Like I haven't already noticed it!

Är det någon mer än jag som har noterat att det känns som att dagarna bara rusar fram nu för tiden? Jag tycker att det känns som om det var igår som jag stod på en gata i Hentorp i Skövde och sa "Gott nytt år!" till David, men i almanackan står det att vi redan nått den 10 januari! Vad hände egentligen? Nu är det liksom bara 19 dagar kvar till dagen då det är beräknat att Liten skall komma. Jag upprepar: 19 dagar!!! Dock så är det ju inte helt ovanligt att framför allt förstagångsföderskor går över tiden och jag skulle inte bli helt förvånad om jag vore en av dem som gjorde det, but still, Liten kan i princip komma när som helst nu. Nu har vi dessutom kommit så långt i graviditeten att vår Liten inte längre skulle räknas som för tidigt född om han/hon skulle vilja komma ut nu, vilket känns otroligt skönt.

Jag vet inte hur jag skall kunna uttrycka eller beskriva alla de känslor och tankar som rör sig i huvudet och kroppen nu för tiden. Å ena sidan längtar jag något sjukt mycket efter att få träffa den lilla krabat som växer inuti min mage, å andra sidan så finns det stunder då jag önskar att det fanns en paus-knapp för graviditeten så att jag kunde stanna upp allt ett tag för att hinna förstå och förbereda mig. För samtidigt som jag vet att vi egentligen är så redo som det går att bli, så är det stundtals riktigt svårt att värja sig emot känslan/tanken: "Kommer jag att räcka till?". Ja, onekligen så det finns en dos sanning i påståendet att det är en känslomässig bergochdalbana att vara gravid.

På hemsidan http://www.growingpeople.se/ går det att vecka för vecka följa vad som händer med barnet, mamman och pappan under graviditeten - om olika känslor, vad som händer i kroppen och hur barnet växer och utvecklas. Förra veckan befann vi oss i vecka 37 och enligt hemsidan är barnets medelkroppslängd 49 cm från hjässa till häl och medelvikten cirka 3000 gram då. Så Liten börjar uppenbarligen bli stor! Like I haven't already noticed it! Att vända sig i sängen om nätterna känns som ett mindre träningspass nu för tiden, för att inte tala om hur bökigt det ibland är att resa sig upp ifrån ett liggande till stående läge. Hur som helst, vidare under fliken vecka 37 så gick det att läsa att det vid denna tidpunkt kunde hända att både den blivande pappan och mamman drömmer mycket, att drömmarna är livliga och att drömmarna många gånger beror på oro och rädsla inför förlossningen. Jag frågade David om det var så för honom, varpå jag möttes av en fnysning och svaret: "Nä, jag sover som en gris om nätterna!". Like I haven't already noticed it! Nog för att vi båda har haft det lite svårt att somna det sista, men kära vänner, tro mig när jag säger att när David väl har somnat, då sover han! Oh my, många är de nätter då jag har fått buffa på honom för att han ligger och snarkar ljudligt medan jag vrider och vänder på mig för att hitta en position som känns tillräckligt skön för att kunna somna i. But I love him! Min Davva!

Förra veckan bjöd iallafall på några riktigt fina stunder. Jag fick äntligen träffa min vän Karitha, more known as KK, på en efterlängtad fika och hann dagen därpå även med en lunch på stan med mina fina kollegor. Dessutom följde jag med David upp till Hestrahallen när hans tjejer skulle träna och gissa vad jag gjorde då? Jo, min längtan efter den runda skönheten blev helt enkelt för stor att hantera, så jag klistrade in fingrarna och tog fram en handboll. Oh dear! Vilken fantastisk efterlängtad och välkänd känsla det gav mig. Jag kände mig liksom "hemma". Ljuvligt!

Veckan avslutades sedan med en examensmiddag för David tillsammans med våra familjer. Kvällen kunde inte ha blivit bättre än den blev. Allt kändes så perfekt och det känns bara löjligt att försöka beskriva hur mycket kvällen betydde för både mig och David. Det var så fint att sitta där vid bordet och se hur dem vi hjärtar mest för trivdes i varandras sällskap. När dessutom Liten började röja runt inne i magen så växte den fina känslan sig ännu större eftersom våra familjer kommer att bli sammanlänkande för alltid sen när Liten väl väljer att kika ut - vilket som sagt kan ske när som helst nu...

Åh, det är verkligen så mycket som händer i livet just nu. David har bara en dag kvar i skolan nu. På torsdag säger han ajöss till Högskolan i Borås och på måndag börjar han sitt nya jobb i Mölnlycke. Och när som helst så kommer dessutom Liten att göra entré utanför magen! Livet är verkligen bra fantastastiskt ändå!

//Emma