Ack så skönt det kan vara att slappa i soffan ibland alltså. Alldeles nyss sa jag hejdå till syrran som kom över med lite fikarester från hennes födelsedag igår, Gabriel sover, Davva sitter på toa (dvs skriver blogginlägg) och jag chillar alltså i soffan. Hur skönt som helst! Spanar in det nya programmet Helt sjukt och nickar instämmande i min ensamhet åt det som diskuteras. Många tankar känns igen. Känslor också. Ägnade hur som helst reklampausen till att försöka komma ihåg när jag faktiskt satt här helt avslappnad sist och jag kan faktiskt inte komma ihåg när. Det hinns sällan med helt enkelt och när det väl finns tid för't så är klockan ofta så mycket att jag stensomnar efter fem minuter följt av att David får tjata på mig i en halvtimma för att jag ska vakna och gå upp och lägga mig istället. Same procedure every night. Likadant är det om jag istället väljer att gå upp tidigare till sovrummet bara för varva ner genom att läsa en stund. Jag somnar då med. Min slutsats är därför att min kropp bara har två lägen. Antingen är knappen vriden åt höger och då är det fullt ös, många tankar/reflektioner och det cirkulerar konstant många bollar i luften, eller så är knappen vriden åt vänster - dvs SLEEP MODE. Ta bara nu som exempel. Under den korta tid som det tar för mig att författa detta inlägg så har ögonlocken börjat väga tungt och jag har nickat till flera gånger. Ruggigt jobbigt, för jag minns knappt vad jag har skrivit eller vad jag håller på att skriva. Allt bara blandas samman. Alla ord och alla tankar. För jäkla jobbigt! Minns inte ens vad jag hade för tanke med detta inlägg, vart jag ville komma med det. Skit samma. Det viktigaste för mig var nog mest bara att statuera för David att jag är dig i hasorna och att jag är här för att stanna.
Nog sagt. Nu går jag och lägger mig. Och nu vaknade Gabriel till dessutom. Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar