Hej! Mitt namn är Flyttstress och jag bor numera hos David och Emma. Mestadels den sistnämnda. Ett tecken på det är att jag sitter här och Emma skruvar ner lampor. Vi mosar de stereotypa könsbilderna...
Flytt skapar ett godissug. Det är fasen inte bra. Skulle jag varit en godisnapp i köket så skulle jag varit väldigt rädd i det här laget.
Söndag går flyttlasset och det känns (peppar, peppar) som vi ligger rätt bra i fas! Men det har kostat på tålamod, ork (fysiskt/psykiskt) och allt annat som gör livet jävligt jobbigt när man flyttar. Det här med att ha småbarn och flytta samt krydda med en helrenovering är inget jag rekommenderar. Jag känner mig väldigt otillräcklig gentemot Gabriel. Det är inte okej. Är dock tacksam för att våra familjer ställer upp så mycket som de gör. Hade det inte varit för dem så hade vi nog inte ens varit klara med rivningen av det som tidigare var.
Fast oavsett hur positiv känsla man bär, så känner man sig rätt... Futtig (Que?) mot Gabriel.
Vi lever i ett ständigt kaos just nu, om än att det bara är ett par dagar kvar. Uj uj uj så jag längtar. Vi har sagt att vi vill "leva själva" under nästa vecka. Ingen som hamrar, sågar, tapetserar, målar, äter upp vårt fika mm. Vi vill bara vara tre. För att kunna känna på livet i hus innan jag veckan därpå börjar jobba igen.
Inte fasen visste jag att man kunde få över 70 kvadratmeter att kännas som sju. Men det går. Anledningen?
Igår (Eller var det två dagar sen) 22.10 fick Emma ett tokryck och började tömma vinden samt källaren. Allt hamnade i vardagsrummet. Det var rätt deprimerande där och då. Men nu när skiten nästan är borta så är det ofantligt skönt!
Är lycklig över att min sambo inte har otur varje gång hon tänker.
Vi gick på Knalleland idag, ett stor köpcentra för den som inte vet, där skulle vi köpa massa saker. Precis innanför entrén så står det ALLTID telefonabonnemangsförsäljare *pust* Vi kliver in på Knalleland och en försäljare utbrister mindre försynt "Tjenare!!"
Jag får Emma att ignorera och gå vidare. Succé! Tänkte jag. Icke. 5m senare frågar Emma:
- "Kände jag honom eller ville han sälja nåt?" Ja du Sherlock, undra vad han ville...
På tal om flyttfunderingar, om varningslampan/signalen för "Sätt på säkerhetsbältet" i bilen sätter igång, betyder det att man lastat framsätet för tungt?
Vi storhandlade igår. Inte mat. Saker. Även idag. Emma var inte nöjd efter gårdagen:
- Det känns inte som vi köpt nåt idag.
- Vad faan, vi har bränt nästan 4000 spänn! svarade jag.
- Ja, men inte på några viktiga saker...
Här väcktes en fundering - Vad tycker tjejer är viktigt när de handlar? Eftersom svaret motsvarar en bibel storleksmässigt så undviker jag att ens försöka svara på det.
Inte på några viktiga saker. Vad fasen. Soffa... Ehhh... Och... Eh... Sopborste... Eh... Erm... Hmmm... Ja just det... En... Ehhh... Undra om det var några viktiga saker vi köpte? Han David, han som var med Emma igår och drog VISA kortet...
...Undra om jag kände honom eller om han bara ville köpa nåt?
För er som ivrigt väntar på resultatet min paj-jakt som jag skrev om i förra inlägget. Här följer en kort notis. På stormarknad kostar den 16.40kr. Mer än en halvering. Nästa steg är att baka en själv.
Det innebär att nästa uppdatering i det ärendet kommer dröja sisådär 239 år. Men den som väntar på nåt gott...
...dör oftast hungrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar