Kär i livet!

Precis just nu känner jag mig rikast i världen. Jag är så otroligt välsignad med goda vänner att jag just nu känner mig sprickfärdig av lycka. Att komma upp till hallen kändes som vanligt som att komma hem. Alla kramar, leenden och goda samtal värmer så inuti att jag varken kommer att behöva använda mössa eller vantar på hela vintern som det känns. Min goda vän Karitha (eller KK som vi oftare kallar henne) fick mitt hjärta att smälta när hon överraskade mig med en julmust som hon köpt till mig. I halvtid bjöd hon dessutom på kaffe. Vilken vän! Snacka om uppvaktning!

Efter matchen lät jag sedan kvällen bli natt med min goda vän Victor. Lite mat och en kopp kaffe på Viskan hade räckt för att klassa kvällen som strålande. Men med en Castilla som bordspartner så är det alltid de goda samtalen som man kommer att minnas kvällen för. Pricken över i:et blev sedan den friska promenaden hem. Vad är det egentligen med nattpromenader som gör att samtalen lätt blir så innerliga? Alla de promenader som jag tagit med vänner på natten har tenderat att bli väldigt nära. Är det kanske mörkret som får oss att inte känna oss obekväma av nakenheten som uppstår när vi människor börjar prata förtroligt till varandra? Jag vet inte. Fint är det iallafall.

Och som om detta inte vore nog så fullkomligt exploderar mitt inre av kärlek bara av vetskapen om att mina grabbar finns på våningen över mig just nu. Mina fina, fina grabbar! Tänk vilken ära att både få kalla sig för fru och mamma egentligen. Det får mig både stolt och verkligen helt kär i livet. Och med den känslan planerar jag att somna inatt och förhoppningsvis hinner jag iallafall få lite sömn innan Gabriel vaknar. Det känns egentligen lite väl sent att krypa till kojs först nu, men ack så värt det. Lämnar som sagt en otroligt fin dag, kväll och natt bakom mig. Så tusen tack alla ni som delat denna novemberfredag med mig. Ni är verkligen guld värda allesammans!