2011 - då allt var bananas!

2011 kommer aldrig åter, nej. Tur det. Det har inte varit ett dåligt hektiskt år! Väldigt mycket positiva saker men det är knappt man hunnit njuta innan nästa sak har tagit vid. Galet. Men härligt. På nåt konstigt sätt. Hat försökt lista upp några av de saker som hänt:

I början av januari tog jag examen - Äntligen! Det var efterlängtat och med tanke på att Gabriel var på g så hade jag inte fixat en termin till! Orkade inte ens med examensfesten/cermonin. Inte min grej sånt där.

En helg efter min examen så började jag mitt nya jobb som fritidspedagog i Mölnlycke.

Efter cirka 1,5 vecka så föddes Gabriel. Har av någon ogrundad anledning sagt att jag velat bli pappa innan jag fyllde 30. Fyra månaders marginal! Svettigt men det gick vägen. :)

Sen blev det en kort pappaledighet och man skulle försöka smälta allt. Yeah right. 11 månader har gått och jag fattar fortfarande inte.

I April åkte jag till Spanien med kamelerna, vi vann cupen och jag inledde min första handbollsfria säsong sedan Hedenhös tid. Pokalen är spårlöst försvunnen. Konstigt. :)

Sen fyllde jag 30 år. Inte jättegrej men det hände.

1 juni blev vi enormt glada husägare!

2 Juni började operation helrenovering! Ett jobb som i stort är klart, nu är det bara innerdörrarna som ska slängas upp. Snabbt och smidigt. Av någon annan. :)

Med Gabriel som ny familjemedlem så blev pendlingen till Mölnlycke lite jobbig. Jag trivdes kanon men familjen går alltid först. 1 augusti började jag ett nytt jobb som Fritidspedagog på Asklandaskolan i Fristad. 15 min enkel väg och jag trivs underbart bra där!

6/10 gifte vi oss i smyg. Emmas syster var den enda som visste om det tillsammans med min bror. Tyvärr kunde brorsan inte delta.

7/10 Åkte till Lysekil på en bröllopsresa. Helt ljuvligt! Bodde över vattnet och hade närhet till allt. Att ligga och lyssna på vattnets kluckande på natten var underbart!

Första julaftonen i Borås, för min och Gabriels del. På juldagen begav vi oss till Sveriges framsida. Mysigt att träffa alla och njuta av god mat och gott sällskap!

Idag är det nyårsafton tillsammans med, för mig, nya vänner. Ska bli himla mysigt! Litet orosmoment är att männens ska stå för en trerättersmiddag där flambering kan bli aktuellt. Hmm...

Gabriels första... Allting. Vår lilla guldklimp har gjort mänger med saker och det händer nåt nytt nästan varje dag. Så jag nöjer mig med att skriva att han förgyllt och berikat våra liv! Vår älskade lilla fis!

Gott nytt år på er och en god start på nästa år! Nu får vi se hur 2012 kan matcha 2011... :)

Konstigt.

Trodde det skulle vara det på förhand. Konstigt alltså.

Att öppna 06.00 hör inte till vanligheterna och jag trodde jag skulle ligga vaken hela natten och grubbla. Det gjorde jag inte. Det var som en vanlig dålig-Gabriel dag. Upp i ottan.

Så härligt det var att både se och höra Emma och Gabriel sova... Mina två favoriter. Man fick genast mer energi och...

Nä. Nu ljög jag. Jag är skittrött och vetskapen om att det första barnet eventuellt kommer en timme efter att jag börjat känns upplyftande. Men en kollega sa att hon skulle lira Wordfeud med mig. Förutsätter att det blir så. Annars ringer jag upp henne. Väcker henne.

Nej. Givetvis inte. Fast det hade varit kul. Till nästa gång jag träffade henne. :)

Imorgon är det nyår. Då ska jag/emma försöka summera året. Lycka till. :) Allt har ju hänt. Sen blir det trevligt sällskap under dagen/natten. Vi tänkte varit själva först men ibland dyker det upp guldkorn som är svåra att neka. Nu håller jag bara tummarna för att Emma piggnar till!

Mot jobbet!

Ibland är Gabriel trött. Hejdlöst trött...

Omtumlande jul!

Innan jul frågade vi barnen på jobbet vad de önskade sig. Svar:

iPhone
iPad
iPod

Det värsta är (i sinom tid) iPay. Fi faan. Dyrt. Tänk när Gabriel kommit upp i åren och börjar tjata om dessa saker...

När jag gick på lågstadiet så var det coolt att sätta kläderna åt fel håll... Dator och mobiltelefoner var... Ja. Det fanns knappt!

Så ung är jag.

Julen i år firade vi i Borås. Nu är inte jag julens största anhängare kanske men roligt att uppleva den tillsammans med Gabriel och Emma. Det var en lite konstig känsla att inte fira den i Skövde med mor, far, bror, moster och morfar. Men vi hade det väldigt bra här i Borås, där vi firade julen på Olsson-vis. God mat, julklappsspel och bara umgås. Det sistnämnda viktigast för min del på julen.

På juldagen åkte vi till Skövde. Möttes av mamma som stod och pratade i telefon. Morfar hade fått en hjärtinfarkt och var på väg till sjukhuset. Det fick mig att tänka till om vad som egentligen betyder nåt i livet. Det är familjen och vänner. Resten är viktiga saker men lätt att välja bort i jämförelse. Familjen är nummer ett.

Alltid.

Vi var uppe och hälsade på dagen efter och han var vid gott mod - Skönt! Gabriel fick lämnade en julklapp. Och vi kunde sitta och prata en stund. Hela familjen.

Notis: Fy faan vad jag hatar sjukhus. Det sterila/vita ger mig bara en olustig känsla, känns deprimerande och det är ju sällan man varit där av en positiv anledning... Det är så dystert och det är jobbigt att se normalt starka människor så nedbrutna.

Jag vet att den tråkiga inredningen och sånt ska vara lugnande, men det funkar inte riktigt för mig.

Beundrar människor som tar sig dit varje dag och som orkar möta det hela tiden. Ni gör ett otroligt viktigt jobb!

Nåväl, resten av julen blev lite tom men vi gjorde det bästa av läget och hade det rätt bra. Gabriel fick bröta loss med farbror, farfar, farmor och Monica och han var hur nöjd som helst!

Det var hans föräldrar också som kunde ta ett kliv tillbaka. :)

Så julen har varit bra men omtumlande. Nu blickar vi fram mot ett händelserikt nyår där flambering står på schemat. Jisses!

Behövs inga raketer här inte!

På bilderna utforskar Gabriel en skallra samt farmor och farfars tidningshög...

Mora Träsk

Alla ni som hängt med ett tag här på bloggen eller som har umgåtts en del med oss och Gabriel vet att han sedan länge har varit ett stort fan av Mora Träsk. Deras dvd har gått varm här hemma i flera månader nu. Hans föräldrar har tröttnat sedan länge men Gabriel tokälskar det fortfarande även om han under månaderna som gått har hunnit byta favoritlåtar några gånger. Hans allra första favorit var Lilla Olle, och Tigerjakten som i flera decennier har varit en klassiker lämnar givetvis heller inte Gabriel oberörd. Hänger öronen på dig ner bar också uppe i topp ett tag men nu är det Bilarna Förr som får Gabriel att rocka loss varje gång han hör låten. Här ska ni få ett smakprov på hur det kan se ut:

GOD JUL

Från oss alla till er alla, en riktigt god jul! Ta hand om varandra, ge mycket kärlek, INGENTING är viktigare än det!

Älskade grusväg

För er är nog detta bara en vanlig grusväg som är grå och tråkig under vinterhalvåret och som kanske blir något vackrare under sommarhalvåret tack vare omgivningens grönska. För mig är denna grusväg mycket mer. För mig är denna grusväg magisk och ibland känna det som att jag hittat en hemlig väg till himlen när jag går på den. Ja, jag skulle kunna prisa grusvägen med oräkneliga lovord, men det skulle bara bli drygt att läsa tror jag. Istället ska jag förklara varför jag älskar grusvägen.

Det är nämligen så att denna grusväg är rena sömnpillret för Gabriel. Han kan va precis hur galet trött och grinig som helst och skrika så att tårarna rullar på honom där han sitter i vagnen, men så kommer vi till grusvägen och plötsligt lirar jag (som spelar i samma lag som Mr John Blund) i medvind. Domaren börjar blåsa till vår fördel och publiken börjar heja på oss och det börjar bli jobbigt för Gabriel att stå emot och till slut ger han vika. Team Blund vinner alltid på grusvägen. Alltid!

I'm lovin' it!

Rim!

Nu knackar julen på dörr,
Allt känns lite som förr.
En skillnad är dock stor,
Han väger 11kg och är full med snor.
Denna jul han uppliva,
Älskar att leka i snö, och snöbollar hiva.
Mamma och pappa fyllda av stress,
Då man på julen bli lite less.
Men för Gabriels skull är det bara att le,
Jul för första gången ska ju ske.
Även julklapp han ska få för första gången,
Måtte han slippa den skråliga julsången.
Kalles jul också nåt nytt,
Musse, pinocchio och andra påhitt.
Men ytterligare pepparkakor Gabriel få,
Ja vad fasen, för lillfisen är det jul då.
Gabriel uppspelt och lär av glädje skrika,
Jaja, på lördag får man ge vika.

Medan andra väntar på tomten...

...så väntar Gabriel på sin pappa som tydligen duschar på tok för länge enligt honom.

Skotta snö!

Vilken nitlott. Vid en svag punkt i livet i somras kom jag med förslaget att Emma skulle ha hand om gräsklippningen och jag ha hand om att skotta snö.

Snacka om att ha otur när man tänker.

Just där och då tänkte jag i inte på att man klipper gräset någon gång i veckan i 2-3 månader medan man skottar snö varje dag i 2-4 månader. Totalt korkat av mig.

Har inte hittat det där flowet direkt med snöskottningen. Vår granne 4 år har hittat det dock... Kanske ska be han om hjälp? Han tycker säkert det är skitkul.

I somras klippte han vår häck.

Genialiskt. Spinna vidare på barns intressen, det fick jag höra på högskolan...

Tromb råder trots förkylningstider

Medan Gabriel ligger och sover här bredvid mig så kan ju jag passa på att kika in här tänkte jag. Det var ju onekligen ett tag sen, men så kommer det va ibland. Vi bloggar för att vi tycker om att skriva, men vi tänker aldrig tillåta att det blir en "måste-grej". De senaste två (ja, nästan tre) veckorna har Gabriel varit riktigt förkyld och det tar rejält på orken hos hans föräldrar med kan jag säga. Hostiga nätter, snoriga dar, svårt att andas ur en täppt näsa, jobbigt att äta och slutligen tröttheten. Denna fördömda trötthet! Hur tröttsam är inte den egentligen?
Men nu så (peppar peppar) verkar det som att förkylningen äntligen börjar ge vika iallafall. Såå skönt.

Tro nu dock inte att Gabriel har kunnat hålla sig ifrån att röja runt här hemma. Oh no! Tromben är i full gång. Gabriel är verkligen överallt och ska gärna vara med där det händer hela tiden. Han vill gärna hjälpa till, men allt som oftast tjärvar dessvärre vårt samarbete lite.

- När jag lägger in tvätt på hyllorna i garderoben så drar Gabriel ur kläder ur lådorna.

- När jag plockar upp skorna i skohyllan drar Gabriel ner dom. Likadant med hans böcker.

- Han har lyckats stänga av tvättmaskinen själv.

- Han älskar att öppna och stänga dörrarna under vasken och helst av allt kryper han dessutom gärna in och sätter sig och leker med det vi förvarar under vasken. (Grand)son of a plumber som han är! Så numer, efter en incident som resulterade i kaffesump över hela golvet, ställs soptunnan upp på diskbänken på morgnarna.

- När man öppnar kylskåpet kryper han dit blixtsnabbt och ställer sig upp och inspekterar. Igår lyckades han till och med höja nivån på inspektionen. Ordagrant. Då lyckades han nämligen klättra uppåt i kylskåpet så att han stod med fötterna på en hylla istället för på golvet som han brukar...

- Och han pratar. Konstant! Han tycks ha precis hur mycket som helst att berätta och en bra dag förstår vi en kanske en tiondel av det.

Nu vaknade han här. INTE bra. Behöver sova minst en timma till om inte eftermiddagen ska bli görlång. Nåväl, får väl leka lite och bädda ner honom i vagnen sen. Bjuder er på några godbitar att hålla till godo med så länge...

Gabriel och OS!

Mor och far var på besök i lördags innan de skulle hämta Gabriel. Jag stod i hallen och såg i ögonvrån att det brann utanför. Jag satte fart med snabba kliv (med mina mått mätt) mot vår hall, slängde upp dörren och såg en marschall - den lilla detaljen hade jag missat. Att vi hade sånt hittepå och det mönstrade glaset gjorde flamman bra mycket större och levande.

Bra start på helgen.

När jag ändå är inne på korkade saker. Tre tidiga mornar i rad så harcjag gått upp i ottan, gått ner i mörkret och nästan skrämts ihjäl av två stora trä-tomtar som står på vår altan och tittar in mot huset. Allt man ser i mörkret är ögonen. Emma och hennes jäkla julfixande...

Det bästa med julen när man tränar ungdomar är att de är lediga och kan träna jämt! Nu tränar jag inga i år men minns med glädje förra julen. :)

Vi såg sista avsnittet av Så mycket bättre. Efteråt diskuterade vi några namn som hade varit roliga att se och lyssna på. Emma ville se Plura i så mycket bättre... Eh... Goddag yxskaft.

I förrgår fick Gabriel låna Emmas mobil. På nåt vis kom han in på SMS och det första han skrev... Det är så att man blir tårögd... Det första G skrev på mobil var "OS". Grymt!

Svårt samtal därefter där jag fick ta med honom att han är sent utvecklad och inte riktigt är mogen för OS nästa år. Men 2016 ska vi nog ha jobbat ikapp!!

Det bor en tillbakadragen kvinna i kvarteret. Hon är väldigt tystlåten och försynt. Jag såg att hon hade besök och mötte henne när hon skulle ut med ett barnbarn... "Jaså, det är finfrämmat idag?" sa jag. Varpå hon svarar "Nej, det är bara mitt barnbarn..." Ha ha! Skitkul!! Men jag vet inte om det var ett skämt från hennes sida så jag kunde inte med brista ut i skratt. Enda gången jag hör henne prata annars är på kvällarna när hon ropar in sin hund... Hoppas för den hundens skull att det inte blir för mycket snö. Då kommer den försvinna...

Lördag kväll. En vecka kvar till jul och som i de första familjer är det ganska stressigt. Finns en hel del att göra - Men familjen Payani skapar alltid extrajobb. Vi gick ut på eftermiddagen/kvällen och gjorde i ordning vår gräsklippare. Fram med vattenslangen och börja spola av den! Jag undrar varför grannen började garva när hon kom ut... Vad gör ni en lördag kväll, en vecka innan jul? Frågade jag. Hon fortsatte skratta.

Vilka amatörer vi är.

Men nu är det gjort.

Vi har kanske... 15/20 kulor i granen. hur kan det vara möjligt att det känns som man plockat upp 500 från golvet? Kanske Gabriel kan svara på??

Mer snö. Det kanske blir lite vitt på marken ändå i jul? Eller är jag bara naiv...

Gabriel fick i söndags(?) på Coop låna Elins mössa och han såg ut att vara rätt nöjd!

Han var rätt nöjd med pappas korv stroganoff... Hjälpte till att plocka fram saker ur kylskåpet - gurka, citron och massa annat som är gott i den rätten. Urk!

Undrens tid är inte förbi!

Tisdagar har under hösten inneburit badminton men nu verkar det som att det har nåt sitt slut. Höjda avgifter och att man är tvungen att binda upp sig till juli känns inte realistiskt. Inte nu. Det får bli till att leta strötider!

Nej undrens tid är inte förbi. Pratade med morsan och farsan igår. Blev lite om julen och sådär. Här och häpna, för första gången under mina 30 år så önskade farsan sig nåt i julklapp!! Eller ja, han har önskat sig strumpor i 30 år men nu händer det grejer. Han önskar sig en Vattenflaska att ha på gymmet.

Personlig utveckling.

Som han själv kallade det.

Nåväl, han underlättade det för Gabriel som ska ge sig ut i veckan och shoppa loss!!

Köpa julklappar. Vilken rysare.

Vilken hysteri. Galet.

Orolig!

Första känslan var att det var en riktigt seg start på dagen. Sen insåg jag att det är först natten sedan Hedenhös tid som jag och Emma fick sova ifred utan att ha 80cm Gabriel, som åker runt som en flipperkula, mellan oss.

Genast blev det bättre! Han har varit lite hostig men igår fick vi... Ja... Vad det nu var, efter besöket på BVC.

Uppenbarligen hjälper det!

Man blir rubbad som förälder. När Gabriel håller på att vakna och vill sova hos oss så blir man gnällig över det, och nu när han sovit i sitt rum själv så blir man orolig över det. Lever han??? Det här med att någon gång kunna slappna av helt är inte lätt. Man blir helt korkad av alla tankar. Och utvilad? Nej du. Det är en svunnen tid. Pratade med en kollega på jobbet om det, och hennes stöttande var? Man är precis lika orolig när ungen än 18 och ränner ute sent på kvällarna...

Det var inte riktigt dit jag ville komma. :) Jag vet att det sades med glimten i ögat, fast det låg nog viss sanning i det hela. :)

Jag tror jag skrev om det tidigare, men det bara eskalerar. Först var jag så där "äh låt han slå sig" om Gabriel och Emma var dunder-orolig. Nu är det helt ombytta roller. Det är skitjobbigt. Det måste jag försöka jobba bort.

Men Gabriel är ju så sårbar och gråten som kommer när han slagit sig är hjärtskärande.

Lillfisen.

Summa summarum: Jag lär vara orolig resten av livet.

Tack för den. :)

Trötters pöjk!

Hej! Mitt namn är Trötthet och jag bor i David.

Julgrans debut igår. Jag skötte mig skapligt och mullrade med i ett par av låtarna. Klart godkänt i betyg.

Men trots fint betyg glädjer det mig att det nu är ett år kvar till nästa gång. Hur man nu ska toppa det här?

De borde jobba på en bättre utrymningsplan på Borås Tenniscenter. Vi hade lirat färdigt igår när brandlarmet gick. En bouletävling arrangerades vilket innebar att 150 pensionärer skulle ut genom en ensam dörr. Kan väl säga så här, det var väl en faslig tur att det inte brann på riktigt. Tog en halv evighet innan man kom ut.

Vädret spelade roll. Det regnade och några tjuriga ville inte gå ut i regnet. :)

Gabriel hostar som sjutton. Emma ska med honom till barnavårdscentralen idag. Får se om vi blir nåt klokare efter det! Inga garantier. Han har hostat ett tag och det verkar inte bekymra honom så mycket. Inte mer än på nattetid då han vaknar av det.

I förlängningen så gör även vi det. Idag är man trötters pöjk. Även om Emma säkert är det än mer då hon varit den som gått upp.

Man skulle kunna säga att julgranen och dess kulor är en succé! Enligt rapporter från Emma så är det en höjdare att slå på och kasta runt kulorna. Måste vara positivt...

...kulorna är ju bollformade!

Tidtagning!

Gabriel skulle nu på morgonen för första gången få uppleva en julgran. Vi funderade på hur han skulle resonera, om han skulle vara passiv eller attackera granen.

Han var passiv. I 4 sekunder. Sen var leken igång med en av Emmas 3724st julgranskulor.

Vi hann inte ens starta klockan. Det bådar inte gott. Undra hur många gånger han kommer få den över sig? Tvåsiffrigt?

Jag skulle tro det.

Dags att åka till jobbet.

Och på tal om julgran. Idag är dagen D. Då halviraniern ska få en ljusslinga runt sig, julgranskulor i handen samt en stjärna på huvudet.

Hörde jag att någon sa succé?

Mmmmmmmm.....

Är det någon...

...som ser granen bakom julgranskulorna? :)

1500 spänn för en gran man sen ska gömma bakom massa lull-lull! :) As long as my beloved one is happy... Ska fråga Gabriel imorgon.

Det blir väldigt fint hur som!

He he...

Inspelningsbar box kan döda känslan!

Gabriel hade somnat in för natten. Vi bänkade oss med mat och glass för att kika Sverige - Frankrike som vi spelat in på boxen.

Första halvlek är bra bakåt och framåt så är det (enligt mitt sätt att se det) Sveriges klart bästa halvlek framåt. 3 måls ledning i halvtidsvilan...

Andra halvlek börjar. 15 min in får Sverige problem med fransyskornas offensiva försvarsspel. De tilläts göra ett ryck. Men Sverige spelar upp sig, och med ca. 2,5 min kvar så är det 23-24 och riktigt spännande!

Jepp. Emma har satt timern på för kort tid så vi missar slutet. Tack för den. Nu kanske ni tror att jag blev irriterad? Icke. Jag börjar garva. Inget bra drag. Emma blir stentjurig. Slänger på musik i öronen och börja krångla med ljusen i granen. Min egna "Rudolf Andersson".

Jag kommer med lite förslag under resans gång. Går sådär.

"Du är inte så lätt att jobba med, David.
Vad menar du? Svarar jag.
Jag vill ha det på mitt vis..."

Ha ha. Emma borde bli egenföretagare. Bara sig själv som anställd.

Nåväl, ljusen blev bra i granen. Emma började med kulorna.

Här kom nästa bryt.

36 kulor.

Inget hade snöre i. Det skulle man fixa själv.

Heja ICA MAXI! Ni gav mig ytterligare skrattkramp. Hjälpte jag Emma? Icke. Ska upp och jobba imorgon.

Samt vara utklädd till julgran. Mmm...

Frågor på det?

Från början till slut... Emmas projekt och nya bäbis.

Gran införskaffad!

Då var det "kirrat och klart" som man tydligen ska säga i ungdomssällskap. Ungdomssällskap för mig är upp till 29.

Jo, plastgranen är köpt! Känns som en jordskredsseger! Men som alltid när team Payani är igång så är det varken smärtfritt ekonomiskt eller utan små misstag som förgyller vår vardag.

Kommer nog sakna Grandoften. Den är speciell. Men bryr jag mig om det när skiten står och barrar i slutet av januari och den skulle varit ute för längesedan?

Nej.

Plus att en vän sa att det fanns att köpa Grandoften på spayburk.

Köper 10 direkt om jag hittar!

Stressade in till stan efter jobbet. Har varit en bra dag på jobbet så jag kände mig halvladdad för plastgransjakt! Vi båda kände att ska vi köra plast så vill man ändå ha någon ordentlig som ser lite vettig ut. 1498kr på första stället... Vi gick vidare. Emma hade koll på ett till ställe som sålde, vi gick genom halva stan och in i affären. Såg första granen, 4500. Vi vände i dörren och gick tillbaka.

Vi kom tillbaka till det första stället. Tog en nummerlapp. Väntade. Kollar bort för en sekund och jag ser sen att Emma står och ska börja äta en chokladbit.

- Vad gör du? Frågar jag.
- Smakar på chokladen...
- Vet du att det kostar pengar?
- Va!?!?!

5kr per bit...

Hon i kassan skrattade. Tro faan det. Hon gjorde väl sitt livs affär.

Dock sa Emma att det var värt varenda öre!

Alltid nåt, sa den fattige.

Det blev vår tur. Vi vill ha en sån gran... Japp, ett ögonblick bara, sa hon i kassan.

30 sekunder senare kommer det en kille med ett tungt, otympligt, stort jäkla paket!

Då brast det för både mig och Emma. Vi började asgarva i affären och första känslan var att resan hem kommer bli lite à la Mr. Bean.

Det hade varit tight i förstaläget, men nu var det bilstol, vagn, påsar, en grinig/hungrig Gabriel och massa annat bös i bilen!

Vi fick plats. Gabriel fick tokmutas.

Så får man göra.

Ibland.

Bilden är lite missvisande. Den ser inte så märkvärdig ut men fy fasen...

Helt slut. Men glad.

Jag slipper sopa barr.

Nu offentligt: Jag är miljonär.

Nya boxern har anlänt sedan några dagar tillbaka. Tur att jag har Emma som installerade makapären! Den nya boxen är en ny familjemedlem och jag glädjs åt den fina fjärrkontrollen! Pricken över i:et!

Japp, Gabriel är min son. Trots hans underbara sidor så är han det. :) Det stod helt klart häromdagen när det flera gånger om uppenbarade sig. Han var mitt i en lek, Emma öppnade kylskåpet, Gabriel avbröt leken och satte full fart mot köket! :)

Det var så att en tår föll längst kinden.

Gabriel känner igen kylskåpsljudet. För bra för att var sant!

Familjen L var på besök igår. Det var kanontrevligt i vanlig ordning och grabbarna brötade loss - precis så som det ska vara. En underbar söndag som rundade av en härlig helg!

Det är första gången på länge som det kändes som en lång helg. På ett positivt sätt. Fått mycket gjort och varit många mysiga stunder.

Sen är det bara den där lilla detaljen st vara utvilad... :) Men men, vila kan jag göra någon annan gång!

Jag vet inte hur många som vet om det egentligen. Men nu offentliggör jag det. Jag är miljonär! Jag blev det för några dagar sedan då jag från CokeCola fick följande sms:

Grattis! Du har vunnit £980.000 i 2011 Coca-Cola Int'l Mobile Tombola. För att lösa in, skicka ditt namn, e-postadress och Mobile # till: prizecoke@live.co.uk

Känns jätteseriöst. =] Det kommer förmodligen droppa in tio millar på kontot vilken dag som helst! =D

Flickan och kråkan. Vilken genial låt. Varför har vi inte mötts innan?

Plastgran vs. Riktig gran.

Hör och häpna: Emma börjar ge vika! Det lutar åt att det blir en plastgran som köps in. Så ofantligt skönt och praktiskt.

Precis som jag gillar att ha det.

Nu får Emma köpa vilket pynt hon vill. För nu är vi två ett par.

Jag och (den snart inköpta) plastgranen.

Gabriel - Utforskaren!

Vaffö gör ho på dette vise?

Klockan är 02.10. Kom hem för en stund sen och hittade min äkta hälft sovandes i soffan. I bakgrunden var Sverige-Danmark på och när jag såg ställningen var jag ju bara tvungen att sätta mig i soffan jag med och kolla de sista nio minuterna. Tråkigt för tjejerna att åka på ännu en uddamålsförlust, men jag tänker inte vara någon medgångssupporter och sluta tro på dem för det. Visst, Frankrike blir svåra men är inte omöjliga att slå för det.

Kvällen har varit precis så fantastisk som alla kvällar med mina guldisar alltid blir. Det finns massor med incidenter och känslor att berätta om och vi får se om jag orkar och hinner sätta ord på dem imorgon. Just nu måste jag bara sova känner jag. Så trött, så trött!

Tills dess kan ni grubbla lite på varför jag sitter med en öl i handen och har mössa på mig inomhus...

Godnatt!

Förmiddagsvila

Lillfisen har somnat och jag jublar. Tänker nu nämligen göra detsamma.

Ett får...två får...zzz

Aiming for the stars

Kaffe. Very well needed today. Sitter just nu på golvet i Gabriels lekrum och lyssnar på när han skapar elektropop på sin aktivitetstavla (eller vad sjutton det nu heter!? Se bilden så förstår ni vad jag menar) Under tiden det tog mig att skriva detta har han istället krupit fram till en hylla där han hittade en maracas som han morgonen till ära inte väljer att skaka utan istället slå mot hyllplanet. Sweet! Snart bör nog Davva vara på benen han med och grannarna vägg i vägg också... Trots att klockan är lite så har jag dessutom redan hunnit igenom bitar av repertoaren. Krokodilen i bilen, Imse Vimse Spindeln, Rockspindeln, I ett hus vid skogens slut och Hänger öronen på dig ner. Försökte även med Klappa händerna när du är riktigt glad men den är ingen favorit. Den väcker ingen reaktion alls. Noll. Zero. Eller så är det mitt framförande som inte engagerar? Jag tycker själv att låten är för jäkla tjatig. Det syns nog. Inlevelsen sjunker.

"Emma the entertainer, 3 getingar. Bristande engagemang gör att konserten inte håller hela vägen. Om inte publiken ska krypa därifrån innan spelningen är slut så måste hon slipa på avslutningsnumrena och göra dem bättre".

Jag skyller på trötthet. Det blev sent igår med. Tränade handboll till halv tio. Brukar typ lägga mig då. Det känns idag kan jag säga. Och så mycket piggare kommer jag nog inte vara imorrn heller för delen, föf ikväll stundar det julbord med Oldiesarna på Trollabo Kvarn. Ska bli fantastiskt mysigt. David ska till Ellagården med jobbet så Gabriel får sova hos hans mormor och morfar inatt.

Varför kokade jag bara två koppar kaffe förresten? Jäkligt klantigt!

Undrar just om det finns något mer irriterande än att vara såhär trött och sedan höra David snarka på övervåningen? Inte så att jag inte unnar honom den sömnen, hade helt enkelt hellre sett att det var jag som låg där. Japp, precis så ego blir man när man vaknar 04 och någonting. Jag vet faktiskt inte helt när Gabriel vaknade nämligen. Jag kollade på klockan men när jag insåg att 5 inte ens hunnit bli andra siffran så brydde jag mig inte på att titta på resten. Jag vet bara att vi åt frukost vid 05. Innan dess hade Gabriel suttit och tjötat länge i sängen.

By the way, Gabriel har själv löst problemet som uppstår när han intr låter någon torka näsan på honom när han är snorig. Han torkar sig själv istället. På madrassen i hans lekrum, på soffan, på mig, på kudden and so on. Delicious.

En annan sak som är väl behövd idag är vatten alltså. Fasen vad törstig jag är. Slarvade med att dricka innan träningen igår. Om ni nu vill veta...

Träningen, den måste kommenteras. Det känns som väntat fortfarande sjukt ovant mellan stolparna, men jag blir ändå förbannad/irriterad när jag släpper in enkla bollar som jag vet att jag i grunden kan och borde ta. Vad skall jag säga? Man är inte snäll mot sig själv helt enkelt. Jag tycker det är svårt att visa sig själv hänsyn. Jag funkar inte så. Har aldrig gjort. Har istället alltid fått höra att jag har för höga krav på mig själv och det är ju inte bra sägs det. Fast vart hade jag stått idag utan dem undrar jag? Ordet "krav" är så negativt laddat, men testa att byta ut det ordet mot "mål" istället och beteendet ses direkt som mer positivt. "Hon Emma, hon sätter alltid så höga mål" låter lite annorlunda va? Aim for the stars and maybe you'll reach the sky. Ett bra uttryck tycker jag.

Nej, nu får det räcka med offentliggjorda tankar för nu. Dags för lite soffmys med Gabriel.

Bye bye!

Ett litet konstaterande.

Det är inte mellan jul och nyår man går upp i vikt, det är mellan nyår och jul.

Jäklar vad jag ska äta under julen!

På fredag inleds min anti-fasta! Då börjar min frosseritid med ett julbord tillsammans med jobbarkompisarna.

Be aware!

Dags för lönersamtal. Ska bli intressant. Ska ta med mig kohandlar-plånboken in och så ska vi se vad vi kan göra åt saken.

United sämre än Apoel. Vilka???

Precis.

Skrivkramp. Kommer det i samband med andra frestelser?

Typ julbord.

Avslutar med en fråga: hur mycket snor kan en juvel producera?

Match Handboll

Alla ni handbollsspelare och ni som är intresserade av handboll och lagsport i allmänhet, har ni läst senaste numret av Match Handboll? Om ni inte gjort det så hoppas jag att det beror på att ni inte visste om att tidningen finns att hämta gratis i alla Stadiumbutiker!? Om det inte beror på det så borde ni grubbla på om ni är så värst bitna på handboll, för denna underbara tidning borde vara en självklarhet att vilja läsa om man lirar själv. Otroligt inspirerande! Har nu lusläst alla sidor fram till sid. 35 och tittar halvstressat ut på Gabriel som sover i sin barnvagn utomhus och hoppas så innerligt att han kan tänka sig att fortsätta sova tills jag hunnit läsa igenom resten. Fantastiskt bra och intressanta reportage med frågor som faktiskt behandlar kärnan i sporten. Jag älskart!

Kort och koncist.

Jag är trött.

Gabriel är tröttare.

Vaken sen länge.

Kallt ute.

Snö ute.

Vill inte ut.

Vill sova.

Under en filt i soffan vore skönt.

En kopp te.

04.15. God morgon Borås.

Behöver skotta.

Vill inte.

Men måste.

United ikväll. Skoj!

Gillar text med lätt läsbarhet.

Men gillar inte snö.

Inte när jag måste skotta bort den.

Inte när jag väcks 04.15 och påminns.

Vill sova.

Ska jobba.

Trötters pöjk.

Gabriel är bäst.

Länge leve alla utsläpp som gör det varmare ute.

Blir allt varmare på jorden.

Bullshit.

Såg en isbjörn utanför huset.

Ska slänga möbler idag.

Problem?

De ligger under en driva snö.

Vem ska ta bort snön?

Jag.

Gillar't inte.

Men jag är man (läs
Mus/toffel).

Så gör det ändå.

Emma har det bra hon.

Nu straffas vi för vår seghet.

Mot soptippen!

Om tio timmar.

Inget att göra?

Hjälp till. :)

Ingen kan göra allt.

Men alla kan göra något.

Gör något. :)

Ha en bra dag.

Avslutar med det bästa som finns.

Full näsa skapar fulla händer

Här hemma har jag haft händerna fulla de senaste dagarna och därför har jag heller inte hunnit kika in här så mycket. Eller rättare sagt, när vardagen jäktar på är bloggen helt enkelt lågprioriterad. Gabriel har varit megasnorig de senaste dagarna och det märks på hela vårt sätt att vara på dagarna och nätterna. Han sover dåligt tack vare att den täppta näsan som stänger möjligheterna att andas bekvämt vilket givet gör att vi också sover kasst. Han vill vara nära hela tiden och kramas och pussas gärna för att bekräfta just att "nu är det väl du och jag mamma/pappa". När han inte är nära så måste vi ändå vara nära honom om vi inte vill dekorera hela huset och alla våra prylar med snor, då näsan rinner konstant. Och när vi ändå pratar om det, hur sjutton torkar man näsan på en tiomånaders kille som fullständigt avskyr det?? Numer vänder han blrt huvudet så fort han ser pappret.

Hur som helst så hade vi en bra helg även om lördagen körde ihop sig totalt. Allt började med att vi insåg att vår boxer gått sönder, lägligt till VM-premiären. Riktigt kul! Jag som varit så taggad för att se landslagstjejerna har nu istället inte kunnat se en enda match. Teknikskit! Funkar aldrig när man verkligen, verkligen vill att det ska göra det.

I lördags utförde vi iallafall december månads goda gärning och gick och skänkte julklappar till alla fattiga barn i Borås på julklappsinsamlingen som Hestra Cafekyrka anordnade för tredje året i rad. Med oss hade vi alla nallar som David köpt till mig genom åren och som bara stått som prydnad och därför inte var något slitna. Det var ett gäng, så jag var väldigt tacksam när Mican erbjöd sig att hjälpa mig att slå in dem medan David hade Gabriel. Flera av mina Oldies var där och det kändes verkligen fint och värdigt att få göra en sådan handling tillsammans med dem.

Hur fantastiskt härligt är det inte att snön har kommit då?! Jag hoppas innerligt att den är här för att stanna nu så att vi slipper slask och tråkigheter. Och ljuset, det underbara ljuset som snön skapar. Snacka om uppiggande!! Sen så ser jag fram emot att lämna över stafettpinnen till Davva nu. Vi har nämligen gjort en deal. Jag tar hand om all gräsklippning under sommarhalvåret och David skottar snön på vintern! Detta bestämdes redan i vårt kök i lägenheten på Vindelgatan. :)

Några foton från julklappsinsamlingen får avsluta detta inlägg. Nu måste jag nämligen skynda vidare.

Lyckligt lottad!

Känns som man precis åkte från jobbet. Kan bero mest på att så är fallet. Det var en mycket trevlig gårdagskväll där vår rektor avtackades. Trivselgruppen på jobbet hade gjort ett kanonjobb med arrangemang, mat, sketcher och presenter! Kanon!

Snön faller likt... Likt... Folk på stan. Det är svinhalt ute och man ser inget tack vare att det är snötäckt. Uscha! Fast det är i de här stunderna som jag känner en stor glädje över att ha ett garage att parkera bilen i! Snacka om att vara lyckligt lottad! Ing rutor att skrapa, ingen snö att borsta av.

Snacka om en våt dröm som går i uppfyllelse!

Gabriel raskar på mot sin elfte månad och det känns som det händer saker var dag. Ploppar upp tänder i parti och minut, och för att inte tala om alla ljud och läten han håller på med! Mängder!

Favoriten fortfarande tigerljudet... "grrrrrrrrrrr"! Passa er! ;)

Ikväll ska högersläggan lossas igen, det är dags för badminton. Vi har slängt ut många utmaningar på jobbet men inga har vågat anta utmaningen ännu. :)

Undra vilka som blir först ut?

Emma försöker antyda att det är dags r mig att börja skotta ute. Kan inte säga att jag är övertygad ännu. Får se känslan när jag går till bilen! Som står i ett garage....

...så jag slipper skrapa rutor...

...och borsta snö...

...mmmmmmmm!

Men säg den lycka som varar för evigt! 21/12 ska våra dörrar komma. Mysigt. De lär väl fylla garaget så jag får stå ute med bilen.

Sköj.

Vem är åsnan?

Vilket skämt. Igår, den 4 december var folk som vildar när vi kom till knalleland. Gött att Gabriel kom in i samma humör. Levde rövare när han skulle sova... Men hur som, har folk redan kommit in i julhysterin??? Kan dem inte vänta till Lucia iaf. Från då kan jag acceptera att det kanske börjar infinna sig någon form av julkänsla.

Men 4:e?

Någon som reflekterat över hur dyrt det kan vara att åka någonstans "för att kika lite"?

Förmodligen alla med VISA-kort...

Och vad handlar egentligen folk? Vagnsvis! Helt besatta, galna... Nog för att det kan vara lite jul att köpa en julklapp men hur stora familjer har folk? Köper saker till ett halvt kompani. Verkar ju inte råda några problem på den ekonomiska sidan. Inte så som det såg ut på folks kassar i alla fall.

Kanske blir Lyxfällan varje dag snart? Måste ju finnas underlag!

När vi ändå (indirekt) pratar leksaker. Kan någon vänlig själ vara så snäll att hjälpa mig! Jag kan verkligen inte förstå varför Ljudvolymen på barnleksaker ska vara så jäkla hög!?! Jag tycker vissa leksaker är på tok för högljudda. Vissa har så man kan justera volymen. Tre nivåer. Avstängd - skithögt - idiothögt. Fin tanke som blivit så fel.

Så vilken åsna anser sig ha rätten att förstöra mitt barns hörsel?

Jag vet, det är bara att plocka bort leksaken/avstå att köpa den. Men folk gör det och andra barns hörsel påverkas ju också.

Det finns ju miljoner med korkade lagar, varför finns det inte det just för nåt sånt här? Eller gör det det men att ingen orkar bry sig?

Måste inleda jakten på bollar. Känner ett starkt behov av att köpa en boll-låda till som jag måste fylla med bollar i olika former och färger. Gabriel har ju bara en. Notera vänsterarmen på bilden... :)

Emma tar ingen skit!

Sanna mina ord. Idag känns träningen i kroppen! Tur att det är fredag och en kort dag på jobbet. Sen blir det film hela dagen men N. Lär inte röra mig ur fläcken. :)

Det ska sägas att det är för jäkla skönt att ha någon att gå till gymmet med. Det underlättar! Annars hade jag hittat ursäkter i massor. Massor. Massor! Men nu har jag pallrat mig dit! Skönt! Så här i efterhand...

Man kan investera hur mycket pengar som helst i Gabriel. Man intalar sig att han man ska göra allt för hans skull, och det skulle man säkert. Något som vi verkligen inte tummar på är barnsäkerheten! Han står exempelvis upp, tar tag i en kökslåda och drar ut den. Problem? Ja. Han kan inte få så han flyger i backen! Därför har vi investerat i barnsäkerheten i köket (bild 2). "Emmas safe-leg" heter den senaste grejen! Köp en du med!

På tal om Emma, och rubriken. Igår innan gymmet så skulle jag upp, göra i ordning sängen, hämta kläder, tömma G:s "blöjbox" som behövde bytas pga en "nummer 2". Kilade ner, gjorde mig klar för att dra, kom på att jag glömt byta påse i blöjboxen. Sa det till Emma.

Okej! Fick jag som svar.

Tränade. Åkte hem. Gick in. Såg boxen innanför dörren (bild 1). Så bra tänkte jag, hon tog ner den och bytte påsen.

Icke!!

Den var inte bytt.

"Det är din tur..."

Min otur.

Min otur att Emma inte tar någon skit.

"Hon ser ju ut att va femtio i kroppen..."

Debuten är gjord. Igår kväll dammades alltså handbollsskorna av och snörades på fötterna igen. Var? I Boråshallen med Borås HK:s damseniorer. Behöver jag säga att det kändes galet ovant att ställa sig mellan stolparna igen? Well it did. A lot! Jag och syrran skämtade om att vi borde "betta" vad som ryker först. Elin satsade på ljumsken, jag på någon av fötterna. Den assisterande tränaren bettade på hälsenan.

"Jag tror hälsenan åker precis som den gör på oss 50+are. Eller vad säger du? (säger han och vänder som om till en bekant). Hon ser ju ut att va femtio i kroppen, tror du inte hälsenan ryker? (och sedan fokus på mig igen) Det brukar ta ungefär 4 minuter Emma..."

Men både ljumsken, båda fötterna och båda hälsenorna klarade sig första träningen. Jag fick inte ens en enda fjunisblåsa på fingrarna tack vare att jag varit förutseende och tejpat samtliga innan träningen. Jag vet hur mina fingrar brukar se ut efter en sommar utan träning med klisterboll och nu snackar vi om ett uppehåll på ett och ett halvt år typ. Då är jag hellre en mes och ta det säkra före det osäkra. Hur sjûven skulle jag liksom ens kunna byta blöja på Gabriel om fingrarna såg ut såhär:

Säsongsstart hösten 2010

Av gårdagens träning kan iallafall några slutsatser dras:

1. Min "handbollskonditon" uppfyller nästan samtliga kriterier som krävs för att klassificeras som obefintlig. Skottserierna på uppvärmningen avlivade mig nästan som det kändes. En serie till och jag hade fått tillkalla sjukvård för att få hjälp med konstgjord andning. Snacka om kalldusch. Aldrig förr har det varit så jobbigt. Jag minns annars första träningarna med Skövde HF, då var jag också helt slut efter varje serie med skott. Likadant de första träningarna med herrarna i Byttorp, då bollarna och skotten var så mycket tyngre än vad jag var van vid. Men igår var det tungt på ett annat och nytt sätt. Hjärnan hade inte glömt hur kroppen skulle röra sig, men det hade musklerna. Och mitt stackars hjärta och mina lungor har nog inte behövt jobba så hårt tillsammans sen förlossningen.
2. Det är en jäkla skillnad att springa i spåren på Kransmossen och att arbeta med hög intensitet mellan stolparna i ett handbollsmål. I spåret kunde kondisen iallafall kännas hyfsad ibland, men mellan stolparna finns det lite att jobba med som sagt...
3. Sist jag lirade var för 18 månader sen och det var jag med i Byttorps IF:s herrlag. Säsongen 2009/10 lånades jag i och för sig ut till Borås HK:s damlag under några matcher, men jag har inte tillhört en damseniortrupp sedan vintern 2008 och det kändes också igår. Förutom att jag är ovan att ta skott överhuvudtaget nu, så är mina senaste "minnen" och "bilder" bara ifrån herrskott och det är en jäkla skillnad. För att jag ens skulle ha en chans med herrarna så var jag tvungen att tänka om och förändra mina tidigare rörelsemönster och nu måste jag alltså ställa om mig igen.
4. Utkasten satt otroligt mycket bättre än jag vågade tro innan träningen.
5. Jag har blivit feg. När skotten kom emot mig ville jag göra en viss rörelse, men vågade bara göra den till typ 80 procent. Jag vet fortfarande inte hur mycket jag vågar lita på min kropp nämligen. Vad håller den för? Klarar den att göra alla typer av parader utan att gå sönder? Att jag kommer ha träningsvärk efter varje träning framöver, det fattar och det skiter jag i. Det kommer göra ont att bli bra igen, men med det sagt så är jag är inte så pepp på att dra på mig några skador. Min kropp har gått igenom en grym förändring under graviditeten och vid förlossningen och det vore dumt att inte vara ödmjuk mot sig själv och inse det, men att insikten skulle göra mig "feg" hade jag väl inte riktigt planerat. Ni har väl alla sett Tomas Petterssons stand up om handbollsmålvakter i programmet Släng dig i brunnen? Som handbollsmålvakt har man iallafall fått den videon refererad till sig otaliga gånger och jag har alltid svarat något i stil med att i det i den bemärkelsen inte går att tänka på vad man egentligen gör, då skulle man ju inte grejja det. Och lite så var det igår, jag tänkte nog för mycket helt enkelt. Såg de eventuella konsekvenserna istället för vinsterna med att göra en viss rörelse.

Fem punkter får räcka nu. Jag skulle kunna lista upp många fler, men jag drabbades nyss av insikten att who really gives a damn? Så nu ska jag lätta bördan för er och avsluta min självrannsakan för denna gången. Men det kan hända att ämnet kommer att beröras igen... =) Fortsättning följer helt enkelt!

Sov gött!

Bitter på Bruce och Lucia!

Leta efter varor i affären - det är bland det värsta jag vet (efter offentliga toaletter). Det är sånt slöseri av min värdefulla tid och det tjuvar så förbannat mycket energi. Borde finnas GPS apparater i varje affär istället för de där scanningmaskinerna... Har aldrig testat någon men skulle jag det så VET jag bombsäkert att den dagen jag storhandlar så kommer jag få ta upp allt.

Undra om man skulle bli irriterad eller vansinnig...? :)

Bitter på Bruce Springsteen. Han la inte undan några biljetter åt mig. Hur tänkte han där? Jag ska ju bara sitta där på läktaren när han lirar. Det är som att ta bort Ying från Yang. (öh?)

Dags för gym idag. Badmintonpasset klarades av med bravur och utan värk. Men idag och på lördag kommer jag inte komma undan! Söndagen blir soffläge. Vare sig jag/emma vill - det är min avsaknad av muskler som kommer tala!

Julbord nästa fredag med jobbet! Fram tills dess har jag och en kollega sagt att vi ska fasta. Det kommer ju gå skitbra. :)

Julen närmar sig och... Nej... Jag gillar inte högtider. Men jag ska bita ihop för Emmas och Gabriels skull!

Ryktet säger även att jag ska vara Lucia på jobbet...

Högtider är inte min grej som sagt!