Kitsch

I förmiddags (eller i morse som många av er läsare skulle kalla det då klockan var runt nio) knackade det på köksfönstret där jag och Gabriel satt och åt mellis. Utanför stod grannen med deras yngsta son som är ett halvår äldre än Gabriel och undrade om inte vi ville komma över och leka. Jag som just satt och grubblade på vad vi skulle hitta på fram till lunch blev överlycklig när svaret kom som serverat på ett silverfat. Så vi tackade för inbjudan och sa att vi bara ska äta klart först. Mellisen slank ner, sen blöjbyte, påklädning av Gabriel, klädbyte för mig och sen tänkte jag dra på mig lite mascara, som jag ofta gör när jag drar iväg någonstans, men jag hejdade mig. Hur fånigt skulle inte det sett ut att helt plötsligt dyka upp i smink och andra kläder än vad jag hade för en kvarts sedan. Nej, någon måtta fick det vara. Med grannarna ska man hålla sig casual tycker jag!

(Just nu undrar jag varför jag ens började inlägget såhär. Jag vet att jag hade någon poäng, men jag minns inte längre vad...)

Annars då? Jovars. Jag känner mig precis görseg. Gabriel har börjat vakna ruggigt tidigt nu igen. Igår vaknade han vid tio över fem och idag tjugo över. Vissa morgnar försöker vi "snooza" honom genom att lyfta över honom i vår säng och se om han somnar om, men det går sällan bra. Jag förstår inte varför vi ens testar när vi vet att det inte går. Så dumt egentligen. Men det är precis som att hoppfullheten är ens enda livlina när klockan är sådär galet tidig på morgonen.

Gabriel han fortsätter att ställa sig upp mot precis allt och så ska han gå, gå, gå, gå, gå, klättra lite och sedsn gå, gå, gå, gå igen. Fast han går inte själv. Man måste hålla honom i båda händerna, annars vill han inte röra sig. Så jag är redigt trött i ryggen på kvällarna kan jag lova.

Annars så kan jag avslöja att huset har fått en ny inneboende, nämligen Herr Isbjörn! Varje gång vi har gått förbi lampaffären på hötorget så att Gabriel börjat prata och tittat med stora ögon mot denna krabat, så idag kapitulerade jag till slut och gick in och köpte en. Den blinkar, låter och känns lite väl kitschig för att jag och David ska uppskatta den, men Gabriel älskar den, så vad gör man inte? Och för er som inte vet vad kitschig är så syftar det enligt wikipedia på konst eller hantverk av undermålig estetisk kvalitet. Typ som Herr Isbjörn och hans son nedan;