Oh dear! Sitter här och lyssnar på spotify och kikar ut genom fönstret och jösses vad sugen jag blev på handboll helt plötsligt. It hurts! Det är liksom någonting med detta väder som gör att jag alltid blir så jäkla pepp på handboll. Det andas både slutspel och försäsong på en och samma gång. För det är mitt i elitseriernas slutspel som vi i de lägre serierna oftast har gått på uppehåll för att sedan i maj dra igång försäsongsträningen igen. Jag vet att det är många som brukar känna sig rätt mätta på handboll under denna mellantid, men det är oftast nu som jag är mest sugen på det. Vid denna tidpunkten på året har man precis satt bokslut för en säsong, där tabelläget oftast redan kanske har varit avgjort en tid och jag uppskattar uppehållet därför att det då alltid känns som att man får en chans att börja om och komma tillbaks starkare.
De senaste åren har denna tid dessutom varit en period av en jäkla massa grubblande. Våren 2008 lades damlaget i Byttorp ner och det var ungefär vid denna tiden på året som vi hade vår "sista kvällen/natten med gänget" ute i mormor och morfars stuga. Jag minns den kvällen som ytterst bitterljuv. Grubblet över vart jag nu skulle spela ledde mig till Bollebygds damlag. Trivdes aldrig riktigt bra där. Fick under hösten erbjudande från Kungälvs HK att börja spela med dem, men kände att det inte fanns tid att pendla dit så många gånger i veckan under tiden jag pluggade på högskolan. Valde sedan innan jul att bryta med Bollebygd och började sedan träna med herrlaget i Byttorps IF efter nyår, där vi sedan ordnade en dispens så att jag även fick lira med dem i seriespel. Tanken var att jag skulle åkt med dem på en cup till Norge på våren 2009, men det stred tydligen mot deras regler att tillåta en kvinna att spela med män. Detta ledde till tidningsrubriker vilket i sin tur ledde till att andra lag fick nys om mig. Fick erbjudande av både BK Heid och Sävsjö/Eksjö, men tackade till slut nej till de båda med samma anledning som jag tackade nej till Kungälvs HK, det fanns inte tid. Att pendla, utan körkort, och vara en del av ett elitsatsande handbollslag samtidigt som jag skulle skriva min avslutande c-uppsats på högskolan kändes inte realistiskt. Så jag stannade i Byttorps herrlag säsongen 2009/10 och täckte dessutom upp i Borås HK:s damlag vid behov då de saknade målvakt.
Våren 2010 satte grubblet igång igen. Kände mig då osäker på om jag kunde få det jag önskade med mitt handbollsspel om jag stannade med herrarna och efter många samtal och vändor fram och tillbaks så fann jag en lösning i att stanna med herrarna och dessutom lägga till ett träningspass i veckan med Skara HF för att matchas emot tjejer och för att få lite mer varierad och målvaktsinriktad träning. Men samma vår började vi även planera att skaffa barn och när maj månad kom så visste jag redan att det inte skulle bli något handbollsspel överhuvudtaget säsongen 2010/11 då planerna på barn snabbt hade blivit ett faktum - jag var gravid.
Och nu sitter jag då alltså här, med en Gabriel sovandes på altanen, och handbollsgrubblar igen. Hur ska jag göra nästa säsong? Kommer jag kunna lira? Vill jag? Jag saknar handbollen som sjutton och älskar fortfarande precis allt med den, men kommer det fortfarande vara värt det pris det kostar i form av tid och uppbokade helger? Visst, mår mamma/pappa bra så mår oftast också barnet det, men vill jag stå över nattningar, missa lediga helgdagar och planera alla familjeaktiviteter utefter om det är match den helgen eller inte? Är handbollen så rolig och så givande att det är värt det? Jag måste säga att jag faktiskt känner mig sjukt kluven. Jag trodde nog inte på förhand att jag skulle känna såhär. Handbollen var så länge mitt allt, men nu har det ändrats. Gabriel är ju här nu och har onekligen vänt upp och ner på min världsbild.
Grubbel, grubbel som sagt. Vi får se vart det slutar. Hur det än blir så kommer jag inte kliva in i något lag förrän efter sommaren. Först måste jag få mammakroppen i någorlunda form, ta hand om en husrenovering, få en lägenhet såld, njuta av dagarna med Gabriel och ha en riktigt härlig första semester som familj...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar