Blödigt!

Småbarnsfamilj i sitt esse! I fredags blev det grillat till kvällsmat. Sen mys. Klockan 21.30 sov både Gabriel och Emma. Jag låg bredvid och lyssnar på snusandet.

Guldstund.

Men det är tidigt. Tänker tillbaka några år bara... Då vände jag på dygnen fullständigt. Åt frulle 21.30...

Igår, söndag, ville Emma ösa på med att rensa tomten... Nej... Kände jag, så jag drog ihop ett gäng grabbar på 2-5 år och körde lite skolidrott! För jäkla kul!

Först nu jag påmindes av smärtan att skada sig på ett rivjärn!

Och då syftar jag inte på Emma... :)

Gabriel kikade för ett tag sen när de stora barnen lirade fotboll, har säkert skrivit det förr men helt underbart!

Tror Emma och Gabriel beslutat att vi ska köpa solstolar. Iaf sett till hur nöjda de var efter besöket på Coop! Riktiga livsnjutare!

Var även ute och körde Porsche med Gabriel. Det va kul i 3 min. Sen såg han några myror... Va faan!?!

Han är en guldklimp, Gabriel! Mamma och pappas lilla ängel!

Alla mina gråa hår är av Emma och Gabriel komna, men det är det värt. Älskar dem båda!

Jävla blödigt slut...

Grabben G!

Nu är vi där igen, där bilder säger mer än tusen ord... Enjoy!

Tröttheten slående!

Rätt hårt dessutom. Känner mig utpumpad.

Färdig.

Behöver andrum och rensa skallen.

Då kan Gabriel inte lira trummor 05.30. Punkt.

Skulle skriva en matlista häromdagen. Då skulle jag köpa babyspenat. Ordförslaget som kom upp var lite lustigt!

Helgen spenderades i Norrköping/Linköping och ett finalspel i ungdoms sm i handboll. 20 matcher a 2x25.

Inte så konstigt att man är trött kanske. Sena nätter och tidiga morgnar.

Man är inte 25 längre. Inte 30 heller för den delen...

Farsan var på besök hos Emma och Gabriel i fredags. Tog en timme sen hade han en Barca tröja på sig. Dagarna efter så åker dem på storstryk!

Ska be han att köpa en citytröja också...

Det var mys på hotellet. En av bilderna jag tog kan misstolkas då "romantikpaketet"s innehåll ändrades drastiskt då en bit av ett ord försvann!

En timme...

...sen kom Emma ner. Vad gjorde hon? Öppnade ett fönster och började prata med mig och få det till att inte vara hennes fel.

Sen?

Ber mig kratta ihop allt och slänga det i skogen!

Sen?

Skrattar åt mig.

Sen?

Släpper in mig.

Sen?

Frågar mig igen, kunde du inte kratta ihop och slänga det i skogen??

På fullaste allvar!!!!

Dags för familjemöte!

Ska bara tina upp först och blinkning frossan...

846 stenplattor och hon ber mig fortsätta röja. Vad faan...

Om en halvtimme är det United på tv! Säg så här... Den lär jag se. För en gångs skull sitter Emma i ett taskigt förhandlingsläge!

Det är faan inte sant...

Här är man duktig och ger sig ut på en långpromenad med en god vän... Vad får man för det?

Jo, kommer hem och min älskade fru har låst ute mig!!

Lämnade nycklar hemma när jag drog. Lämnade dörren olåst av en anledning.

Nu lägger hon Gabriel. Så jag kan bli sitta ses här i allt från 30min till imorgon morgon....

Känner hur kylan kommer krypandes... Genom köksfönstret ser jag köttfärssås och spaghetti som väntar. På baksidan ser jag en skön soffa och en go fleecefilt.

Men nej. Jag sätter mig på de iskalla stenplattorna på framsidan och inväntar ljusare tider...

Visste ni att stengången består av 846 stenplattor?

Inte jag heller...

Två sketna...

...dagar kvar (ungefär) innan jag ska iväg på lite handbollsrajtantajtan! Det är snart dags att kika Ungdoms-SM finalsteget i Norrköping, vilket ska bli riktigt roligt då det utöver handbollen även blir en resa "i goda vänners lag".

Onsdag = Aptidigt. Men idag har det gått oförtjänt bra så här långt. Då är bara klockan 04.51 just nu men man måste ju börja någonstans!

Idag börjar andra vändan i att försöka fixa reporna på bilen! Gick inte så jäkla bra förra veckan så vi får väl se hur cirkusen går nu! Däcken på bilen är äntligen bytta nu iaf.... Så det är ju en början. Hoppas lack-fixandet rullar på lika bra nu! Hade varit fint.

04.57. Dags att göra sig i ordning för idag.

In i dimman!

Lycka!

...är att leka med flaggstången.

...att kunna klättra upp själv på lekplatsen.

...är att få gå på restaurang med mamma och pappa.

...slöa i soffan efter att levt rövare hos frisören.

...är att pappas däck till bilen kom på en pall som jag nu spikar, skruvar och sågar på!

...att få mysa med (en sovandes) pappa i soffan medan mamma är på stan och klipper sig!

//Gabriel

Kunskapskanalen

Min nya favoritkanal här hemma är utan tvekan Kunskapskanalen. Förutom intressanta dokumentärer så har jag den senaste tiden fastnat och tittat timmar på föreläsningar med forskare från olika ämnesfält. Mycket om skolan/förskolans värld och en hel del om idrott. Idag hsr jag ägnat den senaste timmen åt att kolla på forskningsföreläsningar om Idrott, jämställdhet och genus. Ytterst intressant. Mina tankar snurrar igång med en gång och jag känner som jag så ofta gör när jag kollar på ett program på Kunskapskanalen - ge mig mer! Aktuell forskning rätt genom TV-rutan, hur bra som helst! Jag älskart!

Äntligen är det helg. Hur skönt är inte det? Själv smygstartade jag helgnöjet med att äta en tidig frukost med en god vän på Orion igår morse. Det är så fint det där, att få vara i nuet och bara ägna all uppmärksamhet åt någon man tycker om. Sen bar det iväg upp till jobbet för veckans sista arbetsdag och det blev en rätt behaglig sådan.
Väl hemma rann all energi av mig. Veckans sena kvällar på grund av möten och tränigar drev mig tidigt i säng trots att det var fredag. Innan klockan ens var åtta så sov jag och gjorde sedan det i 11 timmar. Jag upprepar: 11 timmar!! Jag kan inte ens minnas när det skedde sist och ack så välbehövligt det var.

Lördagsmorgonen startade med familjemys i sängen följt av frallfrukost med god frukt i TV-soffan framför Nicke Nyfiken. Gabriels favorit. Snart skulle jag nog kunna citera långa avsnitt ur Nicke utantill framför barnen på jobbet.

Efter frullen bar det av ner till stan och för en frisering av lilleman. Oh my! Bara tanken på att besöka frisören med Gabriel ger behov av en bettskena. Man börjar spänna ihop käkarna av stress redan några dagar innan besöket och väl efter är man helt slut. Han hatar det. Klippningen börjar ofta bra men slutar alltid med tårar, snor och hår i hela ansiktet och en Gabriel i panik som skriker efter mamma eller pappa. Så också idag. Men vi tog oss igenom det och känslan efter är lika skön som en vinst efter en tät match. Lättnaden, segerkänslan - "Na na na - na na - na! We did it, we did it!"

Nu har Gabriel vaknat och snart kommer syrran. Det blir nog en fin avslutning på denna lördag med.

Dags att köpa vapen!

Trodde jag skulle slippa köpa ett vapen eftersom jag fick en son...

Idag beslutade jag mig för att köpa ett helt gäng!

Emma hämtade G på dagis och då varnade de för att någon hade försökt plocka upp barn på en närliggande skola...

Fy faan!

Nu ska här bunkras upp! Vilka/vilket svin. Borde va skottpengar på dem...

Va faan!

Först var det där men att de bokat fel vecka för att fixa reporna på bilen.

Idag skulle jag lämna in däck och göra ett däckbyte. Ringde och fixade det igår.

"Vi har inte din bil inbokad..."

Skojar du eller? (Jag var inte riktigt redo för en vända till...)

"Eller vänta lite, här ligger en lapp!"

Gött, tänkte jag.

"Här står det att du ska lämna däcken men inte att du ska byta dem..."

Va sa du nu?

"Jo, här står det att du ska lämna dem men inte byta."

Låter det logiskt? frågade jag.

"Nej... Men vi har en tid på måndag. 6.45."

Tur att den här veckan är över snart...

Handbollslängtan

För tre år sedan bestämde jag och David oss för att försöka få barn. För det vet man ju, det kan ju både ta tid och kanske inte ens går. Men för vår del tog det ingen tid och det fungerade – jag blev gravid! Under tidig sommar 2010 meddelade jag sedan min tränare att jag inte kommer att vara med nästkommande säsong och berättade varför för att ge honom möjlighet att se sig om efter alternativ om det skulle behövas och ända sedan det samtalet har jag längtat tillbaks till handbollen. Jag kände mig helt enkelt inte färdig. Inte alls. Jag skulle tillbaks, det visste jag och jag hade Davids stöd till det. Han lovade tidigt att kliva av sina egna tränaruppdrag efter graviditeten för att ge mig möjlighet att lira fullt ut igen. Förutsättningarna för mig att återvända till plan såg med andra ord goda ut även som mamma. Men på vägen dök det sedan upp prövningar som vi inte stött på tidigare och vi var helt enkel tvungna att hitta nya sätt att göra saker på. Det tog tid och ork. Exempelvis så var det min plan att fortsätta träna på egen hand under min graviditet för att försöka bibehålla min form så mycket som möjligt trots en kropp i förändring. Men graviditeten förde med sig nio månaders konstant illamående och träning var inte att tänka på. Jag minns att jag inte ens kunde promenera fram och tillbaks till ICA utan att behöva stanna till vid en buske. Det fanns därför inte på min karta att varken ge mig ut att springa eller cykla eller någonting egentligen. Sen blev David färdig med sin utbildning precis innan Gabriel kom och fick jobb i Mölnlycke. Tjena! I ett halvår stod vi ut. Pendlingsdagarna dit förintade alla möjligheter till att göra något annat än att äta tillsammans och sen gå och lägga sig typ. Och när väl han hittade ett jobb i Borås så hittade vi också ett hus som vi köpte och renoverade i närmre ett år. När det sen lugnade sig med huset så var det så dags för oss båda att börja arbeta heltid igen och för Gabriel att börja på dagis. Hösten kom, vintern också och det blev jul, det blev påsk och det blev april och här är vi nu. Äntligen vågar vi med låg röst säga att vi börjar landa i allt och det känns så skönt. Livet idag är långt mycket bättre idag än vad det var innan Gabriel kom. Då njöt vi visserligen också av livet, men vi vet idag att någonting fattades oss.

I tre år har jag nu längtat efter handboll och stundtals har der varit riktigt smärtsamt faktiskt. Det har gått så långt att jag under periode har distanserat mig helt från handboll bara för att inte behöva känna. Jag har struntat i att se matcher jag egentligen velat se, jag har skippat att läsa om handboll i tidningen och när nära och kära fört sporten på tal så har jag lyssnat med ett öra. Jag har förnekat min längtan, tryckt undan mina känslor och försökt intala mig att jag är färdig med handbollen men ändå kan jag inte bli kvitt känslan av att jag inte är helt färdig. Därför återstår det endast en sak för mig att göra, nämligen att prova och ge min älskade sport ensista chans. Kan jag komma i så god form att jag kan kliva in i spel igen? Kommer vardagen här hemma gå ihop sig om jag börjar lira igen? Kommer handbollen ge så mycket att det kommer vara värt tiden det tar ifrån familjen? Allt det är jag nu beredd att testa. Jag är helt enkelt skyldig mig själv det.

Läs gärna mer på www.laget.se/byttorpsifherr

Körigt...

Vilken dag. Full rulle på jobbet men det löste sig rätt bra till slut.

Det köriga fortsatte hemma. Inte direkt, först hade vi en playdate med grannen. Men sen... Iväg till Qlean för att lämna in bilen, stressade iväg och hade tagit hjälp av en vän som skulle möta upp där. Kom dit, sa till vilket ärende jag hade... Hittade inget i listan, helvete... Mitt under stressen får jag ett sms av Emma: "de är här för att lämna däcken, håller på med maten..." More poop. Stressen/irritationen växte.

"Vi har skrivit att det är nästa torsdag."

Men vad faan...

Jaja, stressa hem. Allt i sin ordning här hemma. Gabriel trotsar. Emma uppe i varv och jag felplacerad. Det är så det sett ut det senaste. :)

Precis hjälp Emma med lärarlegitimationen. Kanske skulle fixa min egna?

Nej just det, jag är bara fritidspedagog...

Nåväl.

Almenäs lekplats!

Full fart! Inkluderat obligatorisk misslyckad ank-jakt...

Universeum

En dag på Universeum och frallor till frukost! Eller förlåt, flalloj!