Årskrönika

År 2010 bjöd onekligen på många händelser som förändrat vår vardag och vårt liv. I januari tog Emma examen som lärare med inriktning mot förskola och förskoleklass och började sedan efter två dagars ledighet att arbeta på en förskola där hon verkligen stormtrivs.

Därefter förflöt både februari och mars månad utan att vi två knappt hann ses. Emma stod vid tillfället i mål i tre olika lag och David hade i vanlig ordning fullt upp med sina kameler. Påsken firade Emma traditionsenligt i Borås medan David, likt övriga år, valt att åka över sundet med sitt lag i jakt på framgång och medaljer i Rödspätte Cup.

I april inleddes "Operation Liten" och glädjen var enorm när vi i maj stod och stirrade på graviditetstestet (eller rättare sagt graviditetstesten eftersom vi inte vågade tro på det första vi gjorde) som visade positivt. Tanken på att vi två skulle vara tre inom några månader kändes både fantastiskt underbart och overkligt på en och samma gång. Ett ny, spännande resa startade

I maj drog även kamelernas försäsongsträning igång, vilken visade sig bli tuffare och ställa högre krav på tjejerna än någonsin tidigare. David hann dessutom med att fylla 29 år och förflyttade sig därmed ett steg närmre den oundvikliga 30 årsdagen.

I juni var det sedan Emmas tur att fylla år och hennes 25:e födelsedag i ordningen firades utomhus hos hennes föräldrar, lyckligvis en dag då vädergudarna var på bra humör för trots svart himmel och kraftig blåst hann även kaffet drickas upp utan att åska och regn bröt ut. Efter den dagen så har inte Emma kunnat klaga på en enda fysisk åkomma utan att David varit snabb med att slänga tillbaks en kommentar att det är sånt man får räkna med efter man fyllt 25 år. Enligt honom innebär åldern att kroppens fysiska förfall har satts i rullning och att glansdagarna numer bör ses som förbi.

Efter juni kom juli och värmen gjorde Emmas illamående outhärdligt. Den inbokade resan till Rom fick ställas in på grund av det och vi åkte istället till Skövde för att få någon form av miljöombyte iallafall. Där åkte Emma på en maginfektion och blev sängliggandes i två dagar och fick dricka vätskeersättning för att inte bli uttorkad. Resultat = 6 kg viktnedgång. Ingen höjdare!

Det var också i juli som David drog till Åhus Beachhandbollsfestival med kamelerna och fick en höjdarvecka med strålande sol och värme. Någon dag senare åkte även Emma ner till Åhus med sina Oldies but Goldies och fick för första gången känna på hur det kändes att stå vid sidan av plan istället för på, vilket var tyngre än anat. Och tro inte att gamlingarna i forna Byttorps Damelit bjöds på någon sol och värme under deras vistelse på beachen inte. Nej, nej! Två mil utanför Åhus började det regna och sedan fortsatte det att ösa ner under hela dagen, toppat med hårda vindar. Men handboll är sköj sägs det!

Sen kom augusti. Emmas storasyster bjöd till bröllop i Sandhult, surströmming serverades i Hofsnäs och David drog till Skövde på träningsläger med sina tjejer. Ett läger som i efterhand fick namnet "Hell Camp". På två och en halv dag genomfördes 10 pass. 1 på fredagen, 5 på lördagen och 4 på söndagen. All heder till de tjejer som deltog och överlevde!

I slutet av augusti började dessutom David sin sista termin innan examen på Högskolan i Borås och Emma följde med herrlaget på en cup i Fredrikshamn och det var där hon insåg vilken otrolig utmaning det skulle bli för henne att inte få lira handboll under den kommande säsongen.

Nervositeten var stor i september då vi tidigt en morgon satt i väntrummet på MVC för att äntligen få se ultraljudet på vår Liten och lika stor kändes sedan lättnaden som vi upplevde när barnmorskan berättade för oss att allt såg bra ut. Vilken fantastiskt upplevelse det var att se vårt blivande barn på skärmen! Absolut en av de häftigaste sakerna vi någonsin upplevt!

Den 14 september är vår årsdag och i år firade vi stolt vårt åttonde år tillsammans. Andra saker som hände i september och som är värda att nämnas är:
...att David äntligen kom iväg på sin efterlängtade fotbollsresa till London med Peter och att Emma samma helg passade på att sova på hotell med sin mamma och syster i samband med DM i Tibro.
...att David hedrades för sina insatser som ledare i Borås HK, och hans kameler fick belöning för deras framgångar, när de fick ta emot ett stipendium från Ulf och Gösta Larssons minnesfond inför stor publik i samband med en match i div. 1 i Boråshallen.
...att vi för första gången kunde känna vår Litens rörelser i Emmas mage.

Oktober är vanligtvis en riktig handbollsmånad. Så också i år. Eller ja, iallafall för en av oss. För Emma innebar månaden istället ett försök till att anpassa sig till en ny livsstil och vardag utan handbollsträningar och matcher. Förberedelserna inför Litens ankomst påbörjades dessutom så smått. Ett besök på IKEA, ett annat på Ullared och hantverkare hemma gjorde inte direkt plånboken gott. Dessutom fick Emma något konstigt sug efter allt som hörde julen till  vilket resulterade i att statistiken på år 2010 års försäljning av clementiner, pepparkakor och julmust i oktober ökade avsevärt på ICA Byttorp i jämförelse med tidigare år.

November kom och David och hans studiekamrater grävde ner sig helt i arbetet med deras C-uppsats. Arbetsansökningar skickades till höger och vänster, vilket ledde till arbetsintervjuer och senare till två olika jobberbjudanden. David valde att tacka ja och skriva på anställningsbevis till en skola i Mölnlycke och det infinner sig en stor lättnad över att ekonomin kommer att vara säkrad framöver. Utöver det så drog även MVC:s föräldrautbildning igång denna månaden, Emma nekades havandeskapspenning av försäkringskassan och vi drog på en mycket välbehövlig hotellweekend i Göteborg.

Det största och skönaste som hände i december var att David fick godkänt på sin C-uppsats. Äntligen kände han att han kunde börja slappna av lite och börja fokusera på det stora som komma skall framöver. Den 10 december gjorde dessutom Emma sin sista dag på jobbet på mycket länge, då hon valt att gå hem i förtid trots nekandet till havandeskapspenning. Äntligen finns det tid till vila och till att ta hand om sig själv.
I övrigt känns hela december månad som en enda lång färdsträcka fram till nyårsafton och till 2011 och nu är vi äntligen där!

År 2011 kommer nämligen bli ett helt fantastiskt år. Om bara några veckor så kommer vi äntligen att ha vår Liten hos oss och ett helt nytt kapitel i vårt liv kommer att starta. Det är med spänning, glädje, förväntan, nervositet, kärlek och en massa andra känslor som vi ser fram emot detta. År 2011 - Vårt år!