fredag 28 december 2012

Return of the dead!

Emma sa att hon var sugen på att köra igång bloggen igen. Tjoff! så var tävlingen igång! Jag ska hinna före!

Allt är en tävling. Ja, hela livet. Vi borde tävla än mer här hemma när vi inte har handbollen att gå lös på! Jag älskar att tävla. Försöker tävla mot G. Värdelöst. Torsk varje gång. Han har oss lindade runt sitt lillfinger. Man är inte ens nära.

Varför börja blogga igen? Finns en dos av lusta! Det gjorde det i somras med men den blev inte så långvarig.

Sen vill jag ju hinna före Emma också. Det är viktigast!

Handbollen. Vet inte om jag nämnt det tidigare, men har ett visst intresse för handboll. Just nu är jag kluven, å ena sidan vill jag ta ett lag - plantera träningskultur och köra järnet med! Å andra sidan så känner jag att tiden inte riktigt räcker till. Eller iaf inte just nu. Går ju planera men det blir familjen som kommer till korta. De går först. Jämt!

Ett tag till iaf.

Snart bubblar det över i mig och min sadistiska sida måste få utlopp snart! En jäkla tur att jag håller på med förbundet en del, och nästa år innebär det två vändor med SverigeCupen. Lyx!

Vi lämnar handbollen (en stund).

Jag har förälskat mig. I motorcyklar.

Nej. Ska inte köpa en egen eller ta nåt MC-kort. Men helvete vad bra Sons of Anarchy är. Helt såld. Var skeptisk. Trodde att det skulle bli en första säsongen och att resten skulle vara en slafsig uppföljare.

Nu betar jag och Emma av säsong 5. Sitter helt trollbundna.

Tills dess att mister G anser att vi sett för mycket, vaknar och gör att nån av oss måste skynda upp. Jag och Emma ger alltid varandra samma blickar...

Vems tur?

En tung suck, sen ger nån upp.

Skulle kunna skriva en salig massa om jul, snö och.. Ja... Allt som hör till. Men skiter i det.

Ger Mediamarkt en känga istället. Har varit halvskeptisk till det här med mellandagsreafusket. Tills igår. Farsan åkte dit, köpte en dator. Kom hem. Läste på Aftonbladet om fusket. Kollade upp datorn han köpt. Var 700kr billigare på deras hemsida jämfört med rean. Ett argt mail och sen fick han tillbaka mellanskillnaden.

Fult.

Irriterande.

Så jag lägger inte mer energi på det - störningskontroll!

Sitter nere i vardagsrummet och spanar in vår plastgran. När ska man ta ner det däringa?? Eller förlåt, när ska Emma göra det??

Igår, om jag får bestämma. Meeeen, så är ju inte fallet som många vet. Så den lär stå där till påsk.

En vän hade en teori. Att kvinnor har svårare att anpassa sig när man får barn. Just i avseendet att man är i en bestämmande position. För mannen är man ju bara ytterligare ett hack ner, men kvinnan petas ju ner från tronen. Det är klart mycket mer känsligt.

Och det ligger nog mycket i det. Right?

Sitter säkert många män och tänker "i min familj är det jag som bestämmer". Uppvaknandet kommer bli bryskt. Kvinnor lurar en till att tro att man bestämmer. Barn är mer ärliga. Gör som jag säger - annars lever jag faan... Typ. Men inte Gabriel givetvis.

Nej då.

Han frågar inte. Han bara gör. Jag och Emma har på nåt sjukt sätt fått det till att han är driftig, arbetsför och... Jävligt jobbig, eller förlåt målmedveten. Tror jag Emma kallade det.

Fast oavsett, han är ängeln i mitt liv.

Han och Roy Keane.

Galet mycket bra idrott på tv. Är
Fruktansvärt imponerad av TV4 sport. En hel sportkanal!! Problemet är att det är mest polisprogram à la Cops. Det är ju ingen idrott eller sport.

Räknar inte fiske som sport. Det är en hobby. Och dessutom finns inga bollar inblandat. Så är det med det. Kunde visat gamla repriser av sportevenemang... Icke.

Kör ett par timmar med narkotikaspanare istället.

Energitjuv.

Bättre att byta kanal.

Jag vet. Men det stör mig.

Vi har varit några få nätter i Skövde. Emma tog sig en sväng till centrum. Efter en timme fick jag sms: "Jag älskar dig!" stod det. Gulligt som sjutton!

Men det kostar. Är din sambo/fru på stan och ni har gemensam ekonomi så är ett "Jag älskar dig!" ruskigt oroväckande! Än mer när man varit tillsammans i över tio år. Då har man lärt känna varandra rätt bra.

En timme senare kom hon hem med... Ja ni vet...

Ingenting! Döm av min förvåning. Såg hela januarilönen gå upp i rök. Men icke. Det var ett ärligt "jag älskar dig". Snyggt. Där gick jag bet!

Det är inte ofta, men det händer.

En månad kvar till Gabriel fyller två år. Med julen i åtanke bör jag ha köpt ett släp tills dess. Just sayin', som ungdomar idag yttrar sig. Försöker dock inte vara en, det är redan för sent. Närmar mig medelåldern...

Men innan dess vill jag ha lite mer handboll i livet.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar