Yeah! Idag har jag verkligen haft en toppendag! Jag mår bättre än på länge faktiskt. Tack kära försäkringskassan för det! Ni är för goa helt enkelt. Tydligen är det nämligen så att mitt illamående, mina sömnbesvär och min ryggvärk inte är så farligt ändå. Ja, faktum är att det inte ens sätter ned min förmåga att uföra mitt fysiskt påfrestande arbete med en fjärdedel. Hade det gjort det så hade jag kanske beviljats havandeskapspenning nämligen, men nu har jag ju det på papper att jag tydligen mår prima och kan jobba på tills beräknad förlossning om jag så önskar. Så jag får be alla mina vänner om ursäkt för att jag beklagat mig det senaste, tydligen så har jag inte varit befogad till det. My bad!
(Och för er som orkar läsa det finstilta kan jag säga att beskedet om nekad havandeskapspenning sänkte mig totalt idag. Jag blev inte direkt förvånad när David läste upp beskedet i telefonen medan jag var på jobbet. Det är ju vida känt att fler blir nekade än beviljade. Ändå måste jag erkänna att det känns tyngre än jag kunnat föreställa mig. Jag är bra på att pressa mig, har alltid varit det och har länge och ofta fått höra av mina närmsta att det är en egenskap jag måste arbeta aktivt med för att inte pressa mig själv för långt en dag. Det kan därför hända att det sett ut som att det rullar på bra för mig på jobbet, att jag mår bättre än vad jag visar och så vidare. Men det hör ihop med att jag är rätt bra på att bita ihop och "bara göra". Och det är väl just det jag lär få fortsätta med ett tag till. Bita ihop och bara göra. Det har ju gått förr och gör säkert det nu med. För jag mår ju som sagt inte så dåligt ändå. Det har ju försäkringskassan sagt...)
Nu ska jag använda energin från denna toppendag med en man kort på jobbet, en timmas övertid och försäkringskassans glada besked till att fortsätta jobba ett tag till. Jag har i uppgift att fixa ett bildspel till fredag och dessutom måste jag förbereda mig för ett utvecklingssamtal med en förälder imorgon.
Vad var det jag skulle tänka på nu igen? Jo, just det. Bit ihop och bara gör...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar