Gabriel höll på att bli uppäten!

Fast vi tar det senare.

Vissa dagar när man vaknar så är man inte riktigt som man ska. Idag vaknade jag som vanligt, slängde benen över sängkanten och rotade fram det jag brukar från garderoben. Började i lugn och ro ta på mig kläderna i sedvanlig ordning, varpå Emma frågar:

- Vad gör du?
- Klär på mig.
- Varför då?
- Ehhh, jag ska till jobbet.
- David... Det är lördag och klockan är 04.20.

Ja! Och då var helgen igång. Snacka om att man är avtrubbad i skallen och i ett stort behov av att vila. Bara släppa allt och göra ingenting. Jag skulle nog må bra av att göra just det...

Ingenting.

Folk underskattar ofta ingenting. Så som jag ser på saken.

Det är många i min omgivning som stressar runt och bara vill göra saker heeela tiden. Själv mår jag bra när jag gör ingenting. Ibland. Jag behöver ingenting. Ibland. Bara få stänga in mig, slänga på ett iq-befriat tv-program och göra ingenting. Jag är rätt hemmakär, det är underbart att vara hemma. Kan bero på att jag har så många hem, här i huset, i Skövde, på text tv och så vidare. Fast huset är skönast. Äntligen ett litet större ställe att vara herre i huset i.

Fast jag är bara nr. 3. Emma är mer herre i huset än vad jag någonsin kommer att bli. Fast jag var nära att avancera till nummer två i morse. Hade varit ute och gått med Gabriel. Han somnade in sedvanligt i vagnen och sov som en gris. Jag gick hemåt och ställde han som vi brukar på baksidan. Sedan blev det ombyte från sköna hemma-slappe-kläder till en lite piggare variant då vi skulle på 79 års kalajs. Hur som, jag kikade ut från fönstret och fick se en stor jävla älg stå och gnaga på Gabriels barnvagn! EN ÄLG!!

Tror ni jag sket på mig eller???!!!

Nej. Det gjorde jag givetvis inte.

Kan ha hänt att det var en lätt överdrift. Det var ett rådjur. Det gick kanske 10-15m ifrån vagnen. Hade förvisso horn. Var rätt liten. Fast hur intressant hade det låtit? Ett rådjur gick en bit ifrån Gabriel när han sov... Zzzzzz....

Man skulle kunna säga att det var min tolkning av hela situationen. Eller uppfattning snarare.

Vi alla tolkar ju saker på olika sätt och upplever samma situation olika. Det är ju lite tjusningen med livet. Istället för att säga att jag ljög och bara skriver massa skit så skulle jag vilja säga att jag skriver sanningen. Min sanning. Den är aldrig fel. För mig. Nu skulle detta kunna explodera och bli en enormt stor filosofisk vendetta. Fast det örkar jag inte. Den här gången. Kanske återkommer i frågan längre fram.

När vi ändå är inne och pratar om djur så ja... så fortsätter vi med det. Förra helgen så var vi och hälsade på farsan och morsan i deras stuga. En bit innan så stannade vi för att E och G skulle ta barnvagnen sista biten då G var vråltrött men inte hade lyckats somna. Jag stannade till vid kanten och klev ur. Då attackerades jag av en svärm av flugor. Hur många som helst! Emma som stod med Gabriel en bit ifrån hade inte en fluga vid sig. Försökte springa ifrån svärmen men jag springer inte särskilt fort. Så det sket sig. På tal om skit. Jag var kraftigt orakad så jag måste sett ut som en jättebajskorv. Säkert därför jag blev attackerad. Nåväl. Nu blev det taktik. Hur skulle jag ta mig in i bilen utan att få med mig 9000 flugor? Funderade lite. Backade sedan kanske 15m. En sträcka jag vet att jag klarar av i ett tempo som kan anses "skapligt utan topp". Gör jag en idiotrusch, slänger upp dörren och hoppar in i bilen och slår igen dörren så kan det gå.

Jag kände hopp!

Sagt och gjort - Tjoff! - Tokrusch, inhopp, stängning. Jag lyssnade. *Bzzzzzzz* Helvete. Säkert 10-20 flugor i bilen. Har ett par alternativ. Öppna dörren och tro att de flyger ut. Risk: De kan mångdubblas. Eller åka vidare. Jag åkte vidare. Väl i stugan så blev det sanering av bil. Gick rätt bra till slut! Jag var skärrad men nöjd.

Jättebajskorven hade lyckats. Jag bemästrade flugorna.

Gör det mig till Flugornas herre? (Finns det inte en film som heter så?)

Vad gjorde Emma under tiden jag genomlevde detta? Stod dubbelvikt. Lite för att hon bytte blöja på Gabriel i vagnen och mycket för att hon inser vilken röten sambo hon har.

Nu vet ni varför jag är nummer tre i huset.

Men vad fasen skulle jag gjort då?

Yeah yeah.

NU tar jag helg. Blir mentalt en kort helg.

Tur att jag trivs med livet!