Lipton och jag.

Emma noterade att det är melodifestivalens "Andra chansen" på lördag.

Jisses vad skönt, snart är skiten över!

Jag har ju slitit för att passera 4% bonus på Coop. Ville nå den där jäkla 5... Mest för sakens skull. Vill nå hela vägen! Nån jävla gång.

Efter många månaders slit så kollade jag i en broschyr med info om bonusen.

Maxbonus?

4%.

Snyggt där.

Gabriel har fått (låna?) en gitarr av mormor som hon hittade. en riktig stor gitarr - vilket oväsen det för!! Säg inte att det är gulligt, sött eller så, för det kan jag liva att det inte är!

Inte 05.30 en vardag iaf.

Då är det allt annat än gulligt.

Fick en klump i magen, och ni vet - stor mage = stor klump. Orsakades av... Te!

Te!!!

Öppnade skåpet och allt jag såg var nåt jäkla Forest Fruit. Lägg av! Jag ska ha mitt vanliga Lipton. Inga krusiduller. Letade vidare och fann en låda - men nä - citronsmak på teet.

Sen såg jag det i ögonvrån... Gamle vapendragaren - Lipton. Vanligt. Sanslöst. Gott.

Toppat med lite hultaängar-honung vi fått av en granne!

Världsklass!

DOX:Bully

Alltså vad faan.

DOX:BULLY.

Gav den en stund av mitt liv och här sitter jag. Irriterad. Frustrerad. Förbannad. Tankarna snurrar - både som pedagog och förälder.

En dokumentär om mobbing och utfrysning i USA.

Nu är händelserna i dokumentären från USA men det vore ju naivt att tro att det inte existerar här i Sverige också. Även om jag är övertygad om att vi är bra mycket bättre på att bemöta problematiken. Men det är klart att vi inte är helt befriade - det hade varit befängt att tro.

Den där jävla biträdande rektorn (med flera andra vuxna) som är med i dokumentären... Med sånt agerande från en vuxen människa så är det inte konstigt att det ser ut som det gör... Faan, man kokar inombords!

Skriver jag på ett djupare plan blir det nog en avhandling och det orkar jag inte med. Den gör jag inombords istället...

Den rörde upp många känslor.

Än mer när man tänker på sin egen ängel, som en vacker dag ska kliva in i skolan/idrotten/ungdomen. Jag hoppas då att han möter bra mycket bättre vuxna förebilder än de som avspeglas i dokumentären...

Koma

En lång helg med runt 40st 14/15-åriga tjejer tär på öronen och skallen.

En natt på golvet i en korridor där man inte kunde släcka lampan gjorde inte saken bättre...

Men likväl så var det en skitrolig helg, som alltid när jag är iväg med förbundet.

På Söndagskvällen kom en fantastisk förkylning! Eller kom och kom, den bröt ut kan man väl säga.

Hjälpte föga.

Emma varit själv med G i helgen och de verkar ha haft det underbart! Men jag undrar vad de pratar om för Gabriels topp tre på vill-ha listan är

1. En katt
2. En hund
3. En... Bebis.

Vad ska du ha den till? Frågade Emma.

Kramas med, svarade Gabriel. Lilla fisen.

De två första är heeeeelt uteslutna så alt tre är mest troligt. Om än inte just nu. Får ge det ett tag till. Även om min biologiska klocka tickar. Hehe...

TGIF... Eller?

Thank god it's Friday!

Nu har jag:

...gått upp 05.45.
...jobbat.
...planerat matsedeln för en vecka.
...åkt och storhandlat.
...klivit ut från Coop 20.31 en fredag. Inte okej.
...hyrt film.
...diskat.
...städat.
...plockat leksaker.
...börjat packa inför morgondagen.
...skottat snö.

Thank god it's Friday.

Vad hände på 80-talet?

Hej hopp. Vilken bild jag fick skickad till mig. Först reaktionen var heeeeell no! Andra var... that's me. was me. Den här bjuder jag på!

Det var en jäkla massa (h)år sen! Hö hö...

Det ljuva 80-talet var fantastiskt!

Bilden säger egentligen allt. Men värt att notera:

- Jag har ingen rysk pälsmössa, det är hår.
- Brallorna sitter bara lite för högt.
- Notera att ett byxben är enfärgat och det andra mönstrat - blir inte mycket mer Fresh Prince än så!

Bilden är dock tagen före dess att jag hade upptäckt Fresh Prince. Hade jag gjort det så borde jag haft ett brutalstort guldhalsband också...

Ja det finns lite att fundera på gällande bilden.

MEN...

Jag hade inte bara en fantastisk hårväxt - Jag hade en fantastisk uppväxt! Den är jag otroligt tacksam för!

Och det gick väldigt bra i livet ändå.

Det bästa med Grekland!?

Man får höra mycket roligt på jobbet! Idag satt två barn och pratade:

- Du måste åka till Grekland!

- Varför då?

Vad tror ni svaret va?

Solen? Värmen? Stränderna? Maten? Hotellen? Flygturen? Poolerna?

Sug på den karamellen. Think outside the box, så att säga. Svaret kommer senare.

Emma är ute och går/joggar/löper. Det kanske man skulle ta efter när hon kommer hem? Får se, inte varit nån supervecka precis... Inte när det gäller träning. Meeeen...

Imorgon.

Den där jävla dagen "imorgon". Har förstört många idrottskarriärer. Min inkluderat? Det kanske man ska skylla på... :) rentvå sig själv, och skylla på morgondagen.

Till helgen är det dags att rulla igång träningen med Västergötlands 98-tjejer. Får se vart det bär vägen, vi lär väl få en fingervisning till helgen...

Ska bli gött att rulla igång igen iaf! I november är det upp till bevis. Det är inte utan att man längtar dit! Inte till November, men till SverigeCupen!

Dags att lägga Gabriel. Så... Nå? Varför ska man åka till Grekland tror ni?

- De har fiskpinnar där!

Of course! Åk dit! De har fiskpinnar! Där har resebolagen gjort en blunder som inte fått med det dragplåstret.

Fiskpinnar!

Min mamma och Schizofreni!

Rubriken må va lite vilseledande, de hör inte ihop. Bäst att skriva det, annars blir det måttligt muntert att träffa morsan nästa gång...

Emma satt och kikade på ur.se, kikade efter nåt matterelaterat... Och... Tjoff! Vem kom upp där?? Min käre mor.

Lustigt och oväntat.

Även om hon nån gång, vid nåt tillfälle, har nämnt att de varit på hennes jobb och filmat.

Men det var ju inte igår, direkt.

Torsdag idag. Är riktigt nära att fixa en hel vecka! Göttans! Dock börjar jag känna mig risig och inte alls på tårna! Får hoppas att det bara är nåt tjafs som snart är ur världen!

Funderar lite på det som hände igår.

Tänk om man själv skulle bete sig så på jobbet!? Föräldrarna kommer för att hämta sitt barn, "Kan tyvärr sinte hjälpa dig, du får ta nästa dörr istället..."

"Heeeej! Hur kan jag hjälpa dig???"

Man hade nog uppfattats som lite schizofren.

Eller inte så lite. Rätt mö.

Fantastiskt bemötande - Vad faan hände?

Åkte till en ICA affär för att handla samt hämta ut ett paket. Klockan var efter 20 och jag var ensam i hela affären. Det var soprent på folk.

Bortsett från den där bananletande halviraniern!

Jag.

Nåväl.

Klev fram till kassan, slängde upp mina bananer, mjölkpaket och fyra frallor.

Ja och så ska jag hämta ut det här paketet, sa jag och sträckte fram lappen.

Nej nej, inte i den här kassan, sa han som satt där och såg lite besvärad ut. Du får gå till postens kassa.

Den låg ca 1m bort.

Okej, men jag kan låta grejerna ligga här?

Ja då...

Så jag gick till Postens kassa. Det var ingen där, så jag ringde på klockan.

Då vände killen i kassan på stolen, klev upp, gick två steg och frågade hur han kunde hjälpa mig...

Vad i helvete!?!?!?!?!

Hade han garvat eller liksom sagt att han skämtade så hade jag också garvat åt det, men han var superseriös!!!

Uppträdde som han aldrig sett mig innan.

Jag var själv i en stor jäkla ICA-affär!! Inte så att han kunde blandat ihop mig med någon direkt!

Helt fantastiskt att han inte bytte om till Postiljonutstyrsel och tog fram ett horn och blåste i...

Jag blev helt ställd.

Satte mig i bilen, funderade på vad fasen som hände där inne.

Det var ju fantastiskt roligt!

I efterhand.

Inte där och då. Då var det mest...

Konstigt.

Att älskas

Kärlek kan vara många saker. Idag är kärlek för mig att få sitta kvar i soffan och titta på Mia på Grötö medan David, utan att jag bad honom, erbjöd sig att fixa lite kvällsmat. Vardagsromantik hos småbarnsföräldrarna. Fint är det.

Här kommer bajset!

Idag bär det av till gymmet igen. Eller igen och igen, låter som jag hängt där hur mycket som helst.

Så är det inte.

Inte än.

Men det är ju det som är tanken. På sikt.

Får se hur det blir med det, tydligen härjar sjukdomar på Gabriels dagis igen så... Ja... Det är väl bara att invänta! Fast hoppas hoppas hoppas att vi slipper den här vändan...

Av alla sjukdomar som kan finnas på ett dagis.

Har ju siktet inställt på en VUV - vecka utan vab. Vore ju himlans trevligt!

"Här kommer bajset!!!", ropade Gabriel när han badade.

Tankarna som rörde sig i skallen var många.

När han sen tar upp en stor korv och visar...

Ridå!

Men lika mycket som det blev ridå, lika lättad blev jag när jag inser att det är en dyngsur, tom toarulle.

Den lättnaden.

Fi faan.

Om Emma som har kvällsmöte skulle bli fööööör sen så uteblir nog gymmet.

Det vore synd.

Himla synd. För oj vad laddad jag är.

Samtidigt som jag vet hur gött det är när man väl slänger på go musik i öronen och försvinner bort...

Långt bort!

Antiklimax!

Gabriels glädje över motorsågen han fått är enorm!

Gabriels eufori över att se motorsågsgubbe såga ner trädet och sedan såga i småbitar var världsklass.

Gabriels pappas eufori över att Gabriel leker med motorsågen 05.30.

Den finns inte.

Det märkte jag igår.

Nu idag märker jag att en motorsåg 05.30 hade varit lyx. Nu är kl 04.30 och jag håller på att...

...förgå.

Så galet trött!

Blev ett riktigt Antiklimax igår på jobbet. Vi fick ett brev under lovet förra veckan. det låg i ett kuvert. många av barnen har varit iväg på olika långa resor och några har skickat brev. på det här stod det inte någon avsändare på kuvertet så det låg ju en spänning i luften! vem har skrivit det mystiska brevet?

Barnen var nyfikna och ville så gärna veta vem det var ifrån. De satt som på nålar när vi skulle öppna det...

...det var en timrapport från en vikarie.

Veckans antiklimax var uppnått. Barnens besvikelse gick att ta på och där satt jag.

Jag började garva, tyckte det var hysteriskt roligt!

En timrapport. Barnen tyckte inte det var lika roligt.

Inte alls.

Antiklimax it is.

VUV? - Vecka utan VAB?

Hel vecka på jobbet utan sjukdom och vab?

Det är förhoppningarna iaf, för det var ett tag sen nu. Sjukdomar och vab har avlöst varandra! Börjar bli ledsamt nu. Svårt att hitta flyt i vardagen.

Idag ska det maxas! Först tio timmars jobb, slutar vid 19, sen iväg till gymmet, sen hem och stupa.

Blir nog en fröjd.

Inte så svårt att somna. Pladask!

Det hjälper dock att man haft en strålande helg med familjen! Ger mycket energi!

Såg The Impossible igår. En film om tsunamin. För jäkla bra! Sen berörs man lite mer om man är småbarnsförälder.

Det vill jag tro iaf.

För jag som var så tuff innan jag blev pappa hade nog knappt reagerat innan.

Mmhmmm...

En dag...

...på djurparken beskrivs bäst i bilder. För jag är heeeeelt slut!

Dyrt(?) misstag?!

Gårdagen är redan en klassiker. Blir nästan roligare för varje gång jag tänker på det!

Emma var inne en supersnabbis i stan, för att byta smycket.

Det nya blev över 300kr dyrare... 3....0....0...... Normalt så hade jag ifrågasatt det. Eller inte. Inombords hade jag kanske det.

Men nu hade jag inte slagläge direkt.

Det var liksom bara att gilla läget.

Och betala.

Nu hänger inte våra liv på 300kr.

Men det här var en liten present bara...

Från början. Nu blev det halva sparkontot.

Fredag!

Idag blir vi en klassisk Svensson-familj.

Först är det noterbart att det är skönt att vi, trots gårdagen, fortfarande är en familj.

Det är fredag och ikväll stundar mys och tacos. Den svenska fredags-nationalrätten. :)

Först ska man bara beta av en arbetsdag som rullar igång vid 9.30. Känns lite tungt just nu men blir bra när man väl kommer dit. Lovfredagar brukar vara väääldigt lugna.

Blev aldrig nån träning igår. Emma föreslog idag istället... Vi får se... Träna en fredagskväll. Känns inte superduper men kanske kan va skönt? Får se ikväll.

I övrigt är det en helg som startas med en rätt aktiv lördag, Emma ska på sin kusins kalas om hon piggnat till, Gabriels farmor och farfar kommer hit, det stundas handboll och ja.... Klackarna i taket! En späckad men rolig lördag! Söndagen blir nog mer av det lugnare slaget...

Ibland kan man sakna de där ungkarls-helgerna. Ingen/inget att tänka på. Bara sjunka ner i soffan och bränna av idrott på TV:n eller live för den delen. Det hinns knappt med, som det känns just nu.

Alla hjärtans dag. Den sket sig... Totalt!

Kortfattat:

Gick in i en smyckesaffär.

Såg ett halsband jag visste emma skulle gilla. Impulsköpte det. Vem faan orkar jämföra?

Gav det till henne. Först blev hon glad!

Sen blev hon överdrivet glad och började asgarva.

Vad faan, tänkte jag. Det här är inte som det ska.

Titta, sa hon och visade mig halsbandet.

Det hade texten "älskad man" ingraverat.

Snyggt. Perkile! =D

Tur att vi är ett strävsamt gammalt par som kan garva åt det!

Så. Hädanefter blir det biobiljetter!

Smärta!

Hej. Mitt namn är tvådagars-principen och jag bor i Davids kropp. Herregud vilken träningsvärk som har anlänt! Ryggen är som hos en gammal gubbe (behövs inga motkommentarer - förstår bjudningen)! Benhinnorna ger sig till känna och baksida lår stramar mer än vanligt...

Då är det gött att åka en halvdag till djurparken och gå omkring! "Inte för fort barn - vänta på den gamle farbrorn!"

Så kändes det nästan. :)

Men är nöjd att ha kommit igång med träningen och ska enligt planeringen dit ikväll igen. Känns långt borta just nu men snart så!!

In i dimman!

Aj då.

Fy faan.

Smärtan är total.

Men jag var där. Nu inväntar jag "tvådagars", för att sedan dö. Rejält.

En sak slog mig när jag kom utvägen gymmet, varför stod alla och skrapade rutorna? Varför behövde inte jag det?

Har jag varit där för kort tid? :)

Förmodligen.

Meeeeeen.... Sån skiter jag i. Jag är nöjd. Det är det enda som räknas just nu.

Kan ju va en vass bil som är skillnaden också. Ja, så måste det va!

På tal om saker som slår en, satte mig i bilen, slängde på radion och hörde den gamla dängan:

"kan ni hinna undan mina hundar
med alla segrar som går att vinna vunna"

Det va inte igår.

Kan man lugnt säga.

Sen kom "Boten Anna".

Då stängde jag av radion. Sjöng själv.

Klar förbättring!

Ångesten är här!

Första dagen är gjord på ett tag och det gick över förväntan! Sköna puckar! Gött att komma igång... Gabriel närmar sig dagis-comeback medan Emmas väg är liiiite längre.

Men nu jäklar. Nu är ångesten här.

Var på Friskis igår, innan storhandlingen och förlängde mitt träningskort. Får se om det hjälper, men när man betalat en årsavgift vill man ju börja använda det. Så idag ska jag dit. Slåss mot demonerna. Har ladda spotify med sköna låtar och jag står strax redo att gå till attack! Fast det krävs nog inte så mycket för en läggmatch.

Men har utmanat mig själv, ska gå ner lika mycket i år som förra året. Har använt januari till att lägga på mig lite så det blir en lättare start med snabba resultat.

Jakten har börjat. Snart.

Så nära men ändå inte liksom.

Ja ja, inga mer ursäkter, bara att åka dit...

Fast....

Har far väldigt mysigt med Emma och Gabriel idag. De har lagat mat och jag provsmakat. Delikat, dock sanslöst salt.

Hur tänkte du där, frågade jag Emma.

Det är Gabriel som har kryddat, sa Emma.

Oh well, he did! Salt som sjutton... Men mycket gott.

Pappa smaka GG!

GG = Gabriels Gryta.

Han har även nallat morsans actimel. Det var rätt gött...

Nej.

Kan inte låta demonerna vinna!

P.S Bra muta = ärtor!

1... 2... Testing, testing!

Emma sa att vi behövde vädra ut huset inför Gabriels återkomst.

Sagt och gjort.

Kylan höll på att käka upp oss och när det närmade sig 19 grader fick jag på nåder smälla igen fönster, dörrar och allt annat som stod på vid gavel.

Snacka om att bli utfryst av sin fru.

Vår ängel är äntligen hemma igen och det är skönt. Emma är fortsatt risig men husets viking får hålla ställningarna.

Det går sådär.

VM i konflikter och tålamodet testas.

Galet mycket.

Tålamod är en dygd.

Vad fasen!

Nu känns det riktigt tomt efter G. Märks tydligt att han inte är här. Går nästan ta på tystnaden. Imorgon blir allt som vanligt. Skönt. Då ska vi hämta hem mamma och pappas lilla yrväder som haft några underbara dagar hos mojmoj och mojfaj.

Hjälpen vi fått har varit ovärderlig! Det är en trygghet. För att ha haft G hemma dem här dagarna... Alltså det hade ju inte blivit bra.

På tal om att inte bli bra!

Kom på mig själv innan, satt och kollade dart på Eurosport. Vad i helvete... Dart!?! Om innebandy är en skolidrott så är dart... Cafeteria-underhållning. Det stal en kvart av mitt liv.

Men jäklar vad skickliga dem var!

Och då var det kvinnor som kastade... ;)

Nej men ni förstår!

Gabriel behöver komma hem. Lägga tid på dart.

Det var sånt jag och Emma kunde göra förr. Kolla på hjärndöda "hobbys" och fundera på varför det visas på en sportkanal.

Som dart.

Och att stapla plastmuggar. De tävla alltså i det!

Helt allvarligt, de som börjar med sånt, det måste ju vara personer som är totalt odugliga på allt som kallas idrott! Men som ändå vill va bra på något...

Sen måste dem (eller någon iaf) va smart som fasen för de har ju övertalat en högt uppsatt att det här... Det är värt tv-tid!

Varför kan bara inte vissa acceptera att idrott inte är deras grej?

Jag har accepterat att tekniska prylar, dans och övrig akrobatik inte är min grej.

Självinsikt.

Det är bra grejer!

Trovärdighet!

Satt och kikade på datorn, där kan man se från vilka länder besökarna på bloggen är. Det var ett rätt överraskande och förvånande resultat! Ett litet frågetecken för trovärdigheten... Eller?

Bloggen - Prestationsångest!?

Har haft prestationsångest några gånger i livet.

Bloggen är faktiskt ett tillfälle. Höll på att bli väldigt seriöst ett tag. Emma anmälde mig till en rätt stor/populär föräldrasida där det skulle publiceras tio "pappa-bloggar". Vår blogg synades och fick väldigt bra kritik. Där nånstans fick jag en sån dos. Först kändes det skitkul och inspirerande! Vilken häftig grej!! Få publicera sina inlägg för så många! Tusentals läsare om dagen. Galet kul!

Prestationsångest.

Inget var klart. Men jag fick kalla fötter. La ner det. Ja allt skrivande faktiskt. Helt plötsligt skulle det eventuellt skrivas under press istället för när jag kände för det. Nej. Det vette fasen! Är nöjd som det är. Är nöjd att ha varit en av de största bloggarna i Borås. Inte för att det är nån jävla världshappening direkt men...

Och så var det det där med BT.

Äh.

Jag gjort nog rätt i som skriver när jag vill och vad jag vill. Det behåller min lust = viktigast av allt!

Tomt. Tyst. Tacksam.

Emma ligger på soffan däruppe.

Jag där nere.

Gabriel hos mormor och morfar.

Det är tur det.

Emma helt utslagen och jag... Ja... Jag tar mig runt om än på nåder. Så skönt att veta att Gabriel har det så bra!

Det känns tomt i huset.

Tyst.

Man saknar det på nåt konstigt vis. Ibland sliter man håret, det som finns kvar, för att det är så intensivt. Sen när G sover borta så känns det oerhört tomt!

Fast just nu är jag tacksam för att hans mormor och morfar kunde ställa upp med så kort varsel. För att ha han springandes här... Nej. Inte varit okej. Inte för någon...

Han skickade en skön kommentar igår!

Jag kramades med Emma...

Neeeeej, min pappa!! Ropade han.

Du får gärna va med och kramas, sa Emma.

"Nej. Mamma låna pappa."

He he, men hans markering var tydlig. Samma när han busade med Emma på dagis. Då började ett annat barn också busa med Emma.

Inte okej.

"Min mamma!!!"

Fest och utförsäljning!

Kom och köp!

Vi har en rivig halsont toppat med hosta och slem.

Känns det lite klent?

Då har två alternativ kvar, för barn:

En kletig ögoninfektion och knallrött öga.

För den vuxne: En nyanländ magsjuka. Kom i natt så är helt färsk, dock använd några gånger.

Men som alltid:

Special price only for you my friend!

Ja det verkligen en dunderfest hos The Payani's...

På tal om nåt helt annat...

Fingervantar är överlägset bäst för barn - övriga förstör/förvirrar barn.

Eller Gabriel iaf.

Vår lille grabb har börjat peka med tummen emellanåt, istället för pekfingret.

Ser hysteriskt roligt ut!!

Made My Day!

Det gör han ofta, min dag alltså!

Kika på bilden nedan.

Vad gör Gabriel?















Solklart!

Balanserar på ett ben. Elefant på TV:n. Och sjunger "En elefant balanserade..."

Emma får skylla sig själv!

Vi har nyligen varit hemma med Gabriel i nästan två veckor.

Den här veckan var han med på banan igen och det har gått kanon på dagis!

Varit lite mör när han kommit hem.

Igår var han inte mör. Han var kapputt!

Idag vet vi varför. Inte bara för tempot som blir på dagis utan grabbhalvan har åkt på en ögoninfektion.

Så jaaaa...

Det är riktigt uppåt hos familjen Payani nu.

Lägg därtill att jag är sjuk också. Så Emma har två grabbar att ta hand om.

Stackaren.

Äh.

Det är hon själv som satt sig i den här situationen och skaffat sig två grabbar.

Då får hon skylla sig själv.

Nåväl. Det lär bli en rätt lugnt helg.

Imorgon kommer Gabriels moster hit på en svensk klassiker - tacokväll!

Ska bli mysigt! Gabriel gillar sin moster skarpt så det lär nog bli fart här...

På söndag väntar gympa om allt är bra, vilket jag hoppas - för Gabriel älskar att gå lös där!

Men nu, lite Nicke nyfiken.

På väg hem från "dagis"...

Vissa stunder behöver man verkligen inte skriva nåt. Låter bilderna från promenaden hem från dagis tala för sig själv...

Kock-David

Gabriel har upptäckt irländsk julafton. Ni vet den där "leken" där man ska snurra runt, runt, runt och sen springa framåt.

Gabriel snurrar, försöker stå still men...

...det går sådär.

Ser för jäkla roligt ut dock!

Emma är svag.

Svag för ordet "Bajs", när nåt "skiter" sig... Hö hö!

Detta har givetvis Gabriel snappat upp. Om nåt (här kommer skämtet igen) skiter sig så kommer ett

"Baaajs! Åååhhhhh!!"

Kock-David har levererat!

Gjorde köttfärssås.

Säg så här.

När man glömmer att man ska ha köttfärsen till flera rätter... Då blir det förbannat mycket köttfärssås.

Helt sjukt.

Reagerade inte förrän efteråt.

Jag var i mitt i "zonen".

Det var synd.

Pilatesträning!

Pilatesträning har sina fördelar och mångsidig träning är fördelaktigt på många plan!

Därför har Gabriel börjat med det.

Dock en lightvariant. (Se bild)

Vi bytte ut bollen mot en ballong men det funkade precis lika bra. Några kilon till, sen lär det bli lite svettigare. Eller jobbigare då man måste blåsa upp en himla massa ballonger...

Måndagsmorgon.

Sitter i koma.

Trött som stryk.

Men rätt mysigt, vi sitter i soffan och tar lite frulle idag - jag och Gabriel. Pippi underhåller oss. Får se hur den här dagen blir, eller lämningen snarare. Första gången på nästan två veckor som Gabriel ska till dagis. Väl där vet jag att det kommer bli bra, men... Ja... vi ska ta oss dit också! :)

Igår var en mysig dag, vi var i skogen och Gabriel fick gå lös! Bära och släpa stora pinnar/grenar, det är livet det!

Vi stod i valet och kvalet igår, skulle vi dra på Gabriels gympa eller inte? Han var inte sjuk längre men trött och hängig. Vi stod över.

Tur var väl det!

I morse hade Emma fått ett mail där det stod att hon som skulle vikarierat för hon som håller i det, hade glömt av det. Så det kom aldrig någon.

Jäkla tur att vi inte tog den fighten med Gabriel... :) Även om han älskar att var där!

Ha en skön dag!

Min hyllning till melodifestivalen!

Det här ska bli min hyllning till melodifestivalen.

Slut på inlägg.

Hur smakar hund?

Helt spontant började Gabriel ropa "Elfsborg, Elfsborg!" vid frukosten...

...till mångas glädje!

Frågan är vem som lär han sånt dravel!?!

Misstänker hans morfar och mormor...

Han har dock lärt sig en fantastisk fras: "Bandy, skolidrott!"

Bandy är ingen sport det är en skolidrott! :)

Har för övrigt varit en fantastisk morgon! Var iväg och köpte frallor, hade sen en supermysig morgon! Det var inte jättekul att behöva lämna idag...

Efter Elfsborg-hejandet fick givetvis några United-sånger ta över. Återställa ordningen...

Gabriel sjöng glatt med!

"We love United we do - Uuuuuuunited we love you!!"

Glädje på jobbet!

- David, tror du att hund smakar gott?
- Ehhh, jag vet inte... Tveksamt.
- Det borde dem, de är ju väldresserade.

Ja... Det är dem ju.

Oftast.

Fast goda vette sjutton.

Trots att jag varit i Grekland och käkat "hund i bröd"...

Bilden? Ni ser en trött Gabriel som gömmer sig från mamma...