För alla nyfikna...

Oh my! Här är det att göra må ni tro. Lägenhetsförsäljning, planering inför helrenoveringen av vårt blivande hus, en förkyld pappa som resulterade i en förkyld son som resulterade i en ännu tröttare mamma, vaccinationer, föräldragrupp, bankmöte, möte med försäkringsbolag, besök på en förskola där vi eventuellt tänkt placera Gabriel i kö and so on! Är det såhär det känns att vara vuxen och förälder? I så fall förstår jag alla mammor och pappor där ute som tycker att ens barn bara fördriver sin tid med att göra nonsenssaker. De mammorna och papporna är bittra helt enkelt. Bittra över att inte ha den efterlängtade tiden över till sig själva. Bittra för att de skulle kunna kliva över lik för att själva få ägna sig åt nonsenssaker om så bara för en dag. Ja, så måste det bara vara. Jag själv är dock inte bitter. Snarare görlycklig. Men jag ska ärligt säga att jag hade kunnat betala mycket för en heldag i soffan där jag kände att jag inte behövde göra nått eller bry mig om någon just nu. Men så ser inte livet ut. Här är istället agendan full. Eller ja, egentligen så har jag inte ens en tredjedel så mycket i min agenda nu gentemot hur det tidigare kunde se ut mitt i en handbollssäsong när jag samtidigt pluggade, men den känns vrölfull. Ett besök på BVC kan ibland räcka för att få en dag att kännas fullbokad. Det ni! Who would have thought? Märkligt fenomen det där.

Hur som helst. Förra veckan var mäklaren här med en fotograf och tog kort på lägenheten. Och en lägenhet som skall ut på nätet för försäljning gör sig helt enkelt bäst om den är städad och det mina kära vänner, det har inte vår lägenhet varit sen Gabriel kom så vi hade en del att göra helt enkelt. Och som alltid sen Gabriel kom, så tar allting dubbelt så lång tid att göra eftersom han kräver uppmärksamhet typ jämt. Så för att ändå försöka få städningen till att gå framåt, så drog jag helt enkelt (med en liten suck kan jag erkänna) på mig bärselen och hade honom i den medan jag fortsatte rengöra spisen. Vår "jagälskarnärhetochvillalltidvaramed-son" blev iallafall överlycklig och myste in sig och somnade nöjd på mindre än två minuter. Mindre bekvämt var det för mig. Men vad gör man inte för de små? (...och för att lägenheten skulle bli fin?)

Nu är lägenheten iallafall ute för försäljning! Och alla ni som är nyfikna och känner för att va lite "smyg-stalkers", kan kika in lägenheten HÄR och se hur vi bor nu, för snart är våra HSB-år historia och äntligen kommer vi att äga vårt eget boende. Galet skönt ska det bli!

Bye bye Vindelgatan, bye bye!