Mogen kvinna

Klockan är åtta och Gabriel har redan däckat i bilen. Inte helt konstigt eftersom han vaknade redan vid fem i morse. Han har som rutin att köra på i sisådär två och en halv timma på morgonen och sen är han slut och behöver sin första vila. Smidigt nog lyckades vi tajma in dagens första vila lagom till vår avfärd till Skövde. Gabriel är inget större fan av bilåkning (även om det *peppar peppar* börjar gå bättre) så att hans restid kortas genom att han sover välkomnas glatt av oss. Annars krävs det typ en och en halv timmas artisteri av mig i baksätet och min repertoar börjar tydligen bli hyfsat tjatig nu och duger därför sällan hela vägen. Det är väl bara att acceptera att jag är i behov av uppdatering.

Apropå uppdatering så har jag äntligen fått tummen ur och uppgraderat gade-gade-gade-råååben (som Alfons säger). Min garderob befann sig i ett smått desperat behov förnyelse och under min sväng på stan lyckades jag komma över några fynd iallafalll. Först igår hann jag visa dem för David och få hans bedömning av dem. Såhär lät det:

"Vilken mogen kvinna du ser ut som!"

Ehh...mogen kvinna? Ska det kännas bra att höra? Jag är tjugosex år, i och för sig mamma, men mogen kvinna? När blev jag det? Jag har liksom knappt förlikat mig med tanken/känslan av att börja kalla mig för kvinna istället för typ tjej. Jag vet ju att jag klassas som det, men helt ärligt så känns titlar som typ mamma och flickvän (numera FRU!) bra mycket lättare att ta i mun än just kvinna. Undra varför det är så? Är det för att jag fortfarande så stark förknippar ordet "kvinna" med sin egen mamma och hennes kompisar? Men om jag nu är kvinna, så borde det väl ändå vara de som är de mogna kvinnorna i så fall eller? Jag bara undrar.

Jag: "Vadå mogen kvinna? Vad menar du med det?"
David: "Ja, alltså, de kläderna känns mer mogna än de du hade innan. Mer vuxna liksom."

(Och här kommer då tvisten som skrämmer alla män och som alla kvinnor bara måste få ur sig. Ni vet den när vi vänder på allt det som sägs...)

Jag: "Vadå, har jag sett omogen ut innan då menar eller?"
David: (...som nu börjar vrida lite på sig) "Nä, men dessa är annorlunda. Lite mer Du, sån som du är nu."
Jag: "Lite mer mogen kvinna..."
David: "Ja precis..."
Jag: "Vad fan menar du med mogen kvinna? Jag är ju tjugosex David! Är kläderna tantkläder?"
David: "Nä, de är inte tantiga. De passar dig. Du är fin i dem. Och du sa ju själv att det känns som att de gamla kläderna inte kändes som Du längre..."

Nice save! tänkte jag. Lägg över det på mig bara. Tillbaks med bollen. Men faktum är att han hade ju rätt. Jag gick ner till stan i onsdags för att hitta andra, nya kläder för att de gamla inte kändes "rätt" längre. Så jag gav med mig. Men jag var ju bara tvungen att ta diskussionen. Att kalla sin fru för mogen kvinna vid tjugosex års ålder ska liksom inte få förbli okommenterat.

Mogen kvinna?!? Hmm... Don't like it. Don't like it at all. Det kan han få kalla mig om några år. Typ när jag är trettio. Lika gammal som David är nu alltså...

Avslutningsvis, godingen i bilen.