Min pappa och jag

Min pappa lyssnar på hög musik i köket när han lagar mat.
Det gör jag med.

Min pappa är en nostalgiker av rang.
Det är jag med.

Min pappa hjälper ofta andra och glömmer lätt av sig själv.
Det gör jag med.

Min pappa älskar stunderna då hela familjen är samlad vid köksbordet.
Det gör jag med.

Min pappa läste Alfons för mig när jag var barn.
Det gör jag för mitt barn med.

Min pappa njuter av att vara ute i naturen.
Det gör jag med.

Min pappa somnar ofta i soffan.
Det gör jag med.

Min pappa älskar att sitta ute länge, länge på sommarnätterna.
Det gör jag med.

Ja, att vi barn tar efter och utvecklar egenskaper som är lika våra föräldrars är inget konstigt utan snarare att vänta sig. Jag skulle kunna skriva en lika lång lista med saker som jag delar med mamma givetvis, men så var det ju fars dag igår, så detta inlägg får handla om pappa.

Jag har många minnen tillsammans med min pappa. Jag kommer ihåg när han tog med mig ut på klipporna på kvällen i Varberg och hur vi låg där på en filt, med en annan över oss, och lyssnade på vågskvalp medan vi såg lyktorna från båtarna längre ut på havet. Där, i mörkret, berättade pappa berättade historier från när han var barn. Han gör gärna det min far.

Jag kommer också ihåg hur han lärde mig dyka från dykestenen och hur han tålmodigt försökte lära mig att crawla några år senare. Men då var jag inte så tålmodig och kan därför än idag bara simma bröstsim och ryggsim.

Det är också min käre far som har fått mig att känna att lördagsmorgnar är heliga och vigda åt att spenderas vid köksbordet med frallor och sjuttioelva olika pålägg framdukade. I bakgrunden måste radion givetvis vara på. Kanal? P4 såklart. Först "Ring så spelar vi" och sen "Melodikrysset".

Vissa helgmorgnar kunde det hända att man vaknade och kände doften av kanelbullar i hela huset. De morgnarna hade pappa vaknat tidigt och första plåten var ofta färdiggräddad när vi andra i familjen klev upp. Åh, den doften alltså!

Sen var vi ute i skogen mycket. Gärna i "grottan" som även pappa själv hade haft som koja när han var liten. Eller så byggde vi dammar i bäcken. Min pappa och jag.

Nu är jag själv mamma och tänker mycket på hur och vad jag ska göra för att skapa lika många minnen för Gabriel att bära med sig framöver. Och då gläds jag alltid lite extra åt att jag har gift mig med David, för det får mig att känna att allt kommer bli väl, att allt ordnar sig. Av David får man alltid kärlek så att det både räcker och blir över och att Gabriel får växa upp med en sån pappa gör mig så otroligt lycklig. Och stolt. Och trygg.

Tack David, det är en ära att vara förälder tillsammans med dig!