Det var ett tag sen jag betade av ett inlägg så det kanske är läge igen. Oavsett så gör jag det. Har ju inte ens nämnt att United hämtade tre lätta mot Arsenal och skulle gjort detsamma idag mot Chelsea. Men de fegade ur.
Enligt säkra källor så chartrades ett par fraktflyg med snö från Abramovitjchs Ryssland till Stamford Bridge, enbart för att Chelsea insåg att de inte skulle ha en chans. Nåväl, United får väl slå dem vid ett senare tillfälle istället och njuta av lite julskinkan istället. Fast det är ju England vi pratar om, så det är väl en julöl… back med julöl.
Veckan som gick var kall och snöig. Så det står härliga till. Upp tidigt varje morgon för att ta sig till skolan och beta av det sista på examensarbetet! Så nu har vi gått upp, fått respons, fixat och donat. Nu är skiten klar. Once and for all! Nu är det två småarbeten (som motivationsmässigt sett kan bli tuffa) och den 13 Januari ska halviraniern hjula ut från högskolan i Borås. Det lär dröja till dess att jag åker dit igen.
Eller hjula och hjula, kanske inte är så bra att inleda jobbet på Fridaskolan med att vara sjukskriven 3 månader för en trasig rygg. Ska inte överskatta min rörlighet. Snudd på bryter ryggen om jag kravlar runt på golvet sådär.
Exarbetet har fungerat löjligt bra, man har väntat på den stora smällen. Men den har uteblivit. Det var Emma som blev på smällen istället… Ho ho ho. Samarbetet med M&M har fungerat strålande och vi har alla olika styrkor som vi dragit nytta av. Tack för ett bra samarbete!
I fredags kväll hände det.
Det som jag aldrig trodde skulle hända.
Emma dammade av den gamla duellen Sten, sax, påse. Det låg mycket i potten. Dels så skulle man gå ända till DVD för att byta skiva och sen ut i köket för att hämta apelsiner. Sablar vilken tur att jag vann! Och det är väl egentligen det som är det överraskande, att jag vann! När det var som mest intensivt så ledde nog Emma med 64-3 eller nåt sånt. Säg så här, det var sällan roliga uppdrag som det stod på spel om.
Vad som även hör till saken är att jag vann den andra omgången. Minns inte om vad. Men jag vann.
Och som vanligt så ska jag dra det för långt, utmana ödet en tredje gång. Då small det givetvis. Reducerat. 1-2. Räva.
Den 23 närmar sig med stormsteg. Frågorna är många till den dagen:
- Hur många inköp behöver göras?
- Hur minimerar vi dötiden på stan?
- Hur mycket har Peter tjuvtränat?
- Vem ska bli stjärna i år?
- Hur mycket lösgodis ska inhandlas?
- Vilka är nyheterna med spelet??
- Gillar jag dem?
Ja, det finns onekligen massor att ta hänsyn till. Börjar bli lite spännande nu…
Nämnde jag förresten att jag fick blåsa en morgon vid 07.30 när jag ställde mig på mygelparkeringen vid CITY? Blev vinkad till sidan av en konstapel, jag stannade bilen, tryckte febrilt på knappen som får rutan att åka ner, konstapeln öppnar dörren och säger: Det går inte. Jaså? Svarade jag.
Det gick inte. Jävla fönster som frusit fast.
Blåste och blev önskad en trevlig dag. Jag sa att det var upp till moder natur att bestämma hur min dag skulle bli. Ett leende, sen åkte jag vidare till parkeringen.
Moder natur ska man inte skämta om. Hon straffade mig. Inte nådigt heller, det vräkte ner snö hela dagen och blåste något fruktansvärt kallt. Tack för den. Ska aldrig mer skylla på moder natur. (Off the record: Nu hoppas jag på 20 plusgrader så det där vita försvinner.)
Det är lite mer än tre veckor kvar i skolan. Så sanslöst skönt. Det är bara sex veckor kvar till beräknad nedkomst.
SEX VECKOR!?!?!?!? NÄR FAAN HÄNDE DET? Paniken kommer krypandes, har vi allt vi behöver, har jag koll på hur allt går tillväga och en jäkla massa frågor till.
Nej, är nog det mest återkommande svaret.
Kanske framförallt: Hur gör man?
Fast någonstans i all den förvirring och halvpanik som kommer krypandes, så finns det ett lugnt och en trygghet.
Det kommer lösa sig. Jag intalar mig det och tror att så är fallet.
United kläderna är inhandlade. Så då ser jag oss som redo för nästa steg i livet. Att bli tre. Så jäkla spännande! Det var tre och en halv månad sedan vi satt. Stirrade på Ultraljuden och bara blev omfamnade av stunden. Vilken upplevelse! Så här såg Liten ut då:
 |
Klicka på bilden så blir den större. Har skrivit för att förtydliga. Vissa har haft svårt att se vad som är vart. Vissa tycker det är lättare om man lägger högerörat på axeln. "Ja men nu ser jag!" Brukar reaktionen vara. |
Liten lever nog loppan därinne förresten, ett jäkla liv! Tränar skottarmen flera gånger om dagen, vägrar tro att det är sparkar, däremot kan jag sträcka mig till att det är lite fotarbetsträning. Det fungerar för mig.
Lite handboll idag förresten. Inte så lite kanske. En EM final är inte dumt! Inte med Sverige som ena laget. Ska bli riktigt spännande. Hoppas gårdagen inte blev en allt för stor lättnad, utan att man har tillräckligt med power för att göra en sista urladdning och ge Norge en fight hela vägen in. Bagarn och Per verkar dock ha koll på läget, det har de visat och jag tror nog tjejerna kommer vara redo! Underbart att se damerna spela! Sen kryddas finalen men att VM på hemmaplan börjar om några veckor. Vilken fantastisk reklam för handbollen i Sverige! Hoppas nu att föreningar runt om i landet spinner vidare på det här!
Kl. 17. Tv 4.
Jag sitter som klistrad!
Hoppas många andra gör det också! Det kan bli en riktigt häftig kväll, hoppas tjejerna älskar utmaningen!
På ett handbollsconvention förra året så satt jag och åt med bordskamrater som Magnus Frisk, Bagar´n och Per Johansson. Synd att inte fler handbollsintresserade får göra det! Det i sig gav mer än hela handbollsconventionet. Vilka inspirationskällor!
Maten var riktigt god den med. Men det var ett av få tillfällen som maten inte var i fokus. Då förstår ni hur intressant det var!
Läste för ett tag sedan en debatt, om det var i Aftonbladet kanske, där det diskuterades om varför allt fler företag väljer att hyra personal från bemanningsföretag. Det är väl inte så himla konstigt??
Vi kan ta ett företag som finns i Borås, säg Ericsson. Om de istället för att ha 3000 stycken tillsvidare anställda har 1000 plus 2000 inhyrda så underlättare ju det då de kommer flytta sin verksamhet. För det är ju tendensen bland stora företag, flytta till balkan eller asien. Det blir ju bra mycket billigare för dem att bara meddela bemanningsföretaget att nu behöver vi inte personalen längre.
Jag säger inte att det är särskilt bra för de anställda. Men jag förstår hur företagen känner och resonerar. Det handlar om pengar. Som allt annat. På tal om pengar…
Barca, som har ekonomiska problem vill köpa Fabregas och Torres för totalt 900 mille till sommaren. Fotbollen måste vara en av de största dopingskandalerna någonsin. Vilken jäkla eko-dopning. Givetvis berörs även mitt älskade United. Men nog fasen är det eko dopning. Lever på pengar som inte finns.
Det kommer att slå tillbaka något fruktansvärt på idrotten i stort om ett tag. Jag tycker redan att man kan se tendenser. Shejker från arabländer verkar vara den vanligaste lösningen just nu. Jag är inget Barca-fan, men jag gillar vad de tidigare har stått för. 111år utan reklam på tröjan, bortsett från att de själva betalat UNICEF för att få bära deras logga på tröjan.
Nu har de också sålt sin själ, som Johann Cruyff sade. Synd. Det var ett lag som visade upp att hjärtat i idrotten inte alltid är pengar.
Tills nu. Nu är de bara ett lag i mängden för min del. Säkerligen för många andra också.
Läste förresten att Benitez gått till Inters styrelse och sagt: Värva fyra spelare eller sparka mig.
Inget svårt val.
Har fortfarande inte blivit 100% vän med ajfånen. Igår när jag var i Lysekil så hände något jävla konstigt. Jag kom åt någon knapp som gjorde att… Jaaa… Skärmen blev fasen som den borde vara för någon som är halvblind. Jag fattade (som vanligt när det gäller telefoner) inget och inte heller några ungdomar av idag lyckades fixa det. Förbannad och frustrerad. Alla funktioner fungerade inte och jaa… Stängde av den.
I morse vägledde Emma mig rätt och jag är nu med på banan igen. Skönt. Det bekräftades än en gång. Tekniska prylar kan få mig hysteriskt irriterad.
Har sett en telefon på TV. Från Doro. Finns 9 knappar och man kan bara ringa på den. Kanske vore något för en tekniskt handikappad som mig?
Ett glädjeämne är att tanden känns bra mycket bättre! Det var inte roligt innan och det var inte rolig dagarna precis efter mini-operationen. Men nu känns det anständigt. Lite ilningar, men fasen det är ingenting mot vad det tidigare varit! Törs man sig på att äta knäck i jul? Svårt.
Förnuft vs. Frestelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar