Älskade grusväg

För er är nog detta bara en vanlig grusväg som är grå och tråkig under vinterhalvåret och som kanske blir något vackrare under sommarhalvåret tack vare omgivningens grönska. För mig är denna grusväg mycket mer. För mig är denna grusväg magisk och ibland känna det som att jag hittat en hemlig väg till himlen när jag går på den. Ja, jag skulle kunna prisa grusvägen med oräkneliga lovord, men det skulle bara bli drygt att läsa tror jag. Istället ska jag förklara varför jag älskar grusvägen.

Det är nämligen så att denna grusväg är rena sömnpillret för Gabriel. Han kan va precis hur galet trött och grinig som helst och skrika så att tårarna rullar på honom där han sitter i vagnen, men så kommer vi till grusvägen och plötsligt lirar jag (som spelar i samma lag som Mr John Blund) i medvind. Domaren börjar blåsa till vår fördel och publiken börjar heja på oss och det börjar bli jobbigt för Gabriel att stå emot och till slut ger han vika. Team Blund vinner alltid på grusvägen. Alltid!

I'm lovin' it!