Men bara att gaska upp sig! Ikväll stundar en ny fight i badminton. Förra gången blev en succé! Får se om jag kan följa upp med liknande spel eller om jag glider in i tanken att jag är världsmästare... Det lär visa sig ganska fort.
Gäller att ha medvind och inte solen i ögonen.
Blev uppenbart igår. Jag och Emma har bytt roller. I början var det jag som sa "äh låt Gabriel slå sig lite när han flänger runt, det hör till..." och Emma var överbeskyddande. Näst intill. Men vad faan.
Nu är det jag som oroar mig så fort han ställer sig upp och inte någon är riktigt nära. Mest för att den lilla fisen så lätt kommer upp men inte kan ta sig vidare eller ner.
Inte på ett smidigt eller smärtfritt sätt i alla fall...
Ner kommer man ju alltid!
Får kort och gott rycka upp mig. Han lär väl oavsett slå halvt ihjäl sig bär han ska testa, testa, testa. Det är ju inget jag som förälder vill hindra - hans vilja att utforska! Då får det nog kosta ett blåmärke eller två.
Han kan flyga, jag är inte rädd...
Yeah right.
Medan jag var på läger i Tidaholm så var min lilla släkt här "hemma". Så nu efter lång väntan och många påtryckningar så har vi gardiner och fönster som man kan se igenom... Wohoo! Fina fisken!
Det känns riktigt bra... Lite mer, vad ska man säga, levande? Bebott? Lite mer jäkla bra helt enkelt.
Det verkar bli en comeback på handbollsplanen nästa säsong. Ett förslag på överenskommelse är inskickat. Nu får vi se vad som händer. Det är ett sug som har byggs upp över tid och jag ska (nog) ge det en säsong och se om man får ihop pusslet... Men ska inte ropa hej innan alla pusselbitar fallit på plats.
Skadevi kan få igång många känslor. :)
Dags att packa väskan och bränna av en arbetsdag innan det smäller på courten!
Arrividerci!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar