Piiiip!
Så låter det från köket sisådär 6-7 gånger om dagen här hemma nu för tiden. Ljudet signalerar att vår nyinköpta (skamlöst dyra) vattenkokare har gjort det jobb den är anställd till att utföra. Vattnet har värmts upp till 40 grader och det är då vår del av tillagningen tar vid. Hälla upp vatten, lägga i pulver, skruva på lock, skaka, skruva av lock, skruva på sugnapp and we are ready!
- The same procedure as last year, Miss Sophie?
- The same procedure as every year, James!
Ja. Proceduren är densamma varje gång. Dosera, sen skaka och Gabriels mat är klar för servering. Och tro nu inte att det är jag som fått för mig att börja springa ut i köket för att skaka loss brösten innan varje amning, oh no! Nej, det är som ni nog förstått en flaska som omskakas. Innehåll? Bröstmjölksersättning.
Det var ju inte riktigt så jag tänkte mig det hela när jag var gravid. Jag tänkte att ersättning på sin höjd skulle kunna vara praktiskt vid enstaka tillfällen för att möjliggöra att jag skulle kunna vara "ifrån" någon gång. Det var ju inte min plan att helmata vårt barn med ersättning vid två månaders ålder, men nu fick det ändå bli så. Det funkade nämligen inte med amningen i slutet. Eller, det gjorde sanslöst ont på ena sidan rättare sagt. I närmre fyra veckor hade jag det så från och till, men tjurskalle-Emma bet ihop och tänkte:
"Det blir nog bättre snart!"
"Ta smärtan bara!"
"Kom igen, du grejjar det, du gör det ju för Gabriel! Andas lugnt bara och tänk på något annat!"
Verkligen bra tänkt tjurskalle-Emma! Bortse ifrån att det finns hjälp att få på amningsmottagningen. Du grejjar det säkert själv! (NOT!)
Faktum är att det kändes bra vissa dagar, så därför gjorde jag aldrig någon större grej av det. Det går säkert över tänkte jag. Men det gjorde det aldrig och i fredags tog det stopp. Jag fick panik. Tanken på att lägga han till det onda bröstet kan liknas vid att medvetet behöva stoppa handen i en rävsax typ. Man vet på förhand hur ont det kommer göra och jag kunde inte förmå mig till att göra det. Så efter en personlig uppgörelse med mig själv och min syn på mig själv som mamma så var det med rätt skuldtyngda axlar som jag köpte mitt första paket ersättning till Gabriel i lördags. Men sen dess så har jag med hjälp av fina människor i min närhet kunnat acceptera att en välmående mamma ger ett välmående barn. För det är faktiskt så att han tycks må mycket bättre nu. Han är mycket mer nöjd under sina vakenhetsperioder och sover både bättre och längre. Dessutom är det helt underbart att David kan känna sig mer delaktig eftersom han också kan stilla Gabriels hunger numer. Ja, istället för att gräva ner mig själv över att amningen inte funkade så försöker jag att fokusera på fördelarna/vinsterna!
Dock är det häringa med hur mycket? och hur ofta? fortfarande en svår nöt att knäcks. Men i sinom tid får vi nog koll på det med. Var sak tar sin tid, sägs det ju. Rom byggdes inte på en dag, sägs det också. Hur som helst så ska vi nog se till att få ordning på det också framöver.
We will succeed!
//Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar