Två kassar trötthet!

Trichotillomani... Det kikade jag på mellan handbollsmatcherna i söndags. Gick på programmet "mitt märkliga missbruk". Vad man gör?

Drar av sitt hår... i 1-3h per gång. Vilka sjuka missbruk det finns...

Fint när man åker till Ica för att köpa köttbullar och åker därifrån med två kassar.

Och inga köttbullar.

Det märktes att man jobbat från 7-19.30...

Att snart vara pappaledig... Känns rätt kluvet, å ena sidan så ska det givetvis bli kanonbra och spännande. Men å andra sidan är det lite skrämmande. Hur kommer Gabriel reagera på att de rutiner han och mamma byggt upp, nu kommer bli annorlunda? Eller iaf göras på annorlunda sätt.

Det är mycket nytt som ska införas i den lilla människans liv. Och även i den storas... Skräckblandad förtjusning!

Mest förtjusning.

Sen blir det nog en himla omställning. Jag har haft Gabriel själv 7-8h, men bara en dag. Inte fem i rad.

Får glädjas åt att vi går mot ljusare tider! Just nu längtar jag efter lite sol och plusgrader. Väldigt mycket!

Men först massa pappaledighet!

Ingen vanlig dag

Nyhetsmorgon på TV:n, en kopp kaffe bredvid mig, fågelkvitter utomhus, vårkänslor inuti och två hjärtan som snarkar ikapp på övervåningen - kan livet bli bättre än såhär? Don't think so!

🎶 Vad är det för en dag? Vad är det för en dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är Gabriels födelsedag HURRA HURRA HURRAAAAA! 🎶

Innan klockan halv nio hade redan två av Oldies-tanterna uppvaktat Gabriel med denna sång. Tant Pajjen var först ut. Hon skickade sin hälsning via voxer, så Gabriel fick lyssna på skönsång vid frukostbordet. Sedan kom ett sms av Tant Rydberg med samma sång och då fick jag harkla lite och framföra den å hennes vägnar. Och för er som inte vet så är denna sång i kombination med Happy Birthday och Ja må han leva som ett medley ett stående inslag när vi Oldies but goldies uppvaktar varandra, så det ryms mycket kärlek i sången that's for sure!

Igår hade vi storslagna planer på att tåga in i Gabriels rum med en födelsedagsbricka och sång nu på morgonen, men när Gabriel vaknade i morse kändes planen inte riktigt lika bra längre. Så istället gick jag och hämtade honom och vi två tågade in i vårt sovrum där pappa väntade med brickan på vår säng. Jag vet inte om ni har reflekterat över det, men det är så lätt att skapa en mysig stämning på varsin sida av ett gäng spjälor. :)

Idag fyller Gabriel alltså 1 år och det är helt galet så många känslor och tankar det väcker. 1-årsdagen känns som en hållpunkt på så många sätt och jag önskar att jag kunde sätta ord på lite utav allt det som ryms inom mig, men just nu är jag helt enkelt för uppfylld av allt för att lyckas med det.

Klockan 15.00 väntas 13 gäster anlända och i sann Emma och David-anda har vi en del kvar att fixa med. Det var ju det där med att lära en gammal hund att sitta. It ain't working!
Så jag gissar att det är dags för mig att börja göra lite nytta. Jag hade tänkt röja rent i hallen så att gästerna har lite plats att hänga av sig kläderna, men tydligen tyckte den äldre snarkpellen att jag istället skulle limma köksstolar. Känns det som ett roligt sms att få tycker ni? Jag hade ju tänkt att försöka mygla bort denna uppgift till Davva himself, men den rackarn hann före. Damn! Känner inte alls för det. Kanske ska ta en kopp kaffe till istället...

Meeen å andra sidan, det vore la inte helt käckt kanske om det nu vore så någon ur pensionärsligan råkar sätta sig på en av de dåliga stolarna och drattar på ändan. Riktigt så roligt kanske vi inte ska ha det...

Apropå roligheter så fick jag nyss ett sms från övervåningen. Gabriel tycker tydligen att det är väldans roligt att fylla år. Eller så är han klok och har på känn att han kommer att behöva en stor dos energi för att orka med allt stohej i eftermiddag.

28/1 2012!

Det är en härlig dag! Just idag gjorde det inget att Gabriel vaknade tidigt som sjutton. Trots allt så är det ju hans dag idag!

För mig är dagen förknippad med både gott och ont.

Jag minns så väl hela dagen då Gabriel bestämde sig för att anlända. En helt snurrig dag. Det var handbolls vm. Sverige - Frankrike och den missade jag... Men det var okej. Blev ju rätt bra ändå! Det var en omtumlade glädjedag!

Men jag saknar...

Så många konstiga scenarion och känslor jag gick gick igenom denna dag. På ett par timmar skulle livet förändras för alltid. Aldrig någonsin igen skulle jag kunna ligga och dra mig varje helg. Inte på länge iaf.

Men jag glömmer aldrig...

Du, Gabriel, kom som en överväldigande guldklimp och rörde om våra liv rätt bra. Och det har hänt så otroligt mycket under det gångna året. Det är helt bananas!

Men jag tänker på dig...

Numera är det nåt som tjötar varje morgon, tidigt som stryk. Det är något som ska tas hand om ordentligt. Det är något som ger så mycket kärlek. Det är så mycket du Gabriel!

Du finns i mina tankar, mormor. Denna dagen slet cancern ifrån oss. Om än inte samma år som Gabriel kom, men likväl samma dag. 28/1. Ett datum förenat med både kärlek och sorg. Kärleken är starkare och jag älskar er båda, därför ska jag låta dagen bli så underbar som jag vet att du vill, mormor. Tänker på dig och fortsätt vaka över vår ängel.

Gabriels dag. Kommer bli mycket folk, och vi står som värdar. Mmmmmmmm... Skulle tippa på att man stensomnar ikväll. Om Gabriel vill. Nåt säger mig att den här dagen kommer bli helt upp-och-nervänd! Men det får den bli!

Mmmmmmmm...

Skön start på dagen... En Gabriel som väcker oss vid 03-tiden, en fru som sovit 30min och jag som mår rätt bra. Kan bli en bra dag idag! :)

Det är precis huuuur mycket som helst att göra inför morgondagen men vi kommer fixa det! Allt som behövs är en liten dos samarbete och en stor dos tålamod. Från min underbara fru. Jag gör ofta saker, men sällan rätt eller i rätt ordning.

Samarbete och tålamod. Dagens ledord!

Imorgon fyller guldklimpen ett år. Ett år av kaos, men ett kaos som överglänsts av Gabriels nedkomst, närvaro och kärlek. Kaoset ett minne blott. Gabriel är vårt allt - Vårt lilla hjärta! :)

Jaha. Ny vecka.

En intensiv helg till ända! Gabriels farmor och farfar har varit här och hjälpt oss bytt dörrar, 3 av 6 klara - Skönt!

Farsan hade en jobbig lördag, som ni ser på ena bilden så glömde han stänga bagageluckan till bilen och veva upp ett fönster helt, lagom till snöyran som blev!

Tur att det var en lånebil! =D

På tal om snö... Får den ligga kvar lite? Någon vecka iaf? Hade varit sköj för Gabriels del! För egen del kvittar det fullständigt.

Igår förmiddag så kikade jag ut mot vår baksida. Snön låg där, man såg fotspår av rådjur, solen sken från en klarblå himmel, man hörde fåglar kvittra. Då kände jag bara... Så jäkla rätt det här huset är för oss! Vilken härlig liten idyll för Gabriel att få växa upp i!

Tänkte även - Ta bort snön och låt det bli vår. Det räcker nu. Har snön inte kommit tidigare så kvittar det nu, meeeeen för Gabriels skull...

Ny arbetsvecka. Känns just nu rätt tungstartad. Förmodligen för att jag inte riktigt fått vila ut. Det får väl bli en annan gång...

Kvällsfundering

Imorgon. Internationella kramdagen.

Ehh...

Är vi så jäkla asociala att vi måste ha en specifik dag för att kramas? Eller vad är tanken?

Vem är det som beslutar om vad som ska få en specifik dag - semla, kram osv. Vems jobb är det?

Det finns även piratdag och.... Nä... Eller alltså det är ju lite roligt/flummigt men vad är det egentliga syftet?

Hade besök av D, spontanbesök och det var mycket trevligt! Gött käk och upptrappning till englandsresan!

Imorgon är det dagen D!

Dörrarnas dag. De ska bytas. Klart spännande att stå vid sidan om och se hur det ska gå till!

Toa grubbel...

Jag var där, på toa alltså, hörde att Emma och Gabriel kom upp för att byta blöja. Sen började det...

...det kom korta sms från Emma i stil med "shhhh" "sover snart"...

Han vaknade tidigt och behöver nog sova em stund till. Men vad är då problemet??

Jo jag har borstat tänderna och är klar men vet inte om jag vågar gå ut med tanke på att jag kanske väcker Gabriel. Jag tror att han ligger i vår säng, kg måste dit för att hämta kläder. Inte okej.

Hur göra?

Och när...

Grubblar på "pros and cons" så får vi se vart det slutar. Sånt här blir aldrig bra för mig. Av någon oklar anledning så väljer jag alltid fel.

Kom igen nu David! Time is here! I can do it!

Thai!

Börjar komma tillbaka från de döda. Skönt. Igår kände jag mig allt mer som människa.

Senare gick jag till gymmet och dog. Kan ses som övermod och E som jag tränade med var lite i samma sits. Jäklar vad synd det var om oss efteråt. Fast som alltid var det en go känsla att ha kommit iväg och satt fläsket i gungning!

Efter gym blev det ICA. Vårt tomma kylslåp skulle göras mindre tomt. Det var knappt att det blev det. Jag stod still i affären och hade en blackout. Vad är det vi ska ha????

Sen kom jag på att jag hade en lista.

Smart där.

Jag hade lovat min älskade att jag skulle laga mat. Det gjorde jag. À la pappa Payani. Åkte till murder thai och köpte äggnudlar och kyckling. Fast det var precis att det gick jag var där fyra minuter över 21. De stängde 21.

Har ni stängt? Frågade jag en gubbe dom höll på med dörren. Vad trodde jag egentligen???

Han tyckte nog att jag såg hungrig ut och svarade:

Aaa, Ta he go ba! In ä hä.

Jaha tänkte jag. Stod och log och försökte fatta vad han menade. Sen så...

"Ja, ta hem går bra. Inte äta här."

Nice.

Gick in och han i kassan stod i ytterkläder. De hade stäng men visade upp ett jäkla fint bemötande. Maten jag fick med mig smakade hel underbart! Perfekt tillagat och riktigt god smak!

Sjönk sen ner som en fläsksvål i soffan. Mätt och lycklig.

På tv:n var det en dåre som sprang och cyklade över hela USA.

Grymt bra gjort! Hade det varit om han inte blev påkörd av en lastbil...

Tvådagars...

Har ni hört talas om den?

Tvådagarsprincipen.

Första dagen kass.
Andra en total katastrof.

Den slog mig med en rejäl örfil. Jisses. Det där med att ligga i en skolsal på en madrass känns ganska passé. Har gjort det bra många gånger, tillräckligt. Jag påmindes om det i helgen. Helt förstörd så här i efterhand. Varit hårt, kallt, svinkallt och generellt dåligt med sömn.

Det var tur att vi fick till själva handbollen så bra! En fin tredjeplats. Det gör att man kan ta den där smärtan/tröttheten lite mer!

Tror jag.

Måndagen på jobbet var ka-ta-strof. Gick som i en bubbla. Fattade knappt vart jag var. I ett töcken. Out of space.

Utsketet äpplamos.

Men nu, onsdag börjar jag bli människa igen, sviterna känns fortfarande men nu är jag lite mer närvarande. Känns skönt.

På kort tid har det hänt förbaskat mycket, Gabriel är nära att börja traska av sig själv, vilket är underbart! Tiden rusar! Och om lite mer än en vecka fyller han ett år. 1 år!?!?!? Jisses. Time goes by.

Visste ni att en trasig garageport kan vålla en jäkla massa irritation? Särskilt när man inte är på humör. Ringde upp de som hade fixat den och gnällde på att en nyckel var trasig, att motorn inte fungerade.

30s senare sa han att jag ringt fel.

Fel företag.

Living in a bubble.

Jaja, jag trodde att jag visste vilket företag det var. Jag hade otur när jag tänkte.

Hela situationen är ganska talande egentligen - en stor portion välvilja men det blir bara fel. Så ser mitt liv ut just nu.

Är säkert en bra dag att gå till gymmet. Bryter väl kroppen.

Sov inte på madrass!

Sov inte på madrass!

Sov inte på madrass!

Rekommenderas inte för någon som är 30+.

Gabriel! En underbar liten varelse.

Då kör vi!

Då är det läge för att plocka ihop de sista sakerna innan jag riktar skutan mot Skövde! Den första anhalten på väg mot Katrineholm! Förmodligen har jag glömt många saker men skit samma. Den smällen får jag ta sen!

Den första matchen litas redan ikväll, sen två imorgon och slutspel på söndag.

Sen är jag helt handbollslös. Ska då ta ett riktigt break. Kommer säkert hoppa på det här med distriktslaget igen framöver då det är riktigt roligt! Nu behöver jag bara andas lite och koncentrera mig på la familia. Den underbara.

Någonstans måste jag också börja förbereda mig mentalt för pappaledigheten. Vad innebär det - egentligen? Jösses. Genast känner jag mig okunnig och ganska förvirrad! Tur att det är rätt lång tid kvar till mars! Finns då någon form av möjlighet att mentalt förbereda sig!

Så här på förhand är det med lite skräckblandad förtjusning. Eller inte lite. Ganska så väldigt jäkla mycket. Kommer jag fixa det? Hua.

Men jag spar den tanken tills på måndag! Nu är det handbollen som gäller...

Imorgon bär det av!

Två nätter på golvet i ett klassrum.
Dålig sömn.
Högljutt.
Hopp och förtvivlan.
Mycket folk.
Trånga hallar.
Blött.

Ändå längtar man dit! Till SverigeCupen i Katrineholm. Två års arbete ska nu bära frukt. Får se hur man skött sig och sina uttagningar.

Såg en film igår kväll "Sarahs nyckel". Tog den på måfå och när jag slängde på den förstod jag att den är delvis fransk. Åh, så jobbigt att lyssna på det! Tänkte jag först. Men det var lugnt. Filmen var riktigt jäkla bra och man berörs lite extra om man är förälder...

Några på jobbet höll på att göra porträtt och en tjej visste inte vem hon skulle måla av. Måla av David! sa någon. Reaktionen?

"Tänk på att han har mer hår på ögonbrynen än på skallen!"

Sen bröt jag ihop - så jäkla rolig kommentar! Det är ett underbart jobb jag har!

Det gjorde min dag. Vilket var tur - för det känns inte riktigt som man kommit igång efter ledigheten. Står i startgroparna.

Nu äntligen är julpynt, gran och ljus väck. Känns rätt bra. Särskilt när man kikar ut och allt man ser är att det är storm och regn i sidled. Föga jul/vinterkänsla! Blir väl snö in i juni istället.

Jag blev sådär lagom nöjd igår. Satte mig i bilen efter jobbet och gled iväg. Efter 5-8 min ringde telefonen. Du David, har du fått med dig nyckeln till id-hallen hem?

Ja.

En av få som finns.

Nice, snyggt avslut på dagen. Får se hur starten på denna dag blir!

Söndag börjar handbollen - mumma! Gabriel är redo!

Bruises

Förra veckan var intensiv. Det kändes både i kropp och huvud. Allt var litegrann som förr, så bekant men ändå så nytt. För livet är ju nytt nu. Vi är inte bara två längre. Och det är väl det vi testar att leva nu - ett aktivt "handbollsliv" som förälder. Går det? Känns det värt det? Hur kan vi planera handbollen så att det inte går ut över familjelivet och Gabriel? Vilka kompromisser går det att göra? Många frågor, många diskussioner, mycket lycka och en hel del oro. Det är väl vad våren till viss del kommer att handla om. Hur mycket älskar vi sporten och är utmaningen lagom stor för oss att våga anta?

Avslutningsvis. Ni undrar om det gör ont att stå i mål, jag svarar att det känns...

Att handla på Coop...

...kan vara ruggig frustrerande! Liksom att handla i alla andra stormarknader.

Jag skulle inte ha mycket. Några flyttlådor, plastsäckar och glass. Tre saker som uppskattningsvis borde ta max några minuter.

Det tog max några minuter. Förbannat många några minuter!

Vi valde att börja handla på Coop för att det är rätt lugnt med folk där. Röran är dock densamma. Det märkte jag igår.

Flyttlådorna, anade jag var de kunde stå. Så jag började söka av det området. Och jag sökte...

Och sökte...

Och sökte...

Till slut fick jag fråga om hjälp. Svaret jag fick:

"De ligger vid textilavdelningen."

Jag trodde det blev ett missförstånd, men icke. Där låg dem. På textilavdelningen. Totalt ologiskt! Vad gör dem där?????

Började bli frustrerad. Tur att jag frågade om hjälp, men det är inte lätt att hitta folk som kan hjälpa till. Jobbar det ens folk på nåt mer ställe än i kassorna?

Nåväl, jakten gick vidare efter plastsäckar. Städavdelningen. Började leta och jag hittade påsar i alla de former och storlekar.

Men inga svarta plastsäckar. Det tog 5-10 min sen var jag heligt förbannad. Försökte hitta personal. Hopplöst. Lättare att hitta en nål i en höstack.

Sprang på en "kamel-pappa", jag frågade honom, hur klart och tydligt svar som helst. Om han kunde ge fasen i att fota och jobba på kundtjänst på Coop istället. Då hade det varit mycket folk även på Coop.

Mitt i byggaavdelningen låg säckarna. Och varför då?

Glassen låg i frysdisken. Det var ju en himla tur det.

30min senare var jag klar.

Antingen så är Coop och andra stormarknader väldigt ologiskt planerade, eller så är jag det.

Det första mer troligt. :) From my point of a view...

Avslutar med en bild på Gabriel "Houdini" Payani.

Samla ihop sig!

Ja det är nog läge för det. Även om jag jobbat en del i mellandagarna så har det varit stor skillnad från tidigare! Och idag rullar det igång igen lite mer på allvar.

Fast...

...det är ju en kort vecka för mig då jag ska till Katrineholm på fredag! Så det är ju inte riktigt som vanligt.

Det har varit riktigt skönt att ha varit ledig, fått samla ihop tankarna lite efter det gångna året. Det var ju ett rätt händelserikt år. Det blir säkert 2012 med! Fast... Inte riktigt på samma sätt och det är väl en himla tur. Hade jag nog inte pallat! :)

Sen har det varit helt underbart att få vara hemma med Emma och Gabriel! Det har gjort gott för själen! Egentid med familjen!

Nu ska jag försöka ställa in skallen på "jobb"-läge. Får se om den vill det! :)

Gabriel tränade handboll!

Nu har vi kastat bort snart ett år. Idag var det dags att ta klivet ner på plan! BHK:s damer fick snällt träna på en planhalva medan jag gick loss med Gabriel på den andra! Det var fullt ös från början! Träningen inleddes med uppvärmning - klämma på boll. Fortsatte sedan med krypning efter boll, som utvecklades till kasta boll - kryp efter.

Kort paus med banan, rån och vattenintag.

Vi gick sedan på passningar, sedan lite mer avancerat äta på boll och därefter pass. Träningen fortsatte med rask takt, klisterboll! Dem var inte goda att smaka på och lite svårare att få upp. (som ni ser på bilderna). Vi analyserade problematiken snabbt och insåg att han håller på att försöka med högerhanden! Korkat. Vi la över i vänster och träningen kunde fortgå. Mycket studsande.

Kort paus. Blöjbyte efter "BIG nr 2".

Klisterbollen lades åt sidan och vi plockade fram en 4kg medicinboll. Suveränt! Den smakades på, rullades, och jagades... Efter en stund blev det nedkrypande och ombyte för hemgång och en god biff stroganoff.

Sedan sömn efter kort promenad. Och där är vi nu...

Tänk på att...

Tips till föräldrar: kasta inte massa bollar i ett lekrum när mamman ställt en kaffekopp där. Det kan orsaka irritation, hånskratt och en maskin med tvätt.

Tips 2: Det är ännu mindre klokt när klockan är halv sju på morgonen och alla i familjen är trötta.

Notis: Bollarna har mer rättighet att vistas i lekrummet!

Humant?

Sol, vind, och vatten... Ja oavsett vilket så börjar det bli lite halvirriterande att moder natur har samma beslutsångest som min underbara fru. Det är regn, hagel, snö, sol, blåst om vartannat. Om ni inte noterat det.

Det är så irriterande att till och med jag kan tycka att det bästa vore om det kom snö som fick ligga kvar. Mest för att då vet jag att jag blir småirriterad varje morgon, istället för att leva i ovisshet och med falska förhoppningar.

Humant att gå upp 04.30? Jag vet inte det jag, men uppe är jag och förmodligen är det en vanesak. Till hösten vill jag nog ha en öppning, vore skönt att ha en tidigt dag. Både för min och Gabriels skull! Vill inte att Gabriel ska ha för långa dagar när han väl börjat på förskola. Well, well...

Tur att det är en röd dag imorgon. Då har jag sovmorgon till 04.35.

Gött.

Längesedan!

Det var ett tag sen sist. Lägger mig ensam av två anledningar:

1. Gabriel stensover i sin säng.
2. Emma på handbollsmatch.

Båda lika ovana men samtidigt väldigt underbara! :) Förmodligen kommer jag fråga Emma hur det gått, hon kommer vara självkritisk. Jag får försöka läsa mellan raderna. (och givetvis har jag frågat tränaren hur hon var. Så jag får ett svar utan att behöva tolka.

Så har vi levt länge. Det var ett tag sen sist men jag gillar känslan.

Nu kommer Emma genom dörren. Måste fråga!

Sådan mor...

...sådan son! Käkar (bokstavligen) upp våra pengar. Kollade bort i 30s sen hade han tömt mammas plånbok, käkat upp en bit av en tjuga. Resten har nog hans mamma bränt! :)

Ju mer vi är tillsammans...

Detta med att kunna gå toaletten ensam, med stängd dörr dessutom, det är lyx. För det är nämligen inte många gånger på en dag som det händer att jag kan göra det. Det är kanske blir en gång när Gabriel sover middag, ytterligare någon gång när David väl kommit hem och om jag har gäster hemma tar jag ofta tillfället i akt. Men det finns ett tillfälle på dan som jag verkligen vet att jag får vara själv och det är nu på kvällen innan jag går och lägger mig. Men vad hände igår kväll? Jo, rätt som det är stormar Davva in utan att knacka just när jag ställt ner tandkrämstuben och står redo med tandborsten i handen. "Vad gör du?" undrade jag. "Jag är så jäkla törstig!" fick jag till svar. Så nu vet alla ni kvinnor därute att när mannen är törstig så är det bara för honom att stövla in på toaletten tydligen, att ni redan råkar vara där verkar spela mindre roll. :)

But hey, The more the merrier säger DOM ju! Finns det hjärterum så finns det stjärterum. "Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi bli..."

Hassan i P3

Är det du som är Storm?
Ja...
Håll i hatten!

Vädret får mig osökt att tänka tillbaka på Hassan i P3 och deras underbara busringningar! Då det ljuva 90-talet nådde sin peak kan man väl säga...

Ett par intensiva dagar i Hjo är avklarade och äntligen är truppen till SverigeCupen uttagen. Distriktsturneringen är nästa helg och det ska bli tre riktigt spännande dagar! Får se hur pass rätt man har gjort... Två års arbete ska då summeras! Fast innan dess ska vi en sväng till Lysekil på fredag för att bränna av en träningsturnering.

Mitt i all handboll ska jag nu även jobba ett par dagar. :) Ska bli sköj! Sista jag jobbade så var vi fem personal på ett barn. Är nog liiite fler barn numera.

Emma ska också till jobbet idag och mina päron är på väg ner från Skövde för att vara lite barnvakter. Så det är nog en dötrött Gabriel man kommer komma hem till sen! :)

Nej, men om man ska ta och ge sig ut i sketvädret?

Så får det bli! Håll i hatten...

Det var det här med samarbete...

Vi jobbar fortfarandet med det, jag och min son. Än är vi inte riktigt framme vid att kunna enas om gemensamt mål, men en dag vill jag tro att vi når dit och då blir vi nog oslagbara. Men som sagt, just nu går våra viljor något isär. Som alldeles nyss till exempel. Jag ville bara ta fram ett klädesplagg och när jag vände ryggen åt och glömde stänga dörren såg Gabriel sin chans att istället ta fram nästan alla plagg. Sweet.

Imorrn mjukstartas det nya året

Såhär ser årets första vecka ut för mannen som bestämde sig för att "pausa" handbollstränarskapet ett år och kvinnan som "bara" skulle känna sig för lite:

Måndag
David är i Hjo på distriktsläger hela dagen

Tisdag
David är i Hjo på distriktsläger hela dagen
Emma har handbollsträning på kvällen

Onsdag
Emma har träningsmatch mot Anderstorp

Torsdag
Emma har handbollsträning på kvällen

Fredag
David är i Lysekil på distriktsläger hela dagen

Lördag
Emma har handbollsträning på förmiddagen och träningsmatch mot Anderstorp på eftermiddagen.

Söndag
Emma har två handbollsträningar. En på förmiddagen, en på eftermiddagen

Jorå så att...

Tacksamhet

Inatt när jag somnade gjorde jag det fylld av tacksamhet. Sedan jag träffade David den 14 september 2002 så har jag känt mig mer och mer tillfreds med mitt liv för varje år som passerat. David var min vändpunkt, hade jag inte träffat honom just då när jag gjorde det så vet jag inte var jag hade befunnit mig idag. De senaste åren har jag känt en ärlig glädje över att bli äldre då jag verkligen upplever att varje år har berikat mig med närme relationer, djupare insikter och fantastiska erfarenheter som har lett till en större ro i själen. Jag trivs med mitt liv idag. Nej förresten, jag ÄLSKAR mitt liv idag. Visst det finns dagar som inte upplevs som några höjdare direkt, men hade allt alltid varit helt strålande perfekt och lyckligt så hade det inte funnits någon tjusning i det heller till slut. Jag vill påstå att vi behöver lite dalar då och då för att kunna klättra ännu högre på bergen de andra dagarna. Jag tror att dalarna hjälper oss att nå nya höjder som i slutändan ger oss ännu större lycka. Det är iallafall den lärdomen jag har fått när jag har kikat på mitt liv ur backspegeln. Det är de svårare perioderna som har lärt mig livsnödvändiga saker om livet som sedan har gjort att jag har växt, vet hur jag vill leva och som har gett mig mod att våga vara den jag är idag.

Jag är stolt över mitt liv och jag skulle kunna skryta mig hes om allt det goda jag välsignats med, men sen så ligger det ju inte i min natur att göra det. Och ska jag vara helt ärlig så vet jag heller inte hur jag ska formulera mig för att göra känslorna rättvisa. Men jag vill ändå tro att ni som berörda och ni som känner mig kan "läsa" det oskrivna och känna kärleken och alla känslor som ryms bakom orden i detta inlägg. Ni vet vilka ni är.

Två stycken som kanske inte vet om att de det senaste dygnet har avancerat från vän till "människor jag håller mycket varmt om hjärtat" är familjen Lagerlöf. Som David skrev igår, 2011 har verkligen varit mitt och Davids år och har innefattat några av de största händelserna som vi kommer att få uppleva förmodligen. Och Hanna och Erik, vet ni vad? År 2011 kunde inte ha fått ett värdigare och finare slut än vad det faktiskt fick igår tillsammans med er! Tack.