Tacksamhet

Inatt när jag somnade gjorde jag det fylld av tacksamhet. Sedan jag träffade David den 14 september 2002 så har jag känt mig mer och mer tillfreds med mitt liv för varje år som passerat. David var min vändpunkt, hade jag inte träffat honom just då när jag gjorde det så vet jag inte var jag hade befunnit mig idag. De senaste åren har jag känt en ärlig glädje över att bli äldre då jag verkligen upplever att varje år har berikat mig med närme relationer, djupare insikter och fantastiska erfarenheter som har lett till en större ro i själen. Jag trivs med mitt liv idag. Nej förresten, jag ÄLSKAR mitt liv idag. Visst det finns dagar som inte upplevs som några höjdare direkt, men hade allt alltid varit helt strålande perfekt och lyckligt så hade det inte funnits någon tjusning i det heller till slut. Jag vill påstå att vi behöver lite dalar då och då för att kunna klättra ännu högre på bergen de andra dagarna. Jag tror att dalarna hjälper oss att nå nya höjder som i slutändan ger oss ännu större lycka. Det är iallafall den lärdomen jag har fått när jag har kikat på mitt liv ur backspegeln. Det är de svårare perioderna som har lärt mig livsnödvändiga saker om livet som sedan har gjort att jag har växt, vet hur jag vill leva och som har gett mig mod att våga vara den jag är idag.

Jag är stolt över mitt liv och jag skulle kunna skryta mig hes om allt det goda jag välsignats med, men sen så ligger det ju inte i min natur att göra det. Och ska jag vara helt ärlig så vet jag heller inte hur jag ska formulera mig för att göra känslorna rättvisa. Men jag vill ändå tro att ni som berörda och ni som känner mig kan "läsa" det oskrivna och känna kärleken och alla känslor som ryms bakom orden i detta inlägg. Ni vet vilka ni är.

Två stycken som kanske inte vet om att de det senaste dygnet har avancerat från vän till "människor jag håller mycket varmt om hjärtat" är familjen Lagerlöf. Som David skrev igår, 2011 har verkligen varit mitt och Davids år och har innefattat några av de största händelserna som vi kommer att få uppleva förmodligen. Och Hanna och Erik, vet ni vad? År 2011 kunde inte ha fått ett värdigare och finare slut än vad det faktiskt fick igår tillsammans med er! Tack.