Bruises

Förra veckan var intensiv. Det kändes både i kropp och huvud. Allt var litegrann som förr, så bekant men ändå så nytt. För livet är ju nytt nu. Vi är inte bara två längre. Och det är väl det vi testar att leva nu - ett aktivt "handbollsliv" som förälder. Går det? Känns det värt det? Hur kan vi planera handbollen så att det inte går ut över familjelivet och Gabriel? Vilka kompromisser går det att göra? Många frågor, många diskussioner, mycket lycka och en hel del oro. Det är väl vad våren till viss del kommer att handla om. Hur mycket älskar vi sporten och är utmaningen lagom stor för oss att våga anta?

Avslutningsvis. Ni undrar om det gör ont att stå i mål, jag svarar att det känns...