Jo, plastgranen är köpt! Känns som en jordskredsseger! Men som alltid när team Payani är igång så är det varken smärtfritt ekonomiskt eller utan små misstag som förgyller vår vardag.
Kommer nog sakna Grandoften. Den är speciell. Men bryr jag mig om det när skiten står och barrar i slutet av januari och den skulle varit ute för längesedan?
Nej.
Plus att en vän sa att det fanns att köpa Grandoften på spayburk.
Köper 10 direkt om jag hittar!
Stressade in till stan efter jobbet. Har varit en bra dag på jobbet så jag kände mig halvladdad för plastgransjakt! Vi båda kände att ska vi köra plast så vill man ändå ha någon ordentlig som ser lite vettig ut. 1498kr på första stället... Vi gick vidare. Emma hade koll på ett till ställe som sålde, vi gick genom halva stan och in i affären. Såg första granen, 4500. Vi vände i dörren och gick tillbaka.
Vi kom tillbaka till det första stället. Tog en nummerlapp. Väntade. Kollar bort för en sekund och jag ser sen att Emma står och ska börja äta en chokladbit.
- Vad gör du? Frågar jag.
- Smakar på chokladen...
- Vet du att det kostar pengar?
- Va!?!?!
5kr per bit...
Hon i kassan skrattade. Tro faan det. Hon gjorde väl sitt livs affär.
Dock sa Emma att det var värt varenda öre!
Alltid nåt, sa den fattige.
Det blev vår tur. Vi vill ha en sån gran... Japp, ett ögonblick bara, sa hon i kassan.
30 sekunder senare kommer det en kille med ett tungt, otympligt, stort jäkla paket!
Då brast det för både mig och Emma. Vi började asgarva i affären och första känslan var att resan hem kommer bli lite à la Mr. Bean.
Det hade varit tight i förstaläget, men nu var det bilstol, vagn, påsar, en grinig/hungrig Gabriel och massa annat bös i bilen!
Vi fick plats. Gabriel fick tokmutas.
Så får man göra.
Ibland.
Bilden är lite missvisande. Den ser inte så märkvärdig ut men fy fasen...
Helt slut. Men glad.
Jag slipper sopa barr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar