Within my heart are memories: Soffa. Text-tv. Glädje.

Lägenheten! Äntligen är den såld, och jag hoppas att det dröjer en herrans massa år innan jag äger en igen. Jag har trivts väldigt bra, men nu är det bra. Har gjort HSB. När vi flyttade till Borås och letade lägenhet så kändes det kanon när vi gick runt i den. Det här är lägenheten med stort L, tänkte jag!

Sagt och gjort. Vi köpte den.

Några veckor senare insåg jag att det är en precis likadan som vi bodde i när vi var skövdebor.

Fast den var spegelvänd.

Nåväl. För sex år sen köpte vi den. 190.000. Idag skrev vi på försäljningspappren. 475.000. Känns så här i efterhand som en riktigt bra investering! Den pengen lär behövas till renoveringen som vi ska börja ösa på med på Onsdag då vi blir husägare.

Damn!

Onsdag. Jahapp. Då var det dags att plocka fram… Jävlar anammat till renoveringen, för något ”hantverkarådra” har jag då inte!

En liten känsla till - Aldrig i helvete att jag städar den här förbannade lägenheten en gång till! Den tjänsten köper vi. Först en storstädning till fotograferingen och sen en storstädning till visningen. Nu vill jag lägga fokus på huset. Känns meningslöst att lägga så enormt mycket tid på en lägenhet som vi inte ska ha kvar.

Vi, jag och Emma (som tur var inte Gabriel), satt nedsjunkna i soffan för ett tag sen. Emma hade fått det hedersamma uppdraget att hyra film, eftersom jag jobbade sent. Det här kan nog vara en mysig familje- komedifilm, lät det i andra änden av luren. Jag byggde upp förväntningar givetvis. Emma är inte den person som pratar gott om filmer på förhand. Jag har svikit henne så många gånger tidigare med mina skitval.

Fast de räknas inte längre. Emma slog mig. Med hästlängder.

Det var knappt att vi hann trycka på play innan det drar igång en gayporr film. Ja, filmen handlade om två kvinnor som levde ihop och hade var sitt barn och bla bla bla. Skit i det. Det var riktigt. Nej. Inte riktigt de förväntningarna jag hade byggt upp. Det här blev liksom ett form av tema genom filmen. Det var inte ett ”porrklipp” om man säger så. En riktig skitfilm som vi ändå såg klart – Emmas argument: Vi har ju ändå sett så här mycket…

All kids are allright.

Så heter den. För den som blev sugen på en urdålig film.

För den som inte vill kasta bort 90 min av sitt liv. Här kommer summering:

Två kvinnor levde ihop, var sitt barn, visade sig att barnen hade samma pappa, en spermadonator.

Punkt.

Behöver inga ytterligare kommentarer.

Vi går vidare.

Åter till huset. Jag har kommit med en hel del förslag till köket, ofta med följande kommentar (eller i alla fall med dess mening): ”Nej vi tar den istället, då sparar vi pengar till vår soffa!”

Den soffan vi ska köpa. Den är nog diamantprydd, med flera etage, det ingår säkerligen en massör och knäpp med fingrarna så skakar soffan ihop nåt gött att dricka. Det är många tusenlappar som ska läggas på den där soffan! Om Emma får bestämma. Frågan är om hon i slutändan gör det? Icke.

Det kan ju vara ett nattduksbord.

Sitter och funderar på Gabriels framtid som handbollsspelare. Jag har nu fyllt en väska med bollar, och jag tror det börjar ge resultat!

Underbart att vara i en handbollshall och se hur han slukas upp av känslan att hålla i en boll!

Skulle det nu skita sig, så farsan får knega till han blir 83 år så har vi löst ett jobb i alla fall. Han ska vara tiger på Borås Djurpark. Vet inte var Gabriel har fått det ifrån, men han har en ”snuttefilt” och ett gossedjur som liknar en tiger. Det är inte fel och säga att han tagit efter den! Kanske ska kolla efter en snuttefilt med Balic? Risk för att den luktar rök dock…

Vissa barn är bolltalanger och vissa barn leker tigrar…

För ett tag sedan så var vi och köpte kläder till Gabriel, nej, vi tidigare i inlägget konstaterat att han inte växer extremt mycket på längden… Men tydligen tillräckligt för att kläderna ska börja bli lite tighta! Skit samma. Vi var på Lindex hur som, Gabriel började se lite halvseg och trött ut, vilket jag påpekade för Emma. Hennes reaktion?

”Ta bort bollen från honom lite…”

Vad är det för jäkla reaktion? Han var förmodligen uttråkad eftersom han redan kan lattja med en boll. Rätt medicin hade varit att fyllt barnvagnen med bollar! I ÖVERFLÖD!

Ta bort bollen.

Lägg av.

Då hade jag begått ett brutalt misstag som förälder. Han fick snällt ha kvar bollen. Jag ska ju lära han allt jag kan. Någon bolltalang har jag då aldrig varit, men det finns andra saker som Gabriel börjar ta efter istället.

Hur grymt är inte det här?!? Nu snackar vi personlig utveckling! Han är fyra månader idag och kan redan zappa in på Text-tv 377! Det är inte utan att det kommer en tår i ögonvrån. Så stolt man blir som förälder! Tiden går så fort och han börjar bli så gammal.

Inte utan att man känner sig lite stressad. Så det är ju skönt att han kan text-tv i alla fall. Det är viktigt!

Emma gillar Winnerbäck.

Jag gillar Creed.

Gabriel är tokig i Mora träsk! Han går loss fullständigt när de två gubbarna viftar och har sig! Han ”sjunger med”, viftar på armar och ben. Det är riktigt mysigt att se Emma och Gabriel sitta och kika på det. Tror Emma är lite småförtjust hon med. Inget ont i det! Dem är… ehhh…

…barnvänliga? Vi tre kommer säkert att sitta i en park framöver, och kika in Mora Träsk. Wohoo!

Tanke: Vi kikar tapeter. Varför blir det så mycket blommigt? Hur gammal är man… egentligen?

Vill skicka ett stort tack till moster Elin för den underbara bodyn som Gabriel fick för ett tag sen. Eller det är två, men har bara en på bild!

Hon har förstått hur viktig Gabriels utbildning är. Pluspoäng!

På tal om fotboll, jag och lill-Cantona låg och funderade till dagens match. United – Barca på Wembley. Första frågan är – Varför är jag inte där? Lill-Cantona är också rätt fundersam över den saken…