måndag 31 oktober 2011

Bus eller godis?

Någonstans ringde det en klocka inuti oss under helgen om att det nog är Halloween och att vi bör va förberedda med att ha något götta hemma. Vi bor ju trots allt i ett riktigt barnfamiljsområde numer, så vi var inställda på det värsta. Men ingen dök upp. Så jäkla gött tänkte vi. Ungarna kanske har tröttnat på detta jippo. Så skönt det vore i så fall. Och på tiden dessutom.

Fast idag visade det sig att vi hade fel på många sätt. Halloween var tydligen inte alls i helgen utan det är idag och ungarna tycker visst att det är roligt. Vi har redan haft vår första påringning och jag hör barn överallt. I detta nu springer ett helt gäng, med typ tio högljudda ungar förbi utanför. Behöver jag säga att jag kommer bli måttligt jäkla irriterad om någon av dem väcker Gabriel!?! Så nu har vi släckt ner hela undervåningen och ruvar framför TV:n varvat med att spana ut genom köksfönstret i skydd av mörkret som två svennepensionärer!

Det var vår måndagskväll det. Hur ser er ut?

Vintertid och förkylningar

I helgen som var blev jag förkyld. Sen blev såklart David också förkyld. Annars hade han ju fått sköta marktjänsten, så han tyckte väl att det bästa var att bli förkyld han med. Klockan ställdes om till vintertid. Gabriel firade det med att vara vaken från kvart i tre till kvart i fem natten till igår. Otroligt trevligt. Verkligen. Söndagen kändes därför lika lång som nyårsafton när man var barn. Men kväll blev det, natt också och nu är det måndag. Just nu chillar vi med lite musik här hemma. Mora Träsk står för underhållningen. Deras sångboks-DVD hör till Gabriels favoriter. Jag sitter på golvet och Gabriel också en stund. Men när DVD:n inte var god att käka på längre kröp han istället upp på avlastningsytan under bordet och fortsatte kika därifrån. Inte den sittställning jag hade valt i första hand kanske, men men...vi är alla olika!

lördag 29 oktober 2011

Misshandlad...

Vinnarskallen fick aktiveras i tisdags som sagt. Det var längesedan och riktigt skönt! Sju nya pass inbokade. Bara att börja ladda! Ska bli skitkul!

Igår "fyllde" Gabriel 9 mån. Då hade han varit exakt lika länge - både i magen o utanför! Men det jag funderade mest över var: Undra när den som ligger i min mage ska titta ut?

Hans snälla mamma hade köpt två presenter, meeeeen trots det så var det snöret som var mest intressant! Brukar inte katter tycka det? Vet inte vart jag vill komma med den liknelsen men tanken slog mig.

"Så mycket bättre" drar igång ikväll... Får se om det levererar lika bra som sist! Delvis intressanta artister!

Många föräldrar pratar om egentid. För egen del så består min egentid av tid med Gabriel (och i viss mån Emma). Innerbörden av Egentid kanske förändras ju längre tiden går?

Det var inga knuffar, älskling - det var en mildare form av misshandel som du utövade för att få upp mig! Trodde det var träningsvärk först men sen kom bilderna åter... :)

Så jag tar min sargade och sönderslagna kropp och kör igång den här dagen. Består av Gabrieltid, besök av hans farmor och farfar, lunch med hombre och sen lite handboll.

Blir väl en sväng förbi akuten också. Tack för det Emma. Älskar dig! Typ. :)

Och ja. Det är synd om mig. Offret.

Men Emma fick sova några timmar till. Det är bra. :)

Guldklimpen:

fredag 28 oktober 2011

Skidvalla och köphysteri

You can call me an outsider baby, just remember that I'm also your wife and that I very easily can put you on the so called "outside" if I wanna. ;)

Som David redan skvallrat om så är Gabriels första pulka inköpt så måtte det nu bli snö i år. I värsta fall får jag knycka Rudolf Anderssons mästerliga skidvalla, dra på det på pulkan och *poff* så får Gabriel inte bara åka pulka utan får också tillfälle att öva upp sin visualiseringsförmåga när vi låtsas att marken är täckt med vid snö medan jag drar honom ner i backen. Det var knappt att vi fick tag i en overall när vi skulle köpa en i början av oktober, så när jag såg pulkan tänkte jag att nu jäklar ska jag passa på. Annars hade scenariot säkert sett ut så att när snön väl kommer och min naturliga inställning säger åt mig att "nej, om vi inte skulle ta och köpa en pulka till Gabriel" så hade det väl alla pulkor varit slut de med. Här är det slutchansat helt enkelt.

Vad tror ni förresten att Gabriel kan ha för klädstorlek i sommar? Han har strl 80-86 nu. Tänkte att jag skulle shoppa klart hans sommargarderob nu så jag är färdig....

(Och för er som undrar så har jag alltså lite problem med att släppa det galna i att det inte finns en overall att få tag på i oktober. Nu är problemet löst i och för sig, tack vare svärföräldrarna i Skövde som skickades på uppdrag att leta i affärerna där. But still. Jag tycker att det är helt galet iallafall!)

Mina tankar går för övrigt till min fina kamrat Joakim "Seppo" Falk som idag gör sista dagen på vad han kallar "themaddafackinghelvetesveckanofdoom". Någon flane på hans jobb hade kommit på att de skulle ha en mediefri vecka på jobbet utan radio, ipods eller liknande musilkkällor. Så där har han stått i produktionen och lyssnat på maskinbank hela dagarna i en vecka nu. Fy för det. Vad är det för en grej att komma på då? Vill de sänka effektiviteten totalt på stället? Heelt galet det där med. All heder till dig Seppo som har stått ut. Jag skulle nog smugglat in en hörlur i örat ändå.

David erbjöd sig att ta Gabriel på morgonen idag eftersom han börjar 10 idag. Erbjudandet välkomnades med glädje. När sen Gabriel vaknade vid halv två inatt och jag var på väg upp ur sängen slog det mig "nää, detta skulle ju likväl David kunna få göra med, det är ju ändå bara en arbetsdag kvar till innan helgen". Så jag sträckte mig över på hans sida, knuffade honom på axeln (Eller om jag sparkade honom på vaden? Minns inte helt...) och sa till honom att han får gå in till Gabriel. Samma sak vid fyra. Knuff/spark, David vaknar och jag ligger kvar. Vardagslyx!! Kan en helg egentligen starta på ett bättre sätt? Ja det skulle väl kanske kunna vara med Morgonpasset i P3 då? Eller vad säger du Seppo? ;)

Vädret är gråare än gråast ute idag. Men som mannen, myten och legenden Rudolf Andersson en gång sa: "Sol i sinne, brun inne". Allt handlar bara om inställning (och en sollampa). Jag har ingen sollampa, men en Tromb och han bryr sig inte om gråheten utanför. Det är fullt ös oavsett väder. Så därför ska jag nu passa på att dricka upp kaffet och njuta av att göra ingenting en stund innan han vaknar från sin vila.

Peace!

torsdag 27 oktober 2011

Outsiders!

Jag och Emma kikade lite på Rosa bandet galan igår. De hade en kille som skulle få folk att ringa in och ha chans att vinna bil. Problemet? Han visste inre vad han skulle säga! När han kom in live så fick han efter några försök ta upp en fusklapp och läsa på utantill. En snabbis tillbaka till scenen och programledaren innan det var dags igen. Tillbaka till bilkillen: "nu är jag med i matchen, ring...." och så sa han fel nummer... Tre gånger i rad på 15s!!!! Han kom inte på sitt misstag utan programledaren på scen fick skrattandes rätta honom i efterhand. Jag skämdes nåt kopiöst å hans vägnar! Fick byta kanal. Klarade inte av att se det. Stackarn. Sålde inte in sig direkt. Det är sällsynt det där att man skäms för andra på tv. Och då bortser jag från alla IQ befriade dokusåpor.

Nu förstår jag varför Rädda barnen galan hade Bosse bildoktorn! Han visste ju (nästan) vad han skulle säga! "Här har vi en Wolksvagen och den... Ehhh.... Den.... Ehhh.... Det är en fin bil ni vill ha!"

På tal om korkade människor....

Emma råkade få på Outsiders för ett par dagar sen - där var en tjej som påstod sig ha fått dinosauriefobi. Det hade hon fått efter att hon sett Jurassic Park. Hon var livrädd för att en dinosaurie skulle komma utanför fönstret. Hon kunde bara se Jurassic Park filmen om någon var med...

Outsiders.

Är det en modern tappning av en Ding Ding Värld?

Jag ska fortsätta skriva om en kandidat till Outsiders. Det är en lycklig 26-årig tjej från Borås som igår köpte en barnpulka (bild 1) till sitt barn och dessförinnan la upp alla pulkor för att se vilken som är bäst (läs: vilket klistermärke som satt rakast, vilken som var minst repig, finast sits...) se bild 2.

Nästa vecka på Outsiders får ni se hela inslaget!

Antydan till snö = noll. Men kan vara bra att ha en ifall om att...

Min älskade Emma!

onsdag 26 oktober 2011

Trötthet

De senaste dagarna har jag loggat in här flera gånger och tänkt skriva något, men sen blir det bara blankt. Jag har ofta haft en plan och tänkt att detta ska jag berätta om, men sen tar det bara stopp. Jag försöker hitta bra formuleringar, men det blir bara blaj av alltihop. Texten blir inte alls lik den jag tänkt mig och jag lyckas aldrig riktigt komma fram till sak. Varför blir det så? Svaret stavas:

T-R-Ö-T-T-H-E-T

De senaste nätterna med en förkyld Tromb bredvid mig har gjort att det tidigare trötta huvudet har blivit ännu tröttare och fyllt av en tjock smet som gör alla tankar kletiga. Ta som exempel när jag pratade med syrran i telefon i söndags, tre (!!!) gånger tryckte jag av samtalet mitt under tiden Elin pratar. Jag ser tittar alltså på displayen, ser hur tummen trycker på "avbryt" mitt i en konversation. Inte en gång sker detta, inte heller två gånger utan det sker alltså tre gånger och jag fattar inte själv vad jag sysslar med. Att jag (som David berättade) missade att sätta i kaffekannan i bryggarn innan jag tryckte på on-knappen är ännu ett exempel på hur kletiga mina tankar är. Tanke och handling känns helt osynkroniserade stundtals och jag glömmer dessutom av saker. Inte helt skoj alltid.

Men inatt har det iallafall varit en bättre natt. Gabriel har sovit i sin egen säng och även om jag fått gå in till honom flera gånger, så har sömnen när jag väl har fått sova varit bättre. Skönt det.

En annan form av trötthet är den som uppstår när jag är ute och springer. Jäklar vad tungt det är. Det känns i kroppen att det nu är över ett och ett halvt års sen som jag var fullt aktiv och tränade 3-4 pass i veckan och matcher på det. Så att det är tungt i kroppen förvånar mig inte det minsta. Det som jag dock inte var helt beredd på det var att det också känns så tungt i huvudet. Som målvakt har jag genom åren arbetat mycket med min inställning och mina tankar/känslor som uppstår i olika spelsekvenser och vågar påstå att jag till slut blev rätt bra på att hitta positiva tankar och bilder att fokusera på när det gick trögt. Framförallt så lärde jag mig att oftast kunna omvandla det negativa till jävlaranamma. Men nu. Tror ni att jag lyckas? Jag kan säga som såhär att det inte görs med samma lätthet längre. Istället för att bita ihop så som jag vet att jag kan så börjar istället tumma och kompromissa med mig själv. Jäkligt frustrerande faktiskt. Det tar en himla massa onödig energi dessutom. Varför blir det så? Ännu en gång stavas svaret:

T-R-Ö-T-T-H-E-T

Jag har helt enkelt för dålig kondition, så jag orkar inte samla ihop tankarna och lägga dem rätt. Trots upprepade försök så hamnar de positiva i skymundan bakom de negativa. Irriterande som sjutton. Och mer ännu mer störigt är det att det finns liksom ingenting att göra åt det. Det är bara köra på. Det finns inga genvägar. Men tänk så gött det hade varit om man kunde göra som Gabriel och få somna i vagnen och vakna pigg när man är framme. Det hade varit fint det!

Det är lite stelt...

...men det var det värt! Det var överraskande sköj att lira badminton! Det kommer det att bli fler gånger! Var helt slut efteråt, vilket jäkla springande det blev. Jisses. Det hela vägdes ju upp av en klar seger, 5-1 i set.

Fast det är lite stelt idag. Men arbetskamraterna får väl släpa runt på mig. Jag vann ju trots allt matchen mot en kollega! ;)

Hade precis slagit till bollen (fjädern) då det ven förbi en tennisboll förbi örat. Det var inte långt ifrån! Hade varit en snygg träff! Var förmodligen därför jag förlorade setet. Tappade fokus. Ja så måste det varit! Skönt, då finns det en ursäkt. :)

Det är en jäkligt fin anläggning Tennisklubben har. Undra när kommunen ska låta handbollen få nåt lika fint?? Här byggs ju inte en Lundyhallen upp som rasade för x-antal år sen.

Dagens mest positiva var att axeln höll!

Måste bara fråga er, den här med sushi.... Är det verkligen gött? Inte fasen kan det vara så himla gött med rå fisk? Hua! Men så är jag en vanemänniska. Kommer förmodligen aldrig prova men jag förundras likväl. Ser inte så värst gott ut men verkar ju slåss igenom rejält!

Sju nya badmintonpass snart inbokade. Ser mig som smått halvproffessionell!

Träna bort träningsvärk... Vilat nog hellre bort min. Men det får man väl som 30 plussare...? =]

Gabriel har börjat ösa runt rejält! Han vill gärna stå (men behöver stöd). Det är en jäkla fart på han men jag har hittat på en genialisk lösning (se nedan). Stäng in honom mellan våra två soffbord och hörnsoffan! Genidrag!

Nej, jag är inte så hemsk, men det såg himla roligt ut! Lillfisen var sådär nöjd... Men notera framstegen med fjärrkontrollen! Riktigt bra!! Dock höger handen = minus.

tisdag 25 oktober 2011

Grym natt och Gameday!

Fick säkert sova ett par timmar i sträck innan bulldozern satte igång. Skönt.

Meeeen, nu gäller det att samla ihop tankarna. Ikväll ska det brännas av en tre setare. Fullt fokus! Vill inte gå en veck och behöva höra att man har losat.

Aldrig.

Dags att koppla på vinnarskallen och... Ja... Hitta åkommor som jag kan skylla på. Ska precis packa väskan. Vad faan har man med dig till en badminton match? Inte så mycket väl? Känns som att det borde räcka med en ICA kasse och en ungkarlspackning!

Återkommer mer resultat om jag inte presterar som United. Då glömmer jag och går vidare...

Men även om jag inte tjänar 1 mille i veckan så kommer jag kriga tills slaget är över. Då visar jag bättre karaktär att killarna i söndags.

Alltid nåt!

Ska hämta arbetskompisen snart. Eller ska jag skita i det?

Vi är ju trots allt motståndare idag...

Den psykologiska fighten kan ju redan startas...

Om du tänker dig bokstaven H. Så är Emma och jag benen och Gabriel strecket emellan. Så brukade han ligga förr men då var han inte så lång. Han ligger så numera också vilket lämnar en liiiten plats över till oss.

Och jag som har Gameday idag. Familjemöte ikväll!

måndag 24 oktober 2011

Monday - I am in love with you!

Eller inte.

Underbara måndagsmorgon! Lämnar en natt bakom mig med lite sömn, vaknat 111ggr, haft 7cm att sova på. Det är givetvis nattens fel och inte min förkylde lille grabbs! :) Natten har varit sådär, med andra ord.

Men ska inte låta den förstöra den underbara helg som passerat! Gabriel har varit på strålande humör och har inte varit så enormt mammaklängandes som vanligt. Vilket varit skönt både för mig och Emma! Har varit två rätt lugna dagar vilket varit precis vad hela familjen Payani behövt. Gött!

Träning ikväll. Det var ett tag sen sist men ska försöka mobilisera huvudet och ge killarna en rejäl vända...

Imorgon debuterar jag. Då blir det badminton mot en arbetskamrat! He gått på jobbet i en vecka och tränat på smashar! Swosssch! He he.., kommer bli sketsköj! Ljumske och axel åt helsike. Meeen, viker mig inte en tum. Bara vinst som gäller. Ryktet säger att halviranier ska vara riktigt vassa på badminton. Noterbart: Det är bara ett rykte & vissa rykten är.... Totalt fel. Helt åt skogen.

Nä, hombres... Dags att fortsätta dagen! 5 timmar och 55min har redan gått till spillo!

söndag 23 oktober 2011

Ångest ett faktum.

"Bira, bira, bira... Bärs bärs bärs!"

Ungarna sjöng för fullt i omklädningsrummet. Jag frågade 8-åringarna om de visste vad det betydde. De hade inte en aning. Det ska tydligen finnas en grupp som gjort en låt som går så... Svensk musik på uppgång! :)

Vad hände med alla "ring-in-och-gissa-ordet" program? Ordet består av tre bokstäver, det första är ett B, sen lucka, sen L. Det är ett transportmedel. Ring in! Kostar bara en halv månadslön och du vinner en elvisp.

Kan inte säga att jag saknar skiten, inte det minsta, men dem bara försvann. Var så himla populärt. Ska inte ägna hela söndagskvällen åt att fundera på det direkt...

Nog för att jag är halviranier men vi har väl samma tideräkning som svenskar? Idag, 23/10, brände P3 (av alla kanaler) av en jullåt! Det är ju fasen två månader och en dag kvar. I alla fall för halviranier...

Jullåtar. Lägg av. Vad faan. Och Maxi hade en hel sektion med Julsaker. Får nästan ångest.

Eller nej.

Inte nästan. Ångesten ett faktum.

Var på Visko idag och letade skor åt Gabriel. Han tyckte det var dunderskoj! (Kan hända att det var ett antal griniga bilder som valdes bort...) På vägen hem stensomnade han. Som ni ser...

lördag 22 oktober 2011

Emma "händig" Payani

Helt suveränt! Min underbara fru har räddat humorhelgen. Trots att hela söndagen är kvar så finns inget som kommer slå detta.

Jag dricker inte kaffe, och skulle jag koka det så finns risken för misstag. Medvetna eller inte låter jag vara osagt! Men att en såååå van kaffedrickare som Emma "minst-tre-koppar-om-dagen" Payani skulle leverera en dån här miss. Det trodde jag aldrig. Inte ens jag har lyckats med det!

Vad gjorde hon då? Glömde hälla i kaffe? Vatten? Glömde att sätta på kaffekokar'n? Fel mått? Nej. Inte ens nära! Tidigare nämnda misstag hade jag nog låtit passera bloggen. Men nu är det för bra för att andra inte ska få ta del av det!

Elakt? Nä. Och värt det. Alla gånger...

...hon glömde för f**n att sätta dit kannan!!! Och hur är det möjligt att missa det???? Jag hörde bara en rad svordomar från köket varpå hon sa att det är kaffe överallt! Varför då, svarade jag. "jag glömde sätta dit kannan..." Jag bröt ihop. Så jäkla bra!

Som grädde på moset så hade det gått ett tag innan hon märkte det, och vi har en sån där dropp-stopp grej så det välde ut kaffe från ovan! He he!

Häller man inte i vatten med kannan och sen sätter den på plattan? Så gör jag.

Glömma kannan.

Det är 5-stjärnigt! Helgen är räddad. Man blir som man umgås sägs det ju.

Så oroväckande rätt.

fredag 21 oktober 2011

Rösta på mig!

Kikade in på vår blogg nyss och såg att det inlägg jag skrev igår var borta. Vart har det tagit vägen tänkte jag och loggade in för att kolla. Upptäckte att jag tydligen råkat spara det som utkast istället för att publicera igår. Så kan det gå när timmen är sen. Men här kommer det iallafall:

Just nu ligger jag i sängen. Bredvid mig har jag Gabriel. Han nattades i sin säng, men vaknade helt förtvivlat ledsen för en stund sedan och efter många om och men fick vi honom
att somna om i vår säng. Ingen ska behöva vara ensam i mörkret när tårarna rullar nedför kinderna utan hejd. Så nu ligger han i vår säng med armarna runt sitt absoluta favorit gosedjur, nämligen hunden Majsan som han fick i våras av just Majsan (eller Anna-Maria Johansson som hon faktiskt heter). Majsan har för övrigt spelat EM-kvalmatch mot Slovenien idag (kvinnan och handbollsspelaren Majsan, inte hunden) och jag läste att de vann och att det hade gått bra för henne. Tråkigt nog hann jag aldrig se matchen själv men ibland är det tyvärr så att ens önskemål är oförenliga med det som måste bli gjort. "Det finns inga måsten" finns det ni som säger och det kan hända att ni har rätt. Men den diskussionen är både för djup och för filosofisk för att jag ska orka med den nu. I huvudet går tankarna på högvarv och i hjärtat bubblar känslorna nog som det är nu ändå. De senaste veckorna har jag sett och hört så många saker på mina barnvagnspromenader som gör mig så djupt upprörd och av någon orsak så började jag tänka på allt det nu. Inte direkt så vältajmat precis när jag vill sova, så därför gör jag ett försök i att häva ur mig lite av det här för att liksom få det utanför kroppen. So here we go. Här är två exempel så saker som jag sett/hört och som jag bara inte kan släppa:

- En lärare ropar på en elev och frågar (för andra gången som jag förstod det) om det var han som hade målat en bild som saknade namn. "Ja" svarade killen. "Jaha, det var ju så fint skrivet så jag trodde det var någon annan" sa läraren till killen framför alla hans kompisar.

- Jag är inne på JC där en kille provar byxor medan hans (som jag förstod det) mamma springer och hämtar flera nya som hon ger till honom över skynket till provrummet. Sen kommer han ut, visar upp sig och frågar om han måste prova fler nu. Mamman svarar: "Har man lite rumpa och lår så måste man oftast prova många par".

När jag såg dessa två olika händelser så skämdes jag som vuxen/lärare/mamma. Jag inser givetvis att varken läraren eller mamman förmodligen menade något illa med sin kommentar, men det blev illa. Lät illa. Som mamma kommer du för ditt barn att alltid vara en vuxen som älskas och beundras, som barnet ser upp till och mer eller mindre vill efterlikna. Det ens föräldrar säger kommer alltid att vara viktigt (även under de tillfällen i livet då man som barn gör allt för att ge sken av att inget den vuxne säger är det). Detsamma gäller i viss mån för lärare. Den viktigaste uppgiften som vi lärare har, den har varken tilldelats oss via skollagen eller läroplanen. Jag hävdar istället att den viktigaste uppgiften vi har är vara en god representant för vuxenvärlden. Att få barnen att känna tillit till oss vuxna, känna att vi är att räkna med och att de som barn är viktiga i våra ögon, att de värdesätts. Och om man delar denna inställning med mig då är det inte svårt att förstå varför dessa båda händelser upprör mig. Kommentarerna förhöjer inte barnens självkänsla direkt. Tvärtom. Och just att det kommer ifrån viktiga vuxna i barnens liv gör det bara värre. En ogenomtänkt kommentar hit och dit kan väl inte göra så stor skada kan tyckas, med hur vet vi när minnesbägaren rinner över för barnen? Det finns så otroligt många exempel på barn vars självbild är helt kraschad tack vare att de sugit åt sig allt det som sagts direkt till dem, som reklam säger, som kompisar snackar om och så vidare. Och någonstans där mitt i smeten så kommer känslan krypandes.

Jag passar inte in här.

Jag duger inte.

Ingenting smärtar mig så mycket som vetskapen om det finns barn (och vuxna) som känner så. Att det finns barn (och vuxna) som känner sig värdelösa, ouppskattade, oälskade och så vidare. Det är så fel som det någonsin får bli att vi har medmänniskor som känner så. Och vad gör vi egentligen åt det? Ser vi dem? Orkar vi bry oss? Tar vi oss tid? Ibland, men inte alltid va? Jag kan bara syna mig själv och jag är inte fläckfri. Men som lärare och framförallt nu som mamma, så har jag ett ansvar i att försöka fylla Gabriel och alla andra barn jag möter i jobbet till bredden med känslan av att de duger och är älskade just så som de är. Förhoppningsvis kan de då bygga upp en sköld mot all skit, alla fördomar och alla jäkla ytliga bedömningar som de kommer möta i livet senare.

Nä, mer kärleksfulla vuxna åt världens alla barn! Det ska bli mitt valspråk i Emmas kärlek-till-alla-parti.

Godnatt!

Gåtan om bananflugan!

Emma är rätt smart alltså. Hon är en jäkla strateg och försöker dölja det. Men nu har har jag nog avslöjat henne. Hon vet att jag tycker det är halvtrist att plocka ur diskmaskinen. Hon tycker detsamma. Men det jag tycker är mest dödens av allt är att vika tvätt. Det är nåt sanslöst tråkigt!

Jag har nu börjat skönja ett mönster.

"David, disken är klar. Antingen tar du den eller så får du vika tvätt. Vilket vill du göra?"

Mitt svar borde vara: "Det är du som är kvinnan i huset, du ska göra båda!"

Fast nu är ju inte läget så. Jag är en toffel av rang och Emma är nästan mer man än mig - hon är händig! I suck.

Bananflugor - en av de mest irriterade insekterna. Men var kommer dem ifrån? Det ska jag nu besvara efter att ha hört svaret häromdagen när jag åkte till jobbet.

Det är alltså så att bananflugorna redan finns i bananen. De ligger i små ägg i bananen. Tänk på det nästa gång du käkat en banan... Då äter du även bananflugeägg. Mmmm!!

På tal om att äta, i samma radioprogram sa de att man i genomsnitt äter cirka 7 spindlar innan man dör. Vanligast är att man äter dem på nätterna. De kryper i ansiktet och så suger man omedvetet in dem! Mums!

Undra hur man gör för att komma fram till nåt sånt?

Bananas are for monkeys...

torsdag 20 oktober 2011

En doft av apelsin

Efter lunch tog jag och Gabriel en promenad till mitt jobb. På vägen dit måste vi trevligt nog passera en återvinningsstation. Döm om min förvåning när då doften av apelsin låg tjock runt området. Jag tittade mig runt och fick lustigt nog se två fulla släp med med apelsinrester. Jäkligt konstig syn. Jäkligt god lukt.
But why? Varför ligger all apelsin här och gör mig läskad? Jo, på grund av Brämhults Juice slog det mig sen. Fabriken som ligger bara några hundra meter ifrån återvinningsstationen har lämnat avfallet här tills vidare, för att någon annan sedan ska komma och hämta flaken och föra dem vidare till ett ställe där biogas ska tillverkas. Det var alltså bra skit som låg där och luktade delicious! =)

Såhär såg det ut:

The Singing Fat Lady vs. The Zombies

De senaste veckorna har jag gått och lagt mig innan tio varje kväll. Oftast har jag somnat i soffan redan strax efter nio, men så tar det alltid nästan en timma innan MIN MAN (gillar att kunna skriva det alltså) har lyckats tjata upp mig därifrån. Jag känner inte av tröttheten sådär väldans mycket på dagtid, men på kvällarna är det som att ridån dras ner så fort Gabriel somnat. Föreställningen tar slut and the fat lady starts to sing. Sällan hinner jag dock knappt höra vad det är för melodi hon sjunger innan tröttheten rullar över mig och ögonen slås igen.

(Detta skrev jag igår kväll. Sen tog det stopp. Ironiskt nog somnade jag...)

Godmorgon! Startar denna dag med en note to self. "Emma, börja aldrig skriva ett blogginlägg på kvällen. Det blir bara en massa svammel om tjocka tanter och du orkar aldrig skriva klart det! Okej?!"

Så hur mås det i stugorna? Här är det bara fint. Jag och Gabriel kan summera veckan som mycket bra med flera roliga inslag trots det otroligt gråa vädret. Vi har hunnit med både babysång, kvällsbesök av moster, dagsbesök av farfar och igår var Antonio och hans dotter Alma här och fikade/lekte hela förmiddagen. Riktigt härligt att se barnen tumla runt på golvet ihop och mycket uppskattat med lite vuxensällskap och någon att kunna snacka lite strunt ihop med. Det syntes på Gabriel att han gillade besöket också, även om han blev trött av det. Alla nya intryck tillsammans med bara en halvtimmas vila på förmiddagen resulterade i att han sov tre timmar(!!!) ute i sin vagn efter lunch. Vad hände där liksom? En gång, efter drygt en timma, fick jag gå ut och skaka lite i vagnen så han somnade om, men inte trodde jag att det skulle dröja två timmar innan han vaknade igen. Detta var så olikt honom att jag fick gå ut flera gånger för att se så att allt verkligen var bra med honom och varje gång låg han där nöjd och snusade. Synd att han inte kunde hintat mig i förväg om att han tänkte ta en sån långsovning, då hade jag ju kunnat vara lite förberedd och hunnit göra massor med saker under tiden. Nu gick jag istället bara och väntade på att han skulle vakna och kände aldrig att det var någon ide att dra igång något större projekt.

Oh well, till slut vaknade han iallafall och det med besked kan jag säga. Jäklar vad han röjde loss hela eftermiddagen/kvällen sen. Ålade hit och dit, klättrade igenom och upp på saker, satte sig, la sig, ställde sig på knäna med händerna mot dörren, ramlade baklänges och slog i huvudet, ramlade framlänges och slog i pannan,
drog i en sladd och fick en lampa över sig and so on. Det var inte bara Gabriel som var slut när han somnade strax efter sju. På nedervåningen gick sen hans föräldrar runt som två zombies och försökte laga mat och röja upp efter Tromben.

Idag skiner solen för första gången denna vecka, så efter lunch går vi ut jag och Gabriel och så får vi se vad vi hittar på. Han älskar att vara utomhus så han är nog nöjd om det bara blir en promenad i vagnen, men för mig är det viktigt att försöka ge honom lite fler uteupplevelser än så. Så vi får väl se vad vi hittar på. När han var mindre och vi bodde på Byttorp kunde vi ibland bara gå och sätta oss på busshållplatsen och titta på bilar. Gabriel satt då ofta helt uppslukad av all rörelse framför honom. Ett tips på billig underhållning till alla småbarnsföräldrar därute. :)

Nu ska jag ta tillfället i akt och slänga mig i soffan med en bok medan Gabriel vilar. Jag tippar på att jag hinner sisådär tre, max fyra sidor innan han vaknar eller jag somnar. Båda alternativen är ena riktiga lågoddsare. That's how we roll helt enkelt.

Chocken!

Fick chocken igår. Jag höll på för fullt med att göra mig i ordning till jobbet. Stressade som sjutton. Det burrade till i mobilen, jag såg att det var Emma som skickat. Hon låg en trappa upp och sov... Eller sov och sov. Hon låg där i alla fall. Slog av knapplåset, öppnade meddelandet. Där stod det följande:

"Ta deo inne på toa sen. Så inte G vaknar. :) love you."

Okej vi tar det en gång till:

"Ta deo inne på toa sen. Så inte G vaknar. :) love you."

Vad faan. Låter det mycket när man tar på sig lite "lukta gott"? Kan det ens göra det?? Det är ju inte så att jag bränner av en Bocelli-låt medan jag tar på deo. Det tar ju 5-6 s. Strumporna är min heliga stund.

Kan ha varit ett av de konstigaste sms:n jag fått...

Jag svarade med ett enkelt "?" och fick då tillbaka:

"Gör det bara."

He he, jag undrar om hon var yr i nattmössan (som hon inte har någon)?

Det låter för mycket. Finns det ljuddämpare som man kan applicera. Emma gav mig en bra start på dagen. Skrattade för mig själv, hela vägen till jobbet!!

"Ta deo inne på toa sen. Så inte G vaknar. :) love you."

Ha! Världsklass! =]

Ingen ide att skriva nåt mer i inlägget. Finns inget som kommer upp i värdig nivå som detta!

"Ta deo inne på toa sen. Så inte G vaknar. :) love you."

Gabriel tyckte också det var sköj:


tisdag 18 oktober 2011

Segersötma!

Elin har precis åkt hem. Mycket trevligt med lite spontanbesök som bryter vardagsslentrianen! Gabriel fick lite extra mys och ett knä till att krypa till.

Fick ett alarm i morse, strömmen hade gått här hemma och det var visst kolsvart eftersom solen knappt visar sig längre. Min kunskap i ämnet är milt sagt begränsat och därav gav jag tipset "tänd stearinljus!"

Hon lät inte så där jäkla överlycklig...

Vi la på då det slog mig, min kollega på jobbet har en gubbe som håller på med... El. Typ. Hon måste ju veta eller kunna ringa sin man. Jag frågade. Hon svarade. Strömmen kom.

Som jag tolkar situationen så var det jag som löste det hela.

Och det var väl egentligen dit jag ville komma. Jag är en händig man, om man ser det ur mitt perspektiv! Vilket sällan görs.

Eller är befogat heller, för den delen...

Mer jobb: igår på samlingen innan mellanmålet så sa vi att barnen skulle få lira brännboll. "vi mot fröknarna" kläckte någon. Fyra "fröknar" mot 17 ungar.

Game's on!

Vi "fröknar" jäklades lite med barnen innan det var dags för match! Några minuter gick innan vi insåg att vi kommer få slita häcken av oss. Men vi bet ihop och vann komfortabelt med 48-40. En vinst är alltid en vinst.

Även om den trasiga axeln gör sig påmind idag.

Det var det värt. Segersötman är underbar! Även om matchen var mot 9-åringar... He he!

Snart halvtid i CL. United har 0-0 mot nåt skitlag. Sicken skräpmatch! Blir dödlig fångst och jag inser snart hur bra jag har det!

Pappas favorit:

Va!?!

Är det redan dags att åka till jobbet igen? Känns som man åkte därifrån precis. Det gjorde jag ju iof.

Gött att höra och se hur regnet piskar ner mot fönstren och marken... Känns som man bara vill tokrusa ut till bilen!

Men jag jobbar inte så. Blir sedvanligt en lufsande promenad. Undra om paraplyet ligger i min levande garderob. Bilen. Detta verkligen ev avlastningsplats för egen del. Skulle behöva rensa.

Men hur kul är det?

Städa bilen måste ju vara bland det tråkigaste som finns! tillsammans med allt annat som behöver städas. Och vika tvätt. Får rysningar...

Rysningar lär jag väl även få på söndag när United tar emot City! Vilken drabbning! Ettan mot tvåan. Kommer bli läckert!

Hinner man vänta ut regnet? Måste åka om 20... Var är Polman? Den ende som kan/kunde trolla med vädret!

"Om jag inte ser det, så finns det inte..." är en högt aktad kommentar av oss män. Kan man applicera den på väder?

"Om jag inte ser det, så finns det inte."

Värt ett försök. Men nu skiter jag i vädret. Dags att mysa med min egna lilla tromb innan jag beger mig!

Have a nice one!

måndag 17 oktober 2011

Härligt!

Det blir en lysande start på veckan med en maraton dag! Från 07-20. Nåt säger mig att man kommer sova gött ikväll.

Stupa.

Tjoff! Rätt ner i bingen!

Ska strax dra till jobbet. Ska smyga ut till parkeringen och spana in den trimmade backen. Dagen efter. Hur ser det egentligen ut? "vi har sått nytt gräs i hela backen"...

Nu låter det som att det är världens största backe. Det är det givetvis inte, även om det kändes så inledningsvis igår. Innan lugnet hade anlänt.

Inombords alltså.

På pizzerian...

Bagar'n: Var är du ifrån?

Jag blir lite överraskad av frågan men svarar: Jag bor på Hulta Ängar.

Bagar'n: Den skiter jag i. Du är inte svenska men pratar väldigt bra svenskt...

Jag: jahaa... (och så fortsatte dialogen)

Finns så mycket att skriva om den korta dialogen... Skulle bli för långt, så jag avstår.

Dags att dra till jobbet!

Chip chip!

söndag 16 oktober 2011

Jag kände nåt på rumpan...

DJ Trimmer kom. Blev petad. Tog plats. Tog över. Plöjde. Till slut gick den försynte DJ Trimmer loss i backen och skövlade rent. Men så började det inte. Var 20 min sen till kick-offen. Så jag kom in lite snett i det hela men snart var jag på g. Ladda för trimmern men när jag kom dit hade någon börjat.

"Du kan kratta."

Hell no! DJ Trimmer krattar inte. Givetvis gjorde jag det men inombords fanns lusten att testa trimmern. Tiden gick och till slut så kom tröttheten hos han som körde. Perfekt jag klev fram. På med hörselkåpor, skyddsglasögon och handskar... Sen var det bara att dra igång och gå lös! Gick för jäkla bra. Överraskade mig själv. Hur som så var det dunderkul! Den uppgiften behåller jag gärna.

Många avundades nog DJ Trimmer. Gubbarna ville också leka med trimmern. =]

Ser ut som en krigszon. Hoppas på förbättring i vår.

Notis: efter 1,5 timme kände jag nåt på rumpan. Vad faan, tänkte jag. Kunde inte vända mig om för hastigt eftersom jag hade trimmern i högsta hugg. Jag vände mig om. Där stod grannpojken med en kvast och borstade av mig... Han tyckte jag såg gräslig ut! Ha ha, David-humor. Han fattade inte varför jag skrattade.

Gräslig.

Nåväl, efter 2,5 timme var vi klara. Alla väntade på korvgrillningen. Men icke.

Den som skulle fixat det hade bommat det. Skönt. Skönt att det inte var jag! Fast synd att det inte blev av. Hade vart trevligt att träffa alla.

P.S Hade velat sura i soffan.


Det är inte alla som får vila på en söndag...

Idag är det städdag här på området. Två gånger om året kliver alla ut ur sina stugor och hjälps åt att avverka alla punkter på den gemensamma "att göra-listan". Höjdpunkten på dan sägs vara korvgrillningen. Jag ser framför mig hur alla står där med frusna fingrar, ketchup som fastnat i mungiporna och klappar varandra på axeln och säger att detta gjorde vi bra! Där, mitt i klungan, kommer David stå senare idag. Eller DJ Trimmer som han helst vill kalla sig själv idag. "Det finns ju redan en MC Hammer, då kan la jag få va DJ Trimmer!" sa han innan han stängde ytterdörren för en stund sen. Han, som aldrig har hållt i en trimmer, ska trimma ner en hel backe här utanför. Det ska bli mycket intressant att kika in resultatet sen. Jag då? Vad har jag fått för uppgift?

Jo, jag är förpassad till soffan idag. Jag har länge, länge uttryckt att jag behöver lite tid för mig själv så David ordnade barnvakt i smyg och tog på sig att ensam representera hushållet på städdagen så att jag idag bara får va. Och det känns helkonstigt måste jag säga. Att försöka ligga här och bara slappna av när jag ser alla saker som måste göras här i huset, det är svårt. David vet det. Han vet hur gärna jag skulle vilja dra på skön musik och bara röja här och därför hotade han mig innan han gick. "Om du gör något så tänker jag sura i soffan hela dagen". :) Nåväl, vi får väl se hur det går. Jag ska ge soffan en ärlig chans iallafall.

Uppdatering följer...

lördag 15 oktober 2011

1000!

Nyss passerade vi 20000 besökare. Det är rätt sjukt. Sjukt roligt! Men fortfarande sjukt!

Hela 1000 besökare bara denna vecka! Helt... Helt... Magiskt! Vi får ta och gifta oss fler gånger! No doubt.

Reality check. Hemkommen från en heldag i Tidaholm. Seg men är helnöjd. Nu ska man ladda om batterierna till morgondagens trimmer-körning. Hur faan ska det gå? Nu snackar vi personlig utveckling!

Återstår bara att se om det är en positiv eller negativ utveckling!

Lär komma en update imorgon... Om inte jag gör den så lär fru Payani göra den. Den där empatiska sidan överrumplas av den elaka. Bröllop är inte lösningen.

"True that."

Som min unga Emma brukar säga.

Åt nån kyckling m. Cashewnötter historia idag. Vanemänniskan goes bananas! Det skulle jag inte gjort. Käften helt sönderfräten. Jävla mat.

Till och med Emma "Wasabi" Payani tyckte det var brännhett i munnen efteråt.

Varför kunde jag inte nöjt mig med Biff m bambuskott? Så där lagom smaklöst.

Precis som jag älskar det!

Världens bästa:

Mina damer och herrar!

Tillåt mig nu att presentera vår son - Gabriel a.k.a Tromben! Ingen ger oss så mycket energi som han gör och ingen lyckas heller tömma oss lika snabbt på det som Tromben.

Får man lov att säga handbollshall?

Igår när jag tipsade er om Malin Jonsons blogg använde jag ordet handbollshall utan att reflektera. Men kan man säga handbollshall när det i hallen i fråga utövas flera andra sporter? Egentligen inte va? Finns det ens någon handbollshall i Sverige? En hall med planmått 40x20 med bara handbollslinjer? Det gör inte det va? Jag har iallafall inte sett någon. Ändå använder jag så ofta ordet handbollshall. Konstigt. Fast allra oftast säger jag nog bara "hallen". Framför allt när jag pratar med andra handbollsspelare. Då blir det nästan alltid bara "hallen". Och speciellt när jag pratar med Byttorpare om Hestrahallen. Då används alltid bara "hallen" som uttryck. Men om jag ska fråga en BHK:are om de exempelvis ska se en match i Hestrahallen så använder jag hela namnet eftersom Boråshallen är "hallen" för dom.

I Skövde sa vi aldrig handbollshall. Där fanns det två hallar som vi spelade i och de gick alltid under namnen Arenan eller Idrottshallen. Likadant i Skara, den hallen har också alltid för mig varit "idrottshallen". När jag spelat i Tidaholm så har jag heller aldrig sagt att jag är i handbollshallen utan sagt att jag är i Sparbankshallen. I Lidköping har jag spelat tusen gånger som det känns, men jag har inte en aning vad den hallen heter.

Oj oj...vilket grubbel det blev över detta egentligen. Säger innebandyspelare att de ska till innebandyhallen någongång även fast de precis som vi handbollsspelare spelar i en hall med miljoner olika linjer?

Idag ska jag iallafall förmodligen upp till hallen (som då alltid betyder Hestrahallen om du som jag är Byttorpare). David är i Sparbankshallen. Där terrar han en massa tjejer i förbundet med att pränta in att "det sitter bara i huvudet" när de blir trötta av att löpa typ 20-40-20 eller nån annan slitsam övning för att impa på honom och därigenom ta sig vidare till nästa steg i lägeruttagningarna. Det känns som en lördag från förr. Jag och David på varsitt håll i västra götaland, i varsin hall, upptagna med sporten vi älskar. Fast vad vi gör i hallen har dock ändrats något. Med mig till hallen idag har jag Gabriel och jag är inte på plan utan vid sidan om, som åskadare och mamma, med en kaffe i ena handen och en Tromb i den andra. Lättgillat det med! :)

fredag 14 oktober 2011

Svart, röd, svart, röd...

...svart, röd, svart, röd! Mmmm... Bassetts winegum. Världsklass! Ett stort tack till alla underbara kollegor för presenten! Emma glädjs åt skålen och jag åt innehållet. Mina kollegor skrattade när jag sa så. De visste inte hur sant det var.

Men så har jag bara jobbat där i 2,5 månad. :)

Har skrivit det förr, men är värt att sägas igen. Det är en underbar arbetsplats jag hamnat på!

Vad faan gör Bosse bildoktorn på Tv? Och fråga två: vem är det?? Är bara i Sverige en sån gubbe blir rikskändis. Klassiker från Världens Barn:

- "Vinnaren är Lars Johansson i Stockholm"

Måste varit en sisådär 3-400 som hoppade till i soffan! He he...

Imorgon stundar en heldag i Tidahölm.

Gött att klockan ringer 04.30.

En lördag.

Lördag = Premier League.

Gött att missa Uniteds match mot Liverpool. Måtte tjejerna vara på hugget på slätta! :)

Och söndag. På söndag. Då vankas det städdag här i kvarteret. Då kamrater. Då ska jag gå loss med en trimmer! Där har ni en cliffhanger som heter duga...

Kan gå hur fasen som helst.

What to wear?

Såhär kan det se ut i ett sms från en fru till en make:

Du som varit ute, vad ska jag ha på Gabriel när vi ska till stan?

1. Skinnjacka med två tröjor
2. Didriksson med två tröjor
3. Linnebody, en tröja o vinterjacka

A. Filt
B. Åkpåse
C. Footsack kompletterat med ev filt?

Stackars dig älskling som ingått äktenskap med tidernas mest obeslutsamma kvinna. Nu finns det ingen återvändo. It's you and me forever now baby!

(Jag bjussar på denna för jag vet att jag är hopplös. I feel it myself! Men jag vill ändå föra till protokollet att: 1. Vi har ingen termometer. 2. Vädret är jäkligt lurigt nu, vinden gör det kallare ute än vad det ser ut. 3. Vi har skugga över nästan hela tomten så här dags så det är svårt att gå ut och känna själv. Så det så!)

Nu ska jag och Gabriel a.k.a Tromben (som återigen bestigit första tre trappstegen nu på morgonen och hann med att göra en "Carola" och dra upp hela ljungplantan ur krukan när han satt i vagnen medan jag tog på mig skorna nyss) träffa Rydberg på en lunch. Golden Elephant (eller Murder Thai som vi hellre kallar det på grund av det mord som utfördes där för några år sen) blev det och JAG bestämde det efter att lite snyggt ha försökt få Rydberg till att säga plats utan resultat. "Nä du med din beslutsamhet får bestämma" skrev hon till mig igår. Så det fanns ju inget annat att göra. Man viker sig aldrig inför en annan Oldie but goldie. Nä, det gör man bara inte...

Peace!

Dagens tips

Jag vet ju att ni som hittar hit faktiskt hör till den skara människor som gillar att läsa andras bloggar. Sen vet jag också att minst hälften av er delar vår kärlek till handboll eftersom ni är vänner som vi har träffat på/bredvid planen i någon handbollshall i Västsverige. Och för att jag tycker om er så himla mycket och värnar om ert bästa så ska ni få ett tips av mig. Gå in på följande adress, läs och njut!

www.alfabeto.blogg.se

Jag och Malin spelade ihop i Skövde HF och Malin är tveklöst en såndär störtskön tjej som man bara tycker om från första stund. Nu arbetar hon som sportreporter och driver vid sidan om det en egen handbollsblogg som i mitt tycke slår bland annat Aftonbladets Flincks blogg med hästlängder. Malin förmedlar inte bara nyheter utan ställer också de där intressanta frågorna som bara en som spelat och älskar sporten själv kommer på att ställa. Hon lyckas verkligen förmedla känslan av olika sekvenser i en handbollsspelares/tränares vardag och allt känns äkta. Läs själva så förstår ni vad jag menar!

www.alfabeto.blogg.se

"I avsaknad av handbollsklister och svett finner jag njutning i de detaljer du själv missar när du befinner dig i hetluften. Där spelförståelse och nyfikenhet möts. Från en pivots vinkel, helt enkelt."

Så skriver Malin själv i hennes beskrivning på bloggen och erkänn att man blir sugen på att läsa mer med en gång?! Jag är fast iallafall. Jag älskart, som en skulle sagt på slätta.

www.alfabeto.blogg.se

Läs. Nu.

Politiskt fuskande!

I varje nyhetssändning så får jag det bekräftat. Så rätt jag gjorde som röstade blankt. Den ena ljuger mer än den andra. Blir knäpp på den där "det är mänskligt att fela" inställningen politiker alltid skyller på när nåt skiter sig! Ett utstuderat fuskande... Och att de anser sig förmer än en "vanlig" medborgare och sedermera ska slippa straff!? "jag betalar tillbaka så är allt bra sen"... Ekobrottslingar sätts väl i fängelse?

Emma flikar in med en kommentar: det ser förresten ut som att Juholt har en skämtmask på sig. Mycket relevant. :)

Vid en närmare titt - lika som bär!


torsdag 13 oktober 2011

5 minuter senare

Publicerade förra inlägget. Gick upp och hämtade Gabriel. La ner honom på golvet. Och det tog knappt två minuter innan han klättrat upp på avlastningshyllorna under våra soffbord. Klockan är 09.24. Vilken dag vi verkar gå till mötes. Jag älskart!

Ni skulle ha sett tromben i morse!

05.27 hör jag ett skrik inifrån Gabriels sovrum. Jag skyndar dit och finner Gabriel med världens bredaste flin och sprattelben som går för fullt. När han är exalterad, glad, på bushumör eller övertrött så toksparkar han i luften eller på golvet/skötbordet/soffan/madrassen så fort han läggs ned på rygg. Och i morse gick benen så snabbt att någon forskare säkert hade kunnat utvinna el som räcker till hela området om han/hon kopplade ihop hans fötter med någon såndär makalös manick. Så 05.30 var det bara att kapitulera och inse att Gabriel hade bestämt att det var dags att starta den dagen. Ljuvligt! I trappan på väg ned till köket gav jag mig själv dagens ros för att jag hade gått och lagt mig tidigt igår.

Gabriel och jag åt frukost, borstade tänderna och sen satte vi oss på golvet för att leka lite. Vanligtvis brukar jag unna mig själv att ha en "åskådarroll" den korta stund det tar innan kaffet är uppdrucket, men idag hann jag aldrig ens dricka kaffet. Att släppa ner Gabriel på golvet i morse kändes som att släppa lös en tromb i huset. Han klättrade otaliga gånger över mina ben, ålade sig fram och tillbaks för att se lm toalettsdörren gick att öppna denna gången och sen riktade han in siktet på trappan. "Jaha, nu ska vi se hur detta går" tänkte jag. Jorå, han häver sig upp på första trappsteget, sträcker på armar och ben så han ser ut som ett uppochnedvänt U. Får upp en hand på nästa trappsteg, sen den den andra handen, drar upp vänstra benet och sen det högra och ställer sig på
knä på första trappsteget. "Nu kommer han nog inte längre" tänkte jag. Trodde jag. Upp med händerna på tredje trappsteget och där tog det stopp. Då stod han upp på fötterna på nedersta trappsteget, magen lutandes mot ndra trappsteget och händerna på tredje trappsteget. "Shit! När lärde du dig detta?" tänkte jag. Sen började han gorma och behövde hjälp för att komma ner. Lyfte ned honom, berömde hans framsteg och la honom på golvet igen varpå han genast satte fart mot trappan igen. Denna gången klättrade han snabbt upp med knäna på första och händerna på andra trappsteget, men valde sen att lägga sig på mage på första trappsteget och efter en stund åla sig ner på golvet sen. Det senare utfördes inte fullt så graciöst. Men så är han ju bara åtta och en halv månad och inte ännu så välinformerad om att ryggradens rörelseförmåga lätt begränsas i vissa kroppsställningar. Eller så föddes han helt enkelt med en Gunde-ådra i sig. "Ingenting är omöjligt!" Det skulle iallafall göra mig glad om han fortsatte leva efter det mottot. Bara han inte lyssnar för mycket på "Skynda! Skynda!" För nu går det fort och det behöver absolut inte gå snabbare. Han har för det första speedat upp ålningshastigheten drastiskt och igår experimenterade han med att ställa sig på alla fyra och försöka ta sig framåt alternerat med att åla med mage och armar i golvet fast med raka ben (ståendes på fötter alltså). Igår klättrade han dessutom upp på avlastningshyllan under vårt soffbord och låg där och spanade in omgivningen en stund innan han klättrade ner (inte heller då så graciöst) och sen tjurskalligt upp igen. I morse öste han på i en sån hög växel att han bröt ihop av trötthet redan vid kvart över sju. Halv åtta sov han.

Igår var vi och kikade efter en vinteroverall till Gabriel och var lite sugna på KappAhls Kaxs Proxteco. Vad händer? Jo, vi kommer till affären och den är i princip slut i alla storlekar. "Nej, vi får inte in mer exemplar av den overallen" sa expediten. Say what? Hade god lust att fråga henne om hon visste vilken månad det är nu. Hur galet är det liksom inte att vinteroverallerna är slutsålda i mitten av oktober? OKTOBER! "Ja, efter förra vintern så har folk rustat upp tidigt" sa hon lite ursäktande. Ja, det är väl en sak tänkte jag, men borde då inte KappAhl som affär vara jäkligt pepp på att se till att kunna möta den efterfrågan som finns och kanske också rusta upp sig så att lagret håller liiite längre än oktober?
För sälja kläder vill de ju. "Annars finns ju dessa tvådelade vinterkläderna som är precis lika bra och har samma funktioner som overallen" sa expediten (heter det förresten expedit eller säger man butiksbiträde!?)
"Ja, det är säkert bra men till en grabb som inte ens fyllt ett år så känns det inte så smidigt med tvådelat när han tumlar runt i snön" sa jag. "Ehh...nä...det..kanske..det inte är" svarade expediten som såg ut att knappt ha åldern inne för att få sköta kassan. Visst inser jag att hon inte kanske har en aning om den saken, ung som hon var, men jag vet inte...det var nått med sättet hon pratade på som inte kändes fullt så kundinriktat som man förväntar sig. Kollade knappt på en, verkade nonchalant och jag vet inte. Hon fick igång mig iallafall. Jag blev irriterad, så jag gick därifrån. Mycket vältajmat ringde David precis då och han fick en mycket frustrerad Emma på tråden stackarn.

Så jakten på vinterkläder fortsätter och trappas upp nu kan jag säga. Det verkar vara lite av en "save yourself"-mentalitet som råder bland småbarnsföräldrar. Köp tidigt and you're safe. Eller vänta till oktober (!!) och riskera att allt är slut. Känns inte helt rätt att placera "vänta", "oktober" och "vinterkläder" i samma mening. Trodde ju att vi var tidigt ute. Jag hade fel. Insane

Nu har Gabriel vaknat däruppe. Tromben vill upp ifrån spjälsängen. Better hurry. Chip och hej.


onsdag 12 oktober 2011

2012 - vilket år!

Känns som att nästa är kan bli ett riktigt vasst sport år! Ett handbolls EM, fotbolls EM och ett OS! I samtliga fall med ett svenskt deltagande - Suveränt!

De är i de här fallen jag jublar över nutidens jämställdhet inom föräldraledigheten! Så underbart att vi pappor också får chansen att vara hemma. Sen att man råkar pricka in sin föräldraledighet år 2012 är ju bara en ren slump.

Snacka om guldkorn i vardagen!

Och på tal om guldkorn...

Igår efter jobbet så åkte jag till ICA för att handla. Matinspirationen var inte på topp eftersom jag var trött som stryk. Det blev tortellini. Ingen kioskvältare direkt! Bilen hem. Fortfarande trött. Om inte tröttare...

Kom till garaget, utanför stod Emma och Gabriel! Vinkandes... Vilket mottagande. Genast fick man energi igen! Vilken underbar familj jag har! Väl hemma så hade Emma & Gabriel (givetvis) gjort i ordning tacos! På en tisdag. Såå mycket godare. Blev en toppenfortsättning på dagen!

Fullmåne ute.

Vilket härligt och mysigt ljus det blir ute. Lite så där halvmysko... Underbart! Vet att vissa får svårt att sova nät det är fullmåne. Undra vad det beror på?

Kan säga att jag sovit som en gris. Jag påverkas inte, men vet att många gör det.

Ha en skön dag!

tisdag 11 oktober 2011

Varmt och gott - en utopi!

Sweet! Det är underbart att slänga av sig det varma täcket, mötas av kylan och gå ner för trappan dit det är ännu kallare. Men positivt tänk - man vaknar ju till ordentligt!

Idag kommer han som ska fixa det. Folk kan vara efterlängtade eller inte. I det här fallet känns den röda mattan som en helt realistisk grej. Man vill ju att han ska känna sig välkommen och fixa skiten så att jag när jag kommer hem möts av värme!

Bortsett från den jag får av Emma och Gabriel då...

Åh fy faan vad smörigt!

Men står fast vid att inte ta bort båt som min halvt nedfrusna hjärna tycker att jag ska plita ner.

Det kan vara det mest korkade beslut jag tagit. Kanske därför BT ringde? För ärlig... Nä... Men rak.

Känns glädjande att jag inte hört av någon som talar för matbilder, då drar jag en snabb slutsats att alla håller med. Eller att ingen säger till av okänd anledning, utan istället sitter inne med det.

På ett så där typiskt svenskt vis. Alla har åsikter men behåller dem för sig själv.

Nu är inte jag någon som gormar och lever rövare så fort det är nåt. Jag är nog rätt trist jag med i det avseendet. För seg också för den delen. Jag är inte superspontan utan vill grubbla lite på saker och ting innan jag öppnar käften.

Försöker vara spontan ibland. Går inte superduper.

Inte varje gång.

Tänkte kommentera Juholts bravader. Men sen slog det mig. Guuud så ointressant. Han har gjort bort sig. Punkt.

Jag fokuserar på att bli färdig istället. Så jag hinner till jobbet i tid. Känns mer rättfärdigat. Ska ju komma ihåg att plocka upp en kollega också. Måste tanka. Måste få i mig frulle. Måste komma i ordning.

Måste få på mig strumporna. Det är en helig ritual i soffan... :)

Var ute och gick en timme igår... Hej benhinna. Idag vet jag att du finns. Fast det var gött. Grym musik i öronen och sen var saken klar. Allt blir så jäkla mycket enklare med lite musik i öronen. Grymt härligt! Och det var rätt skönt att komma ut. Mother nature var på skapligt humör och höll inne sina tårar under min promenad.

Hade en riktig härlig stund med Gabriel igår innan... Jobbade på vänstersläggan! Känns klart viktigt nu när vi vet att han är rätt lång... :)

Ja just det. Skynda till jobbet var det ja...

Och alla måsten innan.

Sweet!


måndag 10 oktober 2011

Rustad för regn?

Som de flesta av er vet så har jag inget körkort, så när jag ska ta mig någonstans så går jag oftast. Att det regnar bekommer mig sällan då jag sen barnaben är uppfostrad enligt devisen att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder. Därför rustade jag för några veckor sedan upp mig inför höstens gråa dagar och köpte nytt regnställ och ett nytt ordentligt regnskydd till vagnen. Nu ska inte regnet hindra mig och Gabriel ifrån att komma ut, tänkte jag. Vad sker? Jo, efter en stund med fika och lunch hos min mormor och morfar idag så var det dags att bege sig hemåt. Gabriel behövde sova så jag bestämde mig för att promenera hem. Det hade börjat regna så jag fick låna ett paraply då regnstället fick bli lämnat hemma eftersom det inte syntes någon antydan till regn när vi gick. Och då det nu inte regnade så mycket så räckte ett paraply gott och väl som skydd. Trodde jag.

Halvvägs hem ifrån Liljeberget ser jag genom klarplasten på regnskyddet till vagnen att det har läckt in vatten. Tackvoch lov hade det samlat sig i en pöl på den vattentäta åkpåsen som Gabriel låg nedbäddad i, så han var fortfarande torr. Låter detta som bra kvalite tycker ni? Det var nämligen det jag trodde att jag köpte när jag la ut 500 spänn för skyddet. Behöver jag säga att jag då blir måttligt frustrerad när skiten inte ens håller tätt!?

Yeah yeah, av med den och på med det gamla regnskyddet som jag lyckligtvis hade med. Skickade ett sms till David, var bitter och beklagade mig lite och sen var det ingen ide att fokusera mer på det där och då, utan det var bara att traska vidare.

En kilometer senare hör jag en buss komma åkandes bakom mig. "Bara inte Gabriel vaknar" tänkte jag. Vad händer? Jo, Gabriel sov la gött vidare men hans mamma blir totalt nedstänkt av vatten då busschaffören gasade igenom en stor vattenpöl precis bredvid där jag gick. Tack för den snälla du som arbetar på mitt favoritbolag Västtrafik! Det var väl trevligt gjort av dig. Verkligen! Dagens ros till dig!

Paraply i all ära, men inte trodde väl jag att jag skulle behöva skydd emot vattenkavalkader som attackerar en sidleds! Så när jag nu blev helt dyngsur om benen så vek jag ihop paraplyt och sket i det med. Har jag ändå blivit så blöt kan jag likagärna bli helblöt tänkte jag. Who cares!? Kan säga att det var en jäkla tur att jag hade bra musik i hörlurarna. Det räddade humöret lite iallafall. Och vad gjorde Gabriel under tiden? Sov som en prins givetvis. Vad annars liksom?

Måndag!

Det är mörkt.

Det är kallt.

Det är regn.

Det är blåst.

Det är måndag.

Välkommen kära måndag!

Kan nog bli en bra dag det här! (Jagar positiv energi! Tröttheten är sig påmind, men den ska vi nog finta bort...)

Helgerna går förbaskat fort, men det är väl inget att gnälla över, för det har de gjort i urminnes tider!

Åkte direkt till Gabriels mormor och morfar igår, efter Lysekilsresan. Var nog behövligt för G att få vara hos några med lite ner energi! Det bjöds på gryta och G "gjorde i princip" potatisarna till. Han la dem (med lite hjälp) i kastrullen. Måste börja någonstans...

Vi var på Kappahl för att leta höstkläder till G. Det var nog första gången jag insåg att han är rätt lång för sin ålder, då vi fick leta kläder på avd. för barn som var 1,5år och uppåt... Gabriel är 8mån och någon vecka. :)

Det finns hopp! Han kanske blir 2,30 och en grym handbollsspelare!

Lever på hoppet! Precis som med denna måndag...

söndag 9 oktober 2011

Problemlösning

Fjärrvärmen sönder + Iskallt golv + En åtta månader gammal grabb som bara vill vara på golvet och åla sig fram överallt och som dessutom drar av sig sina sockar jämt = Iskalla fötter och händer.

What to do? Hur löser man den ekvationen? Jo, genom att roffa åt sig min mans strumpor och dra på dem
på Gabriel som knästrumpor. Problemet löst. Check!

Ville bara säga...

...att Emma är svag för julen. Förra året kunde hon skylla på graviditeten, men i år??

På väg hem

Alldeles nyss lämnade vi Lysekil. Vi valde att passa på att åka nu när Gabriel ändå skulle ha sitt första sovpass för dagen. För detta med att åka bil hamnar inte direkt i topp på Gabriels roligagrejerattgöra-lista. Frågan är om bilåkning överhuvudtaget ens har kvalificerat sig in på listan?

Hur som så sover han redan i bilstolen bredvid. Efter en stunds inspektion av den nya nappen jag gav honom (som inte hade samma färg eller motiv som den gröna han är van vid) så gav han sitt godkännande, nappen fick åka in i munnen och en 30 sekunder senare hade slog ögonen igen. David brukar säga att Gabriel har ärvt min envishet och tjurskallighet och om det är så hoppas jag innerligt att denna nappinspektion bara var en tillfällighet och inte ett tecken på att han också har lyckats få en släng av Davids kärlek till att gärna göra/äta saker på samma sätt han alltid gjort. För den kombinationen av egenskaper känns väl kanske inte helt lyckosam. Vilken tjuskallig gammal gubbe han skulle kunna bli om 80 år i så fall. "Det var bättre förr..." och "Jag kommer då allt ihåg när jag var ung..." skulle bli hans favoritrepliker. Nä, hujedamig för det!

Helgen har varit underbar. Det har varit så gott att komma iväg bara vi tre även om allt resande givetvis får en annan karaktär om man gör det ihop med barn till skillnad från om man åker på tu man hand som ett par. Gabriel vaknade och höll oss i arbete i en timma inatt också, så vi är nog tröttare idag än när vi åkte hit. Men vi ångrar oss inte, vi är glada att vi tog med Gabriel för denna helg ville vi verkligen vara tillsammans för att fira o hylla vår familj. Jag och David hinner åka hit ensamma framöver med. Det ska ju ändå vara vi två livet igenom nu. So what's the rush then?

lördag 8 oktober 2011

Började kanon!

02.00 vaknade Gabriel. Mumma! Han var hur pigg som helst. Det var inte mamma och pappa. Lite trötta i ögonen. Somnade om vid tre... Rolig timme.

Och skön start på dagen!

Idag har vi varit ute hela dagen och Gabriel mår så gött av det! Han har tagit igen sin förlorade sömn. Gött för han.

Det har inte mamma och pappa gjort. Vi ligger nedbäddade nu. 20.16. Kommer säkert sova om en stund, om Gabriel vill. Vi vill. Grymt tidigt men jisses vad trötta vi är!

Var på Havets Hus innan, Gabriel hade det kanon och så även vi. Det var läckert att komma så nära fiskarna. Vi har några härliga filmklipp o bilder men dem får vi ta en annan gång... Finns på kameran.

Hoppas ni uppmärksammat vår rutin att åka bort en helg när det inte är Premier League. Genidrag!

Vi har käkat för jäkla gött idag, två gånger om. Fläskfilé ena gången och en jätteräkmacka den andra. Bilder uteblir pga allergi.

Jag är tokallergisk mot matbilder. Vill inte se vad andra äter och skiter i det också. Hur det ser ut. Behöver inte se att folk ätit en köttgryta m couscous. Räcker att någon berättar det för mig om det nu känns väsentligt... Blir sällan inspirerad när andra pratar mat. Jag har mina 4-5 rätter och de kör jag på... =] I am a vanemänniska.

Yes I am.

Tippade på att G vaknar 05.20 idag. Skulle innebära ca 9h sömn. Yeah right! Vill nog ha käk innan dess!

Någon som vill se en bild?

Vad är det som rättfärdigar vilka rätter (hö hö hö) som man kan, bör, ska visa bilder på...? Någon som kan övertyga mig? Jag är inte omöjligt. Det är jag aldrig.

Vad innebär ordet "Tagga"? Tagga för match är jag med för... Men att skriva "Tagga resan till Överkalix..." Vad menas då?

På tal om ungdomars ordval. Finns det nåt mer irriterande än att få svaret: "ofta"... Berättar man att man till exempel varit i England så får man ibland reaktionen "ofta". Totalt intetsägande och diskussionsförstörande....

Hur gammal är jag egentligen? Och vilka klagar jag på? Jag som ligger till sängs 20.39 som hon hunnit bli.

Värsta gamlingen, ba! Typ. Ofta.

Nej. God natt. Farbrorn ska sova.

Nu. Inte ofta.

Får se vad morgondagen har att bjuda på!

Gabriel stirrar ut över det stilla vattnet på kvällspromenaden! Kvällspromenaden kl 14... ;) Eftersom det knappt är kväll nu!

fredag 7 oktober 2011

Snusningar och vågskvalp

Här sitter jag (precis som David nyss skvallrade om) i en hängstol i rummet "Havsateljen" på Strandflickornas hotell i Lysekil. Genom panoramafönstrena ser jag månljuset glittra i vågorna som skvalpar rogivande precis utanför (och under) oss. Bakom mig ligger Gabriel i sin resesäng och har nyss somnat. Han snusar och låter sina små speciella Gabrielljud som tyder på att han mår precis hur gott som helst. Bredvid ligger också David, min äkta make! Känn på den ni! Bara det att inför andra numer kunna tala om David som min man känns helt underbart faktiskt. Som jag längtat! Just nu känns livet förbannat fint helt enkelt! Team Payani mot världen typ. Jag önskar att alla någon gång får uppleva denna lycka jag känner just nu. Det borde vara en lagstadgad rättighet. Lycka skapar värme och Gud vet att är det något denna kalla värld behöver så är det just det. Värme och kärlek! Så därför skickar jag lite av den varan till er alla genom cyberrymden nu. Jag råkar nämligen ha så att det räcker och blir över just nu. Så här kommer en kram med massor utav kärlek och värme! Glöm aldrig att ni är värdefulla, okej?

Peace!

Åh!

Har anlänt till Lysekil och resan hit gick underbart bra! Gabriel sov för det mesta och när han väl vaknade så var han på gött humör! Så fort vi körde under 110 så vaknade han till, så en himla tur att vi åkte innan fredagstrafiken i Göteborg drog igång!

Direkt när vi kom hit insåg vi vilken idyll det är. Vi har en liten stuga med egen uteplats/badplats. Att säga att vi bor vid vattnet vore fel, vi bor nämligen över det! Sweet! Så i natt kommer man somna in till kluckande vågor och puttrande båtmotorer... Funkar för mig! Gabriels läggning gick kanon, Emma myser i en hängstol och jag kollar text-tv. Halv åtta är klockan och jag är dötrött. Får man sova redan nu?? Men först ska jag mysa i sängen och kika ut på fyren som står en bit bort!

Jag tror bestämt att Emma kompenserats för det halvdana frieriet - det här kamrater, det här är bomull för själen, som en arbetskamrat brukar säga. Högklassig bomull!

Dagen efter...

Skrev igår att vi var lite bittra över att G vaknade 05.30. I skrivandets stund så visste vi inte att det var en sovmorgon. Idag var han klarvaken 02.30. 02.30!!!!???? Fick muta honom rejält för att somna om... 

Glömde skriva igår att Gabriel var lite grinig vid sjusnåret och bökade vid ett blöjbyte... Då sa emma småbittert: Vi var inte så nöjda halv sex i morse heller...

Min fru är underbar när hon är irriterad! Några av er vet om det... 

Undra vad hon ska säga idag då? 02.30... =]

Häromdagen sa jag: Emma, du är en mästare på att glömma värmeljusen på... Varpå hon svarade: Äh, det har jag gjort hela livet! 

Jaha, ja men då så!!! Genast mycket lugnare. Vad oroade jag mig för? Ett strålande argument!

Fick ett sms av fatsan: hur mår min grabb? Jag mår bra tack, svarade jag. Hans replik: det är inte intressant i sammanhanget, hur mår min grabb? 

"Min grabb" är Gabriel...

Det visste jag om men kul att spela dum ibland! För det är jag inte vanligtvis...

Vänligen utelämna vidare kommentarer! 

Skulle slänga skräp i papperskorgen i köket. Klockan var rätt mycket och jag tryckte ner soporna snabbt & ordentligt - varpå en högljudd melodi startar! Emma hade slängt leksaker där... Jepp, det var bara att kila upp för trappan och byta boxershorts!

Hmm... Om man i snitt sover sina 8 timmar om dagen, och man blir 81 så innebär det att man sover 27år av sitt liv. Det är ganska länge... Tur att vi stressar så mycket så att vi inte sover bort våra liv!

Vi har en helglasad dörr till baksidan. Gabriel gillar att ligga på golvet och kika ut. Nackdelen? Han fattar inte att det är en ruta ivägen så han försöker åla ut. Huvudet rätt in i glaset! Smack! Kanske inte är en nackdel. Det är himla roligt!! Och han härdas...

Nu ska vi till Strandflickorna i Lysekil! Bo i "havsateljén", precis intill vattnet... Mysigt! 

Arrividerci!

torsdag 6 oktober 2011

Bröllopsdagen - Bortklippta scener!



Fulast vinner! Emma fegade ur...


Tänk er den mest romantiska plats att fria på. Vart är det? På en strand? Utomlands på en resan? På stället ni en gång träffades för första gången? Nå, vart är det mest romantiska stället man kan fria på? Oavsett. Jag var inte där.

Mitt lilla frieri gjorde jag med Gabriel i famnen medan Emma stod och torkade upp vid skötbordet efter en liten olycka.

Föga romantiskt.

Men nu är vi gifta.

Nåväl, Emma skrev om det mest underbara, men eftersom jag är jag så tänkte jag delge en del bortklippa scener från dagen. Enjoy!

05.30. Gabriel anser sig sovit tillräckligt och tycker att det är läge för uppstigning. Mamma och pappa är inte riktigt inne på samma spår. Meeeen nu är Gabriel bossen, så rise and shine! Det är er bröllopsdag.

Carpe diem.

7.45 Gabriel übertrött. Stentjurig. Ösregnar ute. Nä nu jäklar tänkte jag, slängde på mig lämplig klädsel, packade ner Gabriel och gav mig ut i ösregnet. 20 minuter senare var jag tillbaka. Gabriel hade tokskrikigt hela tiden och jag var helt dyngsur. Hann knappt kliva över tröskeln innan han stensomnade.

Fick väcka honom 10.00 så vi skulle hinna.

Vår vigsel var underbar! Men visst fanns det några godbitar där med!

- Vi gick in till Lionel Ritchies ”Endless love”. Låten är lite över 3 minuter och tanken var nog att man skulle gå långsamt fram. Efter tio sekunder stod vi vid prästen. Först. Snabbast. Vinnarskallen kom fram. Gav dock tid till eftertanke.

- Hon som spelade piano spelade helt fel vid en refräng. Svårt att undvika att skratta till lite försiktigt.

- Under vigseln så ringde prästens mobil (classic), men den låg iaf i arbetsrummet. Kände inte igen melodin.

- Kyrkan har två utgångar. När vi började gå ut så satt vaktmästaren(?) på en stol mitt framför utgången. ”Jaha, ni ska ut här?” Undan med stolen och upp med dörrarna! Fort gick det. Vi gick ut, möttes av blåst, fortsatte gå. Sen blev det lite Hitta Nemo: ”Now what?” Vi kollade frågandes på varandra. Vad gör vi nu? Efter en stund så vände vi oss om, då ser vi prästen och kyrkvärden stå och kika ut från dörren. Ville inte gå ut i blåsten.

Efter vigseln så begav vi oss mot Oliven för att äta gott! Gabriel stentrött. Hade hållit ut bra under ceremonin. Vi beställde mat och G var i stort behov av att sova. Jag gick till kassan för att be dem packa maten så vi kunde ta med den hem. Meeeen, icke. Precis när jag kommer fram så kommer maten ut. Dags att underhålla G. Hmm… Vi fick lite hjälp dock av någon som jobbade där som underhöll G lite. Kom ut med kex fyllt med choklad. Tack men nej tack. G fick leka lite med det (Matmissbruk). Vi slängde i oss maten på småbarns-familj-vis. Snabbt!

Sedan hängde Elin med oss hem, hon skulle lägga över bilderna från vigseln och fika. Vad blev det för smarrigt en dag som denna? 5 bullar för 25 spänn på Preem. Ska det va, så ska det va… He he. Värdigt dagen!

2,5h efter vigseln så satt vi soffan, allihopa, med slappekläder. Underbart! Drack saft/kaffe och åt våra Preembullar. Men innan så hade vi startat disken, tvätten och så vidare. Back to reality.

The Payani family reality.

Men vi älskade dagen. Precis som den var.

Vill inte att något ska vara annorlunda gentemot hur det var.

Kanske att jag skulle fått äta kexet på Oliven.

Vårt bröllop!

Det är nyårsafton. Klockan har nyss slagit tolv och jag och David står på gatan utanför våra vänners hus i Skövde. David håller om mig, med händerna vilandes på min mage. Därinne, i magen, känner jag hur vår Liten rör sig. År 2011 har nyss startat och David säger: ”Detta ska bli vårt år älskling!”. Tjugoåtta dagar senare föddes Gabriel och ett nytt kapitel påbörjades i vårt liv. Ja, jag skulle nästan vilja påstå att det faktiskt kändes som att börja skriva på en helt ny bok. Månaderna gick, våren kom och vi gick på lite husvisningar då och då. Mest bara för att kika. Det sades nämligen till oss att det var bra och lärorikt att göra det, så vi följde råden och rätt som det var så dök drömhuset upp. Flera omständigheter bidrog till att vi med en gång kände att detta var vårt hus (läs här om du inte kommer ihåg). Dröm blev till verklighet och i juni stod vi med nycklarna i vår hand och kände oss galet välsignade över att först ha fått den stora äran att få bli föräldrar till en så underbar kille som Gabriel och därefter lyckats förverkliga drömmen om att vara husägare. Dock fanns det en sak kvar som vi visste att vi ville göra för att verkligen kunna minnas 2011 som vårt år, nämligen att gifta sig. Vilket leder oss fram till idag.

Inför Gud och dessa vittnens närvaro frågar jag dig, David Gunnarsson Payani: Vill du ta Emma Kristin Olsson till din hustru och älska henne i nöd och lust?

Ja.

Inför Gud och dessa vittnens närvaro frågar jag dig, Emma Kristin Olsson: Vill du ta David Gunnarsson Payani till din man och älska honom i nöd och lust?

Ja.


Detta foto på våra ringar fick familjen och våra släktingar i de
brev som spred nyheten om att vi gift oss idag.

Idag klockan 11.00 i Byttorpskyrkan sade vi alltså i största hemlighet ja till varandra. Endast min syster närvarade. Egentligen skulle också Tomas, Davids bror, varit där men då han studerar i England var det svårt för honom att närvara eftersom vi valt att gifta oss på en vardag. Vår familj och släkt fick reda på nyheten via ett brev på posten och vänner via sms och internet. Att vi valde att viga oss utan gäster har sin enkla förklaring i att detta var en grej vi ville göra bara för oss själva, för vår egen skull och då kändes det naturligt att låta själva ceremonin spegla det med. På detta sätt så var det bara vi och vår familj som stod i fokus. Vi slapp exempelvis bry oss om allas blickar i nacken, vi slapp tömma vår energi på att planera en fest för alla efteråt och vi behövde inte förklara för alla gäster att vi inte vill ha några presenter för att vi redan har allt vi önskar. Nu kunde vi bara infinna oss i kyrkan, gå fram till altaret och verkligen bara njuta av att vara i stunden, bara vi två, med blicken endast för varandra. Detta gjorde vi endast för vår skull. För att verkligen statuera att nu är vi en familj. Notera ordet en. För det är just det vi anser att ett äktenskap handlar om. Att bli en enhet. Eller ett lag som prästen uttryckte det. Ja, ni läste precis helt rätt. Vår underbara präst hade verkligen tagit hänsyn till vilka personer hon vigde. Hela vigseltalet bestod nämligen av en massa liknelser till handbollen. Att äktenskapet var som en lagsport. Allas olika styrkor är viktiga och det var och ens unika egenskaper som gör att hela laget tar sig framåt. Någon är en bra försvarare, en annan en duktig anfallare. Båda behövs. Och ibland vinner man, andra gånger förlorar man. Men inte lämnar man varandras sida för det. Nej, man går vidare, strävar framåt, satsar på nästa match och tar med sig erfarenheterna som förlustmatchen gav för att kunna ta lärdom av dem i framtiden…. Ja, ni hör ju själva. Mitt hjärta jublade av lycka när jag hörde henne prata. Det var verkligen sååå rätt. Sååå vi. Till och med där, framför altaret, blev vi liksom tilltalade som handbollslirare/tränare. Hur underbart är inte det liksom?!

Team Payani – for better or worse.

Jag älskart!

Och jag älskar min MAN, mitt barn och så är jag sanslöst kär i livet just nu.

2011 – vårt år!

Jag och Gabriel busar i altargången innan ceremonin börjar


Ringväxling

Första kyssen som äkta makar

Hela familjen Payani samlad