Hur gör du när du går på toaletten?

Jag tänkte att vi ska prata lite om toalettbesök idag. Jag har upptäckt att det finns en skillnad i tillvägagångssättet för hur ett toalettbesök utförs som är kopplat till om du är mamma eller pappa. Mammor utför oftast toalettbesök med vidöppen dörr eller i vissa fall med dörren stängd men olåst. Vanligt förekommande är därav att mammor ofta utför både nr 1 och nr 2 inför barnen som släntrat efter mamman in på toa. Senast igår klättrade Gabriel exempelvis till och med upp i knät på mig där jag satt på toastolen. Där och då kände väl även jag att jag hittade min gräns, men faktum kvarstår - toalettbesöken utförs med en tillgänglighet för barnen. Jag påstår att detta inte är något vi valt utan istället vant oss vid och ser som normalt sedan vi gick hemma själv de där första månaderna med barnet och fick höra från alla håll och kanter att "vad du än gör, lämna för jösse namn ALDRIG barnet under några omständigheter ensamt" (även om dina toalettbesök råkar vara en sån omständighet som du egentligen vill hantera just ensam). Ville man således gå på toaletten (och det behovet uppstår ofta med rätt hög frekvens månaderna efter en förlossning kan jag informera om) så återstod bara alternativet att bära med sig barnet in på toaletten. I stunder av panikartat toalettbehov förekom det även att jag bar med mig Gabriel ammandes vid bröstet och krångla ner brallorna med en hand innan jag väl sittande kunde andas ut med insikten att jag lyckats undvika att tvättberget hade behövt utökas med ytterligare två plagg och ett sofföverdrag.

Och hur gör då papporna? Jo, de stänger dörren och låser och låter dörren förbli stängd under hela toabesöket även om så barnen skulle skrika sig hesa av förtvivlan för att de vill komma in. Jag tror bannemig att det skulle kunna avlossas fyrverkerier utanför dörren utan att de skulle bli berörda nog att öppna. Fast detta tillvägagångssätt har intr sin utgångspunkt i att de inte klarar av att göra någonting annat eller prata medan de kissar eller bajsar, för det kan dem. När pappor går på toa blir bloggar skrivna, tidningar lästa, sporthändelser diskuteras över sociala medier, laguttagningar presenteras osv. De stänger alltså dörren för att få vara ensamma och hinna göra allting de önskar hinna göra för att känna sig som män.

Ungefär så vill jag påstå att det är. Om man nu får lov att generalisera lite.

Hur som, i morse var jag jäkligt tacksam att jag hade dörren öppen och att Gabriel satt och lekte på toalettgolvet. För det som bara inte får hända hände. Toalettpappret tog slut och det fanns inget extra inom räckhåll. Panikkänslan kom krypande. What to do? Det var inte den formen av uträttande som man i värsta fall kan skaka sig torr ifrån, utan det andra... Men jag fann mig och bad Gabriel ställa sig upp och så tittade jag på honom. "Mammas papper är slut. Kan du hämta det pappret som mamma brukar torka dig med? Det ligger på din vita byrå jämte skötbordet."

"Ja!" svarade Gabriel och sprang iväg och drog ut en våtservett ur förpackningen kom med den.

"Åh, tack vad snäll du är. Våtservetterna är jättebra att torka sig med (sa jag men tänkte - bara om jag måste). Kan du kanske hämta de andra papprena också?"

"Ja!" svarade Gabriel som sprang iväg och kom tillbaks med hela förpackningen med våtservetter.

"Jaha, åh vad bra! Tack snälla Gabriel. Men du, kan du kanske hämta de andra papprena med, de som låg under våtservetterna med blå plast runt? Papperspapprena."

"Ja!" svarade Gabriel, sprang iväg och kom sedan äntligen med tvättlapparna!

"Åh tack snälla du Gabriel! Nu kan mamma torka sig. Det va bra. Tänk, nu hjälpte du mamma precis som jag brukar få hjälpa dig när du bajsat."

"Jaa-a!" sa Gabriel. Superstolt.

(Hua. Hör nästan förskollärarklangen i konversationen nu när jag formulerat den i skrift...)

Vad vill jag då egentligen få sagt med detta inlägg? Det är knappt att jag vet det själv längre. Men en sak är säker. Idag var jag jäkligt tacksam att jag är en mamma som skiter med öppen dörr istället för en pappa som gör detsamma med låst dörr och Aftonbladets rosa sportsidor på Iphoneskärmen.

Avslutar med en bild på min räddare i nöden. Bästaste Gabriel!