Rätt in i truppen...

Gabriel har blivit uttagen till sitt livs första handbollsmatch. Det ni! Men plocka fram ert tålamod, för först har vi ett par andra saker som måste kommenteras. Inte för att någonting egentligen är viktigare än Gabriels plats i truppen, men jag känner helt enkelt att jag måste få ur mig ett par andra saker först. So here we go...

David är förkyld. Synd om honom. BU fucking HU! "Eeeemma, kan du ta Gabriel? Jag måste snyta mig!" "Eeeemma, har vi alvedon?" "Eeeemma, kan du lukta ifall Gabriel har bajsat? Jag känner ingenting..." "Fan, det känns som om jag inte har sovit någonting inatt. Har bara snytit mig och hostat hela natten.." (No shit sherlock! Det har jag inte märkt. Du kanske inte har sett det, men jag ligger bredvid dig i sängen. Tror du att lyckas va diskret och tyst när du är förkyld?!) "Emma, stäng fönstret. Jag pallar inte draget. Näsan rinner bara då..."

Ja, detta är bara ett litet smakprov av hur det låter här hemma. Men jag ska inte svartmåla det helt. Efter nio år har jag hunnit vänja mig och kan numer ta det hela med ro. Det gäller bara att klappa lite medhårs, utan att tycka för synd om honom, så brukar vi ta oss igenom det hela ganska så fint. Men detta med att inte få ha fönstrena öppna är rätt jobbigt. Jag som alltid är så jäkla varm av mig och som dessutom kånkar runt på 9 kilo kärlek i formen Gabriel dagarna i ända behöver frisk luft. Oxygen, I need it to survive! Stundtals är det så varmt inomhus att det känns som om jag kvävs. Ja, för tydligen är detta huset jäkligt varmt dessutom. Alla som kliver in genom ytterdörren säger det. "Har ni värmen på?" frågar de. Ja, vi har värmen på. Fullt. Det är ju augusti nu. Bäst att elda på! Nej. Självklart har vi ingen värme på. Tror ni att vi är galna eller? Nej, elementen är avstängda. Men David är sjuk, så tyvärr kan vi inte göra det svalare genom att öppna fönstrena nu heller. Så ta av er tröjan istället. Jaså, du har inget under?! Jaja, men här är vi väl inte främlingar för varann. Klä av er bara. De är okej! För all del, undress yourself!

De senaste veckorna har vi haft nolltolerans för sötsaker här hemma. Ingen glass, inget fika och inget godis. Det har gått skitbra, men vissa dagar kommer fortfarande sötsuget krypandes. Jag tror förresten att sötsuget är i allians med vädret, för det är alltid när det är regn och rusk ute som tanken på en påse götta uppenbarar sig. Så var det iallafall igår. Så jag skickade ett sms till David och sa att jag var sååå sugen på godis. Såhär lät diskussionen som sen följde:

David: Du är förtjänt av det gumman. Puss! Vill du ha det idag eller imorgon när du åker till Tommy och Kristin? (min mamma och pappa alltså).
Jag: Vadå när jag åker till dem?
David: Ja, så att jag får se fotbollen ifred....

Jaha! Där kom den. Bara sådär. Invirad i lite smicker. "Ja, så att jag får se fotbollen ifred". Well, hello Mr "please-let-me-be-a-bachelor-again" Payani! Glöm det. Nu är det så att jag råkar äga halva detta huset och imorrn (läs idag) så ska jag ingenstans. Jag ska öppna hälften av alla fönster i en manifestation över att vi är två om det här. Eller ja, med Gabriel är vi ju tre. Så den som har hand om honom får bestämma över två tredjedelar av fönstrena. Så hur vill du göra kära älskling? Ska Gabriel sitta hos dig under matchen mellan United - Arsenal eller hos mig? Vill du att din näsa ska rinna eller inte? Grubbla på den hörru!

By the way. Vad fasen gör man om det blir strömavbrott när man har en liten kille som dricker ersättning eller uppvärmd barnmat?  Bara att servera maten kall gissar jag och så får man bara hoppas och be till Gud att Gabriel accepterar det. För vår son kan va hyfsat bestämd kan jag säga. Milt sagt. Davva säger att han brås på mig. När jag exempelvis berättar om hur Gabriel varit i någon viss situation så kan jag ju drömma om att få några sympatier från David. Det enda kommentarerna jag får är typ: "Mmhmm...vem tror du han har fått det av då?" och "Jag känner en till..." Väldigt omtänksamt eller hur?

Vem fasen är det som skiter på vår trädgård förresten? En grävling? Ett rådjur? En älg? För en vecka sen hittade jag två stora svarta bajskorvar som jag fick plocka bort innan jag klippte gräset. Nu har jag hittat två till, men dessa har jag fått Davva att lova att han ska plocka bort. Jag lyckades nämligen att få i stånd ett muntligt avtal om att varannanprincipen bör gälla när det gäller bajsplockning. Så idag är det Davva som får gå ut med påsen i handen och ta upp bajset efter nått djur. Very funny! Kanske dags för wmham's första videblogginlägg?! Moahaha!! =) Jag ska nog påminna honom om detta i eftermiddag. Ungefär sisådär kl. 17, lagom till avspark mellan United och Arsenal.

Gåshud nu. Davva zappa över till True Talent precis. Har missat detta programmet men har förstått att det gått hem hos många av er andra och jag förstår nu vad ni menar...

Jaja, men nu till det allra viktigaste. Gabriel har blivit uttagen till sitt livs första handbollsmatch. Och tro då inte att det är i något knattelag, icke sa nicke! Nej, Gabriel går rätt in i en seniortrupp. Igår var vi uppe i Hestrahallen och kollade när Byttorps herrar träningslirade mot Ulricehamn. Gabriel tog då tillfället i akt att med hjälp av morsan visa upp sina fotarbetsskills för coachen som genast replikerade att Gabriel var given till nästa match. Med det fotarbetet så går han rätt in i truppen. Det ni! Inte illa för en sjumånaders kille!

Gabriel charmade sig för övrigt in hos samtliga i hallen och passade även på att mysa en bra stund i Oskars knä. Han tar varje tillfälle att få råd av handbollslirare. Först ut var det Majsan och nu Oskar. Men när sen Gabriel kom till min famn igen så var jag tvungen att säga till han att inte lyssna för mycket på Oskar. Till och med mamma tar ju hans skott när hon lirar mot honom...=)

Ja, det var la det jag hade att säga just nu. Mer hinner jag inte skriva nu. Mr "please-let-me-be-a-bachelor-again" Payani ropar. Tydligen har Gabriel tappat bollen på golvet och han "kan inte plocka upp den, har ju Gabriel i knät" och så är han ju sjuk också. BU fucking HU för han....=)

Over and out!