Notis: Vem/Vad gör inte det?
Notis 2: Hur fasen kan träd bli sjuka? Nu tog det ju iof 90 år....
Notis 3: Vem bryr sig?
Inte jag. Ville bara briljera lite.
Vad ska det nu sättas för prägel på det här inlägget? Jag vet faktiskt inte. Sitter ordagrant med ett tomt bland och freestylar med det som ploppar upp i skallen. Så se upp, här är alla i farozonen. Eller ingen. Beror på hur det hela slutar.
Eller börjar. Definitionsfråga som jag inte orkar spinna vidare på.
Vi kör lite basic först. Jobb. Det har ju nu gått två veckor på mitt nya jobb.
Eller vänta lite. Måste kommentera Emmas inlägg. Hon skrev femtioelva saker om vad som var bra med augusti och Premier League starten var inte ens nämnd. Ja Emma, undrar varför vi inte är gifta. Det är de små sakerna som räknas. Likt den kunskapen.
Förresten, när kvinnor är mammalediga, varför tillintetgörs männens arbete? Här kan jag slita hårt en hel dag för att sen komma hem och få det tillsagt att man inte gjort nåt. Att man bara jobbat medan kvinnan minsann tagit hand om parets guldklimp. Nu menar jag inte att Emma är sådan. Men många andra kvinnor. Är säkert så.
Notis: Notera i förra stycken hur jag övergår från "jag" till "man" till "parets"... Snyggt! Var tvungen att rädda ryggen. Mer precist. Min rygg. Low-on-sugar-Emma sitter lite för nära för att jag skulle kunna hänga ut henne. Och jag menar ju som sagt kvinnor i allmänhet och inte min kära Emma.
En fågel viskade precis i mitt öra att tre nya säsonger av Solsidan ska göras. Det är läckert! Hejja Ove! Eller vad fasen han nu heter.
Så åter till jobbet. När jag lämnade Fridaskolan så visste jag varken in eller ut. Fastanställningen skulle precis börja gälla, vi hade tagit ett stort huslån och Gabriel är Gabriel. Liten och inte gratis i drift. Någonstans kände jag ändå att pendlandet kostade lite för mycket. Jag fick offra lite mer av privatlivet och handbollen än vad jag nog egentligen var beredd att göra. Fick istället en anställning på Asklandaskolan. Lustigt... Ask... Fast skolan är inte sjuk som trädet. Hur som. En anställning dök upp där och jag fick plocka med min lön från min tidigare anställning. Skönt för det var ett orosmoment. Normalt hade jag kanske inte brytt mig så, men det där lånet... Det ska visst betalas tillbaka. =) Hur som, skit i det, jag trivs så underbart bra på min nya arbetsplats. Efter att ha lämnat ett härligt "Fridagäng" så har jag kommit till en arbetsplats där jag trivs precis lika bra. Snacka om vinstlott. Jag mår bra när jag åker till jobbet och jag vet att jag kommer få skratta och ha det allmänt bara väldigt bra!
Lyckligt lottad.
Att sen veta att man har en underbar familj att komma hem till känns fantastiskt det med.
Lyckligt lottad.
Hur rubbad kan man vara? Även om det då var tidig morgon... Jag var på väg till bilen för att köra till jobbet. Skrivet ett sms till Emma samtidigt som jag med andra handen känner i fickorna efter mobilen. Jisses. Morgontrött. Lite scary. Men samtidigt imponerande uppvisning av simultankapacitet! För att hitta godbiten i det hela.
Var på besök i mitt andra hem igår. Text-tv. Läst där följande: "Allergiframkallande ämne i barnparfym". Flörsta tanken: Vad är det för dårar som har sådana ämnen i parfym? Andra tanken var vad fasen det är för dårar som köper barnparfym överhuvudtaget.
Samtidigt, hur länge är man barn? Tills man är myndig eller är det psykisk mognad som avgör? Isf kan jag förstå varför barnparfym tillverkas.
Kommer jag sakna handbollen? Jag kommer nog sakna det som varit, men jag vet inte just nu om jag saknar handbollen i sig. Känns skönt att ha tagit ett beslut om att ta ett års break och se vad som händer. Vad ska jag hitta på därefter om nu än något? Kanske är dags att plocka med Gabriel på läktaren och låta Emma köra sitt race några år?
Har ingen motivation. Och skulle jag hitta den så vet jag inte om det finns något lag som skulle kunna motsvara den. Orka motsvara den.
Vi får se. Abstinensen lär komma. Får se hur jag handskas med det. Om jag dör långsamt likt asken utan handboll eller anpassar mig till det nya livet där Gabriel sitter på essen. Inte dumt det heller.
Fast det är ju rätt gött att stå vid kransmossen och skicka iväg ett gäng ambitiösa på 8.4km. För att sen svara upp med backträning och intervall löp. Det är godis för själen.
Världsmästare på läktaren slår inte det.
Sen finns det ju redan så många.
Akut behov av att lyssna på Foo Fighters! Så jävla bra. Men nej. Emma har raderat all musik på min telefon och jag har inte den blekaste hur jag får dit låtarna igen.
Det var nog inte så dumt med vinyl. Högklassigt. Lätthanterligt. Nu måste man klicka in telefonen i datorn för att sen öppna ett program och därigenom skicka låtar till mobilen. Så jävla omständigt. Det får Emma sköta. Hon fattar. Skönt med en ungdom av idag.
 |
| Och varför ska vi posa för kameran nu, farsan! Det är ju snart avspark för f**n... Ja ja, ett snabbt leende. |
Tänkte ladda upp några härliga videoklipp. Men icke. Satan vilken tid det tog. Ni får nöja er med en bild av mig och Superman. Vi laddade inför Premier League starten (Emma) och fick se en lätt 2-1 seger. Videoklippen som är avslöjande kanske min sambo kan ladda upp imorgon eller senare i veckan. Å andra sidan ska jag ju bara jobba 12 timmar imorgon så det borde jag ju ha tid och ork till själv.
Have faith. Tålamod. Och allt annat som kan vara bra på vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar