Sockerbagare.
"En sockerbagare, här bor i staden..."
Hmm. Att jag är handikappad när det kommer till att vara händig är väl allmänt vedertaget. Just därför håller Gabriel på att läras upp. Just nu så plockas och äts det frukt med tång (se bilder nedan). Sen är det väl ruggigt olyckligt att det är jag som lär upp han!
...tur att man är gift med en hantverkar-tös!
Visste ni att det fanns knappar på laptops för att avaktivera den där plattan... Eh... Där man styr muspekaren med fingret. Typ.
Det finns det hur som.
Åkte till Skövde och briljerade med min dumhet. Ett knapptryck sen var det löst.
Den här gången kan dock inte Emma (eller hennes syrra) jävlas för de lyckades inte heller. Skönt att inte behöva stå själv med en dumstrut.
För en gångs skull...
Det bör tilläggas att jag var geniet som hittade knappen. Fantastiskt.
Sett klart femte säsongen av SOA. Helvete. Bara två säsonger kvar sen är det över... Till våren kommer säsong 6 - bara hålla ut!
Hur roligt är det att ge småbarn medicin? Kul att behöva hålla fast Gabriel och tvinga i han det... Då känner man sig som en jävligt bra förälder. Verkligen.
Man känner sig verkligen helrutten. Världssämst. Även om man samtidigt vet att han måste få i sig det. Men det spelar liksom ingen större roll.
Tre gånger om dagen. Tur att Emma drar ett tungt lass på den fronten!
"Var är mina knä pääääds???" utbrast Emma häromdagen. Knee pads... Ja det är tufft att hänga med i svängarna när man kör bil på golvet med G! Fullt ös - traktorer, poliser, racerbilar, lastbilar precis över allt.
Han tycker det är skitkul!
Bara hans mamma hade haft "knä pääääds".
Hon är inte ens 30 fyllda. Mitt lammkött har många år kvar innan hon kan gnälla över värkande knän.
Jag däremot. Jag kan. Med råge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar