Vad vore väl en bal på slottet?

Att vakna upp och veta att
man ska städa hela dagen är
riktigt dålig skit!

Om en timma inleds den stora städhelgen här i lägenheten på Vindelgatan. Tanken var givetvis (som alltid) att börja den mycket, mycket tidigare. Vi hade bokat tvättid mellan 8-12 i morse och i vanlig ordning vaknade vi när klockan ringde halv åtta, tänkte en tanke om att vi borde gå upp och somnade sedan om. Jag vaknade igen vid nio, David vid halv tio. Sedan låg vi och pratade i sängen i en timma. Bara för att fördröja städandet. Hur kul är det liksom? En städning av de mått som vi står inför nu, det är riktigt dåligt skit! Tummen ner för det! Noll av fem toasts helt enkelt!

David skickades iväg för att köpa frallor. Ja, en frallfrukost med tidningen framför sig är ett måste en lördag (och sedan fördröjer det ju städningen lite till faktiskt). Därtill behövdes det handlas så roliga saker som disktrasor, stora soppåsar, dammsugarpåsar och liknande för dagens uppgifter. Och så kan det ju hända att julmust och griljerad skinka även skrevs upp på den inköpslista jag sms:ade honom. =) Ja, för så måste jag göra med min karl förstår ni. Sms:a inköpslistor vill säga. Om jag börjar rabbla upp en massa saker som vi behöver köpa hem när vi pratar i telefon så avslutar han alltid det samtalet med att: "Du kan väl sms:a detta till mig, annars glömmer jag!" Så precis som så många andra kvinnor så tvingas jag ibland att tänka för två. Men det gör ingenting, för han är rätt grym på andra saker min David. Och nej då tänkte jag inte nödvändigtvis på att vara händig, att minnas hur man kör till olika ställen eller vart han har lagt saker och ting i lägenheten, att tvätta vittvätt och sånt där. Han är bra på annat! Typ som text-tv, beställa Manchester United-saker, hamstra sockar och sånt där.

Nu kom han hem förresten och vet ni vad han har köpt?! En hel back med julmust! Lyckan i det liksom. Jag kanske borde skriva med att han är bra på att göra mig lycklig också. Ja, det är han rent av världsbäst på!! Nu ser jag plötsligt en ljusning med den här städhelgen. Den kanske kan gå vår väg ändå. Vi får tro och satsa på det. Men först, frallfrulle och en flaska julmust....

//Emma

Graviditet och schizofreni - Går hand i hand?

Kan väl lika gärna fortsätta här. Har precis skrivit 3 sidor om seriefinalen mot Lidköping. Det blev en trevlig historia! Läs mer: www.laget.se/borashk9495

Det här med jul börjar bli lite jobbigt. Ja, inte så lite heller. Idag köpte Emma ”juleskum”.  Clementiner, godis, pepparkakor och julmust. Undra om vi ska öppna julklapparna som vi inte ska köpa imorgon?

Vi säger alltid att vi inte ska köpa något. Men visst är det så att man inte vill stå där med långnäsa och röda kinder när ens käresta räcker över en present. Eller julklapp kanske det heter. ”Jag trodde inte att vi skulle köpa något i år…” Säg det till en gravid kvinna och de där örfilarna lär hagla till nästa jul.

Fortsätter på jultemat. Satt och lyssnade på radio, kan det varit igår? Då började dem diskutera julvärd i TV. Vem ska vara det i år. Ärligt talat. Bryr sig någon? Är det inte Arne Weise så är det ju helt jävla ointressant. Där har jag och Allan Svensson en gemensam syn på trygghets vardagen.

Jisses, vilken lust jag fick att kika på Rena Rama Rolf. Fick jag inte det av brorsan i julklapp något år. Innan vi började köpa massa struntsaker?

Motsatsen mot strunt är ostrunt och jag har idag handlat mycket ostrunt. United nappar till liten, två united tröjor, united halsduk, united mössa, united vantar. Ungen kommer ju i Januari/Februari inte fasen ska lite behöva frysa?

Älskling jag har köpt vår gemensamma julklapp. 700 spänn. Julen är räddad!

Välinvesterat! Inte varje jul det är det.

En lättnad i livet. Inte United-grejerna även om jag förstår om Ni tänker så. Fick idag klart med ett jobb som drar igång den 17 Januari. Heltid och tillsvidare. Bäst av allt? Gratis mat. Yihaa! Emma kan vara lugn. Jag kommer äta något annat än kebabrullar och skogaholm. Men det är gött…

I Mölnlycke ligger skolan, Fridaskolan, närmare bestämt. I SAAB:s gamla lokaler. Kul att få vara med att starta upp något nytt!

Det där med att bli pappa. Det börjar kännas nu. Verkligt. Mest för att vi fått lyssna på hjärtljud, vilket lät som ett trumsolo. Ska tydligen vara så dock. Det var ju inte lite nervös man blev då. Faan, dåligt flås som sin far, redan innan liten kommit till jorden. Kan väl få en chans i alla fall. =)

Det känns stort.

Men större känns morgondagen. Då ska vi storstäda och beta av en hel tvätthög. Nu menar jag inte storstäda, utan STORstäda. Efter våra renoveringar så är det damm i hela lägenheten. Det är STORT. Fast i mer negativ mening.

Notis: Var lugna, jag har inte gjort något av jobbet. Mer pålitliga pojkar/gubbar.

Jag tror att liten kommer bli en big spender. Så mycket vi spenderar innan liten ens gjort oss sällskap ute i verkligheten så kan det inte bli annat. Vi ska bara kolla på ett ställa som rear ut barnkläder. Tusen spänn. Tjoff! Tack för det Annika. Nästa gång du får en bra idé, ta den med mig först. Tack. *ler*

In på Unitedshoppen ytterligare 700 spänn. ”Se där ja, du lägger ju ut massa pengar du med.” Skitsnack!

Det är ju i utbildningssyfte!

Att spendera pengar får mig att tänka på en kiosk, och något som inte är en kioskvältare är att transkibera intervjuer. Herregud… Vem kom på det meningslösa arbetet? Lyssna, pausa, skriv, play. Lyssna, pausa, skriv, play. Lyssna, pausa, skriv, play. Lyssna, pausa, skriv, play. Lyssna, pausa, skriv, play. Lyssna, pausa, skriv, play. Lyssna, pausa, skriv, play. Lyssna, pausa, skriv, play. Lyssna, pausa, skriv, play. Lyssna, pausa, skriv, play. Lyssna, pausa, skriv, play. Lyssna, pausa, skriv, play. Lyssna, pausa, skriv, play. Lyssna, pausa, skriv, play.

Hur kul är det efter 3 timmar?

Hur kul är det att höra sin egen röst? Jag inte bara ser ut som en Michelingubbe, jag låter ju som en också. Kan man låta som en Michelingubbe?

Tydligen.

Dagens Five-across-the-face: Min kind är förskonad. Idag fick hela jäkla ICA, graviditeten och smaklökarna så många five-across-the-face så de lär nog inte bråka med Emma igen. Graviditeten fick första kängan – fasen, får inte käka salami. ICA – deras jäkla ostar smakar ingenting. Smaklökarna – De fungerar nog inte, för sjutton.

Notis: Detta var en censurerad och förkortad barnversion.

Är schizofreni vanligt förekommande hos gravida? Ena stunden strålande glad och andra som ett vandrande åskmoln… Pustar och frustar! Tjuren Ferdinand. Gamla tanter med kundvagnar och käppar är som en våt dröm i affären. En fredag. Klockan 16. När ens gravida sambo är stressad.

Men jag är lycklig för det.

För Emma åkte till Tibro.

I sock!

Men först. Stackars alla ungdomar och vuxna idag som även dem fallit pladask för låten, en av årets största hits: Skaka rumpa. En måttligt genomtänkt text, milt sagt.

”Ursäkta mig nu alla beniga tjejer
lyssna på vad bananen säger
kött fifaan eat some more
sluta se ut som en crackwhore”

”Mamma/Pappa, vad betyder Crackwhore?” Grattis föräldrar. Stackars föräldrar av idag. Eller ungarna som behöver matas med all skit. Det var faktiskt bättre förr! Sent 80-tal eller tidigt 90-tal. Jag är uppväxt med bra mycket djupare texter som till exempel:

”Scabba-dabba-dobbie-dibbi-dabbadi-dabbadi-damb-doddeli-doddeli-bdolmbodmobdolm…” och så vidare.

Scatman John. Högklassigt! Alla dagar i veckan. DET var en djup text om livets alla med- och motgångar. Eller inte. Tur att man med dagens teknik kan få återuppleva det, eller visa för unga idag vad vi är uppväxta med:

http://www.youtube.com/watch?v=y2wMsnE2cvI

Undra hur många som egentligen trodde att det var skattmasen han sjöng om? Jag trodde det. Tur att jag blivit vis... visare. För er (jag vet att ni finns) som fortfarande tror det är skattmasen, så har ni fel, det en sång(?)stil. Tydligen.

Scatman John hade fler låtar, som till exempel “Paa Pee Poo Pae Po”.

Skaka rumpa. Så ytligt.

I sock! Yes I do. Det är något speciellt med strumpor. Eller som Emma var inne på, det är något speciellt att hänga upp tvätten när maskinen är full med strumpor. Hur roligt är det? Ruskigt nedslående när man försiktigt kikar in i tvättmaskinen vid tömning och se att det är 128 strumpor som ska sorteras upp i par efter märke, färg och slitage. Det är inte kul.

Känslan att ta på sig ett par nya mjuka strumpor är härlig, något som bör upplevas varje dag. År ut och år in. Målet är ett par för varje dag. Hade varit kanon!

Engångsstrumpor? Fixa det och jag är första/största kunden!

På tal om konsumtion. Såg en tjej från Skövde (numera stockholm, som tur är!?) på Lyxfällan. Vilket ljushuvud. Måste ha varit ett riggat program var känslan när jag satt där, helt förundrat. En känsla som bestod genom hela programmet.

Jag satt igår och slökollade på TV, fick under zappningen på ”Bartenderskolan” och efter 30s… ”Åhhhh! En såååå glammig väska!!!” Skjut mig, var första känslan. Hon var där med. Lika korkad och urblåst. Är hon sådan? Stackars omgivning. Inte för att Bartenderskolan är något jag kommer följa, men den irriterande rösten störde min nedvarvning av dagen…

Grattis Skövde – Hon har flyttat!

Tyvärr Sthlm – Hon är er!

En spännande, intensiv fortsättning på min vecka väntar… Idag är det skriva, fixa i lägenheten, jobba, handboll. Imorgon ska jag göra intervjuer, skriva och så vidare. Nej det här var inget upplyftande. Skit samma. Vissa saker är kanske härliga, men det är fortfarande måsten.

Jag går vidare…

Chicarito levererade en pärla igår! Han kan bli något den där killen. Kanske är läge för att sälja bulgaren och satsa på honom tillsammans med Rooney?

Dagens Five-across-the-face: ”Vad fasen har du gjort med toan? Det går inte spola!”

Nej, det är frågan – vad hade JAG gjort? Varför skulle det vara jag som gjort något?? Har förstått att det ligger i mitt uppdrag som skengravid att ta alla påhopp, all irritation och allt vad det nu är. Åter till ämnet, jag har inte en susning vad som hänt. Varför fylls inte vattnet på efter att man spolat? Finns det någon som har en aning om vad man gör åt saken? Jag kollade (ordagrant) på toalettstolen, men den började inte fungera för det. Försökte stirra ut den. Mitt nästa drag är att flytta på alla gipsskivor som täcker vår andra toa. Då har vi en som fungerar i alla fall. För stunden. Sicken problemlösare jag är!

Men ärligt – vad fasen gör man åt saken? Jag har inte en aning…

Bilden som Emma la upp på vår tillfälliga sovplats ser ju rätt så mysig ut. Dock förtäljer den inte hela historien! Det ser ut som faan i hela lägenheten i övrigt. Hoppas att Dan kan komma och måla torsdag/fredag så att vi kan köra ett storröj i helgen och börja leva igen! Vore en lögn att säga att det är så upplyftande att sitta här i lägenheten och försöka fokusera på en C-uppsats.

Visste ni att den vanligaste sjukskrivningen i Skåne just nu är Ryggskott?

Lite kul i all misär.

Är det bara jag som behöver gå på toa efter att den där förbannande Ramlösa reklamen varit på Spotify? Porlande ljud är inget bra.

Den där väggen som så många springer in i, jag tror jag börjar se den… Skulle ljuga om jag sa att det inte börjar bli påfrestande att bo i en lägenhet som ”renoveras”, en C-uppsats, fullt med handboll, jakten på jobb… Det tär. Även om det är roligt stundtals. Är bara orolig för att det ska bli en kravkänsla istället för en positiv energikälla.

Den vakne noterade att jag inte skrev ”en gravid sambo” i stycken innan. Hon är ett eget kapitel. Fast just nu är hon helt okej. Så jag tänkte att jag utelämnar Emma och ”liten” för en gångs skull. Det förtjänar hon, eller dem snarare. Den här gången.

Om man skulle ta och blunda och försöka ta sig till köket kanske.

Har ju inte läst BT idag. Dags nu. Snart måste jag börja stressa igång med allt annat. Ska jobba kl. 15. Smart drag där David.

Först måste dagens strumpor tas på. En stund av njutning! Mmmmm!

David och sockarna - en kärlekshistoria

Notera att att detta endast är NÅGRA av Davids sockar.
Resterande låg i tvättkorgen när dessa fotades.

Ikväll vill jag återgå till ett ämne som ni kanske trodde var avslutat. Ikväll vill jag prata om våra två nya byråer igen. För er som inte följt bloggen så regelbundet kan jag först och främst berätta att jag och David har inhandlat två nya byråer till lägenheten. Mer förvaring började nämligen kännas som ett oundvikligt måste i och med att vi om några månader kommer att vara tre stycken som bor här. Det hade kanske räckt att bara köpa en för att rymma vårt kommande barns alla saker, men nu är det ju såhär att jag har valt att dela mitt liv tillsammans med David som råkar ha en riktig förkärlek till sockar. Ja, ni läste helt rätt. David älskar sockar. Eller förresten, jag ber om att få förtydliga mig lite. David älskar att ÄGA sockar. Låt mig förklara.

David har 23 stycken par sockar som han i dagsläget använder. Därtill har han 27 stycken par som fortfarande ligger i sina förpackningar, plus att han för någon vecka sedan kom hem med ytterligare en förpackning med 7 stycken sockar som han köpt igenom hans lags Newbodyförsäljning.

Jag: Skojar du? Har du köpt ännu mer sockar?
David: Ja...
Jag: Men ärligt, vad ska du med dom till? Du har ju flera förpackningar som du inte ens öppnat än ju!
David: Ja och nu har jag en till...
Jag: Jaha, men ska du inte ta och rensa ur några då?
David: Jo...

Det har han gjort nu. Rensat ur alltså. Några sockar fick begravas i soptunnan. Inte många, men några. Jag frågade varför han hade sparat så många och fick till svar att han tänker använda dem tills de går sönder och då öppnar han någon av de nya förpackningarna. Först då. Ni förstår vad jag har att göra med va? En annan gång frågade jag vad han egentligen ska med så många sockar överhuvudtaget? Jag har inte ens hälften så många som honom och jag klarar mig utan problem. Jag kan inte minnas att jag fick något direkt bra svar på den frågan, men vid närmare eftertanke så tror jag att jag kanske vet svaret ändå. David hatar att tvätta sockar. Eller jag rättar mig igen, David hatar att hänga upp tvättade sockar. Det är nog därför han har så många, han försöker helt enkelt att undvika problemet genom att ta ett par nya ifrån lådan istället för att ta tjuren vid hornen och tvätta. Grejjen är ju att problemet likväl kvarstår när det är dags för vittvätten att köras. Ja, jag undrar om det inte är så att hans taktik faktiskt är uppkomsten av problemet från början?! Hur som helst, hans avsky till att hänga upp sockar på tvättlinan är också orsaken till att David gör allt han kan för att undvika att tvätta vittvätten, vilket i sig också är anledningen till att jag ibland måste jäklas och lägga i en vittvätt innan jag går hemifrån för att sedan be honom snällt om att hänga upp den när han kommer hem....*fniss*

Oh well! Nu är iallafall några sockar bortrensade. Nu fyller han bara en och en halv låda med sockar i den nya byrån. Och det var ju egentligen om den jag skulle prata om. Den nya byrån. Den vi köpte för att det inte längre fanns plats för Davids sockar i den gamla. Där har ni alltså orsaken till varför vi köpte två stycken. Easy as that!



Mysigt värre! Eller?

I övrigt så ser ingenting ut som det brukar i lägenheten. Våra möbler från sovrummet står nu utspridda i vardagsrummet, hallen och datarummet. Why? Jo, för att när vi flyttade in hit så valde vi att måla om taket i samtliga rum. Resultatet blev strålande överallt utom i sovrummet, där hela taket krackelerade vid när färgen torkade. Vi hittade en tillfällig lösning på det. Orkade inte ta tag i det då. Så i över fyra år har vårt sovrumstak sett ut som ett månlandskap. I helgen som gick kom min kusin hit och satte upp gipsplattor som senare nu i veckan ska slipas och målas. Vi kände att vi ville få det gjort innan vår liten kommer efter jul och som det ser ut just nu så kommer taket bli kanonbra. MEN då jag är så trött som jag är hela tiden så orkar vi inte flytta in och ut saker ur sovrummet hela veckan, så vi beslöt oss för att inte ställa in sängarna i sovrummet igen förrän allt med taket är klart. Så nu har vi lagt resårbottnarna på golvet i datarummet och sover därinne. Föga charmigt. Inte alls skönt. Fruktansvärt jobbigt när liten i magen ser till så att jag måste gå på toaletten två-tre gånger på natten. Men som ungdomarna idag säger: Orka! Orka flytta in och ut grejjerna i sovrummet. Orka damma, dammsuga och våttorka flera gånger på en vecka. Orka allt det där! Nä, vi stannar på golvet några dar till. Det får gå. Vi älskar utmaningen! Oh yes!

Nu serveras det mat här tydligen! Jag gillart!

Peace!

//Emma

Ironlady or not?

Tydligen not! Var på MVC i tisdags och barnmorskan var inte direkt helnöjd när hon såg testresultatet av mina järnvärden. Hon frågade om jag hade börjat äta järntabletter än och när jag svarade nej så sa hon till mig att då är det nog på tiden att jag börjar göra det nu. Järnvärdena måste upp innan förlossningen och att de är så låga nu kan mycket väl vara orsaken till att du är så trött som du säger att du är hela tiden, sa hon till mig. Jaha ja, tänkte jag. Järntabletter alltså. Så kul! Verkligen! Finns det liksom någon därute vars mage inte kraschat helt av järntabletter? Jag har iallafall ätit det under en period tidigare i livet. Jag slutade. Inte för att järnvärdena såg bättre ut. De hann nog faktiskt knappt höja sig under den korta tiden jag åt det. Jag gav upp. Orsak: PAIN! Det kändes helt enkelt inte värt det. Då. Nu har jag ju som sagt inte mig själv att tänka på längre. Lite kramp i magen kan jag väl stå ut med i några veckor. Jag menar, graviditeten har ju varit så mild emot mig hittills. Nog kan jag väl härda ut detta också då... 

And isn't it ironic... don't you think...

Det kanske gör mig piggare och man ska ju faktiskt glädjas över det lilla. Det är vad "dom" säger iallafall...
Så efter MVC bar det direkt av till apoteket för att inhandla järntabletter. David fick gå in och köpa eftersom jag var så kissenödig att jag kände att jag inte skulle palla att resa mig upp och ned från bilen två gånger för att först gå in på apoteket och sedan in på ICA för att handla. Prioriteringar ni vet. Argumentet höll iaf och David gick in. Precis innan han hann stänga bildörren så bad jag honom att köpa Försvarets hudsalva också. Efter en kort stund kom han ut igen med järntabletter och...håll i er nu...tass-salva!!

Jag: Vad sjûven är detta? Har du köpt tass-salva?
David: Ja, de säljer inte Försvarets längre. Detta ska tydligen vara precis likadant.
Jag: Men vadå! Tass-salva? Jag är la ingen jäkla hund eller? Ska jag ha detta på läpparna? Fräscht!
David: Det var vad de hade...
Jag: Jaha..tass-salva alltså? Ska man behöva använda vanlig lypsyl nu igen då? Tror de verkligen att människor vill ha sånt på sina läppar? Något som hundar ska ha på sina fötter? Hmm....

Lite senare..

Jag: Jaja, det kan la inte va värre än att vissa använder hästlinement kanske...

Givetvis var jag tvungen att googla detta. Jag hittade en där de sålde produkter till vård av hundar, varav tass-salvan var en grej. Beskrivningen lät såhär: Mjukgörande tassalva som skyddar mot kyla, fukt och salter. Fungerar utmärkt i befintliga tassproblem och motverkar så hunden slipper onödiga smärtsamma tassproblem. Tass Salvan förhindrar sprickor och irritation i hundens tassar. Ger hundens trampdynor en skyddande hinna och förhindrar att kyla, fukt och salter tränger in. Salvan ger en hård ”vaxig” yta och är lätta att applicera med hjälp av en trasa eller svamp som du låter ligga i burken. 

Så för hårt saltad mat är ingenting jag behöver oroa mig för längre. Inte så länge jag har denna fantastiska tass-salva på läpparna. Skönt.

För er som undrar är vi i Skövde över helgen. Vi har haft det kanonbra och jag känner mig verkligen nöjd med helgen. (David däremot känner väl sig halvnöjd. Varför får han själv berätta sen...) Sist jag träffade Davids familj var i somras och då låg jag däckad av min maginfektion i två dar av tre här. Därför kändes det gott att få en hel helg tillsammans nu. Alldeles strax ska vi dessutom bege oss till Hentorp och hälsa på två goda vänner och deras barn i deras nybyggda hus. Ska bli riktigt kul!

Over and out!

//Emma

Ett virrvarr av tankar!

Det är inte allt för lång tid kvar av utbildningen – men jag skulle ljuga om jag sa att jag var ledsen över det! Var igår på högskolan för första gången och träffade studiegruppen. Det i sig var trevligt, men oj vad tydligt man märkte att alla bara ville därifrån! Tror egentligen att de flesta känner likadant – att det är bra nu. Det är nu det är dags att gå vidare och ge sig ut i arbetslivet (igen). Längtar faktiskt dit, att få omsätta den kunskap man tillägnat sig och göra lite nytta. Samt att även då börja betala av CSN lånet…

Var på en intervju igår, på en föreståndartjänst och har en ny på fredag förmiddag. Spännande att det i alla fall rör lite på sig. Sen får man väl se vart det landar! Det är ett visst pendlingsavstånd till stället jag ska till på fredag. Men ibland tar det nästan 30 min när man ska till andra sidan stan här i Borås, så det är väl egentligen inte någon större skillnad!

Känner mig fortsatt lite trött och matt. Inte trodde jag att 218 minuter på Ullared skulle bli en sån käftsmäll! Känns väl som en hangover, även om jag inte har mycket erfarenhet av det då jag inte dricker alkohol. Får ofta frågan varför? Personer som jag inte känner så väl som frågar om varför, frågar ofta om det har med religion att göra eller så. Men nej. Jag tycker inte det är särskilt gott – så enkelt är det. ”Ruset” och efterverkningarna det ger kan jag klara mig utan, Ullaredsupplevelsen är så nära jag kommer. Har varit trött i två-tre dagar nu.

Det fanns dock en sak som imponerade på mig när vi var där. Det var att chefen här hemma höll sig i kragen och gick inte lös på massa krimskrams utan var fokuserad på det vi verkligen behövde: En vetevärmare, en handväska och… och… sen var det inget mer. Kära vänner, DET är en riktigt bra prestation! All heder åt Emma!

Funderar lite kring termen ”Världens bästa/godaste”. Det är egentligen en rätt meningslös benämning. När det gäller smak så innebär väl det att exempelvis alla i hela världen måste ha smakat på all choklad i världen och komma överens, för att då kunna säga att det är världens bästa/godaste? Detsamma med all mat, godis, drycker och så vidare. Same same. Världens bästa fotbollslag, är det dem som vinner VM? Hur vet man det? Om lag A och B möter varandra i semifinal 1 och lag C och D i semifinal två. A och C vinner sina matcher, lag C vinner sedan finalen, men vad säger att lag C skulle slå lag B? Det kan ju ha varit ett lag som passade lag C sämre. Så ett förbestämt spelschema där man ”vet” vilka som möter vilka ska kunna kora världens bästa lag? Problemet är väl att spelschemat delas upp i två sidor, men vad säger att det bästa laget från sida 1 slår lagen från sida 2. Så, summa summarum – kan man någonsin kora världens bästa lag och säkerställa att det verkligen är så?

Sluta tänk för faan.

Vad hände egentligen förra gången jag var hos tandläkaren? Nog för att jag var lite småirriterad och så för att jag hade så förbenat ont i en tand. Fast i morse slog det mig – varför i hela fridens namn har jag en rosa-vit-orange tandborste? Så fruktansvärt ful.

Rosa? Inte riktigt min färg. Bortsett från att den passar min personlighet… =)

Imorgon dags för Champions League. United – Bursaspor. Det är dags att vakna nu, United. Om vi ändå pratat världens bästa…. ”Champions League”, vilket missvisande namn. I England går de tre bästa lagen dit och det fjärde får kvala. Vad fasen är det för Champions som kommer fyra? Äh, byt namn. Europa League kanske hade passat bättre som namn för den högklassiga turneringen?

Men sluta tänk nu då för fasen!

Till helgen siktas skutan mot Skövde, dags att träffa päronen igen. Förhoppningsvis även morfar och moster Monica! Det var ett litet tag sedan nu, så det ska bli himla trevligt. Ska även på lördag hinna med en sväng till Tibro där det är dags för kamelerna att spela match. Det har gått löjligt bra inledningsvis, tre raka segrar och +50 i målskillnad. Fast nu börjar matcherna mot de tuffare lagen, så dags att spetsa till det hela lite till! Tror förresten den där träningsturneringen den 6-7 kommer att göra susen! Då blir det idel matcher mot tufft motstånd. Man måste möta de bästa för att utvecklas… Så enkelt är det.

Jag begraver härmed Dagens Graviditets Dilemma och introducerar istället…

…Dagens Five-Across-The-Face: Låt en gravid kvinna få ha sin beskärda del av sängen och lite till. Mest som en säkerhetsåtgärd. Annars kommer du, som skengravid sambo, att få några vassa armbågar under natten och kanske de ännu värre kommentarerna dagen efter...

E: ”Har du sovit gott?” 

D: ”Eh, ja tack det har jag väl”

E: ”Kul för dig, för jag…”

Sen är den dagen körd. Du kan inte vinna. Bara att börja smöra så kanske du tillåts att zappa runt som vanligt på text-tv sedan på kvällen.

Ta lärdomen i ett förebyggande syfte. En dag utan text-tv är ingen bra dag.

218 minuter på Gekås...

5.30 Emma vaknar. Noterar att David ligger över gränsen för vad hon anser som tillåtet på hennes sida av sängen. Dessutom vänd åt hennes håll vilket innebär att allt Emma hörde när hon försökte somna om var Davids tunga andning bara några centimeter ifrån hennes öra. Inte kul. Hon funderar på att väcka honom och säga åt honom att flytta på sig, alternativt vända på sig. Struntar i det. Hon somnar aldrig om.

5.38 Liten i magen tycks vakna och är otroligt aktiv dagen till ära. Övar både kaströrelser och sidledsförflyttningar och kanske fallteknik också. Emma tycker nämligen att det känns som att liten gör typ ”kullerbyttor” ibland och det måste ju va fallteknik som övas då? Eller? Hur som, frågan är om liten är så aktiv just idag för att han/hon känner på sig att mamma kan behöva en bra start på dagen för att orka med eller om det är så att det är en liten shopoholic som ligger på gräddning därinne? Vi hoppas på det förstnämnda då ingen av oss är så glad i att gå i affärer!

6.00 Klockradion ringer. Emmas mobil ringer. Davids mobil också. Nu var det tänkt att vakna. Inte för en halvtimma sen. Emma stänger av klockradion och sin mobil. David har snooze-funktionen på och hans mobil fortsätter ringer frekvent i en halvtimma. Inte alls irriterade tycker Emma som också väljer att ligga kvar i sängen med händerna på magen för att känna litens rörelser.

6.35 Emma inser att David inte kommer att vakna av sin väckarklocka och knuffar lite på honom och säger åt honom att vakna. Får ett mumlande ja som svar.

6.50 Nu har Emma tröttnat på att ligga i sängen och på att David inte har vaknat. Knuffar till honom igen och säger åt honom att nu får han gå upp. Det fanns ingen frulle hemma och David hade under fredagskvällen gått med på att köpa frallor på lördagmorgonen. Emma lät honom veta att hon minsann varit vaken sedan halv sex, att hon nu började må riktigt illa och att hon behöver frukost snarast. Dessutom så var han ju tvungen att skynda sig så att han han få i sig frulle innan han skulle iväg och hjälpa en god vän att flytta en sak innan Peter och Malin kom. David klev upp. Hur skulle han vågat annat?

7.15 Emma kliver in i duschen. David åker och köper frallor

7.25 David kommer tillbaks, vilket måste innebära ett personbästa i tid som det tar att handla frallor. Ibland när David åker iväg och handlar frallor eller något litet på ICA Byttorp så förundras Emma över hur lång tid det tar och missar sällan att nyttja tillfället till att upplysa om att hon faktiskt hade gjort det snabbare om hon så hade gått. David brukar konstigt nog aldrig ge en motkommentar i de lägena. Kanske tyder det på att han vill att det ska ta så lång tid? Undra varför? Har så enkla saker som frall-, mjölk- och clementininköp blivit guldkantade tillfällen att andas mån tro?

8.04 Äter frulle tillsammans

8.19 David berättar om att han har satt en budget Max 2000 kronor får Gekåskalaset gå på. Emma sätter julmusten i halsen och skrattar till. Hon berättar att hon verkligen hoppas att de inte överstiger den summan (Föga visste vi då hur fel det skulle visa sig att vi båda hade…)

8.22 Emma: Du, hittar du till Ullared eller? David: Va, skojar du eller? Hittar inte du? Emma: Jo, alltså jag tror det. Är bara lite osäker på vilken väg vi ska lägga oss på ut ur Borås. Har ju aldrig brytt mig om att notera det. Har ju bara åkt med vettu. David: Va fan, vi får la kolla Eniro då. (På vägen till datorn hinner David ringa upp Peter och fråga om de hittar till Ullared från Borås och inte helt överraskade hade varken han eller Malin någon aning om det. Varför skulle de liksom? Det hela känns i vanlig ordning jäkligt välplanerat)

8.37 Peter och Malin ringer på dörren. Malin springer på toa och David och Peter pratar skämtsamt om vad de egentligen gett sig in på som har gått med på att åka till Ullared. Peter frågar om vi har gjort någon lista och vi svarar att vi inte hunnit, att vi nog klarar oss utan. Hans himlande med ögonen tillsammans med kommentaren ”Har ni INTE gjort någon lista?!” får oss onekligen lite osäkra. Är det liksom en oskriven regel att man (läs plånboken) inte överlever en Ullaredstripp utan en välplanerad lisa i hand?

8.47 På plats i bilen. Bye bye Byttorp! Hello Ullared!

8.55 Stopp på Statoil på Hedvigsborg. Emma hade kommit på att hon ville ha kaffe och såg dessutom till att en dubbeldaim blev inhandlat. David förstod direkt varför och förklarade för Peter och Malin att Daimen bör ses som en förhållandeförsäkring därnere i Ullared när Emmas blodsocker börjar falla. Här skulle det inte bli några five across the face idag inte!

9.10 David: Emma varför åker vi på 27:an? Skulle vi inte åka på 154:an hela vägen? Emma: Inte vet jag, du har la kört fel. David: Jag? Emma: Ja, inte är det väl jag som kör heller? David: Nej... Peter: Där har hon en poäng faktiskt! David: Men ska vi ligga på 27:an? Emma: Jag får la kolla i mobilen då! (Kort därefter...) Emma: Ja, du är rätt David. Om ett tag kommer en korsning. Då ska du ta höger mot Svenljunga och Sexdrega. Jag vet inte vad det står på skylten, men då hamnar du i alla fall på 154:an och den ska du följa ända till Ullared.

9.36 Alla fyra sitter och diskuterar/reflekterar över vad vi egentligen kommer att möta därnere i Ullared. När vi tror att vi kommer in på Gekås och så vidare. Följande är ett litet smakprov på hur det lät. Peter: …och så ska vi stå i kö, hitta parkering! Malin: (avbryter Peter och svarar världsvant) Men herregud, det finns en miljard parkeringar ju! Peter: Ja det är just det som skrämmer mig….

Resten av bilresan ägnas åt att prata barn, föräldraledighet, fotboll och den blivande New York-resan som vi fyra planerar att åka på om fem år. Hur mycket måste vi egentligen spara ihop innan dess? När är den bästa tiden att åka? Våren, säger Peter. Men när sjutton är det vår i New York? Googla på din mobil Emma, säger David. Sedan följer en diskussion om vad som är det bästa sökordet för att få upp den informationen.

10.10 Framme i Ullared. Ett gapskratt utbryter i bilen när vi ser hur lång kön är. Helt sinnessjukt verkligen. Orkar vi verkligen detta tänkte vi nog alla. Eller nej, inte Malin. Hon var fortfarande förväntansfull.

10.12 Emma och Malin blir avsläppta för att kunna haffa några av de sista kundvagnarna på ett ställe medan David och Peter åkte vidare för att hitta parkering.

10.16 På plats i kön

10.32 Malin och Emma har nu rört sig 150 meter framåt i kön. Än syns inte skymten av David och Peter. Malin har hunnit gå på toaletten och byter nu av Emma vid vagnarna så att hon kan gå.

10.35 David och Peter dyker upp. Står i kön i tjugo minuter innan de två väljer att gå in i en affär och kika istället. När de väl dyker upp igen har de köpt med sig kaffe. Uppskattat? Nej. Emma mötte David med kommentaren: "Har du köpt kaffe till mig? Vet du hur vätskedrivande det är? Hur fasen ska jag klara mig därinne om jag dricker mer kaffe, jag som redan behöver gå på toaletten så ofta ändå?" Tack för den!
Notis: Fem minuter senare var kaffet ändå uppdrucket!

Davids tålamod är slut och vi har inte ens kommit in på Gekås



11.40 Noterar vi att vi är drygt tre utkast ifrån entrén.

11.55 INNE!

12.15 Emma behöver gå på toaletten igen och ställer sig i ännu en kö. Otroligt inspirerande!

12.20 Mot bebisavdelningen.

Vilken färg är egentligen snyggast på spjälskyddet? Är detta ett vettigt mått på täcke? Ska vi skippa kudde? Behöver man en amningskudde? Vad är det för skillnad mellan latex- och silikonnapp? Hur många handdukar ska vi köpa? Plastad frotte, det ska la va bra?

13.25 Bebisavdelningen gjord. Noterbart är att David, som inte är någon spenderare egentligen, tyckte att vi nog inte klarade oss med en kit med nagelsax och nagelfil utan nog behövde två. En hemma och en i skötväskan. Man kan aldrig veta när man behöver det menade han på. Högst oväntat handlande från honom.

13.36 Mötte upp Peter och Malin och begav oss mot fiket.



David parkerar vår kundvagn

13.38 Parkerade vi kundvagnen. Ja tydligen så finns det särskilda parkeringar för det Gekås Tänka sig. Rätt skrämmande att det behövs egentligen. En bild konsumtionssamhället i all sin prakt

13.39 Toalettbesök igen.

14.10 Fikat klart. Frallan kändes nödvändig, bullen var mest bara god men kändes välförtjänt en slitig dag som denna. Mot barnklädersavdelningen.

Ska man ha fötter eller inte på pyjamasen? Vilken storlek ska vi köra på? Är denna verkligen brun, färgen ser väl mer ut som en konstig version av grönt? Vita sockar är la snyggare än de där marinblå? Kan vi verkligen klä vårt barn i en sånhär eller ser det ut som ett får då?

15.38 Panik! Tanken var att vi skulle hinna med en sväng på heminredningsavdelningen också. Emma ville hitta julklappar till julklappsspelet med släkten och dessutom ny förvaring till alla saker på toaletten. Men vi båda gav upp. Det kändes inte värt det. Fy för allt folk. Vi ville bara hem.

15.48 Ungefär fyra timmar och 106 prylar senare (vem sjutton la i alla de sakerna i vagnen?) gick vi mot kassan. Enough was enough!

15.50 På plats i kön och nu var det märkbart att orken var slut hos oss båda. Vi störde oss på alla runt omkring oss. Visste inte hur vi skulle stå för att hitta en bekväm ställning för kroppen. Vi var hungriga och ville bara ut. Save us! Någon!

15.33 Free at last! Free at last! Frisk luft kunde äntligen inandas. Ja, för tro det eller ej så överlevde vi både Gekåsupplevelsen och beskedet från kassörskan om att vår budget var hyfsat överskriden. Vi kan kalla den sprängd.

Reflektion: AJ i både huvud, kropp och plånbok. Was it still worth it? Jo, vi tror nog det. Är vi nöjda? Absolut! Med oss själva. Vi tycker att vi klarade oss igenom upplevelsen riktigt bra.

Kommer vi besöka Ullared snart igen? Hell no!

Montera ihop IKEA-byråer? Check!

Sanna mina ord gott folk! Under kan fortfarande ske! Ni håller väl i er nu va? Båda våra byråer från IKEA är nu ihopskruvade och placerade på de tänkta ställena i lägenheten. Det trodde ni inte va? Det tog oss bara två veckor. Inte helt illa. Nästan nytt rekord. Eller iallafall ett tangerat personbästa.


Elin läser instruktionerna

 Den första byrån stod klar i måndags. Redan i bilen på väg hem från jobbet bestämde jag mig för att den bannemig skulle vara ihopskruvad och klar innan jag gick och la mig och när jag bestämmer mig så jobbar jag på oavbrutet tills målet är nått. Så också i måndags. Någonstans vid halv tiotiden så passerades nog maxgränsen för hur mycket jag orkade med, men enveten som jag kan bli i de lägena så fortsatte jag ändå. Med facit i hand var detta givetvis inte ett klokt drag. För när byråjäkeln väl var klar, så överföll tröttheten och värken mig med full kraft och nu såhär i efterhand vet inte om jag kan säga att resultatet var värt priset som det kostade mig att ta mig dit. Lyckligvis var syrran här och hjälpte mig med alla de bökiga delarna inledningsvis, utan henne så vet jag inte hur det hade gått.



Såhär glad var David när han gjorde byrån barnsäker

Den andra byrån blev klar i fredags och nu kommer vi till det stora chockbeskedet. Denna gång assisterades jag av ingen mindre än min sambo David Payani Gunnarsson. Ni som känner honom vet att denna nyhet egentligen är värd att publiceras på löpsidorna till Sveriges stora tidningar, men denna blogg får duga. David fick dessutom den stora äran att montera delen som ska göra byrån barnsäker. Elin gjorde den delen i måndags och jag såg då hur krångligt det var, så jag tänkte att det ska jag allt låta David göra. När han väl är med och hjälper till kan han gott få jobba lite. (Ha ha ha....oh yes, I'm still laughing!)

Igår var vi på Ullared tillsammans med våra goda vänner Peter och Malin från Skövde. En utförlig update om hur det gick kan väntas senare. Nu ska jag iväg och jobba nämligen!

Peace!

//Emma

Min åsnebakdel!

I morse då jag skulle bege mig till den sista dagen med praktik så var det sista som Emma sa: ”Passa på och ha roligt, det är din sista praktikdag någonsin…”

Vilken reality check.

Samtidigt är det väldigt skönt. Känner att jag som 29-åring har pluggat klart för den här gången, nu är det bara den stundande C-uppsatsen och lite krims-krams innan jag gladeligen hjular ifrån Högskolan i Borås – Mot nya äventyr.

Hus.

Barn.

Handboll.

Emma.

Kanske inte nödvändigtvis i den ordningen.

Framtiden ser ljus och klart intressant ut. Har nämligen beställt ett lugnt och behagligt barn som sover gott om nätterna. Det är en smått underlig känsla det här med att vara på väg att bli pappa. Å ena sidan så har man förstått, å andra sidan förstår man inte alls. Man är ju inte riktigt ”där” så att säga. Nog för att skengraviditeten har sina sidor, men man har ju inte riktigt den där kontakten med barnet. Min snabbaste ”simmare”. Vilken champion det kommer att bli!

Har fortfarande inte fått mothugg på min teori om att skapa en vinnare.

Lite oroväckande är att det mycket väl kan komma en 83-sidig bok om hur jävla fel jag egentligen har.

Författare: Emma Olsson.

Hon var inte överväldigad och djupt imponerad över min teori. Samtidigt fick jag inga argument kastade i ansiktet. En skön känsla. För jag såg hur det bubblade i henne. Säg så här, det var inte barnet som övade kaströrelser!

Var på ICA och handlade lite till kvällens tacos. På ICA Byttorp är det emellanåt någon som hjälper till att packa ner varorna. En fin och snäll gest, men gud så irriterande om man är 29 år och är lite stressad. Personen i fråga la sakerna, pretty much, precis som jag inte vill. Personen i fråga var även så frustrerande långsam. På det så låg plastpåsen bredvid denne så jag kunde inte börja själv. Så där stod jag. 29 år. Utåt sett fullt frisk. Med en person som hjälpte mig att packa ner i påsarna. Bredvid mig stod en äldre dam som hade full sjå att få ner sakerna. Kunde denna person inte hjälpt henne istället? Det hade gjort det bättre för alla.

Jag kunde ju förvisso ha hjälpt henne. Min åsneröv. Det kom jag på nu. Satan också. Samvetet fick sig en törn.

Till mitt försvar så hade jag tidigare sagt åt samma dam att det går lika bra att ha taco-krydda i vanlig köttfärsås! Det rättfärdigar kanske inte det hela? Nej. Men en klen tröst. Ja.

Hon var väldigt tacksam där och då i alla fall.

Mitt fokus var bara riktad irritation mot personen som höll på att packa mina varor. Nog för att jag ser dum ut, men jag är fasen inte handlingsförlamad.

Jo kanske, när det gäller att vika tvätt, lägga in tvätt, damma, städa, diska, bädda, kom ihåg saker, tekniska prylar, finlir.

Jag är nog i många tillfällen handlingsförlamat. Allmänt röten.

Jaha. Se där ja.

Like a G6. Skön låt. Inte något jag brukar lyssna på – sån där ungdomlig musik. Fast rätt skön låt. Korkad text – men sånt lyssnar ju inte allt för många av dagens ungdomar på. Så jag får väl vara lite ungdom – för stunden i alla fall.

http://www.youtube.com/watch?v=GvgJEznqtms

G6. Ett flygplan. Swoosh!

Ett berg med disk väntar på mig i köket. Kan jag åberopa min handlingsförlamning som ursäkt? *Smack!* Nix. Där kom den – five across the face. Trodde inte den skulle komma i det här inlägget.

Imorgon blir det en dag i goda vänners sällskap. Dock är jag lite osäker på aktiviteten. Ullared. Var ett tag sen man var där. Vet inte vad jag tycker om det egentligen. Ikväll ska det visst skrivas en lista om vad som ska inhandlas. Bäst jag kilar upp på vinden och gömmer mig. Enda stället Emma inte skulle leta efter mig. =D Skulle hon hitta mig skulle jag ju kunna ta en kvarbliven tapet som vi kan skriva på. Tanken slår mig – hur mycket finns det där egentligen? Prylar alltså. Har av misstag sett några minuter på TV. Min tolkning är att det är ett hav av meningslösa prylar.

För säkerhetsskull har jag flyttat över lite extra kosing till VISA kortet. OM det skulle börja glöda imorgon. Är det någon som vet om de öppnat sportbaren än? Vore ju trevligt om man kunde kika lite fotboll medan kvinnorna går loss. Barnavdelningen har jag accepterat att besöka. Fast det är väl som en fis i rymden känns det som.

Vet inte om det gjorde det bättre att Emma berättade om någon som stått i kö i en timme för att komma in och ytterligare en timme för att få betala.

Den är fin.

Borde det inte finnas runt 100 kassor på ett sånt ställe? Kanske det gör i och för sig…

Får väl se imorgon. *tar ett djupt andetag*

Förresten – vad fasen hände i morse egentligen? Någon jäkel hade placerat is på min bilruta så jag var tvungen att skrapa rutan. Precis vad jag kände för när man är sen, moder natur lipar och skickar iväg en svinkall vind och… och... Det var kallt för fasen. 

Halviranier och kyla är som fåglar och tuggummi.  

Tio i fyra. Emma snart hemma. Hur var det nu med handlingsförlamningen – tror ni det är ok?

Skeptisk.

Hade den 6-7 November min första, på länge, helt handbollsfria helg. Vad gör man då som kärleksfull sambo? Precis! Man laddar för en myshelg, med god mat, mys, en film, levande ljus, ta-igen-tid, egentid, pratar framtid… Eller så bokar man in en träningsturnering i handboll. Jag valde det senare alternativet.

Handboll är en stor del av livet!

Dock är jag inte sååå hemsk som jag kanske framstår. Helgen efter är jag numera också helledig. Detta tack vare att tjejerna skötte sig så bra i USM i helgen att vi slapp steg 2 och istället kan fokusera på Steg 3. Så tack tjejer – ni räddade mig! He he! Eller vem försöker jag lura? Det var ju en coachseger givetvis!

Vi har inte riktigt bestämt oss vad vi ska hitta på den helgen. Två nätter på något mysigt hotell kanske. Vill inte lägga helgen på vägen, så Göteborg ligger ju nära till hands! Väl där – någon som har tips på några guldkorn?

Emma kom precis in genom dörren.

Snarare dundrade in i lägenheten. Har hon redan hunnit läsa inlägget - jag har ju inte publicerat det än! Gravida kvinnor kanske utvecklar andra egenskaper. Fast hon var på väldigt gott humör, trött och lycklig. Skönt. Fast nu var jag inte chef över Spotify längre. Emmas förslag:

Daniel Adams-Ray – Gubben i lådan

Någon som försöker efterlikna Håkan Hellström. Verkar fungera på gravida kvinnor i 25 års åldern och deras yngre systrar… Kanske inte 29 åriga skengravida män. Än. Vi får se. Snart sitter jag väl och nynnar på den låten med.

Fast nu har jag precis kommit in i ”Like a G6”!

”Now I`m feeling so fly – like a G6… la la la....”

Det svänger på Vindelgatan! =)

Är det helg? Mmmmm….

Brukar inte svänga så värst här. Man är inte någon disco-dude direkt. Har aldrig varit.

Kommer aldrig bli.

Är rätt nöjd med livet ändå.

På tal om livet. Klockan nio på måndag är det dags för den första arbetsintervjun. Spännande och intressant! Vi får se vad som händer framöver, ett jobb klart och husletandet kan intensifieras en hel del. Sugen på flytt har inte stagnerat, dock är det väl sundast att landa i det här med att fostra en världsmästare i handboll. Nej, jag är ödmjuk. Samtidigt som jag är realist. Typ.

2 månader och 9 dagar kvar till julafton. Vad gör kylan här nu?

Och hur kommer det sig att ICA redan sålt slut på första lagret av julmust och clementiner?

Ledtråd: Gravid kvinna.

Kan inte säga mer än så. Skulle ju ta bort spänningen!

Ha en skön helg och hoppas att du är nöjd Victor C? He he...

Arrividerci!

Vinnare? Inte jämt...

Herrarna förlorade bortamatchen mot HP Skövde 90 igår, men tydligen hade de presterat grym handboll ändå. Läs gärna matchreferatet här! Kan inte säga annat än att det hade varit ruggigt kul att va med där uppe, men som jag mådde igår så hade det inte gått. Jag inser ju det.

Just nu går jag och småplockar här i lägenheten. Den ser nämligen ut som en krigszon här med kartonger, tvätt, mina jobbgrejjer, Davids handbolls- och skolgrejjer, damm och skit överallt. Inte kul! Hade egentligen tänkt att ägna en del av dagen åt att planera lite jobbgrejjer i lugn och ro för att undvika den allt för vanliga halvstressiga "dagen innan-planeringen", men jag kan inte slappna av eller fokusera när det ser ut som det gör här hemma. Tro mig, jag har försökt. Senaste prövoperioden varade i tre och ett halvt år. Så jag vet, det går inte. Jag tror inte att jag lyckades skriva en enda inlämning eller plugga till en enda tenta på högskolan om det inte var välstädat hemma först. Rätt jobbig fix idé egentligen, men sen var det ju allt som oftast välstädat också. Annat är det nu. Förra lördagen lovade David att han skulle ta disken. Under veckan har diskberget växt och besticken börjat ta slut. Igår tog han disken innan han stack till hallen för sista träningen med tjejerna innan USM. Igår. I say no more. Vi är kassa båda två. Säger efter varje storstädning att nu måste vi bannemig skärpa oss och plocka undan direkt så att det inte behöver växa till sådana projekt varje gång. Vi lyckas aldrig. När det gäller städning är ingen av oss några vinnare direkt.

Annars så är det en sån där dag igen då jag toksaknar handbollen. Jag längtar efter saker som att få vakna på morgonen till en matchdag, få dra på hög musik, packa matchväskan och ladda här hemma. Jag längtar efter att få checka kaffet med KK, ta en promenad upp till hemmamatchen eller sitta i en bil/buss med lagpolarna till en bortamatch. Jag saknar känslan av att dra på mig värmebrallorna och matchstället och värma upp inför match. Jag saknar att lira, att få göra räddningar och att kasta långa utkast. Klister på händerna. Känslan av att bara få ta ut sig helt. Blåmärkena efter bollarna. Träningsvärken. Allt det saknar jag och mycket, mycket mer! Listan skulle kunna göras så sjukt lång!

Fick nyss några visdomsord på FB av en kollega till mig. Hon skrev "Sörj inte det du inte har just nu, Emma! Ta vara på dagen och njut av det du har nu!!!!!" och hon har ju så grymt rätt! Självklart njuter jag av det jag har nu. Det är fantastiskt att det faktiskt spirar ett nytt liv inuti mig och känslan när vår liten rör sig därinne är oslagbar! Skulle verkligen inte vilja byta bort det mot något. Ibland vill jag ha båda bara, även fast jag vet att det inte går att ha kvar kakan och äta av den samtidigt. Jag har gjort mitt val, det känns helrätt och jag vet att handbollen finns kvar nästa säsong också. Fast jag kan inte förneka att jag saknar det. Vissa dagar mer än andra. Och idag är en sådan dag...

Men så var det ju det här med städningen idag också ja...
Kanske dags att avrunda skrivandet nu...

//Emma

Där fick ni...

...som läste Emmas senaste inlägg, en skopa av det jag fått några gånger under de senaste 5.5 månaderna (läs ”8 åren”). *Smack* Five across the face - och jag har knappt börjat skriva än. Härligt, det är ett sådant inlägg alltså! Håll i hatten, nu kör vi!

Tänkte att jag skulle beta av en nyskapad teori om vilka barn som blir framgångsrika idrottare, eller snarare vilka faktorer det är så påverkar utgången. Jag börjar med en sammanfattning: Allt är upp till kvinnan!

Det måste vara så, finns inga vetenskapliga teorier och alla logiska teorier stödjer min! Vi män kan inte göra eller påverka så himla mycket, vi har skickat iväg x-antal simmare och vår champion är den som kommer först och är det som senare är grunden till barnet. En vinnare alltså! Simmaren som vi skickat iväg i gul ledartröja har slagit tusen-, ja kanske miljontals andra och hamnat på en välförtjänt första plats. Priset är sedan skapelsen! Vi män skickar alltså vår starkaste simmare, vad mer kan vi göra? Sedan är det ju kvinnans alla påverkansfaktorer som gör att barnet kanske inte fortsätter vara lika framgångsrik eller kanske inte ens börjar idrotta. Hua! Hur jag än vrider och vänder på det så måste det vara kvinnans fel, inte mannens. Eller har jag fel? Klart jag inte har… Inte förens motsatsen är bevisad!

Den, än, inte så välutvecklade teorin är inte helt färdig än. Letar fallgropar som jag kan täppa igen. Finns inte så många så det är himla svårt att göra.

Blir det inte en handbollsspelare – Då är det Emmas fel. End of story. Jag har dragit mitt strå!

Har sedan i tisdags firat, då började nedräkningen, då var det exakt hundra dagar till examen! Idag är det bara 97. Så ruskigt skönt, snart är vi där! Har sökt några jobb här i Borås, så vi får väl se vart det leder. Ett jobb skulle lösa ganska mycket. Främst huset som vi vill köpa. Vi vet inte vilket det är än, men vi vill köpa det. Eller ett i alla fall. Bara jag tänker på dessa HSB lägenheter så aktiveras kräkreflexen. Det är väl egentligen inte något fel på dem, men… Nu är det bra.

Lite lustigt: I Skövde bodde vi i en HSB lägenhet. Trivdes väldigt bra och livet var på topp. Då blev det aktuellt med en flytt hit till Borås, kikade på en lägenhet och det kändes väldigt bra på en gång. Bud – köp – klart. Sedan sa Emma att det är ju en likadan lägenhet – fast spegelvänd. Jaha ja… Så uppmärksam var inte jag. Kanske därav min bitterhet, men det måste ha påverkats av skengraviditeten, för det är först nu som jag verkligen börjar få den där känslan ”Ta mig härifrån”!

För husefriden: Menar inte från min gravide sambo. Utan från lägenheten. Givetvis.

Barn skapar ekonomiska problem, redan innan de kommit till jorden. Vi har nog snart tömt vårt blöjkonto som är uppbyggt på två studielån. Problemet ligger inte endast på barnet, utan på IKEA. Vi var på där för några dagar sedan, jag köpte det viktigaste – en ny boll. Vi har två likadana sedan tidigare, fast det är olika färger på dem… Köpte även en portion köttbullar – Gött mos! Det var det. Vi köpte även två byråer, modell sket stora. Riktigt snygga och de kommer att göra sig bra i lägenheten, kanske sätter lite ny fjutt på lägenheten. Eller känslan här inne i alla fall. Annars får jag vänta på barnet och hoppas att denne löser detta! Hur som så skapar det mer förvarings yta. Alltid något.

Ju mer jag funderar desto mindre är ekonomin ett problem. Eller det beror på hur man ser på det hela. Billigt att handla på IKEA? Skitsnack! Det leder även fram till Dagens Graviditets Dilemma:

Sakerna i sig kanske är skapligt billiga, men sedan kostar det ett förhållande att få ihop skiten!

Ha ha. Gäller det mer än IKEA-saker?

Finns det någon händig karl/kvinna som kan fixa IKEA sakerna vi har? Kebaben fixar en pizza eller två med valfri alkoholfri dryck. On the house, så att säga… Ring! 0703-310848. Hör av er! Först till kvarn...

Vid tveksamheter hos er sökande så kan det få innefatta alkohol till maten. 

I morse var jag lite sen till min slutpraktik, men jag hade fullt fokus på radion. Då kom det upp en jävla skön reklam:

”Skänk X kr och bli en katastrof fadder”… Låter bara så fel. Folk, generellt, vill väl inte vara en katastrof fadder? Man vill väl oftast vara en förebild eller ett stöd? Ja, jag fattar vad dem menar, men det lät inte bra. Inte så tidigt i morse. Eller sent i morse.

”Skänk X kr och bli en kanon fadder!” Då hade jag skänkt en krona eller två. Jag är ju en vinnare – inte en katastrof.

Inte jämt i alla fall. Fast när det kommer till händighet.

DÅ är jag en katastrof.

I helgen väntar två resor, tur och retur, både lördag och söndag till Torslanda. Hoppas att kamelerna är laddade, det är dags för Ungdoms SM i handboll! Riktigt spännande ska det bli, lite av höjdpunkten på året. Nästa år väntar ju en resa till Spanien, den slår ganska högt den med!

Sen ska jag ju bli pappa däremellan också. Det är givetvis störst. Efter min mage. Emmas mage försvinner efter graviditeten, det gör inte den skengravides. Bara ytterligare ett exempel på varför man ska sluta att klema alla gravida och ta hand om papporna, de blivande.

Varför varar inte en skengraviditet endast i nio månader? Det är kvinnorna som har det enkelt.

PVC – Pappa Vårdscentral. Vart finns du?

Har ni förresten tänkt på att optimisten har lika många fel som pessimisten, men han/hon har mycket roligare på vägen?

Undra om ett barn i magen är en pessimist eller optimist? Dum fråga, det är ju den mannens del av mästaren som fostras – klart att det måste vara en optimist. Så fort barnet föds – då ska det daltas från kvinnohåll. Vad f**n.

Lät ju rätt ”ballt” att skriva så, samtidigt vet jag att jag kommer att curla något så fruktansvärt själv! Jag som sagt till föräldrarna till de kamelerna jag tränar nu att de ska sluta curla. Snart är jag inne i den cirkusen också!

Skrev jag att IKEA sakerna fortsatt står i hallen och väntar på att bli ihopskruvade?

0703-310848.

Carro: Det gläder mig att Daniel fått sätta fortsatt prägel på Elsa. Det ska börjas i tid! Framtidens United-supportrar måste börja livet i en United-body.

Hur tänker ni kvinnor i de här fallen? Egentligen. Var du så snäll Carro, och är Emma så snäll just nu för att ni sedan ska sätta in någon form av nådastöt och då kunna slänga det i ansiktet på oss stackars skengravida karlar?

"DU fick ju köpa en United-body…"

Jag börjar bli lite misstänksam.

Hjälp mig, Carro. Snälla!?

Dags att skruva upp tempot inför morgondagen och skriva några ord på kamelernas hemsida inför USM. Så jag får väl avrunda här.

Blev ett ganska snällt inlägg ändå.

Jävla toffel man är.

P.S: 0703-310848

What's up with...

...busschaufförer som drar på värmen så mycket att det känns som att man åker runt i en kollektiv bastu snarare än en buss? Detta uppskattas inte! Framförallt inte när jag mår som jag mår nu för tiden. Illamåendet blir liksom inte direkt bättre i värmen. Dessutom tycks alla sorters dofter typ explodera i värmen. Ett svettigt tidningsbud luktar bra mycket mer svett än vad man kanske lagt märke till annars och det känns inte som om det är någon som kommit ihåg att det räcker att bara ta ett eller två sprut parfym utan alla tycks ha hällt hela parfymflaskan över sig. Jag inser att mina problem beror på gravidieten. But still, varför ha det så brutalt varmt? Jag menar, har busschaufförerna ens noterat att folk som reser med dem klär sig efter hur vädret är utomhus? Då är det inte nödvändigt att bussen är varmare än många innemiljöer.

...folk som röker? Jag har inget emot rökare. Absolut inte. Var människa gör sina val. Men jag har något emot rökare som inte fattar att inte alla runt omkring dem är så sugna på nikotinet och den äckliga röklukten som de är. I morse var det en tant (ja, hade jag inte stört mig så på henne så hade jag kallat henne för kvinna) som stod och rökte före mig i busskön. Helt obekymrat står hon och verkligen blåser rök typ i ansiktet på mig och som jag tidigare beskrivit så funkar sådana lukter inte helt bra för mig på morgonen, så tack kära tant! Blås en gång till så tänker jag inte försöka kämpa emot mitt illamående. Då får du ta konsekvenserna! Jag känner många rökare och ingen av dem står och röker så nonchalant och respektlöst i närheten av andra. Så skärpning tanten!

Verkar jag sur? I så fall beror det på att jag är det. Morgonen var verkligen en kamp och att sedan behöva sätta sig i en bastubuss och få cigarettrök blåst i ansiktet gjorde mig irriterad. Tack och lov så lyckades jag ändå få en mycket fin dag på jobbet tillsammans med goa barn och kollegor. David charmade mig dessutom när han frågade om jag ville bli hämtad efter jobbet. Erbjudandet kändes som en gåva från himlen.

Men när jag tog på mig jackan för att gå till gick luften ur mig helt. Kroppen kändes plötsligt blytung, jag mådde illa och kände mig hiskeligt trött. Ja, jag tog slut helt enkelt. I bilen utbyttes inte många ord med David. Jag orkade inte. Väl hemma sa David till mig att jag kanske borde vila lite, att det såg ut så på mig. Jag undrar om han förstod hur rätt han hade? Jag gick iallafall och la mig i sängen i hopp om att få lite ny energi för att orka åka med till Skövde där herrlaget har bortamatch mot HP Skövde 90 ikväll. Tanken var att jag skulle åka med och sitta med på bänken som assisterande coach åt JR, men tjugo minuter innan samling fick jag skriva till honom att det går inte. Kroppen protesterade. Vanligvis brukar jag fortsätta att trycka på gasen ändå i de lägena, men nu funkar det inte att göra så längre även om jag ofta lockas av tanken. Numer har jag ju inte bara mig själv att tänka på...

Så nu sitter jag här och önskar att jag egentligen vore i Skövde. David är på träning, men hade han varit hemma så hade han säkert sagt åt mig att försöka gilla läget, göra det bästa av situationen och försöka få en bra kväll ändå. Jag kan nästan höra hans röst i huvudet. Tonläget. Värmen. Omtänksamheten.
Han är klok min David. Så jag får väl försöka "gilla läget" som sagt och laga mig lite mat och sedan slå mig ned i soffan och försöka slappna av och njuta...(och hålla mina tummar på hemmaplan att det går bra för herrarna i Skövde).

//Emma

Sanna mina ord, ikväll är det fest!

Varför är Emma så glad måntro? Klockan var ju ändå 04.30 när alarmet gick i morse. Det var kolsvart ute och David sov som en gris bredvid mig. Behöver jag säga att det inte var allt för roligt att kliva upp? Men men, what to do? Jag hade öppningen på jobbet och eftersom jag inte har körkort innebär det att jag måste ta bussen som går halv sex ifrån mig, alltså en timma innan jag börjar jobba!!

Notering: Har jag sagt att min arbetsplats ligger i Borås? Ni vet samma stad som Byttorp, my hood, ligger i? Jaså jag hade det jag! Men jag tar mig till jobbet med Västtrafik som ni kanske minns och då liksom försvinner känslan av närhet mellan två stadsdelar...

Vad jag egentligen vill få sagt med detta, det är att jag är trött. Brutalt trött! Och detta här med att va gravid, det är inget dansande på rosor direkt. Min stalker Mr Illamående gör dessvärre ett höjdarjobb som stalker och viker liksom aldrig riktigt av från min sida. Rött kort till alla som försökt spränga i mig att det bara hör till början av graviditeten!
Och att nästintill varje dag vara lika trött när jag vaknar som när jag går och lägger mig, det är definitivt något nytt och känns kanske inte så helfestligt alla dagar. Men ja' ä inte bitter... Nä nä, för all del!

Så varför är jag då så glad? Jo, det finns ett gäng anledningar. Störst av dem alla: Jag är gravid! Jag och David ska få barn ihop. Jag känner armrörelser i magen, David känner det också och vi ler ihop. Det hela börjar liksom sjunka in nu och är inte det skäl för lycka så säg? Sen att jag är tillsammans med världens bästa man, har en underbar familj, har välsignats med de finaste vännerna, har ett meningsfullt jobb och så vidare, det känns ju givetvis helt fantastiskt. Alltid!

Men...det var inte allt det som framkallade detta leende. Inte just idag. Utan det var faktiskt en överraskning som väntade på mig i kylskåpet när jag kom hem, som fick mig att känna mig helt barnsligt glad tidigare. David har tidigare skrivit om hur jag mer än gärna äter både pepparkakor och griljerad skinka redan och framförallt kilovis med clementiner. Han menar att "min grej" är allt som hör julen till. Jag börjar så smått erkänna att han kanske har en poäng. Min sanslösa lycka över min present i kylskåpet bör nog ses som ett tecken/bevis på det. David har nämligen köpt julmust till min stora förtjusning. Lyckan i det liksom! Jag fullkomligt skiter i alla tidigare regler jag har haft om att dröja med första julmusten till 1 december (okej, okej...det har hänt att jag kanske har fuskat någon gång tidigare, men då bara någon vecka innan 1 december eller så...typ...). Men i år ser jag ingen anledning att vänta. Nej, mitt nya motto ska nog få bli att aldrig vänta med något som jag kan njuta av redan idag. För just nu känns det lite som att mycket av det goda i livet är satt på paus och börjar rulla i februari igen. Jag menar jag har redan väntat i flera månader på att få träffa vår liten och kommer få vänta ett par till innan vi får se varann i ögonen för första gången, likaså som jag får vänta med att träna och spela handboll. Förstå hur mycket jag redan längtar efter olika saker!! Och då undrar jag, varför utsätta sig för mer vånda än vad livet kräver av en? Jag finner iallafall inga skäl. Julmusten kommer inte smaka godare 1 december bara för att jag har väntat. Den är ALLTID god och numer dessutom tydligen tillgänglig på ICA Byttorp. Julmustens entré i mitt liv just nu, det är helt enkelt bra skit! Jag gillart! Länge leve ICA Byttorp! Och nu mina kära kamrater, nu ska jag slå mig ner i soffan och avnjuta denna ljuvliga dryck tillsammans med några pepparkakor och en clementin eller två (eller kanske tre...).

Kram på er!

//Emma

Ai Caramba!

Ni kommer att förstå varför detta inlägg inleds med Dagens Graviditets Dilemma: Glöm inte av en gravid hungrig kvinna!

Ja, ni förstår ju redan nu att jag är ute och *blubb, blubb, blubb* simmar på djupt vatten. Yes, I am! Har i sedvanlig ordning varit en handbollsrik helg, börjades med ett derby i H4 mellan Byttorp och Borås. Därefter hade jag visst vid något tillfälle sagt att jag skulle prata med Emma innan jag och Jocke drog iväg för att äta. Missade visst den biten. Jockes telefon ringde på väg till stan, han räckte över luren och sa att det var min chef. ”Vart är du?” Sa den mindre nöjda rösten i luren. ”Ehhhh… Jahaaa... Skulle vi... Okej… Mmmm.” Svarade den andra mindre nöjda rösten. Min röst. Samlade inga poäng. Såg hur örfilarna ven, blåmärken blomstrade och förhållandet skulle sättas på prövning. Nej, Emma är väldigt snäll. Jag straffades direkt. Satte mig med Jocke på Poolhouse för att äta och kika Sunderland – United. Men icke. En vattenläcka i omklädningsrummet gjorde att matchen försenades och vi fick istället se Spurs – Villa. Det straffet sved! Maten var dock god.

Vi åkte tillbaka till hallen. Ett stopp på vägen, hemma, för jag hade visst glömt min mobil. 213 missade samtal. Från Emma. Jaha. Nåväl, körde vidare, parkerade vid hallen. Klev in. Många mötte mig med ett leende men jag såg sorgen/olyckan i ögonen. Shit! Tänkte jag. Förstod att Emma hade slagit med stora djungeltrummat och flertalet besökare hade fått höra vilken usel människa jag är. Var. Det här krävde kreativt tänkande och det fort! Nå ja, en kexchoklad fick det bli i kiosken. Klev in med högburet huvud och gav Emma chokladen. ”Tack, men jag har redan köpt en chokladboll, två korvar och ett surt band. Hoppas din mat smakade bra!” Jobbigt svar! (Notis: Två timmar senare åt jag själv upp hennes kexchoklad. Vet inte om det var ett bra drag. Hon ville ju inte ha den. Eller var det bara som hon sa? Det lär visa sig…) På tal om sura band… Det fick mig osökt att tänka på den där butterkakan på ICA som jag skrev om tidigare. Hade varit en GRYMT bra läge att slänga ur sig det. Fast jag bet mig i tungan. Satt på läktaren och funderade lite handboll, finns ju en målvakt som heter Johannes Bitter? Det var ju hysteriskt roligt! Fast jag förmådde inte att plita ner det i ett sms till Emma. Dumt att strö salt i såren, fast det här hade ju varit snarare som att tömma ett saltkar… Men det är ju ett riktigt lyckopiller att använda sig av i framtiden!

Sammanfattningsvis: Försöker hitta någon ljuspunkt, och bortsett från Bitter och en go burgare är det inte lätt. Säg så här, man skapar bättre förutsättningar om man inte glömmer sin hungriga, gravida kvinna i en idrottshall.

Fast, vi har varit tillsammans i över åtta år. Så jag vet hur jag löser sådana situationer. En souvlaki och en grekisk sallad från Oliven. Sen var allt i sin ordning igen. Hem till soffan, Emma somnade – mätt och lycklig. Jag var detsamma. Efter att jag tagit hennes choklad. Får se vad som händer imorgon. *Smack!*

Senaste tillskotten!

Innan handbollen drog igång hade dock jag och Emma ett riktigt underbart moment här hemma. Emma (notis:  EMMA) frågade om vi inte skulle köpa en United-sparkdräkt och lite saker – TJOFF! – 700kr mindre på kontot. Två haklappar, en sparkdräkt och två… två… ja vad kallas det? Som på bilden här bredvid!

Det var en underbar stund med Emma, hur som!

Om ett – TJOFF! – motsvarar 700kr så var det igår ett riktigt jävla CRASCHBOMBANG! Då köptes det både en barnvagn (svart/vit/röd naturligtvis), en spjälsäng, madrass, väska och något mer tjofräs till vagnen. Minns inte allt. Blev sketdyrt, men otroligt bra! Känns enormt bra, men surrealistiskt. Där där spjälsängen förresten, varför i helskotta skruvade dem inte ihop den så som de gjorde med barnvagnen?? Den kommer ju stå där i tusen bitar tills vattnet går… Om jag inte lyckas lura hit Emmas kusin som är snickare, innan dess. =D He he. Sorgligt, men så sant. Ni skulle bara ha sett mig försöka fylla bilen med alla saker. Vred och vände en bra stund, underhöll många där på parkeringen. Måttligt nöjd, gravid, sambo. ”Faan vad du krånglar, det är ju bara att…” 30s senare var det klart. Så röten är jag, ingen karlakarl. Jag hade säkert löst det, men behövde lite mer tid bara. Jag närmar mig ju trots allt 30år. Måste ju få några fördelar av det!

Jag har genomgått en reunion med Shinedown. Long time – No see! Until now…

Kom på en bra fördel med att barnet föds -11. Det blir lätt att komma ihåg hur gammal ”dennadära” är! Trots att jag även närmar mig den åldern då man börjar ”räkna fel” på åren och glömmer av hur gammal man är. Undra om vi ska vänta i ytterligare tio år till nästa barn. För min skull.

Den hårt kämpande skengravide.

Gravida kvinnor brukar ju hitta ”sin grej”. Emma har nog äntligen funnit sin. Helt logiskt är det jul. JUL! Jaha. Hur går man vidare med det? Som sambo är det bara till att fylla kylen med clementiner och griljerad skinka, skafferiet med pepparkakor och inom kort även fylla stor del av kylskåpet med julmust. Grattis ICA Byttorp, ni kommer göra en kanonförsäljning på julprodukter!

I oktober.

Nu börjar magen växa. Ordentligt. Ska jag vara ärlig (vilket man alltid ska, eller?) så vet jag inte om jag tycker om det så himla mycket. Att magen växer. Egentligen. Fast det är väl en bieffekt av graviditeten antar jag? Förstår inte varför just magen ska växa så konstant och bli stor. Inte kul att vara skengravid! Emmas mage växer den med och det är underbart! Kulan har börjat formas och (notis!) armrörelserna är stundtals väldigt intensiva! Idag har det dock varit ganska lugnt. En vilodag kanske? Faan – en dag utan träning är en dålig dag. Ryck upp dig därinne! Hög kastarm!

Undra om barnet blir förvirrat – här ska man försöka leda in ungen på ett livslångt handbollsliv samtidigt som operation Man United är inledd. Nåväl, skulle det inte bli ett handbollsproffs så får jag väl nöja mig med ett United proffs. Låt gå. Vill inte sätta för höga krav på barnet redan innan det är fött. Kan ju ge det en vecka eller två. På tal om bollar, det var längesedan korgen fylldes på, läge att införskaffa lite nya bollar!

Någon som har ett bra tips på var man köper sådant?

Vi har kommit på ett klockrent killnamn förresten! Känns riktigt bra så här på förhand! Skönt att ha ett killnamn! Tjejnamn finns flera, fast det här slår högt. Vilket det är? Nej, det får vara en liten karamell vi suger på själva en stund.

På tal om att köpa saker, börjar bli sugen på att köpa ett hus nu. Har gjort mina år som boende i en HSB lägenhet. Känner att lusten inte finns kvar längre, nu är det dags att gå vidare. Letar febrilt efter både jobb att hoppa på efter studierna och hus! Vill testa på något nytt, så kan Emma ta hand om barnet medan jag, den iranske Timell, kan ta hand om husrenoveringar. Något säger mig att det skulle sluta med ett tält i skogen. Under en ganska lång tid. *Brrrr*

Duplo – det är min nivå. Höjer självförtroendet varje gång (jag lyckas). Vilken nödvändigtvis inte är varje gång.

Shit happens. Lite för ofta för en del bara. Själv är jag tills vidare en lycklig drömmare, lever i en underbar tid, men ett hus… Det skulle sätta lite extra krydda på vardagen.

Kryddor. Undra vad fasen de hade gjort med den makrillburken jag åt i morse, smakade inte som en kioskvältare direkt. Smakade… Tomat. Ja, jag vet att det ligger i en tomatpuré eller så, men nog brukar man känna makrillsmaken.

Tror jag har svårt för det här med smaker som skengravid. För det är väl inte bara gravidas smaksinne som påverkas?