Tvådagars...

Har ni hört talas om den?

Tvådagarsprincipen.

Första dagen kass.
Andra en total katastrof.

Den slog mig med en rejäl örfil. Jisses. Det där med att ligga i en skolsal på en madrass känns ganska passé. Har gjort det bra många gånger, tillräckligt. Jag påmindes om det i helgen. Helt förstörd så här i efterhand. Varit hårt, kallt, svinkallt och generellt dåligt med sömn.

Det var tur att vi fick till själva handbollen så bra! En fin tredjeplats. Det gör att man kan ta den där smärtan/tröttheten lite mer!

Tror jag.

Måndagen på jobbet var ka-ta-strof. Gick som i en bubbla. Fattade knappt vart jag var. I ett töcken. Out of space.

Utsketet äpplamos.

Men nu, onsdag börjar jag bli människa igen, sviterna känns fortfarande men nu är jag lite mer närvarande. Känns skönt.

På kort tid har det hänt förbaskat mycket, Gabriel är nära att börja traska av sig själv, vilket är underbart! Tiden rusar! Och om lite mer än en vecka fyller han ett år. 1 år!?!?!? Jisses. Time goes by.

Visste ni att en trasig garageport kan vålla en jäkla massa irritation? Särskilt när man inte är på humör. Ringde upp de som hade fixat den och gnällde på att en nyckel var trasig, att motorn inte fungerade.

30s senare sa han att jag ringt fel.

Fel företag.

Living in a bubble.

Jaja, jag trodde att jag visste vilket företag det var. Jag hade otur när jag tänkte.

Hela situationen är ganska talande egentligen - en stor portion välvilja men det blir bara fel. Så ser mitt liv ut just nu.

Är säkert en bra dag att gå till gymmet. Bryter väl kroppen.

Sov inte på madrass!

Sov inte på madrass!

Sov inte på madrass!

Rekommenderas inte för någon som är 30+.

Gabriel! En underbar liten varelse.