Aiming for the stars

Kaffe. Very well needed today. Sitter just nu på golvet i Gabriels lekrum och lyssnar på när han skapar elektropop på sin aktivitetstavla (eller vad sjutton det nu heter!? Se bilden så förstår ni vad jag menar) Under tiden det tog mig att skriva detta har han istället krupit fram till en hylla där han hittade en maracas som han morgonen till ära inte väljer att skaka utan istället slå mot hyllplanet. Sweet! Snart bör nog Davva vara på benen han med och grannarna vägg i vägg också... Trots att klockan är lite så har jag dessutom redan hunnit igenom bitar av repertoaren. Krokodilen i bilen, Imse Vimse Spindeln, Rockspindeln, I ett hus vid skogens slut och Hänger öronen på dig ner. Försökte även med Klappa händerna när du är riktigt glad men den är ingen favorit. Den väcker ingen reaktion alls. Noll. Zero. Eller så är det mitt framförande som inte engagerar? Jag tycker själv att låten är för jäkla tjatig. Det syns nog. Inlevelsen sjunker.

"Emma the entertainer, 3 getingar. Bristande engagemang gör att konserten inte håller hela vägen. Om inte publiken ska krypa därifrån innan spelningen är slut så måste hon slipa på avslutningsnumrena och göra dem bättre".

Jag skyller på trötthet. Det blev sent igår med. Tränade handboll till halv tio. Brukar typ lägga mig då. Det känns idag kan jag säga. Och så mycket piggare kommer jag nog inte vara imorrn heller för delen, föf ikväll stundar det julbord med Oldiesarna på Trollabo Kvarn. Ska bli fantastiskt mysigt. David ska till Ellagården med jobbet så Gabriel får sova hos hans mormor och morfar inatt.

Varför kokade jag bara två koppar kaffe förresten? Jäkligt klantigt!

Undrar just om det finns något mer irriterande än att vara såhär trött och sedan höra David snarka på övervåningen? Inte så att jag inte unnar honom den sömnen, hade helt enkelt hellre sett att det var jag som låg där. Japp, precis så ego blir man när man vaknar 04 och någonting. Jag vet faktiskt inte helt när Gabriel vaknade nämligen. Jag kollade på klockan men när jag insåg att 5 inte ens hunnit bli andra siffran så brydde jag mig inte på att titta på resten. Jag vet bara att vi åt frukost vid 05. Innan dess hade Gabriel suttit och tjötat länge i sängen.

By the way, Gabriel har själv löst problemet som uppstår när han intr låter någon torka näsan på honom när han är snorig. Han torkar sig själv istället. På madrassen i hans lekrum, på soffan, på mig, på kudden and so on. Delicious.

En annan sak som är väl behövd idag är vatten alltså. Fasen vad törstig jag är. Slarvade med att dricka innan träningen igår. Om ni nu vill veta...

Träningen, den måste kommenteras. Det känns som väntat fortfarande sjukt ovant mellan stolparna, men jag blir ändå förbannad/irriterad när jag släpper in enkla bollar som jag vet att jag i grunden kan och borde ta. Vad skall jag säga? Man är inte snäll mot sig själv helt enkelt. Jag tycker det är svårt att visa sig själv hänsyn. Jag funkar inte så. Har aldrig gjort. Har istället alltid fått höra att jag har för höga krav på mig själv och det är ju inte bra sägs det. Fast vart hade jag stått idag utan dem undrar jag? Ordet "krav" är så negativt laddat, men testa att byta ut det ordet mot "mål" istället och beteendet ses direkt som mer positivt. "Hon Emma, hon sätter alltid så höga mål" låter lite annorlunda va? Aim for the stars and maybe you'll reach the sky. Ett bra uttryck tycker jag.

Nej, nu får det räcka med offentliggjorda tankar för nu. Dags för lite soffmys med Gabriel.

Bye bye!