Det kan hända att jag drömde årets roligaste dröm natten till i söndags. Tidigare på kvällen hade jag sett filmen Gracie som handlade om en tjej som beslutar sig för att försöka ta en plats i pojklaget i fotboll på grund av sin kärlek till sporten och för att hedra sin storebror som lirade i det laget innan han omkom i en bilolycka. Jag vet inte om det var filmen som manade på drömmen, men det känns så. Låt mig berätta.
I drömmen befinner jag mig på jobbet med mina tre kollegor och barn överallt. In på förskolan dundrar då min tidigare tränare Jan-Roger med det bredaste leendet. "Emma, vänta så ska du få se vad jag har hittat!" och så lämnar han rummet och kommer tillbaks med en gammal TV på ett högt stativ med hjul på (ni vet en sån som alltid rullades in i klassrummet när man skulle se någon film i skolan) med tillhörande VHS-spelare (yngre läsare kan googla det så förstår ni vad jag menar). "Känner du Emma?" frågar barnen. "Jajjemän, jag och Emma känner varandra. Jag har varit Emmas tränare, men nu har hon inte tränat på länge för då hade jag inte kunnat göra såhär!" säger Janne och lyfter upp mig o slänger ner mig i den stora lådan som vi förvarar tågbanan i och skrattar. Sen visar han filmen som föreställer en gammal gubbe som gör en strålande comeback som handbollsmålvakt. "Kan den gamle kan du! Jag har en spelare kvar att rekrytera, kan jag se det som klart?"
Sen fortsatte drömmen en bra stund men resten har jag bara diffusa minnen kvar av. Minst sagt en rätt otippad men fantastiskt underhållande dröm. Skrattade gott för mig själv åt den när jag sedan blev väckt ur den av Gabriel.
Så tack för gästspelet Janne! It made my day.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar