Efter att en fredagskväll vikt tvätt lyckades jag förhandla till mig en fin 68-32 deal med Emma. Känns både bra och enormt smickrande!
Innan vi kom till sjukgymnasten så skulle vi ta en sväng på stan - totalt nedstängt. Det stod en 20-manna kör och sjöng men ingen kollade. Det var kolsvart och ja. Allt var stängt. Typ. Så var känslan i alla fall. Men Gabriel är inte den som är den! Vi räddades av en lastbil som hade sina varningslampor på (se bild). Nice save.
Nåväl vi kom hem. Hade det tokmysigt, med bus och lek. Sen var det lite Alfons och krubb. Sen skulle jag få Gabriel att somna. La ner han. Gick ner. Trodde jag hade levererat big times! Icke. 30s senare gör jag hur nån står i sängen och skakar den. Upp igen.
Bar in honom i vår säng och han stensomnade. Det var en mysig stund. Det är underbart att ligga i sängen, höra hans andetag och känna hur han halvt sovandes pillar en i håret eller i ansiktet.
Just där och då bubblar hela kroppen av tokmycket kärlek! Vår lillfis!
Sen blir det bråttom! Då slås jag av tanken att jag inte kikat text tv på två dagar. Tjänstefel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar