Där fick ni...

...som läste Emmas senaste inlägg, en skopa av det jag fått några gånger under de senaste 5.5 månaderna (läs ”8 åren”). *Smack* Five across the face - och jag har knappt börjat skriva än. Härligt, det är ett sådant inlägg alltså! Håll i hatten, nu kör vi!

Tänkte att jag skulle beta av en nyskapad teori om vilka barn som blir framgångsrika idrottare, eller snarare vilka faktorer det är så påverkar utgången. Jag börjar med en sammanfattning: Allt är upp till kvinnan!

Det måste vara så, finns inga vetenskapliga teorier och alla logiska teorier stödjer min! Vi män kan inte göra eller påverka så himla mycket, vi har skickat iväg x-antal simmare och vår champion är den som kommer först och är det som senare är grunden till barnet. En vinnare alltså! Simmaren som vi skickat iväg i gul ledartröja har slagit tusen-, ja kanske miljontals andra och hamnat på en välförtjänt första plats. Priset är sedan skapelsen! Vi män skickar alltså vår starkaste simmare, vad mer kan vi göra? Sedan är det ju kvinnans alla påverkansfaktorer som gör att barnet kanske inte fortsätter vara lika framgångsrik eller kanske inte ens börjar idrotta. Hua! Hur jag än vrider och vänder på det så måste det vara kvinnans fel, inte mannens. Eller har jag fel? Klart jag inte har… Inte förens motsatsen är bevisad!

Den, än, inte så välutvecklade teorin är inte helt färdig än. Letar fallgropar som jag kan täppa igen. Finns inte så många så det är himla svårt att göra.

Blir det inte en handbollsspelare – Då är det Emmas fel. End of story. Jag har dragit mitt strå!

Har sedan i tisdags firat, då började nedräkningen, då var det exakt hundra dagar till examen! Idag är det bara 97. Så ruskigt skönt, snart är vi där! Har sökt några jobb här i Borås, så vi får väl se vart det leder. Ett jobb skulle lösa ganska mycket. Främst huset som vi vill köpa. Vi vet inte vilket det är än, men vi vill köpa det. Eller ett i alla fall. Bara jag tänker på dessa HSB lägenheter så aktiveras kräkreflexen. Det är väl egentligen inte något fel på dem, men… Nu är det bra.

Lite lustigt: I Skövde bodde vi i en HSB lägenhet. Trivdes väldigt bra och livet var på topp. Då blev det aktuellt med en flytt hit till Borås, kikade på en lägenhet och det kändes väldigt bra på en gång. Bud – köp – klart. Sedan sa Emma att det är ju en likadan lägenhet – fast spegelvänd. Jaha ja… Så uppmärksam var inte jag. Kanske därav min bitterhet, men det måste ha påverkats av skengraviditeten, för det är först nu som jag verkligen börjar få den där känslan ”Ta mig härifrån”!

För husefriden: Menar inte från min gravide sambo. Utan från lägenheten. Givetvis.

Barn skapar ekonomiska problem, redan innan de kommit till jorden. Vi har nog snart tömt vårt blöjkonto som är uppbyggt på två studielån. Problemet ligger inte endast på barnet, utan på IKEA. Vi var på där för några dagar sedan, jag köpte det viktigaste – en ny boll. Vi har två likadana sedan tidigare, fast det är olika färger på dem… Köpte även en portion köttbullar – Gött mos! Det var det. Vi köpte även två byråer, modell sket stora. Riktigt snygga och de kommer att göra sig bra i lägenheten, kanske sätter lite ny fjutt på lägenheten. Eller känslan här inne i alla fall. Annars får jag vänta på barnet och hoppas att denne löser detta! Hur som så skapar det mer förvarings yta. Alltid något.

Ju mer jag funderar desto mindre är ekonomin ett problem. Eller det beror på hur man ser på det hela. Billigt att handla på IKEA? Skitsnack! Det leder även fram till Dagens Graviditets Dilemma:

Sakerna i sig kanske är skapligt billiga, men sedan kostar det ett förhållande att få ihop skiten!

Ha ha. Gäller det mer än IKEA-saker?

Finns det någon händig karl/kvinna som kan fixa IKEA sakerna vi har? Kebaben fixar en pizza eller två med valfri alkoholfri dryck. On the house, så att säga… Ring! 0703-310848. Hör av er! Först till kvarn...

Vid tveksamheter hos er sökande så kan det få innefatta alkohol till maten. 

I morse var jag lite sen till min slutpraktik, men jag hade fullt fokus på radion. Då kom det upp en jävla skön reklam:

”Skänk X kr och bli en katastrof fadder”… Låter bara så fel. Folk, generellt, vill väl inte vara en katastrof fadder? Man vill väl oftast vara en förebild eller ett stöd? Ja, jag fattar vad dem menar, men det lät inte bra. Inte så tidigt i morse. Eller sent i morse.

”Skänk X kr och bli en kanon fadder!” Då hade jag skänkt en krona eller två. Jag är ju en vinnare – inte en katastrof.

Inte jämt i alla fall. Fast när det kommer till händighet.

DÅ är jag en katastrof.

I helgen väntar två resor, tur och retur, både lördag och söndag till Torslanda. Hoppas att kamelerna är laddade, det är dags för Ungdoms SM i handboll! Riktigt spännande ska det bli, lite av höjdpunkten på året. Nästa år väntar ju en resa till Spanien, den slår ganska högt den med!

Sen ska jag ju bli pappa däremellan också. Det är givetvis störst. Efter min mage. Emmas mage försvinner efter graviditeten, det gör inte den skengravides. Bara ytterligare ett exempel på varför man ska sluta att klema alla gravida och ta hand om papporna, de blivande.

Varför varar inte en skengraviditet endast i nio månader? Det är kvinnorna som har det enkelt.

PVC – Pappa Vårdscentral. Vart finns du?

Har ni förresten tänkt på att optimisten har lika många fel som pessimisten, men han/hon har mycket roligare på vägen?

Undra om ett barn i magen är en pessimist eller optimist? Dum fråga, det är ju den mannens del av mästaren som fostras – klart att det måste vara en optimist. Så fort barnet föds – då ska det daltas från kvinnohåll. Vad f**n.

Lät ju rätt ”ballt” att skriva så, samtidigt vet jag att jag kommer att curla något så fruktansvärt själv! Jag som sagt till föräldrarna till de kamelerna jag tränar nu att de ska sluta curla. Snart är jag inne i den cirkusen också!

Skrev jag att IKEA sakerna fortsatt står i hallen och väntar på att bli ihopskruvade?

0703-310848.

Carro: Det gläder mig att Daniel fått sätta fortsatt prägel på Elsa. Det ska börjas i tid! Framtidens United-supportrar måste börja livet i en United-body.

Hur tänker ni kvinnor i de här fallen? Egentligen. Var du så snäll Carro, och är Emma så snäll just nu för att ni sedan ska sätta in någon form av nådastöt och då kunna slänga det i ansiktet på oss stackars skengravida karlar?

"DU fick ju köpa en United-body…"

Jag börjar bli lite misstänksam.

Hjälp mig, Carro. Snälla!?

Dags att skruva upp tempot inför morgondagen och skriva några ord på kamelernas hemsida inför USM. Så jag får väl avrunda här.

Blev ett ganska snällt inlägg ändå.

Jävla toffel man är.

P.S: 0703-310848