Att vara pappa... Del 1.

Att vara pappa är inte en dans på rosor. Ofta är det det, men den som säger jämt ljuger.

Rejält!

Oftast är det hur jäkla roligt som helst och det är häftigt att se den lilla juvelens utveckling. Både fysiskt och verbalt mm. Ju äldre barnet blir desto mer får man i utbyte, och jag känner att det bara blir bättre och mer fantastiskt hela tiden! Även om man vissa dagar längtar tillbaka till den tiden då han inte tjötade och sprang runt hela tiden. He he!

Just nu så suger Gabriel åt sig allt! Emma levererade lite julstress innan vi åkte till Skövde; "jag får paniiiiik!" ropade hon. Utanför satt Gabriel och lekte med sin plånbok. Det tog två sekunder innan han utbrast: "inga pengar, jag får paniiiiik!"

Man får sig många skratt och påminns om vad som är viktigt i livet. Väldigt skönt! Så mycket tid som läggs på saker man inte kan påverka.

Som att G har sämst timing i världen. När man är det minsta sen så kommer en nummer 2. Det är garanterat. Lika bra att planera in det...

På tal om att härma och ta efter. Det tar ibland ett halvt liv för G att äta en clementin. Why? Först vill han skala själv och det går bra. Men sen... Sen ska han pilla bort allt vitt på clementinen! Zzzzzz....

It's times like these...