiden inte riktigt räcker till. Eller iaf inte just nu. Går ju planera men det blir familjen som kommer till korta. De går först. Jämt!

Ett tag till iaf.

Snart bubblar det över i mig och min sadistiska sida måste få utlopp snart! En jäkla tur att jag håller på med förbundet en del, och nästa år innebär det två vändor med SverigeCupen. Lyx!

Vi lämnar handbollen (en stund).

Jag har förälskat mig. I motorcyklar.

Nej. Ska inte köpa en egen eller ta nåt MC-kort. Men helvete vad bra Sons of Anarchy är. Helt såld. Var skeptisk. Trodde att det skulle bli en första säsongen och att resten skulle vara en slafsig uppföljare.

Nu betar jag och Emma av säsong 5. Sitter helt trollbundna.

Tills dess att mister G anser att vi sett för mycket, vaknar och gör att nån av oss måste skynda upp. Jag och Emma ger alltid varandra samma blickar...

Vems tur?

En tung suck, sen ger nån upp.

Skulle kunna skriva en salig massa om jul, snö och.. Ja... Allt som hör till. Men skiter i det.

Ger Mediamarkt en känga istället. Har varit halvskeptisk till det här med mellandagsreafusket. Tills igår. Farsan åkte dit, köpte en dator. Kom hem. Läste på Aftonbladet om fusket. Kollade upp datorn han köpt. Var 700kr billigare på deras hemsida jämfört med rean. Ett argt mail och sen fick han tillbaka mellanskillnaden.

Fult.

Irriterande.

Så jag lägger inte mer energi på det - störningskontroll!

Sitter nere i vardagsrummet och spanar in vår plastgran. När ska man ta ner det däringa?? Eller förlåt, när ska Emma göra det??

Igår, om jag får bestämma. Meeeen, så är ju inte fallet som många vet. Så den lär stå där till påsk.

En vän hade en teori. Att kvinnor har svårare att anpassa sig när man får barn. Just i avseendet att man är i en bestämmande position. För mannen är man ju bara ytterligare ett hack ner, men kvinnan petas ju ner från tronen. Det är klart mycket mer känsligt.

Och det ligger nog mycket i det. Right?

Sitter säkert många män och tänker "i min familj är det jag som bestämmer". Uppvaknandet kommer bli bryskt. Kvinnor lurar en till att tro att man bestämmer. Barn är mer ärliga. Gör som jag säger - annars lever jag faan... Typ. Men inte Gabriel givetvis.

Nej då.

Han frågar inte. Han bara gör. Jag och Emma har på nåt sjukt sätt fått det till att han är driftig, arbetsför och... Jävligt jobbig, eller förlåt målmedveten. Tror jag Emma kallade det.

Fast oavsett, han är ängeln i mitt liv.

Han och Roy Keane.

Galet mycket bra idrott på tv. Är
Fruktansvärt imponerad av TV4 sport. En hel sportkanal!! Problemet är att det är mest polisprogram à la Cops. Det är ju ingen idrott eller sport.

Räknar inte fiske som sport. Det är en hobby. Och dessutom finns inga bollar inblandat. Så är det med det. Kunde visat gamla repriser av sportevenemang... Icke.

Kör ett par timmar med narkotikaspanare istället.

Energitjuv.

Bättre att byta kanal.

Jag vet. Men det stör mig.

Vi har varit några få nätter i Skövde. Emma tog sig en sväng till centrum. Efter en timme fick jag sms: "Jag älskar dig!" stod det. Gulligt som sjutton!

Men det kostar. Är din sambo/fru på stan och ni har gemensam ekonomi så är ett "Jag älskar dig!" ruskigt oroväckande! Än mer när man varit tillsammans i över tio år. Då har man lärt känna varandra rätt bra.

En timme senare kom hon hem med... Ja ni vet...

Ingenting! Döm av min förvåning. Såg hela januarilönen gå upp i rök. Men icke. Det var ett ärligt "jag älskar dig". Snyggt. Där gick jag bet!

Det är inte ofta, men det händer.

En månad kvar till Gabriel fyller två år. Med julen i åtanke bör jag ha köpt ett släp tills dess. Just sayin', som ungdomar idag yttrar sig. Försöker dock inte vara en, det är redan för sent. Närmar mig medelåldern...

Men innan dess vill jag ha lite mer handboll i livet.

10 år

I morse klockan halv sex när jag gjorde den dagliga morgonsurfen och checkade in de där sidorna som man bara helt enkelt alltid ”måste” kolla in ni vet (och givetvis gärna i samma ordning jämt dessutom) så snubblade jag över ett kort på mig själv med en himla massa text under. David hade lagt upp ett kort på Instagram (ja, det är där vi håller till nu för tiden förstår ni) och dessutom delat det på Facebook för att uppmärksamma vår tioårsdag idag. Under kortet följde sedan en kärleksförklaring där han bland annat skriver att det han gillar allra mest med mig är den egenskap jag kallar för målmedvetenhet men som David mycket hellre vill kalla för envishet, tjurskallighet och bestämdhet. Hjärtat smälte litegrann och den fantastiskt gråa dagen utanför fönstret kändes faktiskt lite ljusare med en gång som jag läste hans ord. Han kan sannerligen uttrycka sig min Davva.

Idag firar vi alltså 10 år ihop jag och David. Hallå!? 10 år!? Hur gamla är vi egentligen? Tioårsjubileum, är inte det sånt som 40-taggarna sysslar med? Jag var i alla fall 17 år när jag träffade David och du kan kalla det för klyscha om du vill, men redan från första stund så kände jag att det skulle vara vi för alltid. I just knew it.

Ikväll har vi lånat ut Gabriel till hans mormor och morfar eftersom vi tänker fira tioårsdagen med den klassiska och smått vattensäkra kombon ”dinner and a movie”. Syrran har premiärmatch mot Warta ikväll och från början fanns det faktiskt en tanke hos oss att se den matchen, det var ju ändå i en handbollshall vi träffades liksom och att fira kvällen där hade varit litegrann som att sluta cirkeln. Faktum är att handbollen nästan känns synonymt med ”Emma och David”. När jag frågade syrran för ett tag sen om hon kunde komma på någon symbol för mig och David så sa hon exempelvis handboll omedelbart. Det är ju ändå några timmar vi har lagt ner på det genom åren. Sedan vi träffades i Hestrahallen för tio år sedan så har vi nästan umgåtts mer i hallar runt om i Västergötland än hemma och vi har alltid pushat varandra att välja handboll framför annat, även framför varandra. Vi båda har vetat att handboll är det som får den andra att må som allra, allra bäst och därför har vi alltid gett varandra väldigt stort utrymme och tid till att kunna ägna sig åt träning/matcher/cuper/läger/lagfester och så vidare och jäklar vad kul vi har haft i handbollshallarna genom åren! Där har vi helt enkelt mått bra, jag och min Davva.

Det har genom åren också diskuterats en hel del handboll i vårt hem och inte sällan blir de diskussionerna rätt långa. David den gode tränaren talar alltid utifrån det perspektivet medan jag som bara har erfarenheter som spelare talar mig brännhet för spelarnas upplevelser, åsikter och så vidare. Det brukar gå sådär kan jag säga. Jag blir nämligen tokengagerad, David ser då sin öppning och driver sin linje ännu hårdare och överdriver gärna lite bara för att trigga igång mig ordentligt och varje gång får han mig dit han vill. Jag blir superfrustrerad och adrenalinet rusar upp i en nivå som gör att jag i princip skulle kunna gå in ouppvärmd i en match och totalstänga på ren frustration. David älskar att pressa mig dit. Diskussionerna behöver inte ens handla om handboll. Han vet precis vad som eldar igång mig och kan medvetet på ren jäkelskap tala för något som han egentligen inte alls står för bara för att det triggar mig. Ni är några som har umgåtts nära med oss genom åren och ni vet precis vad jag pratar om. Ni har sett Davva in action och om ni skulle beskriva ”Emma och David” så tror jag faktiskt att många av er skulle ta med just denna terror i den beskrivningen. På något stört sätt så är nämligen detta faktiskt en del av det som jag också upplever som ”vi” och som jag faktiskt älskar.

Några andra saker som jag också älskar att hata hos David är dessutom

• hur han alltid snor pålägget från mina mackor när som jag står och gör iordning dem.
• hur han har gjort matstolarna i vardagsrummet till en personlig walk-in-closet
• hur han ändå kan tycka att det känns okej att lägga använda smutsiga strumpor på bordet.

Skämt åsido, idag är det vår tioårsdag och då tycker jag minsann att man får lov att vara lite smörig också, så här kommer nu ett helt paket med Becel.

Bortsett från Gabriel så är David det absolut bästa som har hänt mig. David hämtade upp mig i botten för tio år sedan och åren med honom har hjälpt mig på benen igen och jag har till största delen David med hela sin varma, trygga personlighet att tacka för att jag är den jag är idag. David får fram det bästa i mig. Jag skämtade om hans triggande innan, men faktum är att David känner mig och vet att jag arbetar oerhört koncentrerat och nästan som allra bäst när jag är smått frustrerad med litet andrenalinpåslag. Jag vet att han därför ibland triggar igång mig bara för att hjälpa mig genomföra diverse uppgifter jag har framför mig och jag älskar honom för det. Han tar fram det bästa i mig helt enkelt.

David har alltid mitt och Gabriels bästa framför ögonen. Ibland känns det nästan som att jag måste visa honom ett foto på honom själv för att påminna honom om att rikta sin uppmärksamhet inåt och ta hand om sig själv också. Jag tror inte jag har träffat någon som är mer omtänksam än David. Han har en plats för alla i sitt hjärta och jag spricker av stolthet varje gång jag ser honom i sin tränarroll i en handbollshall. Han gör det så jäkla bra! Inte konstigt att han får erbjudanden var och varannan månad från föreningar som vill att han ska gå över till dem och att spelare som haft honom som tränare och deras föräldrar lovordar honom. Förutom god handbollskunskap så har han verkligen fattat vad det handlar om detta med att vara tränare och ledare. Min Davva.

Romantisk är han också må ni tro. Mycket mer än mig. Med åren har han radat upp presenter och blommor och överraskat med upplevelser. Tänk bara när vi hade varit tillsammans i ett år och gav han mig en hemlig resa i 18-årspresent. Enda informationen jag fick var att vi skulle vara borta i en vecka och att jag inte behövde packa några badkläder och att pass behövdes. Först på landvetter fick jag ett paket och i det så fanns en informationsbok om Paris. ”Dit ska vi du och jag Emma”. Och faktiskt så kom han alldeles nyss innanför dörren med ett paket i handen trots att vi sagt att vi inte skulle. ”Ja, men idag är en speciell dag och det är faktiskt en mans plikt att ta hand om sin kvinna på sådana speciella dagar i min religion. Som iranier…” och där avbröt jag honom med ett enkelt tack eftersom jag inte orkade lyssna på hans jagäreninvandraretrotsattjagärföddisverigeochharensvenskmamma-snack som han gillar att slänga sig med. Inte idag. Idag vill jag bara njuta av vår kväll ihop. Dinner and a movie it is!


Och du Davva, jag älskar dig med!
Puss! Puss! Puss!

De senaste dagarna i bild!

Regn. Generellt en tung suck. Meeeen, som småbarnsförälder är det bara att klä på sig och gilla läget! Så det fick Emma göra. He he!

Igår var Gabriel på Navet för första gången. Var osäker på om hans låga ålder skulle kunna bli ett hinder - men icke! Fullt ös!!

Hört i ett vardagsrum i Borås

"Dom gillar nog att han ser rough ut och kör balett."

"Han kanske inte ens kommer vidare..."
(10 sekunder senare får dansaren stående ovationer och en direktbiljett till Las Vegas)

"Man ser ju redan här att han är klar för Vegas!"

"Hade jag försökt göra så hade jag brutit ryggen!"

Citat från två "vilåtsasattvikannågotomdans"-töntar under kvällens säsongspremiär av So you think you can dance.

Några noteringar

- Det går alldeles utmärkt att sätta midsommarstången i en julgransfot istället för att trycka ner den i marken. Det gjorde vi nämligen på jobbet idag.

- Jordgubbar och priset på dem tycks ersätta det vanliga socialiserande "väderpratet" i början av juni. Jag vet inte hur många gånger som jag den senaste veckan har hört: "Vi åt jordgubbar igår!" "Jaså, svenska eller?" "Ja!" "Va är priset på dem nu?"
Senast idag hörde jag frågan om vad de kostar nu ställas av hela fem personer.

- Tydligen är inte dessert så EM-aktigt. När vi bad om det till kaffet efter middagen på Torget igår så vart det bom stopp. "Vi har ingen dessert, vi har en speciell EM-meny nu och vår chef har valt att inte servera dessert. Men jag hade också gärna velat ha något till kaffet om jag var ni" lät det.

Annars då? Det var ju ett tag sen vi hördes nu och sen dess har jag hunnit med att va sjuk hela tre gånger. Föga roligt. Men nu så, peppar peppar! Jag vill minnas att mitt sista inlägg handlade om hantverkarna och för att knyta ihop säcken lite så kan jag säga att det nya golvet blev görsketabra! Tanken var la sedan att vi skulle chilla från hantverkare och renoveringar ett tag, men istället har det blivit bestämt att vi ska byta vårt tak i höst och förhoppningsvis också lägga nya markplattor ute och riva en häck för att istället bygga en mur till grannen. Allt hänger på den värdering av huset som gjordes igår. Inför värderingen kände jag mig förövrigt lite stressad över att jag så gärna ville röja iordning vårt uteförråd, det råder nämligen verkligen kaos därinne. Till slut blev dock tiden knapp och prioriteringar var tvungna att bli gjorda. David fick mig att släppa förrådet och med facit i hand var la det tur för mäklaren kollade aldrig ens in där.

Nu ska jag dricka kaffe och förmodligen kommer jag undra varför jag gjorde det imorrn. Efter graviditeten så har jag fått det svårt att ibland sova när jag dricker kaffe för sent på kvällen, men det skiter jag i ikväll för imorrn är det ju en torsdag som är som en fredag. Jag älskart!

Onsdag morgon

Fullt ös!

Gabriel vaknade strax innan fem, låg och mös lite i sängen men somnade inte om. Så det var bara upp och hoppa.

Lite segande innan det var frukost, då var klockan några minuter i 06.00.

Vid 6.30 vinkade vi av mamma som skulle till jobbet. Och strax därefter kikade vi lite Nicke nyfiken.

Vid 7.30 tog vi på oss ytterkläderna och stack för att handla. Vid halv nio så var vi hemma igen.

Då började Gabriel gå, gå och gå... Han utforskade äldreboendet och hjälpmedelscentralen. Hittade en porslinskossa på vägen som var hysteriskt rolig... Tydligen.

Sen lyckades Gabriel göra sitt angry-face, vilket gjorde en hund rätt så det blev inget klappande - då rasade världen lite grann.

Vattenlek räddade situationen! Så nu har vi vattnat gräset, kastat sten i vattnet, vattnat oss själva... Vattnet tog slut så jag hämtade vattenslangen för att fylla på. Gjorde så. Skulle sen återgå till vattenleken.

Precis som att det skulle duga när vattenslangen varit framme!! Yeah right! Världen rasade igen. Nu fanns det bara en sak som kunde rädda läget, Gabriels favoritmellis - vindruvor och leverpastej. Mmmmm!?!

Klockan passerade precis 10 när vi satte oss.

Jag är redo att stämpla ut för dagen.

Glad men slutkörd.

Dagen D!

Jag och G har sju dagar kvar ihop innan morsan ansluter. Skulle "fira" detta med att köpa några nya bollar. Kom till knalleland vid 9-tiden och knappt en människa där! Gött!! Sällsynt!!

Sen slog det mig att de öppnar 10.

Då fick det bli en tripp till jobbet så G fick ösa på lite.

Nu inväntar jag att G ska vakna så att vi sen kan åka till Emmas jobb och lämna honom. Vid två väntar sen en värdering av huset... Inte dåligt nervöst!

Nu får vi se om alla investerade pengar återfinns i huset! Fingers crossed!!

Oavsett ska det bli skönt att det är över. Så livet hyfsat kan återgå till det normala.

Och EM fortsätta likt innan. Mmmm...

Smakar...

...mmmm...jag smakar på det lite. Det var ju ett tag sen sist man bloggade. Får se hur det känns.

Trodde min pappaLEDIGHET skulle skapa hut mycket tid som helst. Naiv som man var så skulle jag ju bara gå hemma och ta hand om G. Baggis!

Hell no! Eller jo, det är det väl egentligen men det är väl nu - 4 månader senare - som rutiner satts.

Ja, och vad har hänt sen sist? Pretty much! Att berätta om allt som varit skulle väl ta nästan fyra månader så... Ja... Kanske lite bättre att börja från nu? Nu pågår en nedräkning till Emmas semester! Det är då ingen dans på rosor att vara hemma. Eller det har varit rätt påfrestande periodvis. Men mer om det en annan gång, nu skulle vi ju blicka framåt! Gemensam ledighet och kanonväder(?) längtar vi efter slöa tre!

Hela sommaren är fullbokad! En lång resa - Skövde några dagar. Helt galet! Nej, vi ska nog gömma oss hela sommaren. Gömma oss från hantverkare (och deras fakturor). De har varit en del av våra liv sen vi flyttade hit. :) Nu vill vi ha en sommar med (lagom) värme, sol, familj, släkt och vänner! Inom den ramen inkluderas förvisso några hantverkare men vi står nog inte (mig veterligen) i skuld till någon... He he!

Efter semestern ska Gabriel skolas in på en förskola som ligger ett stenkast härifrån. Skönt att det blev så nära, precis som vi önskat. Men ens vanliga flyt så hade det väl blivit i Ulricehamn eller nåt sånt!

Men nån snäll jäkel log mot oss!

Ska inte skriva ihjäl mig så här första gången. Men... Ja... Vi får se, kanske blir ett besök här snart igen. Och då utan 4 månaders frånvaro och kanske med lite mer matnyttigt att skriva. Känns mest som man "skrev igång" sig med det här inlägget!

Nu vill visst G ha lite uppmärksamhet!

På återseende!

P.S På ena bilden, ja där fick Gabriel ett jäkla spel när vi skulle handla. Gapade och skrek när jag tog ur han ur bilen - fattade ingenting! Sen förstod jag att han såg en reklamskylt med en jättebanan på... Var helt ifrån sig! Så kan det va. Eller gå. När ens barn gillar frukt.

Klantar!!!

Nu kom gubben. Bytte några ord med honom. Fråga om han trodde han blir klar idag. "Jaja, det är ju bara det under trappen kvar" sa han. "Nej, det är lekrummet också" sa jag. "Men jag har bara fått order om att göra vardagsrum o hall".

Ååååh!!! Klantar!!

Hantverkare - 4 av 5 toasters

...or NOT!

Alltså ärligt. Vi firar snart vår ettårsdag med renoveringar och ännu har jag inte varit med om en hantverkare som varit här på utsatt tid. Just nu sitter jag och väntar på golvläggarna för att hinna byta några ord med dem innan jag går till jobbet. Med en far som är rörläggare vet jag ju att den normala arbetstiden för hantverkare är 7-16. Då undrar jag, vad har de för sig nu? Det hinner ju knappast med ett annat jobb nu på morgonen när de ännu inte ens har rivit den gamla parketten i ett utav de rum de ska lägga in nytt i här hos oss och kl. 16 idag ska de vara klara har de sagt. Vi får väl se hur det blir med det.

By the way, visste ni att det är golvläggarfirman själva som är orsak till att vi nu måste byta parkett? I somras lät vi den gamla parketten ligga kvar i vardagsrum och lekrum och valde att bara anlita en firma för att slipa och lacka om. De kom, gjorde sitt jobb och allt såg bra ut. Sen kom hösten och springorna växte mellan parketten och golvet reste sig till och med mellan själva stavarna i parketten. När sen vintern kom hade det rest sig o bildat så vassa kanter att Gabriel rivit sig vid några tillfällen. Vi ringde hit dem, de tog på sig ansvaret och det hela har nu resultetat i golvbyte. Hyfsat drygt att behöva tömma hela vardagsrummet på möbler dock. Köket är i detta nu helt fyllt med soffa, matsalsbord, tv-bord, sideboard och så vidare. För att inte tala om hur övervåningen ser ut. KAOS är ordet. Så nu tycker jag att de får komma hit och börja jobba.

Omdöme

"David har utav befäl och kamrater uppfattas som intelligent och allmänbildad. Han har lätt att prata med människor och han är inte rädd för att ta tag i saker och ting. Han bevarar alltid sitt lugna sätt oavsätt vad det gäller."

Davids omdöme efter värnplikten, formulerat av en kompanichef back in the days som uppenbarligen hade det lite kämpigt med att stava rätt. Hur som helst så känner jag att det var skönt att få reda på att David iallafall var en vältalig militär. Känns tryggt tycker jag.

"Stopp du kära afghanska soldat. Får jag vänligen be dig att överlämna ditt eldvapen till mig. Jag upplever det inte särskilt konstruktivt att bruka våld i den omfattningen du dagligen gör utan mitt förslag till dig är att vi istället sätter oss ner och talar om saken..."

FN, gör er redo för David Payani. He will come, he will see and trust me - he will conquer!

Sanna mina ord, han ljuger!

Kommer ni ihåg Davids ironiska inlägg om att hans krigsplacering har upphört. Jag gör det. Han raljerade om att han legat sömnlös av oro över att behöva rycka in och så vidare. Och nu har jag hittat bevis på att det ändå kanske fanns en viss sorg inom honom när han skrev det där inlägget. Sitter nämligen i detta nu och sorterar papper och har kommit till högen med alla våra intyg och betyg och liknande. Jag skojar inte när jag säger att David alltså har typ 20 stycken exemplar av sitt diplom för genomförd militär grundutbildning och lika många av själva betyget för värnplikten. Så lite viktigt måste det allt ha varit för honom. Eller? Han har nämligen lika många exemplar av sitt tjänstgöringsintyg från hans tid som köksbiträde på KSS sommaren 99. Där var han i 37 dagar, sammanlagt 261 timmar tydligen. Jösses vilken sommar det måste varit eftersom. Ytterst meriterande dokumenthandlingar inför framtiden.

Några lärdomar...

...gör aldrig pastejmackor när du ska iväg. Kletar som...

...släpp inte blicken från ditt barn, även om barnet kan gå. Det skulle kunna sluta med fläskläpp, blod och tandläkarbesök.

...glöm inte sätta i "bromsen" när du ställer vagnen ifrån dig. Framför allt inte när det är storm ute.

...ge faan i fingervantar! Upplagt för konflikt!

...i bästa fall, undvik låtande leksaker. Testa innan i alla fall. Hög volym, hög irritation. Den 537:e gången melodin spelas.

...sätt inte ditt barn vid matbordet innan pastan nästan är klar.

...lämna inte ditt barn själv med köttfärsås och pasta. Ka-ta-strof!

...när man ska gå ut, var klar själv först. Inte kul när man precis klätt färdigt barnet och sen inser att man själv står i shorts och t-shirt.

...undvik att plocka fram frukt innan maten är uppäten.

...musik kan vara som balsam för själen.

...även om man sliter sitt hår, så keep smiling! Även om det är överjävligt svårt ibland. Du kanske bara får vara med om just det här en gång i livet.

...mutor är underskattat.

...ta dig tid och låt det ta tid. Allt tar ett halvt liv att göra.

...lämna inte barnet själv till mor- farföräldrar om du vill att det ska vara ifrån sötsaker. Och då syftar jag inte på att det är mor- & farföräldrarna som är sötsaker. =)

...glöm inte stänga grinden till trappan.

...och glömmer du det, säg för fasen inget till din sambo/fru!

...lite skit rensar magen, låt ungen käka sand. Så inser han/hon snart att det smakar skitilla.

...överdriv inte barnsäkring. Ungen kommer slå halvt ihjäl sig ändå. Bättre om man vet om riskerna på förhand. :)

...utdragningsbara lådor är kass.

...särskilt om de är fyllda med saker.

...det är komplext. Det är både det bästa och värsta jag gjort.

...köp inte tidningsbilagor med bantnings- och träningstips. Kilona rasar när ungen börjar gå (har jag hört). Väntar på att det ska hända mig.



Undra vad nästa vecka har att bjuda på...

Jag köpte inget!

Rubrik Jag köpte inget!

"Jag köpte inget utöver listan..." sa Emma efter att hon varit på IKEA. Emma skulle till en vän efter så hennes arbetskamrater tog med sakerna till jobbet. Smart. Är de medskyldiga måntro??

Dagen efter hämtade vi sakerna. Två säckar och lite löst gods. Sen kom det fram, "jag köpte ett extra bord till stolen och en liten väska till Gabriel i som vi kan ha bla bla bla i."

Kvinnors uppfattning om vad "köpte inget"...

...hur står det egentligen till med den egentligen?? Nu vågar jag skriva kvinnors uppfattning för jag tror inte att Emma på något sätt är själv om att besitta denna uppfattning.

Emma har lärt Gabriel att diska, det borde innebära att jag som äldst i det här huset slipper?

De är ju två yngre förmågor som ska ta hand om det. Så som jag ser det. Sen att det inte blir så förstår jag.

Livet som toffel rullar vidare...

Min far och morfar var på besök i tisdags, så himla skönt att kunna röja lite här hemma! Mer sånt!

Imorgon blir en kort dag med G, då beger jag mig till Bankeryd några dagar. Men frysen är uppbunkrad med mat så de lär väl klara sig utan mig! Tuff insikt. :)

Första gången...

...på öppen förskola. Det var en upplevelse! Gabriel varvade flängande med att lugnt sitta och kika i en bok. Första gången var klart positiv och vi lära säkert åka dit igen! Gabriel verkade dundernöjd men trött av alla intryck.

Hans farsa med. Nöjd och trött.

Idag verkar även det bli en toppendag! Vädret är suveränt och idag kommer Gabriels farfar och gammelmorfar på besök. Så det lär bli fullt ös!! :) Gubben lär nog somna in rätt bra idag med! Brukar bli livat...

Själv ska jag ta tillfället i akt och göra allt klart tills ikväll. Detta eftersom Emma är iväg med jobbet och sen ska till en vän i Gbg! Blir således en grabbdag idag!

Livsfarligt...

Blev även klart med tältsäng igår. Suveränt. Kommer sova som en kung i helgen!!! Då stundar tre dagar i Bankeryd och handboll - Distriktslagsläger. Sköj!

Nu ska jag bara se om sängen även kan lånas med till Fredrikshamn... :)

Hej stress!

För jäkla stressigt nu... Har bara ca. 19 veckor kvar av min "ledighet". Såå mycket kvar att lära ut till G!

- Gabriel kan inte ett namn i United. Kan inte ens säga United. Hårdträning!

Fast till mitt försvar så har fokus legat på annat håll. Grannens farsa sammanfattade det hela rätt bra när han pratade med Emma. Han sa nåt i stil med:

"Jaså, David behövde bara en vecka för att lära Gabriel att gå. Det klarade du inte på ett helt år..."

Ha ha! Made my (yester)day!!

Världsklass på den.

Får se lite vad som händer i veckan. Ska ju bli tvåsiffriga plusgrader! Grymt gött! Luktar det stekt fläsk på/kring Hulta ängar så är det bara jag som glassar i solen. :)

Kanske är läge för ett besök på jobbet? Undra om stället överlever utan 33% av den manliga arbetskraften... Är G på gött humör så kan det nog bli så!

Gabriel sitter trollbunden framför Bamse, Emma jobbar och jag skriver i bloggen. Sicken söndag. :) Emma på väg hem dock, ska bli mysigt. Runda av veckan med lite mys, en film eller lite Gold Rush - guldgrävare... Tagit över rollen som dödlig fångst tidigare hade.

Sista(?) dagen på jobbet så pratade vi om "latte-mammor" och vad det nu var. Givetvis fick jag frågan om jag skulle bli lattemamma...

Nej, men blattepappa, sa jag... :) Det var lite roligt att se vår nya chefs reaktion. Såg hur obekvämt han vred sig där han satt. :) Så är det, det tar ett tag innan man lär känna alla på jobbet. Min humor är kass. Det tar tid att vänja sig...

Med det så återgår jag till Bamse på skattjakt! Vrålspännande!

Idag hände det!!

Jag städade lekrummet...

Men det hamnar trots allt i skymundan då lillfisen, precis innan läggning fick för sig att gå! Det hände upprepade gånger och det var många steg som togs! Helt surrealistiskt! Gabriel börjar bli stor... Och jag kommer tappa kilon! Win-Win situation!

8 Mars... Det är nu det händer!

Notis: bara för att jag skriver det här så kommer det väl inte hända på evigheter igen...

Bilden tagen från ett annat tillfälle.

De senaste dagarna!

Dagarna rullar på! Fort går det och intensivt är det minsta man kan kalla sin "ledighet". Fast det är ofantligt kul och den lille juvelen hittar på nya saker hela tiden! Spännande!

En kvällsfavorit är att bada... Länge!! Givetvis ska bollar finnas tillgängligt och han blir inte ledsnare av om det skulle finnas lite såpbubblor samtidigt! Faaaast, nu har farsan råkat tappa ut nästan allt så ja... Får väl skriva upp det på inköpslistan.

Gabriel är otroligt förtjust i böcker! Det är glädjande och uteslutningsmetoden visar på att det är från Emma han fått det intresset! Han kan sitta hur länge som helst och bläddra. Klar bonus om det finns en klocka med i boken! "gnn-gnn-gnn" som han kallar det efter att ha hört sin mormor och morfars stora vägklocka slå. :)

Musik är även otroligt roligt! Han älskar att spela på sina rytmikinstrument men ibland tänker han "outside the box"... En ny favorit är att slå på soptunnan ute vid lekplatsen. Galet roligt!

Han har även fått en liten dos ego... När en spegel är nära!

Snön får mig gråta inombords men Gabriel älskar den så ja, det får väl jag också försöka göra. Skyffla snö och bygga snögubbar är två favoriter!!!

Full fart...

Dag två inledd. Har varit intensivt men samtidigt väldigt roligt! Gabriel har bland annat konstaterat att kotte inte är gott. Det lärde han sig när vi var i skogen igår. Då kände man vilken vinst det är att ha skogen så nära. Underbart att ta med Gabriel och utforska! Lukta, lyssna, titta och då givetvis smaka! :)

Påklädnadsmomenten gick brutalt bra! Sen kom jag på att jag inte var färdig... Givetvis. Alltid nåt. Under tiden så rök mössa, strumpor och ja... På't igen!

Maten var katastrof. Såg ut som ett bombnedslag. Mat överallt. Nackdelen med att ha lärt Gabriel kasta. det landar inte bara på och vid stolen! Utan i hela köket! :)

Det är som sagt Sveriges största felaktiga ordformulering - PappaLEDIG! Bullshit. :)

Vad händer idag? Lutar åt biltvätt och handling. Får se om chefen tillåter. Ska fråga efter att vi sett lite Bamse. Hoppas på biltvätt. För den ser ut som en katastrof!

På tal om katastrof, hur får man envetna ungar att ha på strumpor, skor och vantar? G absolut avskyr det! Så ja... Tips mottages gladeligen.

Samtidigt som det är intensivt att vara hemma så är det en jäkla förmån att man har möjlighet! För det är underbart att ha chans att knyta de band man gör!

Fast det vore mer gött om man slapp allt annat som städning, disk, laga mat, tvätta osv. Är nog det som gör formuleringen så fel. Borde heta
Pappaslit.

Kan det vara så att man brände av för mycket igår? Skogen, lekplats, sparka/kasta boll, lekrum, stan, tvätta, ut och gå, bad osv... När skulle man hinna plocka i ordning i lekrummet?

Det är rätt intressant det här vad män/kvinnor förväntar sig kring vad som ska vara gjort när den andre kommer hem från jobbet! Man har rätt olika syn på saker och prioriterar olika. Nu säger jag inte att jag och Emma har det så, men... Andra kanske? =D

På't igen!

Ny dag, nya rutiner

Jaha. Då börjar man jobba idag igen då ja. Började dagen med att väcka Gabriel när jag gick ner för trappan nyss. Fint. (Sorry David. Jag försökte verkligen smyga.)

Hur som helst så är jag otroligt glad över att David kommer att vara hemma med Gabriel nu. Av många orsaker. Dels för att första separationen från Gabriel slipper vara när vi lämnar han till förskolan, men främst för att de två nu kommer få mycket tid ihop och binda nya och starkare band till varandra. David är som mi förstått lite orolig, men jag vet att han kommer klara det galant för hans hjärta är sprängfyllt med kärlek. Saker kommer gå snett, det har det gjort massor med gånger för mig med. Men så länge hjärtat är sådär sprängfyllt med kärlek som Davids så kommer allting alltid att ordna sig.

David och Gabriel, jag älskar er! Ha det nu riktigt roligt ihop. Njut av varandras sällskap. Pussa och krama varandra massor! Ni två är mitt allt!

Notiser!

1. Köpte ärtor på COOP. På förpackningen står det ärter... Vilket stämmer??

2. Pantade en back, även det på Coop. På pantmaskinen fanns en text: "Kasta ej in brinnande eller giftiga saker. Det kan orsaka brand eller skade på person." Skön mening. Skönt budskap. Och ja, det står skade! Tur att de satt upp skylten, jag var på väg in med en bengalisk fackla och jag tänkte definitivt stoppa den i pantmaskinen...

3. La familia Payani har haft en underbar helg! Med bland annat promenader.

4. Gabriel har lärt sig läsa tidning och skaffat sig ett sommarjobb - Pappersförstörare på återvinningscentralen.

5. G har lärt sig principen med en Iphone. När jag var ett pillade jag i näsan...

Varje punkt har en tillhörande bild. :)