Emma. En sån sköning...

Emma har fått ta en känga eller två här. Välförtjänst förvisso! Men det är en riktig glädjespridare i vanliga fall. Ta bara när vi var och kikade på mattor till vardagsrummet. Normalt så kikar man på utseende, det måste ju passa in i rummet med färger, stil och så vidare. Storleken räknas även den i det här fallet. Här spelar det roll. Stor roll. Priset även det en viktig faktor, ska ju passa plånbok och tillfälle.

För en vanlig person skulle de tre faktorerna vara grundläggande.

Emma har fyra.

Utöver de tre har Emma ett. Lukt.

Fattar ni?

Lukt.

Min älskling måste lukta så att mattan luktar gott också!?! Snacka om oväntat när jag trodde vi hade hittat en matta som passade in och uppfyllde de tre kraven, och det fjärde uppdagade sig.

Jag måste lukta på den.

Eh. Ja. Klart du ska, älskling.

Jaja, här hängs man ut på löpande band. Men Emma håller ut. Jag är inte den du drömmer om, jag är den du ser... som Melissa Horn sjunger.

Jag rände runt i massa affärer själv häromdagen. Finns det nåt värre än när man passerar parfymavdelningen? Jäklar det fräter sönder hela näsan! Sticker i ögonen och... Nej. Eller ja, värre saker finns väl givetvis. Men där och då var det en riktig käftsmäll. Det var som att gå in i en vägg. En stenhård vägg. Näsan före.

Åter till mattorna. Nu har det börjat trilla in mattor, lampor och massa lull-lull som genast får huset att kännas mer levande. Det är en härlig känsla!

Nåt som i övrigt är levande är Gabriel. Han hinner knappt påbörja nåt fören det är dags att göra nåt annat. Ett glatt leende sen så är det nya bud. Men oj vilken underbar krabat! Världens bästa lillskit. Min skit. Vår skit. Glad skit.

Nu är det bara tio barn till sen har jag antingen en startelva eller ett handbollslag.

Fast... Nej.

Kanske blir en minicomeback till handbollen. Får se hur det blir med det.

Tränade tillsammans med en sjukgymnast förut, han sa alltid (lite skämtsamt men samtidigt allvarligt) att Converse är det bästa som hänt sjukgymnasterna. Tänk så många knän och fötter som ungdomar pajjar bara för att ha moderiktiga skor. Korkat.

På tal om korkat. Lyssnade på lite radio för någon dag sedan, inför skolstarten. Då hade Friends gjort en undersökning som visade att barn är mer rädda för att inte passa in modemässigt än att bli mobbade. Nu kanske de bitarna hänger ihop, men så långt har vi kommit. Så tack alla storföretag som smäller upp affischer med trådsmala, retuscherade tjejer och killar.

Skönt budskap.

Tar ni ansvaret för dem som får ta smällen?

Nej ansvar, varför ska det tas? Åsikter och påverkan är lätt, men att sedan ta ansvar för handling är svårt. Oavsett storlek. Faan vad seriöst.

Jag ska ta mitt ansvar och sätta på pastavatten åt Emma.

Sen ska jag sätta på...

Ett bra tv-program.