Välkommen till familjen Annorlunda!

Cirka 21.25 är klockan. Kanske någon minut innan. En normalfamilj har barnen lagda och kanske varvar ner med en bra bok alternativt kikar på nyheterna på TV:n för att varva ner. Om man nu varvar ner till krig, död och massa annan jävlighet. Skit samma, nu ska jag inte tappa fokus. Så kanske det ser ut i en hög procent av de svenska familjerna. Bara en hypotes.

Hos familjen Annorlunda så har Emma precis överraskat med lite Tacos, vi har planerat veckan. Kanske inte så konstigt. Sen händer allt.

Emma får för sig att åka till huset. Tar 30min med buss. Hon vill få färdigt köket.

Nej hon är inte alls enveten alt. målmedveten. Beror på hur pass negativ/positiv klang man vill ha. Jag valde enveten.

Jaja, hon får väl åka tänkte jag. Lugnt skön kväll för mig... Yeah right. Diska. Fixa Gabriels mat. Skruva ner hyllan i hallen, rensa klädkammare. Rensa en byrå.

Emmas sista buss tillbaka går 00.09. Förmodligen är hon med på den. För pedant som hon är så lär det inte gå supersnabbt.

Hur ser er Måndag ut?

I höst har jag och Emma varit tillsammns i nio härliga år. Vi delar fortfarande på ett stort täcke. Tills flytten om en vecka. Då har vi var sitt. Ska bli rätt skönt. Nu äntligen kan jag snurra bäst fasen jag vill i sängen. Mmmm...

22.49. Emma ringer. I vilka lådor ska vi ha besticken?

Öh...

Emma low-on-sugar visade sig när vi var på IKEA sist. Vi gick och letade hyllor till Gabriels rum, sockret var lågt och vi insåg att vi var på "fel sida" IKEA i förhållande till hyllorna. Men vi började traska. En bit på väg får jag syn på en hylla...

- Kan inte den hyllan vara något?
- Nej. Vi går dit hyllorna är. Svarade Emma snabbt och bestämt.

30 sekunder senare stannar Emma till:

- Kolla vilken fin hylla! Säger hon och pekar på precis samma hylla som jag visade strax innan.

När min ena ängel är down, så framstår ett tunnelseende (Läs "målmedvetenhet" om du vill att det ska bli mer positivt) och det är svårta att bryta det hon sagt att hon ska göra.

Hon är som sagt i huset nu.

På tal om flytt. Läste på en skylt att stadsbiblioteket i Borås ska byta lokaler. Hur motiverar man sig på jobbet då? Det är inte en bok som ska transporteras och sedan sorteras. Det är ju enorma mängder!

Vår flytt känns genast human.

Vi kikade på cykel till Gabriel för ett tag sen. En cykel utan trampor. Lät kanon till en början!

www.springcykel.se Ärligt stulet från deras hemsida:

"Springcykel hjälper ditt barn att utvecklas. Glöm stödhjulen - Låt ditt barn själv hitta sin balans!"

Sen kom min kritiska sida fram - Vad händer om man kör i en nedförsbacke och vill bromsa? Ingår det ett survivor kit?

När vi ändå pratar prylar, vad faan är det här? http://www.brandos.se/vibram-fivefingers

Ha ha ha! Ser ni någonsin mig i ett par sådana så... Feel free. Skjut mig.

På tal om produkter. För att nå ut till konsumenter så behövs ju reklam. Alla gillar inte reklam. Några sätter upp en "Ingen reklam, tack" skylt på sin brevlåda. De får ändå reklam och gnäller för det. Är det så konstigt när inte någon av de som delar ut reklam kan svenska? Det är ju mina bröder som går där. He he.

Det är inte elakt. Det är sant.

Åter till IKEA och dess jäkla möbler. Det är svårt och frustrerande. Fast man kan visst komma in i ett sånt där IKEA-flyt när allt bara sitter, alla bitar passar, man känner att man kommer framåt, man känner sig rätt bra - vet ni vad jag menar?

Jag har aldrig varit där så det vore snällt om någon kunde berätta hur man hittar dit. Till det där flytet. Själv filar jag på en stämning. Jag ska stämma IKEA och Kamprad för att de har skapat ett stukat självförtroende och en oacceptabel nivå av irritation på kort tid.

Don Pedro. Emmas bästa vän. Hur fungerar han? Jag har iaktagit men fattar inte. Jag är imponerad. =)

Vet du?

Det är tidiga mornar och sena kvällar som ni förstår. Folk säger ofta att de är "uppe med tuppen", men jag tror fasen att det är jag som väcker tuppen. Alldeles för tidigt vissa dagar.

Tankade på Statoil igår, Emma beordrade mig att köpa med en paj hem. Såg till min lycka att det fanns där. Såg priset: 37 spänn. Vet att pajen är ca 5x5cm stor och inte fasen är den värd några 37 spänn. Funderade över vad den kan tänkas kosta på ICA. Vet inte varför jag funderade på det, jag visste ju att jag inte hade något svar. Tog tag i saken åkte dit. 21 kr. Första gången jag reflekterade över det. Klappade mig själv på axlen. Klara vuxenpoäng. Nästa steg är att åka till en stormarknad, sista och bästa steget är att göra en själv...

Eller nej. Jag ljög. Sista och bästa steget är att få någon annan att baka en. =)

Vi håller på för fullt med att plocka ner lägenheten i 2000 kartonger. En rolig incident dock. Jag skulle ta vår garderob. Gick dit, kliade mina gråa hår och sa till Emma: Kan inte du ta ur alla dina saker först? Det gjorde hon. Så här såg garderoben ut efteråt. Man skulle snällt kunna säga att hon underlättade mitt jobb lite. Men bara lite. Lite jättemycket.

Jag har en fullsketen semester. Har äntligen kommit på något positivt med det! Jag kommer inte ha någon slut-på-semester-ångest, för det känns inte som jag har semester. Det är bra grejjer det!








Avslutar med ett hysteriskt roligt skämt.

Hur dör kvinnors hjärnceller?

- Ensamma.

Ho ho ho! Säger jag och ska fortsätta med att sortera strumpor. In my face.