Trötthet

De senaste dagarna har jag loggat in här flera gånger och tänkt skriva något, men sen blir det bara blankt. Jag har ofta haft en plan och tänkt att detta ska jag berätta om, men sen tar det bara stopp. Jag försöker hitta bra formuleringar, men det blir bara blaj av alltihop. Texten blir inte alls lik den jag tänkt mig och jag lyckas aldrig riktigt komma fram till sak. Varför blir det så? Svaret stavas:

T-R-Ö-T-T-H-E-T

De senaste nätterna med en förkyld Tromb bredvid mig har gjort att det tidigare trötta huvudet har blivit ännu tröttare och fyllt av en tjock smet som gör alla tankar kletiga. Ta som exempel när jag pratade med syrran i telefon i söndags, tre (!!!) gånger tryckte jag av samtalet mitt under tiden Elin pratar. Jag ser tittar alltså på displayen, ser hur tummen trycker på "avbryt" mitt i en konversation. Inte en gång sker detta, inte heller två gånger utan det sker alltså tre gånger och jag fattar inte själv vad jag sysslar med. Att jag (som David berättade) missade att sätta i kaffekannan i bryggarn innan jag tryckte på on-knappen är ännu ett exempel på hur kletiga mina tankar är. Tanke och handling känns helt osynkroniserade stundtals och jag glömmer dessutom av saker. Inte helt skoj alltid.

Men inatt har det iallafall varit en bättre natt. Gabriel har sovit i sin egen säng och även om jag fått gå in till honom flera gånger, så har sömnen när jag väl har fått sova varit bättre. Skönt det.

En annan form av trötthet är den som uppstår när jag är ute och springer. Jäklar vad tungt det är. Det känns i kroppen att det nu är över ett och ett halvt års sen som jag var fullt aktiv och tränade 3-4 pass i veckan och matcher på det. Så att det är tungt i kroppen förvånar mig inte det minsta. Det som jag dock inte var helt beredd på det var att det också känns så tungt i huvudet. Som målvakt har jag genom åren arbetat mycket med min inställning och mina tankar/känslor som uppstår i olika spelsekvenser och vågar påstå att jag till slut blev rätt bra på att hitta positiva tankar och bilder att fokusera på när det gick trögt. Framförallt så lärde jag mig att oftast kunna omvandla det negativa till jävlaranamma. Men nu. Tror ni att jag lyckas? Jag kan säga som såhär att det inte görs med samma lätthet längre. Istället för att bita ihop så som jag vet att jag kan så börjar istället tumma och kompromissa med mig själv. Jäkligt frustrerande faktiskt. Det tar en himla massa onödig energi dessutom. Varför blir det så? Ännu en gång stavas svaret:

T-R-Ö-T-T-H-E-T

Jag har helt enkelt för dålig kondition, så jag orkar inte samla ihop tankarna och lägga dem rätt. Trots upprepade försök så hamnar de positiva i skymundan bakom de negativa. Irriterande som sjutton. Och mer ännu mer störigt är det att det finns liksom ingenting att göra åt det. Det är bara köra på. Det finns inga genvägar. Men tänk så gött det hade varit om man kunde göra som Gabriel och få somna i vagnen och vakna pigg när man är framme. Det hade varit fint det!