En vanlig onsdag?

Förr var denna syn vanlig. Träningsväskan packades och skorna snördes på 4-5 gånger i veckan. Sista träningen i mål gjorde jag i maj 2010. Det är 18 månader sen.

18 månader.

Ikväll snöras skorna på igen. So help me God.

Offentliga toaletter!

Hade lite att göra på morgonkvisten så det blir bara ett ämne som berörs.

Fobier. Fobi.

Jag har en som kan ställa till det ibland.

Jag avskyr offentliga toaletter. När "nummer 2" ska göras. Kan inte riktigt säga varför - det är bara så jäkla obehagligt. Kan dra ett exempel: Jag och Emma var i underbara Paris. Det var en underbar resa på alla sätt. Vi strosade mitt på den levande stora avenyn Champs-Élysées. Jag behövde göra mina behov. Problem. Mina alternativ? Gå på en offentlig toalett som finns på gatorna, gå in i en affär och låna en toalett eller helt enkelt gilla läget & bit ihop.

Jag valde inget. Nix.

Jag gick till vägkanten. Vinkade in en taxi.

Sen åkte vi tillbaka till hotellet.

I did my duties.

Sen gick vi till Champs-Élysées igen och fortsatte dagen.

Det är så jäkla äckligt med offentliga toaletter. Kan inte riktigt säga varför jag tycker det men... Det bara är så.

För mig innebär uttrycket "borta bra men hemma bäst" lite olika saker... :)

Nu till jobbet! Wohoo!

Beslut!

Vissa beslut man tar i livet är bra och andra är mindre bra. Sen finns det en liten grupp beslut där det på förhand inte riktigt är solklart huruvida beslutet är bra eller inte.

Ett sånt är min veckoplanering. Träning tis, tor, lör. Vilket förvisso är skönt och väldigt bra men som samtidigt kommer framtvinga en sjukskrivning på 6-8 veckor. Därför är det en viss osäkerhet kring hur själva beslutet kommer att gynna mig eller inte. Badminton, löpning, spinning... Känns som det trappas upp hela tiden.

Fast på förhand ska det bli jäkligt skönt! Efteråt iaf...

Finns fler beslut jag vill ta, som med handbollen. Men jag har gjort mitt och det är skönt att det inte längre ligger i mina händer! Nu kan jag bara... Ja, sätta mig på spinningcykeln och vänta. Vill bara få ett besked så man kan slappna av och fokusera framåt! Är inte ett fan av ovisshet direkt!

J & S var på besök igår, kanontrevligt i vanlig ordning! Resultat: Gabriel hade en bula i pannan. Emmas försök till försvar: "Vi tappade uppsikten". Tre vuxna i ett rum på 8 kvadratmeter. Det går liksom inte tappa uppsikten! :) Även om man medvetet försöker.

Fast det var trevligt att dem var här!

Idag ska vi på teater på jobbet. Vet inte riktigt vad det handlar om men blir säkert en upplevelse! Jag är ingen riktig superkulturmänniska direkt men aj ge det som allt annat en chans.

Ska försöka att inte tappa uppsikten, även om det är bra mycket mer än 8 kvadratmeter... :)

Varning för utmärkelse!

i lördags tyckte jag att 05.26 var tidigt.

Igår tyckte jag att 05.06 var tidigt.

Idag ÄR 03.32 fruktansvärt tidigt. Sen slet min älskling i 1,5 timme för att få lillfisen att somna.

12 minuter senare skulle jag upp.

Utvilad och pigg. Hmmm...

Jag och regeringen ville avsluta helgen på nästa sätt och hyrde en film igår - Tree of life.

Vi såg 25min.

Konstaterade följande:

Brad Pitt var Sean Penns pappa (tror jag). De levde i två olika tidsepoker som det hoppade emellan.

I filmen sa de, snällt räknat, fem ord de första 25min.

Efter 18 min började nåt "ljusspel" som skulle påvisa jordens skapelse eller nåt i den stilen.

Jag gick jag ut och fyllde på Emmas kaffe och fixade tilltugg.

Sju minuter senare kom jag tillbaka och "ljusspelet" fortsatte men hade gått över till att vara ett vulkanutbrott samt att det hade kryddats med operasång.

Två minuter senare så satte vi på King of Queens. Högklassig humor som ramade in kvällen på ett fint sätt.

Min vaga beskrivning är pga att vi endast såg en kort stund av filmen som varade 2,5 timme.

Summa summarum: Varning för filmer med massa utmärkelser!! Ju fler utmärkelser desto mer invecklat och konstigt är det. Eller snarare konstnärligt. Kan säkert vara givande någon dag då man känner sig mottaglig för sådana filmer. Men inte passande för trötta småbarnsföräldrar en söndagskväll. Såg för lite för att säga att den var urkass. Den var bara lite för invecklat för min del.

Men men... Klockan är nu 05.22 och det är dags att ta en skön morgondusch!

Ha en skön dag! Även ni som har mage att sova till 8... 9...

Det är ju rena studentlivet. :)

Att vara förälder förändrar mycket. Innan var jag en riktig nattuggla som satt uppe hela nätterna och kikade Discovery channel, sov ett par timmar och släpade mig till jobbet.

Nu börjar det klia i ögonen bra mycket tidigare...

Jag börjar bli gammal.

Eller så är det att jag är förälder. Oavsett....

Nu ska jag duscha! Men vem fasen bryr sig om det? Jo jag! Och mina arbetskamrater. :)

Ciao!

Vem är Gabriel lik?

Pust! Precis blåst hem från ett besök på Coop. Veckohandlingen avklarad! Skönt! Givetvis så hamnade två tomtar i korgen också... :)

Precis innan vi åkte stod Gabriel (bild 1) i fönstret och undrade vad det där som trillar ner från himlen. Vad svarar man på det?

Jag gillar hösten (eller är det vinter nu?) och regn, men jag har svårt att motivera för mig själv vad det positiva är när det regnar från sidan!!!??? Vad ska det vara bra för?

Igår var Gabriels farmor och farfar här på besök. Gabriel som är trevlig och artig, inledde besöket med att sova 3 timmar efter att farmor varit på promenad med honom.

Perfekt!

Tre timmar till att jobba med allt som skulle göras i huset. Resultatet blev för jäkla bra och vi är evigt tacksamma! Vi funderar på hur man ska återgälda all hjälp. Svaret kom sylvasst.

Ni hjälper till i Maj/Juni.

Då ska deras hus rensas eftersom mina päron köpt en lägenhet. Och det kära kamrater, att hjälpa dem med huset är ett projekt. Där finns saker sparade sedan Hedenhös tid...

Har känt att Gabriel varit lik någon bekant. Så idag gjorde Emma ett test. Hon slängde på Gabriel ett par glasögon (bild 2) och vips så blev han den vita Steve Urkel!!

Skönt! Nu behöver jag inte grubbla på det.

Har som jag skrivit tidigare börjat träna på gym. Helt i onödan! Äntligen har jag funnit lösningen (bild 3) - så jäkla bra! Jag fann den på Coop av alla ställen.

Supertuggummit - För ökad fysisk kapacitet.

Så korkat.

Utsänd av regeringen

Klockan är 09.35. David stängde nyss ytterdörren och är i detta nu på väg till Coop med en lista i handen. Av en mångårig studie att döma så vet att detta sällan görs så kvickt av min käre man. Så nu har jag stressat på han hela morgonen för att om möjligen höja gångtempot mellan hyllorna lite, because I'm in a hurry. Innan klockan elva ska jag laga mat och göra mig iordning för att sedan ta bussen över stan upp till syrrans handbollsmatch i Hestrahallen. Så den tiden han tar på sig avgör vilken tid jag har på mig och det lät jag han veta. "Bara så du vet så ska jag klocka dig denna gången..." sa jag till honom innan han gick. Så sagt och gjort. 09.35 stängdes dörren. Now it's up to him!

EDIT:
10.20 öppnades dörren igen. En helt klart godkänd insats. Regeringen är mycket nöjd och David kommer att få fortsatt förtroende för framtida uppdrag. På listan fanns dessutom ett lite klurigt inköp, vilket gör att tiden till och med känns en smula imponerande. David skulle förutom att köpa några matvaror även ge sig in på Coop Bygg och köpa några krokar som vi behöver för att hänga upp några vimplar i taket i Gabriels lekrum. Så applåder till David att det endast tog 45 minuter.

Emma - Så mycket bättre?

Igår mötte jag Friskis & Svettis i en härlig batalj! Det kändes förvånansvärt bra igår, bra idag... Vilket innebär att morgondagen kommer att bli en mardröm!

Dagen började inte allt för bra iof. Vaknade kl 7 av att G har vaknat och gormar från sitt rum. Problem! Jag börjar 7.15. Festivalen Where the action is hade flyttat in i huset och 7.20 (cirka) anlände jag. Det är riktigt bra gjort. Resten av dagen är bara att glömma. Var i dimman. Seg. Smågrinig. Är det Friskis fel? Jag brukar ytterst sällan försova mig,

Åkte till en stor mataffärskedja, vill inte avslöja dess namn men börjar på I och består av tre bokstäver. Mer kan jag inte säga... Hur som, gick in och fick smaka nåt underbart, vet inte riktigt vad det var men nåt åt lussekattshållet fast mycket godare. Vi gick vidare och Emma kom med nåt jag skulle smaka på, nåt med skinka och mango... För mig som är reserverad så smakade det inledningsvis gott. Sen small det till i käften! Jisses! Då vart jag inte så stöddig!

"Glömde säga att det var starkt..."

Emma - Så mycket bättre? Aldrig. På tal om min toalettpappers-incident. Emma är INTE så mycket bättre! Så Hr löste hon det! Hon satte tillbaka den tomma rullen på hållaren för reservrullarna! Inte mycket bättre! :) Papperskorgen? Står på andra sidan toan. Jag har ett vagt minne av att jag sett nåt japanskt påfund där man trycker på en knapp och sen rasslar det bara till i baken... Suveränt. Men hur gör män som bara gjort nr 1?? Skit samma...

Nu är det fredag.

Huvudet på kudden & Friskis och Svettis!

Ja, men det är knappt att jag hann med det. Att ha huvudet på kudden alltså. Idag var en sån dag där det kändes som klockan ringde samma stund som jag la huvudet på kudden.

Föga smickrande då jag jobbar till 17.30 idag. Kommer bli en lång lång dag! Fast det blir bra, bara jag kommer ur den där dimman jag går runt i.

Har kanske inte så många val. Bara att bita ihop, för ikväll smäller det! Jag har råkat säga att jag ska hänga med till Friskis & Svettis... Har gjort några tappra försök innan i livet utan allt för bra resultat. Kanske är dags nu? Sen är det klart mycket bättre när man inte ska kravla sig iväg själv, utan går med någon. Liiite lättare att få tummen ur. Jag lär väl få äta upp det, men det ska faktiskt bli rätt sköj! Ser fram emot det.

Får se om jag gör det imorgon morgon också... :) Eller om träningsvärken tagit över totalt.

Min och Emmas juvel is on fire. Det finns bara sexans växel och det tjötas konstant. Det är precis hur underbart som helst. Ploppar upp nya saker konstant och han vet hur han ska få sina föräldrar att smälta.

Blir intressant om sisådär 15 år...

Då lär man inte lägga huvudet på kudden utan kudden på huvudet!

En kärlekshandling

Innan jag säger godnatt för idag vill jag bara informera er om att min käre man har samlat ett lass med pluspoäng ikväll när han lät mig vara den som fick ligga kvar bredvid Gabriel medan han gick ner för att fortsatta röja klart våra "vi-lägger-det-här-så-länge-högar" som vi stabil takt har samlat på oss sen flytten i somras. Vilken kärlekshandling!

David! Tack älskade du. Detta gör mig nästan beredd att se förbi den annars skeva tvättfördelningen. Det du! Så värdefull känns denna uppoffring!

Ja, så nu när det väl var sagt så återstår det väl bara en sak för mig att säga. Godnatt gott folk, godnatt!

Handboll

Emma delivers! Var på knalleland igår. Vi klev ur bilen och jag apg att det fortsatt lös i bilen. Släck lampan i bak, sa jag. Jajaja jag vet, suckade emma märkbart irriterad då det inte är första gången jag säger till. Vi handlande det vi skulle, åkte hem, parkerade i garagelängan, landade i huset. Två minuter senare knackar det på, det är grannen. Vad vill dem nu??

Vi ville bara säga att ni glömt släcka lampan där bak i bilen...

Jag bröt ihop av skratt.

Det gjorde inte Emma.

Väntar svar från en förening. Jag har sagt att jag kan haka på och ta ett lag under vissa förutsättningar. Ska bli intressant att se vad de säger. Skönt att göra klart det så snabbt som möjligt så att det går att början planera. Jag har hittat suget igen och det vore riktigt sköj! Sen är det ju under vissa förutsättningar då familjen alltid är nummer ett. Men men, vi får se efter nästa möte! Då bör det väl kunna komma en fingervisning iaf.

Är nog lite för dålig med tålamodet emellanåt, jag vill ha svar direkt. Var har jag fått det ifrån? Förmodligen är det miljöpåverkan. Man blir som man lever... =)

Satt och lyssnade på Spotify, jisses... Det är inte svårt att försvinna bort en timme eller två. Finns ofantligt mycket bra musik tillgängligt? Sweet! Just nu är jag nog i en rätt förvirrad fas där jag inte riktigt vet vad jag tycker om. Mycket går bra, vilket är sällsynt i min lilla bubbla. Brukar vara enormt humörsstyrt det där!

Så... Frågan är vilket humör man är på nu? Mår bra, är lycklig med min familj och jobbet är wunderbart. Det är no en riktigt bra känsla som jag inte riktigt lyckats lokalisera eller sätta namn på än.

Nej men ska man ta och åka till jobbet kanske?

Hoppas Emma och Gabriel gått upp så man får sig en dregelpuss och puss innan jag drar.

Mot dagen!

Gabriels första gula kort samt Emmas grymmehelg!

Var på Ica i helgen. Kikade lite Julsaker. Kändes konstigt. Det är väääldigt tidigt fortfarande. Gabriel tyckte dock att det var spännande med alla ljus och färger. Men att testa tomteluva var inte helt ok (se bild). Ett lagom nöjt leende.

Det lustigaste var Emmas show när vi kom till kassan.

Emma skulle betala, så jag och Gabriel gick förbi kassan för att vänta. Det var inte mycket folk, Emma hade bara en person framför sig. Fast likväl så blev en tant, en gubbe, ett par och en ung kille klara före Emma i den kassan. Vad gjorde Emma?

Hon skulle välja bilaga.

Väl vid kassan ropade Emma: "ska vi ha två kassar??" Svaret hon fick? "Det räcker", av hon som sitter i kassan samt en förundrad blick. Finns två alternativ här: 1. Hon tyckte Emma var så högljudd. 2. Hon trodde att Emma hojtade på henne. Tough choice!

Nej. Emma har inte beslutssvårigheter.

På tal om att julpynta. Jag behöver inte en ängel i min julgran, jag har redan en i himlen som vakar över mig...

Let's continue Emmas Show! Emma satte en adventsstjärna i fönstret igår. Hon skulle jämföra med den gamla lampan. Emma var inte riktigt i mood, och lampan fungerade inte. Jag gick därifrån. Emma "low-on-sugar" är lagom trevlig att umgås med. Hon bytte glödlampa men den fungerade fortfarande inte.

Vi skulle åka till familjen L (skriver fortfarande inte ut namn innan jag vet om det är ok). Besöket där var himla trevligt! Det blev ett varmt välkomnande och Gabriel kunde bröta loss med deras härliga son! Han är något äldre så han kunde visa vår lillfis både det ena och det andra. Det var väldigt himla trevligt att vara där och det var väldigt kul att träffa familjen L. Även om handbollen ligger mig nära och varmt om hjärtat så var det skönt att få lite input och social stimulans från lite annat håll! Allt kändes så naturligt när vi var där, inte konstlat eller olustigt. Sen är set väldigt skönt när man är i samma fas i livet. Det är en härlig familj med mycket omtanke och värme! Så ja, vi får väl hoppas att det inte blir några fem år till nästa gång. He he... Det har jag svårt att se.

...jo och så var det ju det med lampan. När vi kom hem så njöt emma av ljuset från adventsstjärnan men frågade om vi skulle ha kvar lampan. Varför då? Undrade jag, den är ju trasig. Nej det är den inte, fick jag till svar. Inte?? Sa jag.

Nej, jag hade inte satt i sladden...

Det var ju en riktig David-tabbe! Underbart att se att min superkvinna också kan vara mänsklig... :)

Gabriel fick för övrigt sitt första gula kort i helgen, tack för det M! Hans satt och begrundade det en stund... Sen käkade han upp det. Äh, jag kommer att få fler. Tänkte han nog... Ge mig ett rött direkt. Han kommer bli en hårding på plan... :)

Skön dag!

Besöket hos sjukgymnasten gick bra. Gabriel trivdes så bra att han sket in sitt revir! Det ska ses som en komplimang!

Efter att en fredagskväll vikt tvätt lyckades jag förhandla till mig en fin 68-32 deal med Emma. Känns både bra och enormt smickrande!

Innan vi kom till sjukgymnasten så skulle vi ta en sväng på stan - totalt nedstängt. Det stod en 20-manna kör och sjöng men ingen kollade. Det var kolsvart och ja. Allt var stängt. Typ. Så var känslan i alla fall. Men Gabriel är inte den som är den! Vi räddades av en lastbil som hade sina varningslampor på (se bild). Nice save.

Nåväl vi kom hem. Hade det tokmysigt, med bus och lek. Sen var det lite Alfons och krubb. Sen skulle jag få Gabriel att somna. La ner han. Gick ner. Trodde jag hade levererat big times! Icke. 30s senare gör jag hur nån står i sängen och skakar den. Upp igen.

Bar in honom i vår säng och han stensomnade. Det var en mysig stund. Det är underbart att ligga i sängen, höra hans andetag och känna hur han halvt sovandes pillar en i håret eller i ansiktet.

Just där och då bubblar hela kroppen av tokmycket kärlek! Vår lillfis!

Sen blir det bråttom! Då slås jag av tanken att jag inte kikat text tv på två dagar. Tjänstefel.

Gabriel till sjukgymnast!

Emma lärt sig använda internetbanken allt flitigare.. Det är nog den sämsta affären någonsin för vår ekonomi. Men vi få se ikväll efter Ullaredsbesöket. :)

Det är en himla röra med barnmat. Eller snarare en djungel i det stora utbud som finns. Är glad att vi allt mer gått över till att ge Gabriel samma mat som vi äter. Men hur som, finns en rätt som heter "Favoritgryta kalkon" - en stor varning för sen! Den både luktar och smakar räva. Vem kom på den skiten??? Och vem tycker att det är lämpligt för barn? Ett riktigt bottennapp!

Carpe diem... Så jäkla trött på det uttrycket. Uttjatat och snudd på ouppnåeligt för småbarnsföräldrar som jobbar. Fånga dagen... Inte lätt när det händer nya saker varje dag och man inte träffar sitt barn tillräckligt mycket. Får se hur jag känner när jag är pappaledig till våren!

Idag ska Emma på kosläpp i Ullared. Hoppas dock att emma "fångar dagen" så jag slipper åka dit. Igen.

Jag förstår tanken men det där uttrycket och dess innebörd. Men jag tycker det används i tid och otid vilket i mina ögon gör att det tappar sin "trovärdighet". Därför tycker jag inte om det. Dags att jobba fram nåt nytt. Nåt som sitter bättre på tungspetsen!

Jag o G ska ha grabbkväll... Fullt ös - Bamse/alfons - mat - sova. I hope. Galen dag... Men oberäknelig. Vill inte fånga dagen - jag vill äga den!

Idag dimper det så efterlängtade barnbidraget ner. Skönt! Har räddat oss några gånger! Men det är samtidigt rätt så meningslöst. Emma ska ju till... Ja ni vet.

Där rök den tusingen. :)

Ska ta med Gabriel till en sjukgymnast idag. Jag kallar det själv för en egen tiomånaders kontroll. Hur ligger han till?? När kan vi börja jaga proffsklubbskontrakt?

Eller så är det en vän vi ska till som ska visa upp sin mottagning.

Hårfin skillnad.

Men oavsett ska det bli mycket trevligt!

P.S Gabriel har upptäckt diskmaskinen. Den både låter, vibrerar och man kan stå emot den. Snacka om att vi slängt pengarna i sjön med alla andra leksaker...

Kitsch

I förmiddags (eller i morse som många av er läsare skulle kalla det då klockan var runt nio) knackade det på köksfönstret där jag och Gabriel satt och åt mellis. Utanför stod grannen med deras yngsta son som är ett halvår äldre än Gabriel och undrade om inte vi ville komma över och leka. Jag som just satt och grubblade på vad vi skulle hitta på fram till lunch blev överlycklig när svaret kom som serverat på ett silverfat. Så vi tackade för inbjudan och sa att vi bara ska äta klart först. Mellisen slank ner, sen blöjbyte, påklädning av Gabriel, klädbyte för mig och sen tänkte jag dra på mig lite mascara, som jag ofta gör när jag drar iväg någonstans, men jag hejdade mig. Hur fånigt skulle inte det sett ut att helt plötsligt dyka upp i smink och andra kläder än vad jag hade för en kvarts sedan. Nej, någon måtta fick det vara. Med grannarna ska man hålla sig casual tycker jag!

(Just nu undrar jag varför jag ens började inlägget såhär. Jag vet att jag hade någon poäng, men jag minns inte längre vad...)

Annars då? Jovars. Jag känner mig precis görseg. Gabriel har börjat vakna ruggigt tidigt nu igen. Igår vaknade han vid tio över fem och idag tjugo över. Vissa morgnar försöker vi "snooza" honom genom att lyfta över honom i vår säng och se om han somnar om, men det går sällan bra. Jag förstår inte varför vi ens testar när vi vet att det inte går. Så dumt egentligen. Men det är precis som att hoppfullheten är ens enda livlina när klockan är sådär galet tidig på morgonen.

Gabriel han fortsätter att ställa sig upp mot precis allt och så ska han gå, gå, gå, gå, gå, klättra lite och sedsn gå, gå, gå, gå igen. Fast han går inte själv. Man måste hålla honom i båda händerna, annars vill han inte röra sig. Så jag är redigt trött i ryggen på kvällarna kan jag lova.

Annars så kan jag avslöja att huset har fått en ny inneboende, nämligen Herr Isbjörn! Varje gång vi har gått förbi lampaffären på hötorget så att Gabriel börjat prata och tittat med stora ögon mot denna krabat, så idag kapitulerade jag till slut och gick in och köpte en. Den blinkar, låter och känns lite väl kitschig för att jag och David ska uppskatta den, men Gabriel älskar den, så vad gör man inte? Och för er som inte vet vad kitschig är så syftar det enligt wikipedia på konst eller hantverk av undermålig estetisk kvalitet. Typ som Herr Isbjörn och hans son nedan;

Kvällsnotis!

Angående huruvida jag hjälper till med tvätten mer än 27,5% är fortfarande under bearbetning!

Dock är boven i dramat avslöjad! Det råder inga som helst tvivel om att Gabriel tokälskar att riva ut kläderna ut garderoben! Alltså...

...jag har vikt och lagt in kläder så ofantligt många gånger, sen har Gabriel rivit ur dem! Skönt att vi fått klarhet i det.

50-50 älskling?

Duk(tiga) David!

Emma ville först ha en termometer... Sen två. Varför? Jo, för att det kan skilja en grad på fram- och baksidan, då vi har mest sol på baksidan...

Säg bara att det skulle vara så, att det skiljer en grad. Vad är den egentliga skillnaden??? Hur ändrar det våra liv? Kommer vi springa och jämföra??

En oväsentlig grad. Inte alls. Nej.

Där har ni svaren. Ibland när Emma spinner igång så spinner hon rejält. Då får man trycka in stoppknappen!

Kroppen gör sig påmind. Badmintonmatchen sitter i kan man säga. Vilket inte är konstigt. Det kostar att ligga på topp och när man väl står där, ouppvärmd, så sätts vinnarskalleknappen på. Det är så gött! Underbart när den sidan stimuleras! Tycker nog inte min kollega... Som låg under med 0-16. Han slipade dock till siffrorna något, 5-21.

Emma o jag diskuterade tvätten. Vem som plockar ur, viker och lägger in. En dödsdömd diskussion. Jag ansåg att 60-40 till hennes favör vore en rimlig start på diskussionen. Fast Emma tyckte mer att 80-20 speglade verkligheten. Inte ens nära! Tuffa förhandlingar påbörjades och det senaste budet låg på 72,5-27,5. Vill få det till 70-30. Kan vara acceptabelt. Men hon är motsträvig. Envis.

Och alldeles för mycket realist för att gå med på 70-30... Men skam den som ger sig!

Vi strosade runt på stan, i en affär som har en njutbar inledning. Hittade en duk, eller snarare en bordstablett. Perfekt! Sa jag. Katastrof! sa resultatet....

Affären? ÅHlens...

Jag & Emma har bytt roll!

Seg gårdag. Blev lite för sent i säng. Det får man sona för idag.

Men bara att gaska upp sig! Ikväll stundar en ny fight i badminton. Förra gången blev en succé! Får se om jag kan följa upp med liknande spel eller om jag glider in i tanken att jag är världsmästare... Det lär visa sig ganska fort.

Gäller att ha medvind och inte solen i ögonen.

Blev uppenbart igår. Jag och Emma har bytt roller. I början var det jag som sa "äh låt Gabriel slå sig lite när han flänger runt, det hör till..." och Emma var överbeskyddande. Näst intill. Men vad faan.

Nu är det jag som oroar mig så fort han ställer sig upp och inte någon är riktigt nära. Mest för att den lilla fisen så lätt kommer upp men inte kan ta sig vidare eller ner.

Inte på ett smidigt eller smärtfritt sätt i alla fall...

Ner kommer man ju alltid!

Får kort och gott rycka upp mig. Han lär väl oavsett slå halvt ihjäl sig bär han ska testa, testa, testa. Det är ju inget jag som förälder vill hindra - hans vilja att utforska! Då får det nog kosta ett blåmärke eller två.

Han kan flyga, jag är inte rädd...

Yeah right.

Medan jag var på läger i Tidaholm så var min lilla släkt här "hemma". Så nu efter lång väntan och många påtryckningar så har vi gardiner och fönster som man kan se igenom... Wohoo! Fina fisken!

Det känns riktigt bra... Lite mer, vad ska man säga, levande? Bebott? Lite mer jäkla bra helt enkelt.

Det verkar bli en comeback på handbollsplanen nästa säsong. Ett förslag på överenskommelse är inskickat. Nu får vi se vad som händer. Det är ett sug som har byggs upp över tid och jag ska (nog) ge det en säsong och se om man får ihop pusslet... Men ska inte ropa hej innan alla pusselbitar fallit på plats.

Skadevi kan få igång många känslor. :)

Dags att packa väskan och bränna av en arbetsdag innan det smäller på courten!

Arrividerci!

Nonsensord som flykt

Gabriel sover. David är på träning. Jag ligger på madrassen i Gabriels lekrum. Det är mycket annat som jag borde göra, men jag orkar inte. Inte just nu. Istället skriver jag en massa nonsens här för att fly från "måstena" ett tag till.

Kikade igenom och slängde gamla anteckningar på mobilen nyss. Hittade då denna anteckning:

13.55 bajs
13.59 bad
14.14 upp
14.19 ersättning klar
14.29 går inte
14.39 sover
15.10 vaknar

Detta är alltså stödanteckningar till vad som var tänkt att bli ett roligt inlägg för några veckor sedan, men som sen aldrig hanns med att skrivas. Nu i efterhand får dessa stödanteckningar mig att känna mig helt koko. Vilken sjuk grej att anteckna egentligen! "Först bajsade han, sen fick han ett bad, därefter lite mat och till slut fick jag honom att somna, men det höll ju inte länge..." Hmm...bloggen gör onekligen konstiga saker med en...

På fredag bär det av till Ullared. Jag, syrran och mamma åker och Davva är överlycklig att slippa. Jag kan i och för sig heller inte säga att Gekås hör till mina favoritställen i livet men jag kan se dess fördelar. Framförallt nu som småbarnsförälder. Så vi får la se om vi springer över några fynd. Det behövs handlas lite julgrejjer och väl på julavdelningen så får jag nog ta och plocka fram lite självbehärskning ur ryggan för när det kommer till jul och stämningshöjande "lull lull" så vet jag att jag har anlag för att gå helt bananas bland ljusen och kulorna och änglarna. Ja, ni förstår vart jag vill komma...

Hmm...ser nu att klockan tickat och börjar bli sen. Bäst att avrunda och göra de där måstena nu. I ett svagt ögonblick lovade jag nämligen att ha maten klar när David kommer hem. Så plikten kallar gissar jag. Ha det gött!

Min pappa och jag

Min pappa lyssnar på hög musik i köket när han lagar mat.
Det gör jag med.

Min pappa är en nostalgiker av rang.
Det är jag med.

Min pappa hjälper ofta andra och glömmer lätt av sig själv.
Det gör jag med.

Min pappa älskar stunderna då hela familjen är samlad vid köksbordet.
Det gör jag med.

Min pappa läste Alfons för mig när jag var barn.
Det gör jag för mitt barn med.

Min pappa njuter av att vara ute i naturen.
Det gör jag med.

Min pappa somnar ofta i soffan.
Det gör jag med.

Min pappa älskar att sitta ute länge, länge på sommarnätterna.
Det gör jag med.

Ja, att vi barn tar efter och utvecklar egenskaper som är lika våra föräldrars är inget konstigt utan snarare att vänta sig. Jag skulle kunna skriva en lika lång lista med saker som jag delar med mamma givetvis, men så var det ju fars dag igår, så detta inlägg får handla om pappa.

Jag har många minnen tillsammans med min pappa. Jag kommer ihåg när han tog med mig ut på klipporna på kvällen i Varberg och hur vi låg där på en filt, med en annan över oss, och lyssnade på vågskvalp medan vi såg lyktorna från båtarna längre ut på havet. Där, i mörkret, berättade pappa berättade historier från när han var barn. Han gör gärna det min far.

Jag kommer också ihåg hur han lärde mig dyka från dykestenen och hur han tålmodigt försökte lära mig att crawla några år senare. Men då var jag inte så tålmodig och kan därför än idag bara simma bröstsim och ryggsim.

Det är också min käre far som har fått mig att känna att lördagsmorgnar är heliga och vigda åt att spenderas vid köksbordet med frallor och sjuttioelva olika pålägg framdukade. I bakgrunden måste radion givetvis vara på. Kanal? P4 såklart. Först "Ring så spelar vi" och sen "Melodikrysset".

Vissa helgmorgnar kunde det hända att man vaknade och kände doften av kanelbullar i hela huset. De morgnarna hade pappa vaknat tidigt och första plåten var ofta färdiggräddad när vi andra i familjen klev upp. Åh, den doften alltså!

Sen var vi ute i skogen mycket. Gärna i "grottan" som även pappa själv hade haft som koja när han var liten. Eller så byggde vi dammar i bäcken. Min pappa och jag.

Nu är jag själv mamma och tänker mycket på hur och vad jag ska göra för att skapa lika många minnen för Gabriel att bära med sig framöver. Och då gläds jag alltid lite extra åt att jag har gift mig med David, för det får mig att känna att allt kommer bli väl, att allt ordnar sig. Av David får man alltid kärlek så att det både räcker och blir över och att Gabriel får växa upp med en sån pappa gör mig så otroligt lycklig. Och stolt. Och trygg.

Tack David, det är en ära att vara förälder tillsammans med dig!

Steve Jobs hade applåderat!

Det har varit full fart i helgen! Fredagen hade jag och Gabriel en grabbkväll då Emma var ute och flängde. Det följdes upp av att väckarklockan ringde 04.45 på lördagen eftersom jag skulle till Tidaholm på distriktslagsläger. Så det var tidigt, en bra bit att åka, ett bra läger, en bra bit att åka, soffan, sova. Sen kom söndagen. Fädernas dag.

Emma och Gabriel hade redan på förhand gett mig en present. En riktig kudde. Sen dess har jag sovit bra mycket bättre!

En riktig kudde? Ja. Den jag hade innan var... En dyr dunkudde. Problemet var att den försvann bär man la huvudet på den. Snacka om lövtunn kudde! Eller så hade jag för tjock skalle.

Bär nog för mycket kunskap.

Och ödmjukhet. :)

Dagen avrundades med god mat och en film. Vad gjorde jag för dig på mors dag frågade jag...

Inget.

Mmmm.... Ops. Snacka om att behöva leverera nästa gång. Måste bara skriva upp när det är!

Helgen är nu hur som passé. Ny vecka rullar igång. Imorgon stundar en ny tuff fight på badmintonbanan... Dags att värma upp högersläggan, plocka fram mitt thailänska fotarbete och min persiska finess... Sen ser jag inte hur det skulle kunna bli annat än en halviransk victoria imorgon??!!

Farsan ringde igår. Han var i en lampaffär och hade hittat ett par små fönsterlampor han ansåg skulle passa bra hos oss.

Den ena är lite längre än den andra. Vilken ska ni ha?

Eh....

Hur långa är dem då? Någonstans mellan 10-15 cm är den långa och den korta 5-10 cm. Det är ju rätt stor skillnad, 5 cm....

Vänta lite sa han.

Synd att Steve Jobs gått bort, annars hade han blivit imponerad!

Den ena är 1,5 iPhone lång, den andra ca 70% av en iPhone...

Underbart! Emma fick hämta sin mobil och visa i fönstret. Klappat och klart. Ett nytt användningsområde är uppfunnet! Patent!!

Tycker att det var en innovativ lösning! Helt suveränt! Allt blev glasklart för oss på andra sidan luren!

Gabriel har haft ett par bra nätter. Vilket man själv känner av. Sömnen varit bra och det är ett bra tecken!

Han har även han slagit sig i lagom dos... I lördags fick han bröta loss ordentligt när hans farmor, farfar, gammelmoster och gammelmorfar var på besök. Lillfisen älskar att få vara med människor. Särskilt när han är i centrum. Då är livet som bäst!

Off to work!

Kär i livet!

Precis just nu känner jag mig rikast i världen. Jag är så otroligt välsignad med goda vänner att jag just nu känner mig sprickfärdig av lycka. Att komma upp till hallen kändes som vanligt som att komma hem. Alla kramar, leenden och goda samtal värmer så inuti att jag varken kommer att behöva använda mössa eller vantar på hela vintern som det känns. Min goda vän Karitha (eller KK som vi oftare kallar henne) fick mitt hjärta att smälta när hon överraskade mig med en julmust som hon köpt till mig. I halvtid bjöd hon dessutom på kaffe. Vilken vän! Snacka om uppvaktning!

Efter matchen lät jag sedan kvällen bli natt med min goda vän Victor. Lite mat och en kopp kaffe på Viskan hade räckt för att klassa kvällen som strålande. Men med en Castilla som bordspartner så är det alltid de goda samtalen som man kommer att minnas kvällen för. Pricken över i:et blev sedan den friska promenaden hem. Vad är det egentligen med nattpromenader som gör att samtalen lätt blir så innerliga? Alla de promenader som jag tagit med vänner på natten har tenderat att bli väldigt nära. Är det kanske mörkret som får oss att inte känna oss obekväma av nakenheten som uppstår när vi människor börjar prata förtroligt till varandra? Jag vet inte. Fint är det iallafall.

Och som om detta inte vore nog så fullkomligt exploderar mitt inre av kärlek bara av vetskapen om att mina grabbar finns på våningen över mig just nu. Mina fina, fina grabbar! Tänk vilken ära att både få kalla sig för fru och mamma egentligen. Det får mig både stolt och verkligen helt kär i livet. Och med den känslan planerar jag att somna inatt och förhoppningsvis hinner jag iallafall få lite sömn innan Gabriel vaknar. Det känns egentligen lite väl sent att krypa till kojs först nu, men ack så värt det. Lämnar som sagt en otroligt fin dag, kväll och natt bakom mig. Så tusen tack alla ni som delat denna novemberfredag med mig. Ni är verkligen guld värda allesammans!

Jag bara undrar...

Som förskollärare är synen vanlig, men ändå kan jag inte sluta att fascineras av att så många barn väljer just denna sittställning. Hur skönt kan det va? Jag bara undrar.

Är just nu påväg till andra sidan stan (vilket också råkar vara den rätta sidan om du frågar mig även om min nya sida växer i mina ögon varje dag) för att se Boråsderbyt mellan Byttorp och BHK. Perfekt sätt att starta helgen på!

Kram på er!

Kostade ett Ullaredsbesök!

Handboll igår. Kikade BHK:s damer. Kul att se matcher i toppskiktet. Tyvärr gick de bet... Men härligt att sitta där på läktaren och kunna ljuga lite i goda vänners lag. Kände ett riktigt starkt sug igår. Det var rätt längesedan. Men igår ryckte det i tarmen. Då kände jag saknaden på allvar.

Suget finns - erbjudanden också. Har fått två erbjudanden hittills men... - what to do? Att börja pendla känns inte riktigt hundra. Jag bytta jobb på grund av pendling och då blir det nog svårt att motivera för sig själv att vara borta 4 ggr per vecka. På annan ort. Men vi får se bad som händer. Gott om tid kvar... Som tur är. Samtidigt så vill jag ta snabba beslut. Gillar inte att grubbla.

Det har kommit till min kännedom att jag av bekanta i samtal med min fru kallas Davva. Varför i h-vete kallar folk mig för Davva? Vad är det för jävla namn...?

Låter som jag är 12...

Kanske jag är... mentalt? Men det är säkert Emma som dragit igång det...

Emma lät mig se matchen igår. Så snällt tänker ni. Det var det också, men...

Det är inte hela sanningen. Det kostade en tidig morgon, en kväll/natt samt ett besök på Ullared.

Snacka om att betala ett högt pris!

Bad emma ta upp mobilladdaren igår kväll. Fick till svar "Dont need to recharge when I'm already in charge..."

Smått bitter men glad ändå...

I detta nu så har syrrans match mot Bjurslätt just blåsts igång och jag önskar så att jag vore där. Matchen klassas som en tidig seriefinal och förväntas bli en spännande match då båda lagen har en uttalad ambition och spelarmaterial nog att gå upp en division. Men istället för att känna dramatiken i Boråshallen är jag hemma. Bitter? Lite smått kanske. Men någon av mig och David var tvungen att va hemma med Gabriel och när David uttryckte en önskan om att få träffa vännerna på läktarn under matchen idag, så hadr jag inte hjärta att neka honom. Han behövde den stunden. Likväl som jag behöver träffa "de mina" givetvis. Så imorrn är det därför jag som är barnfri och tar bussen upp till Hestrahallen för att kika in "mina grabbar" i Boråsderbyt mellan Byttorp och BHK. Därefter fortsätter jag kvällen tillsammans med en god vän. Jag tror det kan bli storslaget!

En annan grej som känns storslagen, det är att komma in i Gabriels sovrum på morgonen och se att han står upp. Shit vilken känsla det är! Det är då verkligheten slår till en med en rak höger och hjälper en att inse att han börjar bli rätt stor nu. Vår stora lilla Gabriel!

Det är inte lika storslaget att han numer behärskar att ställa sig upp i sängen när det är dags att natta honom. 40 minuter tog det idag! Bara för att han skulle ställa sig, ställa sig och ställa sig. Det bökigaste problemet är att han ännu inte förstår hur han ska sätta sig från ett stående läge. Så när han väl ställt sig upp, så kommer han inte ner. Och han vågar absolut inte släppa kanten som han håller sig i med mer än en hand åt gången. Han vet ju vad som händer då. Så varför pröva igen?

Annars måste jag säga att det nästintill jämt är helt ljuvligt att umgås med Gabriel nu för tiden. Det känns som att jag lär känna honom och upptäcker nya sidor hos honom varje dag. Vi har helt enkelt kul ihop. Igår var vi exempelvis på Coop som David nämnde. Själva besöket där i sig är väl inte så vidare spännande direkt, men man får göra det bästa av det helt enkelt. Så i väntan på att David skulle ansluta satt vi länge på en bänk, pratade, busade och kikade på folk medan vi åt mellis. Jag försökte då ta ett kort som jag kunde mms:a till David och skrivit att vi har det bra i väntan på honom. Men det där med att få ett bra kort på oss båda, när saker händer överallt runt omkring, det var inte helt lätt kan jag säga. Såhär kan det se ut då:

Nackont + Julmust = Sant!

Igår efter jobbet mötte jag upp mina två juveler på Coop. Vi skulle handla lite mat. När jag väl kom dit så väntade dem vid... Precis julsakerna. Tre-fyra saker senare gick vi vidare.

Jag bar Gabriel medan Emma sprang runt mellan hyllorna. Det blir lugnast så!

Det blev ett lite längre stopp vid deras köttdisk. Inte för att jag var hungrig, vilket iof är en befogad tanke, men för att de hade ett akvarium som Gabriel tokälskade! Många småfiskar i olika färger som betedde sig precis som Gabriel. De bara yrde runt, så säkert därför de "connectade" med varandra!

Emma avslutade besöket på Coop med en klassiker: "Jag behöver en julmust för att bota nacken!" Mmhmmmm.... Klart att du behövde älskling! Så idag kommer jag inte få höra nåt om en värkande nacke.

Jag har en olustig känsla.

Kan inte minnas att jag såg Emma dricka julmusten igår.

Det innebär att hon... Kan... Näää...

Måste höra med en vän som är sjukgymnast och se vad de senaste rönen är. Finns det något samband mellan julmust och nackont? Det vore tacksamt och smidigt men sanslöst dyrt då Emma säkert kommer påstå att detta en lång process! Det blir nog julmust till Juli... Fast å andra sidan så blir det ju påskmust sen så det lär väl snart vara en "året-om-dryck..."

Vi säger ofta att "oj vad tiden går snabbt..." med Gabriel och hans utveckling. Det gör det. Idag påmindes vi om det när Emma skulle ta upp honom.

Då stod han i sängen och väntade på att vi skulle komma in! Han kändes rätt stor då, milt sagt...

Funderade lite på framtiden igår och mindes vad en vän sa till mig när Gabriel bara var någon månad:

"Ni kan ju ändå vara lugna, tänk på oss som måste köpa hagelbössa och vakta vår dotter till hon fyller 35. Ni kan ju släppa er son när han är 14. Det är för jäkligt att ha en dotter, man blir jäkligt överbeskyddande!"

Det kan nog vara så. Jag hade nog varit likadan. Hade Gabriel blivit en tjej så... Ja.... Jag tror hans teori stämmer!

Lärare gör ofta fel!

Skönt att den stora killen från den lilla staden kan sätta sin fru på plats. Hör och häpna, det verkar finnas en värld utanför lilla Göteborg (läs Borås). Pissetofflor kan nu ses som ett vedertaget namn på badtofflor framförallt.

"Jag ska vara flawless framöver..."

Emmas kommentar på att min hämnd kommer vara ljuv.

Jag ska vaka över henne som en hök. Första missen kommer blåsas upp till stort förstasidestoff...

"I was once like you are now, and I know that it's not easy,
To be calm when you've found something going on.
But take your time, think a lot,
Why, think of everything you've got."

Cat Stevens kan... Father & son.

Epic... Episk. Nästa irritationsord från dagens ungdomar.

Tänk så ofta lärare gör fel och säger att eleverna ska välja ett av flera svarsalternativ till en fråga. Det är alltså felaktigt ordval om man nu ska vara petigt.

Alternativ, kommer från latinets Alter som betyder två. Vilket gör att om man har annat än två alternativ så är det fel! Klart tänkvärt... Eller? Nej. Men att istället skriva att eleverna ska välja en av följande valmöjligheter, är alltså mer korrekt svenska.

Säger halviraniern.

Frågor på det?

Nu har jag bidragit till den svenska skolans utveckling. Känns bra. :)

Emma har varit nära att i vaket tillstånd trilla ur sängen tre gånger på två dagar. Vems fel?

Madrassens. Den har legat fel. Jag har suttit hela natten och spanat, men den har inte rört sig en millimeter. Inte av egen kraft iallafall Så nu borde det inte inträffa igen.

Yeah, yeah...

Pissetofflor it is!

Ja, det verkar inte bättre än att jag får ge med mig om att "pissetofflor" är ett etablerat begrepp för den pryl som jag väljer att endast kallar för tofflor. Hanna Petrini, min gamla lagkamrat från Skövde HF, har nu lämnat sin åsikt i frågan och det tycks onekligen finnas några fler från slätta än David som använder detta uttryck. Såhär skrev Hanna:

"Pissetofflor är ett vedertaget begrepp även i Skara. Rickard upplyste mig också om att pissetofflor används av alla som arbetar på båtar oavsett vilket landskap de kommer ifrån. Filipinerna kan jag inte svara för dock, men vem vet pissetofflor kanske blir det nya smörgåsbord? Å vi (alltså Rickard å jag) är ganska övertygade om att det är ett gammalt uttryck från tiden med utedass. Man behövde nåt på fötterna som var lätt att ta på när man skulle slå en drill. Alltså pissetofflor! Hoppas svaret är någorlunda korrekt (jag har ju fått saker bakom foten förr liksom) och att ni fortsätter leva livet!"
Massa kramar/ Hanna Petrini med familj

Så jag får la helt enkelt ge med mig och ge David rätt i denna diskussion oss emellan, även om jag inte känner mig helt sugen på att nu tvingas bita i det sura äpplet.

Non-logical actions

Kommer ni ihåg frågan jag ställde i mitt inlägg igår? Den om "pissetofflor"? Om nu någon behöver färska upp minnet så skrev jag iallafall såhär:

"Skolgården var full med handbollslirare som kasta/sparka boll till varandra i de obligatoriska tofflorna som är ett oskrivet måste på cuper. "Pissetofflor" som David kallar det. Varför har jag ingen aning om. Frågade honom om detta uttryck nyss och fick bara till svar att han inte visste varför han sa så. "Det är så vi säger i Skövde, Pissetofflor..." Så nu en fråga till alla Skövdebor, säger ni så allihop eller är det bara Davva som tror att ni gör det?"

Tack vare Peter, our main man från Skövdes framsida Södra Ryd, så har jag nu fått lite större klarhet i denna fråga. Såhär skrev han om saken på FB tidigare idag:

"Svar från en Skövdebo: Mitt första reflexmässiga svar var JA vi kallar det alla för pissetofflor. Men allt eftersom sekunder blev till minuter, minuter blev till timmar och timmar tillslut bllev till 1 dag så blev jag mer och mer övertygad ...om att det är Davva himself som fått mig att bruka ordet. Nu har det iaf fått fäste ordentligt och används nu flitigt här uppe. Hoppas du finner svaret acceptabelt. Återkom gärna vid framtida funderingar."

Tack för svaret Peter. En fråga som jag dock fortfarande ställer mig är, WHY? Varför detta namn? Finns det ens någon bakomliggande logik? Or is this yet another non-logical action performed by my darling Davva? Jag bara undrar...

Här sitter snillena och spekulerar medan Liam gör det enda rätta och äter lite grönsaker till förrätt.
Något som männen i soffan också borde prova någongång...

Toarulle, toarulle, toaaaruuullee...

Detta med att lägga förbrukade toalettrullar i sophinken, hur svårt kan det va? När jag gick in på toaletten i morse och såg denna mycket fyndiga lösning, så kunde jag inte göra mycket annat än förundras av Davids kreativitet. Han har alltså förbrukat det sista pappret på en rulle, behövt ta fram en annan rulle och sen (och nu kommer det intressanta) så måste han slagits av tanken: "Hmm...var ska jag nu lägga den tomma rullen? Ja, nu vet jag. Jag kan ju lägga den på den nya rullen...."

Det intressanta är inte bara hans aktuella val utan att han faktiskt inte ens kommer på tanken att kanske slå på stort och testa att lägga den i sophinken som står alldeles bredvid istället. Se det som ett litet tips bara älskling... ;)

Det var trots allt...

...en bra helg i Skövde. Rev upp känslor men ändå skönt att vara Hemma igen.

There's no place like home!

Emma nämnde skadevi, och nog betade man av sina timmar där. Det är en speciell känsla. Varför har jag inte varit där på så länge med ett lag?? Den tanken slog mig...

Gabriel växer så det knakar, men som ni ser på ena bilden så har han en it kvar till farsans skodtorlek! Men det tar sig...

Som relativt nybliven radiolyssnare så lär man sig en hel del. Exempelvis att fotbollslaget Boca juniors färger är tagna från Sveriges flagga. Det ni! Men hur då? Jo, de var oense om vilka färger klubben skulle ha, så dem gick ner till hamnen och sa att nästa båt som kommer in och har en flagga, de färgerna tar vi. Och då kom en svensk båt... Lustigt!

Tänk så mycket viktig kunskap jag gått miste om genom att ha bojkottat radion. 30 år till spillo.

Nu är det så här. Mogen kvinna. Det fick jag visst äta upp. Big times. Men som ni kanske noterade i Emmas förra inlägg så är jag inte ute och cyklar.

Hon är en mogen kvinna.

Med en omogen man.

Tror snart insikten har nått Emma. :)

Besöket på Skadevi gav mer. Både förfrågningar om att ta över lag och det bygger alltid upp ett sug. Ta över lag i år är inte aktuellt. Men det kommer en ny säsong och då för vi se vad som lockar!

Tycker det är underbart att man är så pass mycket idrottsnörd så att man räknar säsonger istället för år.

Det är bra grejjer det!

När jag klev upp med Gabriel i Söndags så fick den mogna kvinnan lite sovmorgon. Fick istället sällskap av Gabriels farmor. En annan mogen kvinna. Hur som, Gabriel läste tidningar för fullt, bäst var dock BR:s Önskeboken. Som ni kan se på bilden... Kalle Anka rev han sönder. Kalle Anka.

Den bästa toalettblaskan av dem alla! Det får vi jobba lite på.

Vi vände bort blicken för en sekund och då hade han satt fart mot deras katt missans matskål!

Underbart. Det är min grabb! :)

Nu stundar en arbetsdag från 08-20. Underbart! Det är så skönt att slippa planera sin fritid! :)

Träna ett handbollslag just nu går liksom inte som ni förstår.

Men det kommer en morgondag...

Nostalgirunda i Skövde

Att inte alla som bor i Skövde går eller cyklar, det kan inte jag förstå. Staden är nämligen, till skillnad från Borås, så otroligt bekväm utan några långa och branta backar någonstans. Undantaget är alla invånare som bor på Billingen. De kan få ha bil om de vill, för dit upp är det ju onekligen lite brant.

I lördags passade jag på att ta en nostalgirunda i Skövde med barnvagnen när Gabriel ändå behövde sova efter lunch. Vilken känsla och vilka minnen...

Förbi ICA Norrmalm som delar byggnad SKO-ROLF. Otaliga gånger stannade jag till där och handlade mat på väg hem från träningen. Sedan vidare på Vallevägen och förbi Norrmalmskolan. Trots att det var helg så var skolgården full med ungdomar. För om man är ungdom och handbollsspelare i Skövde så är denna helgen The Helg! Skadevi Cup är förklaringen. Skolgården var full med handbollslirare som kasta/sparka boll till varandra i de obligatoriska tofflorna som är ett oskrivet måste på cuper. "Pissetofflor" som David kallar det. Varför har jag ingen aning om. Frågade honom om detta uttryck nyss och fick bara till svar att han inte visste varför han sa så. "Det är så vi säger i Skövde, Pissetofflor..." Så nu en fråga till alla Skövdebor, säger ni så allihop eller är det bara Davva som tror att ni gör det?

Oh well, vidare på Sveagatan som likt många av gatorna på Norrmalm är full av fina gamla hus. Området påminner mycket om Byttorp i Borås och när vi bodde i Skövde minns jag att det var de många promenaderna på dessa gator som verkligen satte fart på mina husdrömmar.

Kom fram till Henrik Gjutares Gata där vi bodde i två år och allt kändes så hemma, så bekant, men ändå så längesen. Inte konstigt eftersom det var längesen, men det är en lurig känsla att ett ställe kan kännas både hemma och främmande på samma gång.

Styrde sedan vagnen mot Arenan och passerade på vägen dit min gamla tränares hus. Noterade att han hade ett plank med ett uppmålat handbollsmål i fullstorlek i trädgården. Synen kändes verkligen så jäkla rätt. "En dag utan träning är ingen bra dag!"

Att se Arenan väcker alltid många minnen till liv. När jag gick förbi där igår så kunde jag nästan se min cykel stå parkerad utanför. Alltid på samma plats. Alltid med samma "grannar". Vi var många som cyklade i laget och än idag kan jag nästan komma ihåg hur vissa lagkompisars cyklar såg ut.


Emma "Slim Fit" Olsson. Hade hela kroppen
synts hade ni sett att byxorna snyggt nog
inte bara var för tighta utan också för korta. =)

Av någon orsak kom jag också tänka på min första försäsongsträning tillsammans med HF när jag gick förbi där. Vi tränade utomhus på gräsytan bakom Arenan. Vi sprang, hoppade och körde med olika styrkeredskap och jag kände mig verkligen sämst på allt. Inte konstigt då jag nog faktiskt också var det. Ett annat udda minne som konstigt nog ploppade upp under min promenad förbi Arenan var ifrån tillfället då vi skulle ta spelarfoton till vårt matchblad. De nya dräkterna hade inte kommit och den förra målvakten, vars kläder jag fick dra på mig tillfälligt, var inte riktigt i min size om man säger så. Begreppet "slim fit" fick en ny innebörd. :)

Nåväl, jag styrde vidare barnvagen. Förbi Västerhöjd där jag läste till Naturkunskap B. Om A kursen var trist under gymnasiet, så var inte denna roligare om man säger så. Min lärare var något av en fågelfantast och jag minns en exkursion vi gjorde på Borgundaberget då läraren i fråga blev helt euforisk när vi såg vissa fåglar som tydligen var sällsynta i just det området. Jag och min lärare vi connectade aldrig om man säger så...

Vidare ner på Staketgatan, svängde vänster på Rådhusgatan och gick förbi SLA-huset. I parken mellan Staketgatan och Majorsgatan brukade jag alltid ringa David när jag gick hem på natten efter en kväll på Bogrens med laget. Det var nått med belysningen som gjorde stället creepy. Hur som, i tunneln under Majorsgatan som leder upp på Käpplundavägen mötte jag en kille som var i min ålder. Riktigt stilmedveten och bedöms säkert som "inne" av den stora massan. Och när jag mötte honom så kände jag mig nästan som en "mogen kvinna". Lika gamla, men onekligen mil ifrån varandra (utifrån en första ytlig bedömning).

Gick förbi Wienerbageriet där de godaste tekakorna jag någonsin ätit säljs och där G-kiosken tidigare låg hade det öppnats en pizzeria, som om Skövde inte hade tillräckligt med det? Gubbens Pizza hette stället. Vilket namn! Likt många andra ställen i Skövde hade pizzerian en stor TV såklart. Att visa olika sportsändningar på TV tycks vara ett måste för att en Skövdebo ska känna sig hemma och återvända till stället. Är det inte handboll så är det alltid fotboll eller hockey.

Över Käpplundabron. Mötte ett barn och en vuxen på cykel. Barnet hade hjälm, inte den vuxna. Så kasst! Jag ska då bannemig alltid ha hjälm framöver för att visa Gabriel att det är en självklarhet när man cyklar. (Åh nej! Jag kanske är en mogen kvinna ändå!?) Jag minns själv mina många diskussioner med mamma när jag kände mig ocool i hjälm som yngre. Mitt starkaste motargument var alltid: "Men varför har inte du hjälm i så fall då? Tror du att jag vill att du ska slå i huvudet och dö eller? Jag tar på mig hjälm när du gör det!" Jag sa så för att jag visste att mamma själv hatade att använda hjälm såklart.

Vid Käpplundasjön mötte jag en kille med träningsväska. Synen kändes så självklar i Skövde. Skövde är en aktiv stad. Det kändes i luften när man bodde där. Återigen kom minnena över mig. Tjötet i omklädningsrummet, matchgenomgångarna, bussresorna, våffelkvällar/tacokvällar/grillkvällar,bötesfester, Magnus alla mailutskick med program till den egna styrketräningspassen, matcherna. Listan kan göras lång, men sammanfattas kort i fyra ord:

Saknad del av identitet.

Du saknas mig!

Kyrkogården. Vilken känslomässig berg- och dalbana. Å ena sidan så är det rofyllt och ett skönt tillfälle för lite eftertanke. Det är även en fin inramning med alla tända ljus och stämningen som blir där.

Men så är det även så jäkla jobbigt. När jag satt där så kände jag hur mycket jag saknar min lilla älskade mormor. Trodde jag hade "kommit över det". Så jäkla fel. Känslomässigt föll jag ihop som ett korthus. Saknaden och smärtan slog mig. Det gjorde ont men samtidigt var det skönt. Jag kommer aldrig att glömma. När jag tänker tillbaka på tiden innan så får jag skuldkänslor.

Jag borde ringt oftare.

Jag borde besökt oftare.

Jag borde... Jag borde gjort så mycket annorlunda. Finns inte nåt jag kan göra åt det nu. Den känslan får jag leva med. Men visst är jag ångerfull.

Men vi mötts igen, mormor. Framöver. Då jag ska berätta allt om Gabriel. Allt det du missat, även om du vakar över oss.

28 Januari kommer nog alltid att bli en dag där sorg/saknad möter kärlek/lycka. Att cancern slet dig ifrån mig/oss samma datum som Gabriel kom känns så fint. Även om det skedde några år tidigare. 28 januari kommer alltid vara betydelsefullt. Det kommer alltid att beröra.

Det gör mig så ont att du inte fick dela Gabriels ankomst. Följa hans första... Allting. Det var en av mina högsta drömmar - att få dela det med dig och resten av familjen. Vår lilla men underbara! Vi är ju inte så många. Kanske därför det alltid känts så viktigt.

Men jag ska berätta allt. En dag...

Du saknas mig.

Mogen kvinna

Klockan är åtta och Gabriel har redan däckat i bilen. Inte helt konstigt eftersom han vaknade redan vid fem i morse. Han har som rutin att köra på i sisådär två och en halv timma på morgonen och sen är han slut och behöver sin första vila. Smidigt nog lyckades vi tajma in dagens första vila lagom till vår avfärd till Skövde. Gabriel är inget större fan av bilåkning (även om det *peppar peppar* börjar gå bättre) så att hans restid kortas genom att han sover välkomnas glatt av oss. Annars krävs det typ en och en halv timmas artisteri av mig i baksätet och min repertoar börjar tydligen bli hyfsat tjatig nu och duger därför sällan hela vägen. Det är väl bara att acceptera att jag är i behov av uppdatering.

Apropå uppdatering så har jag äntligen fått tummen ur och uppgraderat gade-gade-gade-råååben (som Alfons säger). Min garderob befann sig i ett smått desperat behov förnyelse och under min sväng på stan lyckades jag komma över några fynd iallafalll. Först igår hann jag visa dem för David och få hans bedömning av dem. Såhär lät det:

"Vilken mogen kvinna du ser ut som!"

Ehh...mogen kvinna? Ska det kännas bra att höra? Jag är tjugosex år, i och för sig mamma, men mogen kvinna? När blev jag det? Jag har liksom knappt förlikat mig med tanken/känslan av att börja kalla mig för kvinna istället för typ tjej. Jag vet ju att jag klassas som det, men helt ärligt så känns titlar som typ mamma och flickvän (numera FRU!) bra mycket lättare att ta i mun än just kvinna. Undra varför det är så? Är det för att jag fortfarande så stark förknippar ordet "kvinna" med sin egen mamma och hennes kompisar? Men om jag nu är kvinna, så borde det väl ändå vara de som är de mogna kvinnorna i så fall eller? Jag bara undrar.

Jag: "Vadå mogen kvinna? Vad menar du med det?"
David: "Ja, alltså, de kläderna känns mer mogna än de du hade innan. Mer vuxna liksom."

(Och här kommer då tvisten som skrämmer alla män och som alla kvinnor bara måste få ur sig. Ni vet den när vi vänder på allt det som sägs...)

Jag: "Vadå, har jag sett omogen ut innan då menar eller?"
David: (...som nu börjar vrida lite på sig) "Nä, men dessa är annorlunda. Lite mer Du, sån som du är nu."
Jag: "Lite mer mogen kvinna..."
David: "Ja precis..."
Jag: "Vad fan menar du med mogen kvinna? Jag är ju tjugosex David! Är kläderna tantkläder?"
David: "Nä, de är inte tantiga. De passar dig. Du är fin i dem. Och du sa ju själv att det känns som att de gamla kläderna inte kändes som Du längre..."

Nice save! tänkte jag. Lägg över det på mig bara. Tillbaks med bollen. Men faktum är att han hade ju rätt. Jag gick ner till stan i onsdags för att hitta andra, nya kläder för att de gamla inte kändes "rätt" längre. Så jag gav med mig. Men jag var ju bara tvungen att ta diskussionen. Att kalla sin fru för mogen kvinna vid tjugosex års ålder ska liksom inte få förbli okommenterat.

Mogen kvinna?!? Hmm... Don't like it. Don't like it at all. Det kan han få kalla mig om några år. Typ när jag är trettio. Lika gammal som David är nu alltså...

Avslutningsvis, godingen i bilen.

Emma "pannlampan" Payani!

En kortis så här på fredagskvällen...

I helgen blir det en snabbvisit i Skövde - med målet Skadevi Cup. Å förbundets (& mina egna) vägnar ska jag spana in F-96 inför stundande SverigeCupen. Så lördagen spenderas i anrika Stöpenhallen. Wunderbart!

Emma skulle köpa några ljus på MAXI innan vi skulle till kyrkogården. Vad kommer älsklingen ut med??? Ljus? Absolut! Men även två ficklampor... Och en pannlampa!!

Mmm....

Var först förundrad men fick sen en förklaring som kan ses som acceptabel. Strömmen har gått några gånger i huset. Och kamrater... Det blir ta mig faan kolsvart! Ser inte nåt...

Väl på kyrkogården var det en jäkla tur att vi hade ficklampa. Kolsvart. Problem? Gabriel störtjöt och tekniska David fick inte ihop skiten (läs ficklampan). Satte i batterierna, faan vet vilket håll de skulle vara i, hittade inte knappen som man sätter på den...

Till mitt försvar:

1. Kolsvart
2. Fanns ingen knapp - var ett vridreglage
3. Stod inte hur batterierna skulle sitta i. Hade varit svårt även om det gjort det eftersom det var mörkt.

Kolsvart.

Notis: Gabriel fick idag för första gången på text-tv! Tårarna rann när Emma berättade! :)

Gråt inte, snöälskare...

På väg hem igår så hörde jag en (o)intressant debatt på radion. Den handlade om alla klistermärken som visar att en frukt är ex kravmärkt, av vilken sort den är eller annan onödig info. Hur miljövänligt det är och varför de finns. I jakt på rätt svar så var det bästa svaret att det är för de som sitter i kassan... Så de ser skillnad. Bra där.

Vad heter den manliga varianten på kassörska?

Ikväll ska vi vara jättesvenssons och äta tacos. Undra när det hade sin jätteboom? Tacos alltså. När det kom till Sverige och när det lagstiftades att det skulle ätas på fredagar i vartannat hem...

Men fruktansvärt gott och smidigt.

Fruktansvärt gott, fruktansvärt bra... Finns säkert nåt ord för det, men så ofta man skriver ett ord med negativ klang tillsammans med ett positivt. Eller inte man kanske, men jag.

Vad kommer härnäst i livet? Kanske nämnt det tidigare men... Vad kommer? Nu när jag är gift, har hus, barn, utbildning, jobb... Ska jag jobba 34år nu i ren slentrian i livet? Kan väl inte vara möjligt?? Skönt att jag bara har 68 terminer kvar i skolan tills jag stämplar ut.

Fast å andra sidan, när jag är så gammal så har vän pensionsåldern höjts till skyarna!

9 december slår jag på julkänslan. Eller en antydan till iaf. Då är det julbord. Från 1 december ska jag således fasta.

Ledsen att behövs göra alla snöälskare ledsna. Här kommer lite fakta: eftersom Emma köpte en pulka OM det kommer snö tidigt, så lär det inte göra det. No way! Ni som älskar det ska vara glada om det kommer alls!

För egen del får det gärna komma den 23:e och försvinna den 25:e.

Ska iof inte säga att min fakta är 100% pålitlig. Jag byter däck imorgon!

Gabriel är i en underbar ålder. Det händer nya saker heeeela tiden! Kommer underbara bilder och meddelanden under dagen från "frugan". Väntar bara på att Emma ska lyckas fånga den stora vänstersläggan på bild/film...

Until then....

På bild 1 inspekteras gubbarna som fixade fjärrvärmen. På bild två så har han precis lyckats brotta ner en björn och en "pappagoja"... :)

How to walk?

I eftermiddags slutade David tidigt och jag fick äntligen möjlighet att åka ner till stan. Ensam! Uppdrag? Jeansjakt.

Själva jakten gick bra men gick jag bra? "Vad dillar hon om nu?" tänker ni. "Vadå gick jag bra?"

Jo, faktum är att jag inledningsvis knappt visste hur jag skulle gå. De senaste nio månaderna har jag ju nästan inte gått några längre sträckor utomhus utan barnvagn (träningstillfällena borträknade). Jag kände mig naken.

"Hur gör jag? Just det, man brukar pendla med armarna. Det testar jag. Och så ryggen, rak ska den va. Jaa...men detta var ju rätt skönt."

Så sjukt ovant det kändes att gå utan barnvagn, utan skötväska och utan en massa övrig packning. Kände mig 15 kilo lättare med en gång! Och så konstigt det kändes att inte ha Gabriel med. Vanligtvis stjäl han alltid allas uppmärksamhet och jag har vant mig vid att ha en bekväm biroll, men nu när jag gick där ensam så slog det mig att; "Shit nu spelar jag huvudrollen! Om någon stannar och pratar med mig så kommer det va jag som är i deras fokus. Orkar jag det idag?"

Ja, saker och ting ändrar sig helt klart. Ta fjärrvärmen till exempel. I morse hade vi det skitvarmt här inne, främst på övervåningen. Nu är elementen däruppe iskalla och jag funderar på om temperaturen nu är för låg för Gabriel att sova i. Vad som inte hade ändrat sig var fjärrvärmegubbarnas sätt att vara. Ena gubben trevlig och tillmötesgående och den andre (han som gav sken av att vara "boss" i paret) nonchalant och förmer till sättet. Kan vara jag som tolkar fel, med sättet stör mig iallafall som fasen. Komma till folks hem och vara sån. Nä, det går bort. Hoppas innerligt att vi inte behöver ringa hit dem igen.

Gabriel har sedan jag nattade honom vaknat orolig säkert sex gånger. Inga bra tecken alls om man som jag helst av allt önskar sig (och behöver!) en hel natts sömn. Keep your fingers crossed!

Tunga tankar

Har alldeles nyss nattat Gabriel. Mitt när jag stod där vid spjälsängen i mörkret hör jag en helikopter åka förbi ovanför huset. Ljudet fick mig att överrumplas av känslor. Av någon orsak föll mina tankar på de många föräldrar som inatt behöver natta sina barn i ett land som inte är så lugnt och tryggt som Sverige. Tänk så fruktansvärt att behöva sjunga en godnattsång för sitt barn ackompanjerad av eldlossning i kvarteret bredvid. När jag tänker på det så reagerar både min kropp och mitt huvud med att stänga av. Det blir liksom fulladdat med känslor och tankar och sen blir det bara svart. Ingenting. Tomt. Antar att det är kroppens egna sätt att skydda mig ifrån smärtan som tankarna och känslorna annars hade gett. Men alla de föräldrar som faktiskt befinner sig i detta då, hur sjutton orkar de vidare? Vad säger man till sitt barn för att lugna när man själv rämnar av oro inuti? Hur ger man framtidstro och hopp när man själv tvivlar dagligen? Hur lär man sitt barn att älska sin nästa när det enda barnet möter utanför hemmet är hat?

Och kanske värst av allt...

HUR klarar man av att säga godnatt när man lever med en ständigt återkommande rädsla av att godnatt denna gång kanske är ett farväl?

Fy fan säger jag bara! Jag önskar att jag fann andra ord än svordomar att beskriva det jag känner i mitt inre med, men jag lyckas inte. Fy fan summerar liksom allt. Det är helt enkelt för jävligt att någon i världen ska behöva ha det såhär. Och det är för jävligt att det i dagsläget finns miljontals "någon" i världen...

Ikväll går mina böner till dessa någon och jag fylls samtidigt av tacksamhet att jag har välsignats med att få växa upp i Sverige och att jag nu har fått äran att låta min son göra detsamma. Vilken gåva!

Kärringaflöset och Kalla fakta!

Jag och Emma lyxade till det härom dagen. Vi åt thai... Vi var olika nöjda, kan man väl säga. Emma tyckte att hennes mat var (citat) "Så jäkla tråkigt stark". Det brände i munnen på henne. Jag tror henne. Emma brukar aldrig gnälla över stark mat annars. Så det var nog rätt vasst.

Min mat? Den var eller säg sådär beige ut... Tråkig. Smaklös. Intetsägande.

Precis som jag vill! Perfekt! Erbjöd Emma att smaka men nej. Det är ingen ide sa hon, det bara fräter i munnen. Det gjorde inte mina äggnudlar m kyckling. Den var sammetslen.

Jag tyckte det var skitvarmt i huset igår. Motorn till vår fjärrvärme har pajjat så skiten har gått helt bananas! Emma tyckte det var normal varmt. Jag svettades och ville öppna för att få ib lite kall luft. Jag har nog drabbats av "kärringaflöset". Så mycket kärring är jag... Inget snack om vem som är kvinnan i huset.

Kalla fakta ska ikväll visa ett program där säkerheten på förskolor ska vara i fokus. Det är ju intressant för egen del av flera anledningar. Dels för att man själv jobbar inom liknande verksamhet men mest för att Gabriel dag för dag närmar sig inskolning.

Har känslan av att det är rätt många som kommer sitta bänkade. Tror debatten efteråt kan bli rätt vass...

På tal om säkerhet. Vi får nog snart barnsäkra precis allt i huset.
Lillfisen går helt lös i huset! Kryper, ålar, försöker gå, lever rövare... Ta det lilla lugna en kort stund? Nope! Då kan man ju missa att vara lite närmare att kunna gå!

Känns som min pappaledighet i Mars kommer bli en rätt aktiv historia! Milt sagt... Men han ska få bröta loss ordentligt, så han coolar ner sig tills dess att OS startar. Då är det mycket avslappningsövningar som gäller...

Så jobbar jag. :)

Eller är jag mammaledig? Med tanke på vem som är mest kärringen här i huset...

Julklappsinsamling

"Vad fick du i julklapp?"

Som lärare vet jag att detta är en av de första och största sakerna som barnen pratar om när de kommer tillbaks efter jullovet. Tänk då om du vore ett av de barnen och att du faktiskt inte har fått någonting alls utav dina föräldrar eftersom de helt enkelt inte har haft råd. Bara att höra frågan ställas ger dig magknip och när det närmar sig din tur så försöker du febrilt komma på vad du ska säga. Ska du säga som det är eller ska du dra en lögn? Men du har ju lärt dig att det är fult att ljuga...

Det finns tyvärr barn som har det såhär och det gör mig så ont i hjärtat. Enligt undersökningar som Rädda Barnen har gjort så lever en tiondel av Sveriges 2 miljoner i fattigdom idag. Fattigdom i Sverige är enligt Rädda Barnen andelen barn i familjer som får socialbidrag och/eller har låg inkomststandard. Det innebär att inkomsterna är lägre än vad som behövs för att täcka de nödvändiga kostnaderna. För barnen i dessa familjer kan det till exempel innebära att inte kunna följa med på skolutflykter, gå till simhallen, vara med i musikskolan eller gå på bio med kompisar. (Fakta stulen härifrån)

I Borås finns det alltså tusentals barn vars föräldrar inte har råd att köpa någon julklapp till dem. De barnen kan vi hjälpa. För tredje året i rad ordnar Hestra Cafekyrka en insamling för behövande barn i Borås med omnejd och vi tänker gå dit och ge några julklappar och jag uppmanar alla er läsare att göra detsamma. Inte av dålig samvete, utan av kärlek.

Så vad säger ni? Ses vi där?

Reste mig på nio och beger mig mot Stöpenhallen!

Varje gång jag kliver in i en idrottshall så slås jag av tanken att jag saknar den dagliga kontakten med handbollen. Jag inser samtidigt att det inte är hållbart och att jag skulle missa för mycket tid med Gabriel. Fast jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar den där dagliga kontakten med tjejer/killar som valt att lägga stora delar av sin fritid i en hall.

En instängd hall där det ligger en doft av svett, där gummisulornas ljud mot golvet är som ljuv musik, där det finns en gemensam önskan om att som individ och kollektiv bli bättre. Bäst. Klart att jag saknar det lite då och då.
Det är väl heller inte så konstigt när det är det man lagt stora delar av sin fritid på under så många år. Vore konstigt att inte sakna det.

Får väl kanske en dos uppfylld på lördag då jag ska parkera i Stöpenhallen hela dagen och kika in A-flick. Eller främst F96. Då det är dem jag har hand om i distriktslaget.

Stöpenhallen. Blir ett kärt återbesök sen jag lirade i Country.

Fy fasen. Det var åter en nära döden upplevelse. Det var för jäkligt att vara förkyld. Eller var och var, är fortfarande snörvlig men har väl börjar skåda ljuset i tunneln!

Män som är förkylda är nära döden. Så är det.

Det är fakta. Och den här gången reste jag mig på nio.

Emma har varit förkyld hon med men hon får ursäkta. Nu är en man i hushållet förkyld! Då får hennes försök till att vara ett offer stå tillbaka.

Synd att halloween är över. eller är det det? Har inte fattat vilka dagar det är riktigt...?

Jag ska ju till Stöpenhallen på lördag.

Världens bästa: