...busschaufförer som drar på värmen så mycket att det känns som att man åker runt i en kollektiv bastu snarare än en buss? Detta uppskattas inte! Framförallt inte när jag mår som jag mår nu för tiden. Illamåendet blir liksom inte direkt bättre i värmen. Dessutom tycks alla sorters dofter typ explodera i värmen. Ett svettigt tidningsbud luktar bra mycket mer svett än vad man kanske lagt märke till annars och det känns inte som om det är någon som kommit ihåg att det räcker att bara ta ett eller två sprut parfym utan alla tycks ha hällt hela parfymflaskan över sig. Jag inser att mina problem beror på gravidieten. But still, varför ha det så brutalt varmt? Jag menar, har busschaufförerna ens noterat att folk som reser med dem klär sig efter hur vädret är utomhus? Då är det inte nödvändigt att bussen är varmare än många innemiljöer.
...folk som röker? Jag har inget emot rökare. Absolut inte. Var människa gör sina val. Men jag har något emot rökare som inte fattar att inte alla runt omkring dem är så sugna på nikotinet och den äckliga röklukten som de är. I morse var det en tant (ja, hade jag inte stört mig så på henne så hade jag kallat henne för kvinna) som stod och rökte före mig i busskön. Helt obekymrat står hon och verkligen blåser rök typ i ansiktet på mig och som jag tidigare beskrivit så funkar sådana lukter inte helt bra för mig på morgonen, så tack kära tant! Blås en gång till så tänker jag inte försöka kämpa emot mitt illamående. Då får du ta konsekvenserna! Jag känner många rökare och ingen av dem står och röker så nonchalant och respektlöst i närheten av andra. Så skärpning tanten!
Verkar jag sur? I så fall beror det på att jag är det. Morgonen var verkligen en kamp och att sedan behöva sätta sig i en bastubuss och få cigarettrök blåst i ansiktet gjorde mig irriterad. Tack och lov så lyckades jag ändå få en mycket fin dag på jobbet tillsammans med goa barn och kollegor. David charmade mig dessutom när han frågade om jag ville bli hämtad efter jobbet. Erbjudandet kändes som en gåva från himlen.
Men när jag tog på mig jackan för att gå till gick luften ur mig helt. Kroppen kändes plötsligt blytung, jag mådde illa och kände mig hiskeligt trött. Ja, jag tog slut helt enkelt. I bilen utbyttes inte många ord med David. Jag orkade inte. Väl hemma sa David till mig att jag kanske borde vila lite, att det såg ut så på mig. Jag undrar om han förstod hur rätt han hade? Jag gick iallafall och la mig i sängen i hopp om att få lite ny energi för att orka åka med till Skövde där herrlaget har bortamatch mot HP Skövde 90 ikväll. Tanken var att jag skulle åka med och sitta med på bänken som assisterande coach åt JR, men tjugo minuter innan samling fick jag skriva till honom att det går inte. Kroppen protesterade. Vanligvis brukar jag fortsätta att trycka på gasen ändå i de lägena, men nu funkar det inte att göra så längre även om jag ofta lockas av tanken. Numer har jag ju inte bara mig själv att tänka på...
Så nu sitter jag här och önskar att jag egentligen vore i Skövde. David är på träning, men hade han varit hemma så hade han säkert sagt åt mig att försöka gilla läget, göra det bästa av situationen och försöka få en bra kväll ändå. Jag kan nästan höra hans röst i huvudet. Tonläget. Värmen. Omtänksamheten.
Han är klok min David. Så jag får väl försöka "gilla läget" som sagt och laga mig lite mat och sedan slå mig ned i soffan och försöka slappna av och njuta...(och hålla mina tummar på hemmaplan att det går bra för herrarna i Skövde).
//Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar