Prisad vare babysittern! För några veckor sedan fick Gabriel en av sin mormor och morfar, vilket har varit helt revolutionerande för min vardag här hemma. Sedan invigningen av den så har Gabriel charmat sin mamma och suttit belåten i den medan toabesök, påklädning, matlagning och vikning av tvätt har kunnat utföras utan att behöva ha en klängis i famnen som bara skrikit när han tidigare lagts ned på en filt. Dock ska det sägas att han inte är nöjd varje gång, men under de tillfällen han är det så springer jag oftast runt som en tok för att hinna göra allt som bäst låter sig göras med två händer.
Vårt nästa planerade inköp som jag förutspår kommer bli en succe, det är en bärsele. Gabriel vill oftast bäras upprätt, bröst mot bröst, om han får bestämma och en bärsele har därför potential att bli en riktig hit. Både för honom och mig. Han får bli buren och vara nära och jag får båda händerna fria. Vi kommer alltså att stå som vinnare båda två OM Gabriel gillar den vill säga. Det är ju en chansning man dessvärre tvingas göra med alla bebisprylar - kommer han att gilla det eller inte? That's the question!
En sak som Gabriel nuförtiden gillar, som han tidigare protesterade vilt emot, det är skötbordet. Nu lyser han oftast upp som en sol och kan oftast ligga där och jollra länge innan han markerar för oss att han vill upp. Så om han nu inledningsvis inte skulle uppskatta bärselen, så ska man nog inte ge upp och placera den längst in i garderoben för det. Rätt som det är så kanske bärselen, likt skötbordet, blir en favorit istället. Who knows?
Knows...knowledge...insikt...vetskap
Ja, något som vi nu har vetskap om det är att vårt drömhus faktiskt finns därute. Vi har sett det. I måndags. Och nu ser vi det varje gång vi blundar. Jobbigt. För den allmänna visningen är inte än på flera dagar. Först då vet vi om våra drömmar kommer att uppfyllas eller gå i kras. Och det där med att vänta, det är verkligen ingen lätt sysselsättning alltså! Jag försöker allt jag kan att hålla mig ifrån att inte hoppas för mycket, att ha en sån där cool "jaja, blir det vårt så blir det vårt, vi får avvakta och se"-inställning. Fast det är redan kört. När vi gick runt i huset så kändes det som att detta är huset med stort H som vi sökt efter och här vill jag bo med mina grabbar så länge jag lever typ. Behöver jag säga att det kommer bli sjukt tungt om budgivningen skenar iväg så mycket att vi måste släppa huset åt någon annan? Blir det så, så återkommer jag inte förrän i sommar då sol och värme kanske har lyckats plåstra om såren lite iallafall. Why, oh why kunde inte visningen vara idag för? Då skulle jag iallafall slippa att ligga i denna sträckbänk så himla länge. It hurts!
Oups! Jag som trodde att klockan stod still i drömmarnas land, men icke. Om en och en kvart ska jag befinna mig på BVC med Gabriel för hans tvåmånaderskontroll. Bäst att sätta fart här hemma. Vår son har inte tajming som sin starkaste egenskap förstår ni och i kombination med min obotliga tidsoptimism utgör vi inget starkt team ihop när det gäller att vara i god tid någonstans. Och det var ju just det vår BVC-sköterska så noga uttryckte önskemål om sist. "Var här i god tid så vi hinner med att väga och mäta innan Gabriel får komma in till läkarn..."
Lycka till Emma. Go get ready now!
//Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar