Jag där nere.
Gabriel hos mormor och morfar.
Det är tur det.
Emma helt utslagen och jag... Ja... Jag tar mig runt om än på nåder. Så skönt att veta att Gabriel har det så bra!
Det känns tomt i huset.
Tyst.
Man saknar det på nåt konstigt vis. Ibland sliter man håret, det som finns kvar, för att det är så intensivt. Sen när G sover borta så känns det oerhört tomt!
Fast just nu är jag tacksam för att hans mormor och morfar kunde ställa upp med så kort varsel. För att ha han springandes här... Nej. Inte varit okej. Inte för någon...
Han skickade en skön kommentar igår!
Jag kramades med Emma...
Neeeeej, min pappa!! Ropade han.
Du får gärna va med och kramas, sa Emma.
"Nej. Mamma låna pappa."
He he, men hans markering var tydlig. Samma när han busade med Emma på dagis. Då började ett annat barn också busa med Emma.
Inte okej.
"Min mamma!!!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar