söndag 6 november 2011

Du saknas mig!

Kyrkogården. Vilken känslomässig berg- och dalbana. Å ena sidan så är det rofyllt och ett skönt tillfälle för lite eftertanke. Det är även en fin inramning med alla tända ljus och stämningen som blir där.

Men så är det även så jäkla jobbigt. När jag satt där så kände jag hur mycket jag saknar min lilla älskade mormor. Trodde jag hade "kommit över det". Så jäkla fel. Känslomässigt föll jag ihop som ett korthus. Saknaden och smärtan slog mig. Det gjorde ont men samtidigt var det skönt. Jag kommer aldrig att glömma. När jag tänker tillbaka på tiden innan så får jag skuldkänslor.

Jag borde ringt oftare.

Jag borde besökt oftare.

Jag borde... Jag borde gjort så mycket annorlunda. Finns inte nåt jag kan göra åt det nu. Den känslan får jag leva med. Men visst är jag ångerfull.

Men vi mötts igen, mormor. Framöver. Då jag ska berätta allt om Gabriel. Allt det du missat, även om du vakar över oss.

28 Januari kommer nog alltid att bli en dag där sorg/saknad möter kärlek/lycka. Att cancern slet dig ifrån mig/oss samma datum som Gabriel kom känns så fint. Även om det skedde några år tidigare. 28 januari kommer alltid vara betydelsefullt. Det kommer alltid att beröra.

Det gör mig så ont att du inte fick dela Gabriels ankomst. Följa hans första... Allting. Det var en av mina högsta drömmar - att få dela det med dig och resten av familjen. Vår lilla men underbara! Vi är ju inte så många. Kanske därför det alltid känts så viktigt.

Men jag ska berätta allt. En dag...

Du saknas mig.

1 kommentar:

  1. Vissa dagar känns saknaden större än andra. Man tar på sig den där rollen varför gjorde jag inte mer? Tyvärr får man leva med den resten av sitt eget liv, innerst inne vet vi nog att vi gjorde det bästa av det vi hade och kunde just då.... Att vi blir mer ödmjuka, ömhjärtade och eftertänksamma ju äldre vi blir visste vi ju inte då, eller hur?
    Jag stod också i minneslunden i fredags och tände ljus för min pappa som försvann från det levande livet alldeles för tidigt 58 år, jag vet med mitt hela hjärta att jag gjorde precis så mycket jag kunde just då, ändå ställer jag mig frågorna som du ställer dig David, så är livet..... Tror jag iaf!

    Har lärt mig hur jag ska kommentera med denna kommentarsrutan ni har, så nu ramlar det kanske in lite kommentarer från mig på andra sidan Coop :)

    Ha det bäst! Jag smalar kraft och energi för att kunna komma tillbaka till er och stressa er jobbvardag lite, så fort som möjligt.
    Du är en klok människa så tillsammans med din fina fru och son ska du se vad mycket gott det finns framöver :)

    Kram från mig! Aase

    SvaraRadera