Förra fredagen...

Emma kan konsten att plocka ner mig på jorden. Det fick jag erfara förra fredagen.

När ni säkert satt och njöt av Springsteen eller såg nåt av alla idrottsevenemang som sändes... Då var jag på Coop och slet. 

En fredagskväll. Och som jag slet.

Stånkades och dragandes på tre tunga påsar (läs säckar) med mat mm så väntade jag mig ett "vad bra, så gullig du är älskling" eller nåt i den stilen. 

Bara en liten liten uns av uppskattning. 

Jag började lassa in maten i kyl och frys. Det tog sin tid.

Sen kom hon svävandes likt en ängel, min sötnos Emma. Hon öppnar sin mun och säger med sammetslen röst:

"...älskling..."

"Ja..." svarade jag. Nu skulle jag få mig en ego-boost!

"Jo älskling... Älskling... (hennes ögon tindrade) Jo älskling... Du viker papperskassarna fel. Dem tar för stor plats när du viker så... Det stör mig."

Va!?!

Det stör mig!?! 

Så synd om dig älskling!! Så fruktansvärt synd för dig som får leva i ett hus med felvikta papperskassar från Coop. Ack. Hur kan jag tillåta detta, ty det aldrig ska hända igen. 

"Det är riktig kärlek det", fick hon ur sig. 

Men det var efter att jag, toffeln, hade tagit upp papperskassen och vikt den likt härskarinnans önskemål. 

"Det är riktig kärlek det".

Efter en fredagskväll på Coop.