tisdag 6 september 2011

Hur många Oldies finns det i världen?

Bra fråga. Så svårt är det inte att räkna ut det. Begreppet Oldie är dock inte alla som kan/får bära. Längre fram tänkte jag hjälpa alla som är vid sidan om och inte förstår sig på det här hal-/helsjuka begreppet. =)

Oldiesarna "checkar" väldigt mycket, som exempelvis att ett kaffeintag är gjort på matchdag och sånt. Kan upplevas som oväsentligt, vilket är förståeligt. Jag fick bara en form av deja vu känsla när jag såg på filmen Hur många lingon finns det i världen? I ett tidigt skede av filmen så hoppas de medverkande in i en minibuss, och chaffisen frågar passagerarna om bältet är på. Check! Får hon som svar.

Eller Sääck... Snarare.

Likheterna är slående.

När bussen sedan börjar rulla känns det som Oldies on the road to Åhus. Typ. Helflummigt.

David - Trädgårdsmästaren har levererat. Emma hade missat några högar gräs när hon krattade gräset. (Där kommer jag in som trädgårdsmästare, övervakare). Hur som, gentleman som jag är så släpande jag mig ut för att röja efter Emma. Fyller en "balja" med gräs, går dit det ska dumpas...

Resten behöver jag inte skriva. Inte mer än ett litet tips: Kasta inte gräs när du har motvind.

I suck.

Gabriel fintade bort mig och Emma härom dagen. Vi lekte lite i köket efter en av hans måltider. Rätt som det var spyr han. Rött!! Vad faan är nu detta! Satana, perkile, vad faan ska vi göra? Ambulans?? Helikopter? Tokköra till akuten själv? Hjärtat klappade på rätt bra, kan jag lova.

Sen slog det oss att han precis fått blåbär.

Aningen lättad därefter.

Han har börjat fisa en hel del. Jag har lärt han allt jag kan. Så stolt över grabben. =)

Jag och Emma kikade en film i helgen, det var kolsvart ute och klockan tickade på. Efter filmen var det läggdags och Emma tyckte att hon hörde något utanför. Inte omöjligt då vi bor granne med skogen. Emma ville slå på lampan på baksidan medan hon gömde sig. Sagt och gjort. Hon slog på lampan och jag fejkade att bli skiträdd varpå Emma blir skiträdd. Classic! När hon förstod att jag bara jävlades lite så kom surläppen fram.

Nåt som Gabriel ärvt. Surläppen. Big times.

Var ute och gick, strax under milen, med Gabriel. Efter 1.5 km så hade jag grymme-skoskav på båda fötterna. Vad faan. Helvete. Sån smärta! Att man aldrig lär sig att "mjukstarta" med ett par nya skor. Jag har ju fasen mjukstartat hela mitt liv, nästan, förutom ett par gånger.

De gångerna har resulterat i skoskav.

Har missat det där med att gå in skor.

I 30 år. Snacka oflyt. Klantighet och allt annat nedvärderande man skulle kunna skriva.

Stressade en dag till jobbet. Skulle borsta tänderna då jag insåg att tandkrämen var slut. Drygt. Jag stal lite av Gabriels. Bättre än inget. Den hade en riktigt god smak! Frätte inte sönder käften som min tandkräm gör. Jag har en sån där som verkar superdupersnabbt mot ilningar. Har haft den i drygt 1,5 år. Fungerar inte alls!

Förvisso har jag inga ilningar kvar, men det beror snarare på att jag dragit ur de drabbade tänderna. Samtidigt vill jag inte sluta med den vidriga tandkrämen. För tänk om...

Jäkla psykologi.

När man haft en lång dag på jobbet är det rätt lyxigt att komma hem och mötas av ett bamseleende och mys. Det är då man förstår varför man gör de uppoffringar man gör. En kram och lite mys, sen går man på moln.

Torsdag och Fredag gör det sista jobbet med hantverkare i huset. Inte dåligt skönt vill jag lova! Sen är det bara vi tre här. Sweet! Därefter bör ni bjuda in er själva till att träffa Emma och Gabriel på dagtid. Fritt fram! Några förutsättningar:

- Du tar initiativ.
- Du bestämmer när.
- Du bestämmer vart.
- Du bestämmer vad.

Varför? Min älskling har beslutsångest.

Många tror säkert att jag skojar/överdriver.

För ett par dagar sedan fick jag det här videoklippet till mobilen:





Frågor på det? Emma skulle besluta om vilken kalender som skulle köpas.

Sååå, igorerade du det första gången, här kommer det igen:

- Du tar initiativ.
- Du bestämmer när.
- Du bestämmer vart.
- Du bestämmer vad.

Sen är det fritt fram. Nästan iaf.

Då, kära kamrater. Begreppet Oldie. Ett diffust begrepp som jag ska försöka beskriva för de ovetandes...

En Oldie är en kvinna i cirka 25 års åldern. Du får inte vara blyg och ska tokälska att hänga ut dina närmsta vänner offentligt om denne gör bort sig eller på annat sätt bara förtjänar sig en känga av mindre väsentlig betydelse. Dina kamrater ska av dig överrösas med pikar, vassa kommentarer och leenden. Du ska inte vilja få in nya medlemmar till sällskapet hur lätt som helst, en klar fördel är om du varit del av Byttorps Damelit. Klar fördel! Lite VIP över det hela liksom. Du ska ha en stor dos karaktär, vara en glappkäft (namnstöld), du måste ha ett smeknamn - och nåde dig om du tilltalar en annan medlem vid dennes förnamn. Icke! Endast smeknamn eller efternamn godkänns. När du väl beslutar dig för att prata så ska detta ske med en dialekt som inte har något med sammanhanget att göra - det bara är så att du måste ha en. Punkt. Således ska du vara frispråkig och en paragrafryttare utan dess like. Och vinnarskallen är... Alltså... Har du den inte så blir du överkörd. Verbalt. Totalt. Jämt. När det väl är tävling så är det tävling. Helt orelevant vad det tävlas om/i, du ska bara ha en vilja att vinna. Finns inget annat. Försöker du antyda det blir du överkörd (igen). Vinner du (vilket alltid av alla ska ses som en självklarhet inför varje tävling) så äger du rätten att inom gruppen få påpeka detta för dina kamrater. Tvåhundrafemtioelva gånger i timmen. Typ. Du är kvällens drottning. Förlorar du så ska du inte ta det, du ska leta ursäkter, förklaringar eller fusk. Något som på något vis kan plocka ner dina kamrater en aning från pidestalen. Du ska aldrig acceptera eller ta en förlust, med andra ord. Förlorar du så har nåt blivit fel på vägen. Det bara är så. För att vara en Oldie ska du vara en idéspruta eller en myglare som bara hakar på, säger att saker ska vara på ett visst sätt för att sen göra på ett annat. Oavsett vad kommer du ses som en i gruppen, men myglar du lär du få höra det. En gång. Många gånger. Du ska acceptera att du och ditt Oldies sällskap kan/kommer hålla låda i varje fest. Ni kommer att ta över varje fest. Med interna skämt och snack. Mesdvetet eller inte låter jag vara osagt. Det bara är så. Blir så.

Du ska vara en hejjare på att älta gamla saker och få dem låta som om det var igår det hände. Gamla segrar som du individuellt har tagit är alltid något som kan hävdas som fördelaktigt argument. Även om det inte har med saken att göra. Du ska gärna vara lite tjurskallig, du ska även vara en ledare och höras. Du ska älska vi-känslan som finns i gruppen, även om den är uppbyggd på 99% ironi. Du ska vara väldigt spontan och ha i åtanke att vissa roller redan finns i gruppen. Några slumpmässigt utvalda är en paragrafryttare som alltid är "i luften", en myglare som för allas bästa inte ska få lågt socker, en hypokondriker som inte låter dig röra hennes hår, en PT som lever efter devisen att "jaja, det löser sig la...", en stjärna med ständigt nyrakade ben, en obotlig tidsoptimist som kan spela skjortan av dig på krogen, en historieberättande kvinnlig lekledare som gärna presenterar sig som Johan, en vagabond som ständigt är på resande fot, en ledare med rosa touch som aldrig spar på krutet. Det är en snabb summering av de som finns där. I den där Oldies gruppen. Hur jobbiga och jävliga tjejerna än är...

...så vet du som Oldies-medlem att de alltid finns där.

Även om du inte vill det. =)

Är du utomstående och inte fattar nåt - så är det fullt naturligt. Det är det nog ingen som riktigt gör.

Det bara blir så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar